saknad

Fem år av saknad.

Till min älskade mamma Ingrid.
Jag saknar dig så ♥
Idag är det exakt fem år sedan du stilla och lugnt fick somna in ifrån din ”cancerjävul”.
Bara lite drygt 70 år och enligt mig alldeles för ung. Du hade önskat att få vara med så mycket längre. Du hade så gärna fått följa barnbarnens liv och njuta av dina blommor i många år framöver. Trots det så var dina sista ord till mig att du var så nöjd med livet du fått, nöjd med allt du fått uppleva och ingen bitterhet fanns längre kvar.
”En mor finns med från början som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt för given som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad och sedd för den hon är.
I livets alla skeden förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika högt älskade mamma.”
Våra liv fortsätter att snurra, dag efter dag, för det är så det är meningen.
Men i mitt hjärta finns alltid en tomhet.
Kvällens citat blir på engelska:
Looking back over a lifetime,
you see that love was the answer
to Everything.
Kram Annika

Saknar ungarna och tjuvstartat på lutfisken.

Hejsan.
Hoppas ni alla vaknar upp den här julaftonsmorgonen och bara mår sådär himla gott.
För det är trots allt det viktigaste av allt. Att ha hälsan, att vara frisk och må bra.
Även om det idag finns ett litet stråk av saknad och stark längtan efter mina tre döttrar, så vet jag ju att de alla tre mår bra. Det är ju faktiskt det viktigaste av allt.
Jag försöker istället att njuta av lugnet här hemma. Ett lugn som jag vet att jag definitivt inte haft om jag haft de här tjejerna här hemma!
Jag har i veckan skickat Tomten till både Canada och Australien, men jag vet ju att Tomten har så rysligt mycket att göra just i dagarna så han lär bli något försenad.
Jag hoppas ni alla som läser också får besök av någon tjusig tomte ikväll. Själv myser jag med min egen Gyllebotomte!
Idag kommer min syster med sin familj och min pappa Kurt hit till oss i Gyllebo. Vi ska njuta av en massa god julmat och som grädde på moset får det bli ”ris ala malta” till efterrätt. Det är så himla gott tycker jag.
Något som både jag och Stefan älskar på julen är lutfisken. Fast det har vi redan tjuvstartat med för någon dag sedan.
Första gången jag som barn fick smaka lutfisk så gillade jag det inte alls. Men mamma Ingrid var hård. Antingen fick man äta det som serverades, eller så blev man utan mat. Idag är jag såklart tacksam för att hon var hård och bestämd. Det har gjort att jag har kommit att älska denna speciella julrätt väldigt mycket.
Fast mamma Ingrid var förstås inte lika hård och bestämd mot barnbarnen. Då stod hon gladeligen och stekte köttbullar till dem istället. Men det är väl det som är tjusningen med att vara mormor kan jag tänka.
Jag är i alla fall glad över att Stefan är lika tokig i lutfisk som jag själv.
Den lilla hunden Snowie som jag passar över jul och nyår vill passa på att sända en hälsning till Thailand,  till sin matte och husse. Hon har det bra och trivs.
Dagens citat:
Det viktigaste är inte att allt är perfekt på julen. Det viktigaste är att man bjuder på sig själv.
Nej, nu måste jag ta tag i dagen och förbereda för en mysig julafton. Jag har massor att pyssla med nu.
Och har jag tur så kommer han i år igen – min egen Gyllebotomte!
Kram på er.
Annika

Tillbaka igen.

Gokväll.
Hon är på väg tillbaka igen nu.
Ja, min Andréa är nog nästan tillbaka i Canada igen nu.
Där väntar ytterligare 12 månaders arbete på ett djursjukhus i Saskatoon på henne.
Det har tagit betydligt längre tid att ordna visum, legitimationer, friskhetsintyg osv … än vad hon först trott.
De där amerikanarna är väldigt noga med vem och vilka de släpper in i sitt land. Jag gillar deras noggrannhet.
För oss har det varit en ren bonus. För på så vis har vi fått ha henne hemma hela två månader i sommar.
Ett mammahjärta har varit extra lyckligt i sommar, det vill jag lova.
Jag är naturligtvis jätteglad för den tid vi fått tillsammans. Jag är överlycklig för allt vi hunnit hitta på. Små enkla saker här hemma.
Att få ha lite vanlig ”vardagskontakt” med familjen är guld värt.
Vet ni – det är det som är meningen med livet, tror jag. Man kan flyga land och rike runt och beta av galna saker på sin ”måste-göra-innan-jag-dör-lista”, men det enkla och vardagliga är det som i slutändan är det viktigaste.
Jag kommer framöver att ha det välordnat och fint i mitt TV-rum. Inga sovplatser i sofforna eller tonvis med kläder överallt….
Ja, fy bubblan va tomt och trist med ett städat vardagsrum!!
Förmodligen kommer jag fälla en tår eller två. Det är jobbigt med avsked, så är det bara!
Att tänka att vi inte ses förrän julen är utsparkad, hela långa vintern är över, påsken överstökad, den sköna våren är förbi. Och sen ska hela nästa sommar också gå och det ska börja bli höst igen…. först då kommer vi att ses. Dit känns det just nu jättelångt. Som ett helt liv.
Fast det förstås – på andra sidan jordklotet är söta goa Emmy, och nu är det bara 11,5 månader tills hon kommer hem. Sakta men säkert så kommer tiden att gå!
Fast jag ska inte beklaga mig. Här hemma har jag ju kvar min fina, underbara mellandotter, Amanda.
Även om hon jobbar mycket, tränar ofta och har en kille som kräver en massa tid, så tänker jag kidnappa henne någon gång då och då.
Och kanske, kanske tar jag med någon vän och åker en sväng i världen. Kanske, kanske hälsar jag på en dotter i en annan världsdel då … Kanske …
Dagens citat:
Haha livet är en soppa
och jag har en gaffel.
Då får man helt enkelt äta från fatet. Konstigare är det inte.
Hoppas ni alla har det bra och tar vara på tiden med nära och kära.
Kram Annika
Älskade Andréa – var rädd om dig ♥
Scroll to Top