augusti 2024

Sommarnostalgi.

8 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Förra helgen gick i nostalgins tecken för oss. Först ut var en härlig kväll i Christinehof.

Jag och Stefan körde till Verkasjön, där vi parkerade och tog hundarna med på en kvällspromenad.

Från sjön tog vi den lilla stigen ner mot Verkeån och den söta lilla bron, Rännebron, som är funnits där så länge jag kan minnas.

Stefan, som simtränat hela sommaren, hängde raskt med. Hundarna var ivriga och flåsiga – här hade de inte varit på väldigt länge (för lilla Penny var det kanske rent av första gången)

Så var vi framme i Alunbruket, den där platsen som alltid gör att jag får en alldeles särskild känsla i hjärtat. Här finns så många minnen. Varenda liten plats här rymmer massor av sådan minne från alla de gånger här varit fest och dans.

Även om här inte längre får vara fester eller tillställningar, så kändes det fint att platsen numera hålls iordning och gräset klipps här. Det är nästan som om allting bara sover en stund, och att man när som helst kan spela upp till dans igen.

Vi gick bort och tittade där det en gång varit som en djup grotta in i skifferbacken. Den där gången kallades för pysslingahålet och det sas vara en gång som gick rakt igenom kullen. Numera har pysslingahålet rasat ihop, och man får nog tycka att det är tur att raset inte skedde då vi ungar sprang där och lekte på 70-talet.

Förra helgen fortsatte i nostalgins tecken, då vi passade på att gå på bio en kväll då det ändå regnade. Vi såg filmen ”Sommartider”, som jag varmt kan rekommendera. Den var så himla bra!

Boktips

Efter den filmen blev jag så sugen på att  lyssna på boken om Gyllene Tider. Boken är i två delar och heter ”Gyllene Tider – En sista refräng”. Här får man läsa om alla de där låtarna som vi lyssnade på då jag var ung, och det känns som om det bara ”var för en stund sedan”. Ja, jisses som tiden flyger.

Dagens citat:

Alla tårar är inte ledsna, och alla leende är inte glada.

Fast man kan välja att bara surfa på de glada minnena.

Ha det härligt

Kram Annika

Sommarnostalgi. Läs mer »

Ut i svampskogen

4 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej.

Mitt och Emmys campingäventyr fortsatte. Efter en skön natt i taktältet vaknade vi upp till en fin dag ute i skogen. Efter bara en liten stund kom min andra dotter Amanda också ut till oss. Med sig hade hon nykokt kaffe, färska bullar och massor av annat gott.  Det blev en frukost som verkligen inte hade kunnat smaka bättre.

När vi alla var mätta och belåtna så var det dags att bege oss ut till ”vår” svampskog.

Först började vi nästan att misströsta, men efter ett tag dök de första gula kantarellerna upp.

Amanda hade i fjor noggrant skrivit upp koordinatorna på de platser som vi hittat svamp på förut, och mycket riktigt, när vi väl tagit oss dit till den platsen så lyste det alldeles gult på marken runt omkring. Jag tror att Amanda hamnade i kantarellhimmelen, där och då för en stund.

Vi fick ihop precis så mycket så att det skulle räcka till att göra kantarellpasta för oss alla tre. Bättre middag kunde vi nog inte önskat oss, för det där är så himla gott.

Efter svampturen styrde vi alla kosan hemåt igen för att rensa svampen, ta vars en välbehövlig dusch och plocka bort alla fästingar (Emmy hade 17 stycken uppgav hon äcklad och förskräckt.)

Men fästingarna till trots så är en tur ut i skogen alltid ljuvlig och hittar man då kantareller också…

Dagens citat:

Du är född till den här världen och har exakt samma rätt som alla andra att:

Använda

Din

Plats

Ha en riktigt härlig fredag.

Kram Annika

 

Ut i svampskogen Läs mer »

Josefinelust – en pärla i Kullabygden.

4 kommentarer / Camping, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

När vi packat ihop våra saker, efter en natt i taktältet vid Snogeholmssjön, så styrde vi kosan mot Mölle.

Emmy hade en önskan om att besöka den fina platsen Josefinelust, som lär vara Skånes vackrast belägna kullerstensstränder.

Att ta sig ner till den underbart vackra lilla stenviken var lite trixigt, men det gick bra bara man höll tungan rätt i mun och höll koll på var man satte sina fötter. Betydligt värre var det att hitta parkeringsplats. När jag och Emmy kom så hade en olycka nyss inträffat. Brandbilar och en ambulans upptog flera parkeringsplatser, men vi hade till sist tur och hittade en liten parkeringsficka en bit bort.

(Beträffande olyckan så var det en flicka som skadat benet och fick hämtas med båt. Vi hoppas att allt gick bra för henne, och själv tog vi det ännu lite lugnare ner.)

Att bada vid Josefinelust skulle gå fint, hade vi läst. Dock består hela stranden av kullersten som är lite svår att gå på och ute i vattnet kan det vara rejält halt. Det där underlaget kallas för ”strandmal”, vilket betyder grovt grus som sorterats och rundats genom vågverkan i strandzonen.

Emmy vågade sig dock på ett bad, och det såg onekligen väldigt härligt ut.

Jag och Emmy var överens när vi lämnade platsen, nästa gång vill vi stanna lite längre här och då ha förberett oss för lite vandring på Skåneleden, som ju går precis här ovanför.

Men vi hade lite andra planer för kvällen och även dagen efter. Så istället gick färden ut i skogen. Där åt vi lite god ”hämtmat”, drack vars en öl  och bara njöt av tystnaden och stillheten i skogen.

När mörkret och kylan sänkte sig över oss, så kröp vi upp i det mysiga taktältet och somnade som två små grisar.

Dagens citat:

Det är den som är ute och cyklar som som finner nya vägar.

Ha en fin torsdag.

Annika

 

Josefinelust – en pärla i Kullabygden. Läs mer »

Vårt årliga taktältsäventyr.

8 kommentarer / Camping, Familj, Natur / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det hade blivit dags för det årliga äventyret med vårt lilla taktält. Jag och Emmy hade gjort upp en enkel rutt, och första natten styrde vi kosan mot Snogeholmssjön. Där hade vi ju varit förut och den här första natten skulle vi även få sällskap av Amanda och Scott.

När vi fått upp vår lägerplats så spelades det mjuktennis för glatta livet. Scott instruerade, och vi försökte hänga med så gott det gick. Mitt bollsinne är ju något begränsat så det blev oftast han som vann, vilket nog var bra för stämningens skull.

När våra magar började kurra var det dags att tända fyr på grillen. Vi grillade korv och gjorde supergoda grillade mackor i ett smörgåsjärn. Mat smakar alltid så mycket bättre när man är på campingäventyr.

Sedan var det dags för spel och gåtor. Amanda plockade fram lite mysbelysning och Emmy tog fram snacks och godis. Sedan blev det frågesport på hög nivå.

När frågorna och gåtorna var slut så fick det bli musikquiz som avslutning, och även där verkade det som om Scott gick vinnande ur matchen.

När mörkret föll tog vi en sista runda ner till sjön där vi räddade ett tiotal musslor som ett okunnigt barn lyft upp på stranden. De stackarna låg och kippade efter luft, så vi kastade dem långt ut i vattnet, där de skulle vara trygga. Kvällen var så himla vacker och allt var stilla och fridfullt.

Så blev det dags för oss att krypa till kojs. Efter tandborstningen enades vi om att Scott skulle sova med mig i taktältet, medan tjejerna fick det lilla tältet på marken. På tre röda sekunder somnade Scott och sov som en liten stock hela natten.

Dagen efter vaknade vi alla upp pigga och utvilade. Trots ett kraftigt regn ett par timmar innan det ljusnade så hade ingen av oss blivit blöt. Med lite kaffe och frukost i magarna var vi redo att möta den nya dagen. Jag och Emmy vinkade hejdå till Amanda och Scott och gav oss sedan ut på nya äventyr.

Tack Amanda och Scott för ni ville följa med oss ♥

Dagens citat:

Råd från ett träd!

Tillåt dig att bli stor och stolt.

Kom ihåg dina rötter.

Drick mycket vatten.

Uthärda alla väder.

Njut av utsikten.

Ha en härlig dag.

Kram Annika

Vårt årliga taktältsäventyr. Läs mer »

En mysig kväll på båten

4 kommentarer / Allmänt, Båtliv, Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

I förra veckan fick vi många varma och sköna sommarkvällar. En kväll när vi vattnat klart i trädgården och gjort alla bestyr här hemma, så bestämde vi oss för att köra ner en runda till Kivik innan mörkret föll. Stefan hade även några saker att fixa med i båten, så det passade ju bra.

Jag packade med mig lite gott i en korg. Det fick bli vad som fanns hemma – en god ost, lite kex, oliver, en slatt vin och en flaska cider.

Kvällen var underbar. Vinden var ljummen och många glada semesterfirare vandrade ute på piren i solnedgången. Från Buhres Fisk hördes svaga toner av musik och vi njöt av lugnet där i vår lilla båt. Det var så mycket sommar som det någonsin kunde bli.

När solen gått ner helt blev det genast lite kyligare. Vi packade ihop våra saker efter ett tag och körde till Gyllebo igen, där kändes luften betydligt varmare.

Kanske blev det där en av sommarens mysigaste kvällar ändå.

Som efterrätt på den härliga kvällen blev det ett par söta och solvarma smultron, direkt i munnen ifrån mina vintunnor. Där odlar jag i år smultron, smulgubbar och lite kryddor. Ännu har skörden inte varit den bästa, men mina förhoppningar ligger på nästa år istället, då hoppas jag på rejält mycket bär. Eller åtminstone så det räcker till en portion åt oss var.

Dagens citat:

Undret är inte att flyga i luften eller att gå på vattnet, utan det är att vandra på jorden.

Ha en härlig dag.

Annika

 

En mysig kväll på båten Läs mer »

Mörkret smyger sig tillbaka.

4 kommentarer / Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Varje år är det likadant, jag älskar när sensommaren kommer och mörkret sakta kryper på igen.

På våren brukar jag mest känna mig svag, trött och blek. Ljuset bländar och sticker då starkt i ögonen och jag känner mig mest som en nymornad sengångare, eller ungefär som en gammal tvättbjörn som kommer ut ur sitt idé. Men nu när hösten nalkas, då känns det som om alla batterier är fulladdade, skinnet är brunbränt och härdat och vårens ”gamla björn” har med ens blivit både yngre och starkare.

Rönnbär

Vårt rönnbärsträd är smockfullt med bär i år. Stefan ville såga ner det lilla trädet som står framför vedskjulet. Han säger att det är ”väldigt mycket i vägen”, men jag älskar det där lilla trädet och vill prompt ha det kvar. Än står det där …

En och annan tidig morgon vid bryggan har jag unnat mig den senaste tiden. Det är så mycket lättare att stiga upp i gryningen, nu när den kommer lite senare också. Mitt i sommaren så har man ju nästan inte hunnit lägga sig förrän det är dags för solen att stiga upp.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som jag verkligen gillade. Den heter ”Där bergen sjunger” av Nguyên Phan Quê Mai. Det är en roman om en flicka och hennes mormor, deras komplicerad liv, krigets fasor och Vietnams turbulenta historia.

Dagens citat:

Någon du är bekant med förvandlas till en riktigt fin vän, exakt i det ögonblick då han försvarar dig i din frånvaro.

Ha en fin dag och för alla er som idag börjar jobba efter semestern så önskar jag en extra fin start på veckan.

Kram Annika

Mörkret smyger sig tillbaka. Läs mer »

Skepp o´hoj

10 kommentarer / Allmänt, Båtliv, Boktips, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Vi människor är nog lite som zebran – dvs ränderna går aldrig ur oss. Och för min man Stefan, så betyder det förmodligen att han alltid kommer att ha havet i blodet. Det är kanske inte så konstigt med sjömän i sin släkt och en pappa och bror som varit ”ålafiskare”.

Nåväl, här står vi nu och har plötsligt blivit med båt.

Jag som mer har mina rötter i skogen och fötterna på jorden, förstår mig inte så mycket på det här med båtar, men jag har förstått att den båten vi köpt är något mellanting mellan fritidsbåt och fiskebåt.

Den senaste tiden har vi gjort lite provturer längs kusten, jag och Stefan. Extra härligt har det varit då vi ju haft tropiska dagar här på Österlen. Varma dagar med tryckande värme. Då har vi sluppit trängseln på stranden och istället kunnat åka ut en bit på havet och ta svalkande dopp ifrån båten.

En av våra tre små hundar har också fått prova på båtlivet. Lilla Molly, som är den som aldrig blir åksjuk, har fått prova på en åktur på böljan den blå. Med sin lilla gulliga flytväst på sig, så gick det hela super bra. Molly fann sig väl tillrätta, trots att det gungade en del den där dagen. Hon krafsade och bäddade inne på en av kojplatserna och såg ut att tycka att det hela var riktigt kul. Vi får se hur det går för resten av hundgänget när de ska ut på ”övningstur”.

Här hemma i trädgården fortsätter min dahliaodling att slå alla tidigare rekord. Häpet konstaterar jag att de växer sig allt större och kraftigare för varje dag, och blommorna blir bara fler och fler.

Boktips

Jag har lyssnat på en bok som heter ”Jag lämnar ekorrhjulet” av Åsa Axelsson. Det är en bok om att lämna arbetslivet och ändra sitt levnadssätt istället. Boken är ganska intressant och skapar nya tankar om vad som är viktigt och vad som kanske inte är det. Även om man kanske inte vill leva som i boken, så kan man inspireras av en del saker och kanske ta efter några av godbitarna.

Jag har även lyssnat på en bok som heter ”Jag är Gud” av Malin Karim. Boken är en humoristisk berättelse om ett feministiskt korståg. Om när en snäll och undergiven hustru går in i väggen och bestämmer sig för att göra revolt och begå alla sju dödssynderna innan hon sedan tänker ta livet av sig.

Dagens citat:

Livet är en stor omålad duk där du kan -och ska- kludda av hjärtans lust.

Ha en härlig söndag.

Kram Annika

 

Skepp o´hoj Läs mer »

Cykeltur en varm Augustimorgon.

6 kommentarer / Djurliv, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

I helgen vaknade jag upp till en underbart härlig Augustimorgon. Solen strålade och det var nästan helt vindstilla. Jag blev så sugen på att bara ta en lite runda på cykeln.

En slända envisades med att hela tiden sitta på en av mina blompinnar, den där morgonen. Jag tror att även den njöt av den ljuva sensommarn.

Min cykeltur slutade vid kyrkan i Östra Vemmerlöv, en kyrka som just nu håller på att renoveras.

Jag parkerade min cykel innanför järngrinden och vandrade en runda på kyrkogården. Ibland gör jag det, för att bla besöka min farmors grav.

Min farmor dog långt innan jag var påtänkt, men det känns ändå fint att se att hon funnits. Hon hette förresten Emmy, som min yngsta dotter också gör, så hennes minne lever vidare på så vis. Min farmors  ”andranamn” var Andrea, och det namnet fick min äldsta dotter.

Längst nere på kyrkogården fanns en labyrint gjord av sten. Det var som en meditationsplats, och det enda man behövde göra var att sätta den ena foten framför den andra. Vid starten fanns små runda stenar i en skål, som var tänkta att bära i handen tills man kom in i mitten och kunde placera sin sten där.

”Vandra långsamt utan att stanna, såsom vattnet rinner i en bäck” – så stod det på en informationsskylt sidan om. Såklart var jag tvungen att prova.

Efter att ha strosat där på kyrkogården ett tag och läst och begrundat namn och människoöden så cyklade jag vidare och njöt av den sköna morgonen.

Förmodligen satt sländan kvar därhemma på sin pinne och njöt den med, lycklig över att ha haft en sådan tur med vädret.

Dagens citat:

Överlämna dig till det som är. Släpp taget om det som har varit. Ha tillit inför det som komma skall.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Cykeltur en varm Augustimorgon. Läs mer »

Sommarens härligaste vandring.

6 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Förra veckan var det dags för min och Petras årliga vandring. Och jag tror sannerligen att vi lyckades pricka in en av de allra bästa dagarna för just det.

Vi fick skjuts till Kåseberga där vårt äventyr tog sin början.

Med solen framför näsorna, styrde vi stegen mot Löderup. Första sträckan gick vi på den steniga stranden, och stundom var vi lite osäkra på om vi egentligen gick på den tänkta leden eller inte. Men vi hade ju havet att följa, och vips var vi framme i Löderup.

I Löderup fortsatte vandringsleden på en stig en bit ifrån havet, där vi passerade Backåkra. Där i skuggan under träden tog vi första vätskepausen.

Intill kornas hage fortsatte vi sedan vår färd, innan vi kom ut på den underbara stranden.

Vi tog av oss skorna och vandrade barfota i den varma sanden. När vi var rejält svettiga åkte kläderna också av och vi tog oss ett svalkande dopp i havet.  Framme vi Sandhammaren satt det fint med lite lunch, innan vi traskade vidare.

På sina ställen var stranden nästan helt öde och tom, medan den på andra ställen var fullsmockad av badgäster. Även gässen verkade ha sitt eget tillhåll där på stranden.

Till sist var vi framme vid Borrby strand. Där smakade det gudomligt med vars en mjukglass innan vi stretade vida hem till Petras hus.

Dagens slutade med dryga 30.000 steg. En helt fantastisk vandring att tänka tillbaka på när vintern viner utanför husknuten.

Tack finaste Petra ♥, jag älskar dessa vandringar med dig.

Dagens citat:

Titta aldrig ner när du tar nästa steg. Bara den som höjer blicken och fokuserar på horisonten hittar rätta vägen.

Vi hittade ju helt rätt den här dagen. Det enda lilla missödet för mig är en illröd blåsa på en liten tå, men det där läker snart.

Ha det gott och kram

Annika

 

Sommarens härligaste vandring. Läs mer »

En sagolik morgon och godaste marmeladen.

4 kommentarer / Allmänt, Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Det har inte blivit så väldigt många soluppgångar vid bryggan den senaste tiden. Ofta har jag valt att ge mig ut lite senare på en springtur istället. Men en tidig morgon lyckades jag ändå pricka in en alldeles fantastisk soluppgång.

Jag ska inte sticka under stol med att jag saknar min underbara badkompis lite extra. Hon bor inte så mycket här ute i sommarbyn just nu, och jag saknar henne väldigt mycket där på bryggan. Men vi brukar ju alltid säga till varandra att ”var tid har sitt”, och så är det ju verkligen. Och jag vet ju var hon finns – typ bara ”ett pling” bort”.

Den här morgonen var hur som helst underbart vacker. Det var riktigt kallt i luften, inte mycket mer än 10 grader faktiskt. Men i vattnet var det varmt och jag njöt både länge och väl där jag simmade runt ihop med alla roliga skräddare som traskade runt på vattenytan (det är väl bara de insekterna och Jesus som kan gå på vatten).

Krusbärsmarmelad

Vi har en liten förskrämd krusbärsbuske i vår trädgård. Den ser inte mycket ut för världen, men av de där bären blir det världens godaste marmelad.

I förra veckan plockade jag varenda litet krusbär på den där taggiga busken och kokte ihop min favoritmarmelad. En skvätt whiskey brukar jag ta i, det blir som pricken över i;et. Det kommer att bli supergott till höstens ostbrickor.

Dagens citat:

Var rädd om det du har idag. Imorgon kan allt ha fått en helt annan innebörd. Allt vi har är bara till låns, och vissa saker går aldrig att ersätta.

Njut av er måndag. Kram Annika

 

En sagolik morgon och godaste marmeladen. Läs mer »

Rulla till toppen