Borta bra men hemma bäst.

Hejsan.
Jag har haft det så härligt ska ni tro. Jag har varit på semester med en underbar kompis! Som vi har skrattat!! Allt det där ska jag skriva om senare, men nu är jag hemma igen.
Hemma!!! Åhhh … mitt älskade Gyllebo! Min älskade Stefan, mina hundar, katter och min trädgård!
När jag packat upp min resväska och startat tvättmaskinen, gick jag ut i den svala Sverigekvällen och bara njöt. Det var som om allting hunnit växa och grönska rejält på de fyra dagar som jag varit borta.
Det är så härligt att komma hem från en resa. Man ser sitt hem med lite nya och mer förlåtande ögon. Det gör inget att blomlådorna börjar se lite gamla och trötta ut, för allting är så vackert ändå. Så hemma och så tryggt.
Inne i orangeriet luktade det så ljuvligt. Sådär lite tungt av fuktig jord och spirande grönska. Stefan hade lydigt passat mina fröer som nu kikat upp genom den våta jorden. Solrosorna såg ut som något jag brukar ha i salladen, och när jag tänker efter så är det ju precis det jag brukar hacka i  … solrosskott. Vi får se om jag får någon hyfs på dem, annars får jag helt enkelt äta upp dem.
Mina älskade citronträd har skärpt till sig efter att ha varit utsatta för frost under vintern och spirar nu med både gröna blad och vita blommor. De kommer nog blir fina även i år.
Det är dags att flytta ut de stora träden i trädgården nu… men den här kvällen gick jag bara där och njöt. Träden kommer nog ut tids nog.
Jag strosade en runda i min trädgård och bara insöp allting. Mina tulpaner hade vuxit ytterligare och inga rådjur verkade ha varit i farten. En kungsängslilja tittade yrvaket upp på ett ställe som jag inte hade en aning om att jag stoppat ner den. I ett annat hörn av trädården blommade en planta som jag inte heller kunde minnas att jag satt där. Åhhh … jag älskar min trädgård som är lite som jag själv. Vild och busig.
Stefan och hundarna verkade nöjda med att ha mig hemma igen.
En lång stund satt Johnny parkerad i mitt knä. Bara han och jag!! Sedan gick han och la sig i sin korg, nöjd med att veta var jag var igen. Småhundarna verkade inte kunna lugna ner sig av yster glädje och sprang runt mig en lång stund. Stefan satt där i sitt bad och kikade på mig när jag strosade runt och kände och luktade på allt.
Min familj tycktes glada över att ha mig hemma igen, och jag var glad över att vara hos dem också.
Dagens citat:
Tiden går inte – det är vi som rusar fram
genom den stillastående evigheten.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top