april 2018

Trädgårdsmästare med träben.

Lämna en kommentar / Familj, Trädgård / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej.
Det har varit ljuvligt väder här på Österlen. Sådär så det blir fart på allting.
Min stackars Stefan har ju inget brosk kvar i sin vrist och väntar otåligt på en steloperation. Hans tillstånd har förvärrats på bara några månader och för att överhuvudtaget kunna gå, så måste han linda på sig en specialsko som han köpt på nätet för dyra pengar. Den gör så att foten hålls på plats utan att vingla omkring. Nu går han här otåligt och väntar på en snabb tid för en steloperation …
Försäkringskassan godkänner inte någon sjukskrivning för detta inte. Enligt hans handläggare så kan han arbeta sittande … han har varit sjukskriven tillräckligt då när han höll på att dö förra sommaren… 180 dagar är max man får vara sjuk …
Jag undrar i mitt stilla sinne vem som vill ha hem en hantverkare, betala 580 kronor i timmen för honom, och han bara kan jobba sittande … Jobbigt om de ska ha takpanel uppsatt….
-jasså, det skulle inte gå nähä – då måste du söka nytt arbete på arbetsförmedlingen, blev det svar han fick.
Ett uteslutet alternativ för en man som har 8 anställda, fyller 62 år om någon månad och som dessutom kommer att få börja på det nya arbetet med en nyopererad fot!
Jag tänker att han skulle kanske själv kunna snickra till ett nytt träben åt sig. Han är rysligt händig och kan det mesta. Att snida gubbar är han ju riktigt bra på, så tårna skulle han nog få till riktigt snyggt på sitt nya träben.
Nu går han här och linkar i sakta mak och sprutar lite med högtryckstvätten. För fint vid sin älskade pool det vill han ha trots det onda.
Det ska nog gå bra ändå, tillslut. Vi vet ju båda att det kan vara så mycket värre …. som förra sommaren tillexempel…
För att ligga på intensiven och hålla på att dö, är så mycket sämre än att ha ont i foten.
Nu kan vi ändå njuta av livet. Vi kan pausa ofta med lite fika i solen.
En kopp kaffe i solskenet med skogen full av vitsippor.
Jag sneglar lite på honom där han sitter försjunken i sin telefon. Märkbart smalare igen.
Undrar om han kommer att bli lika sexig med sitt nya träben, funderar jag lite fnissigt.
Försäkringskassan må vara några skitstövlar, men jag tänker överklaga deras beslut ända tills mina brev står dem upp i halsen. Och är det verkligen sant att någon där på förnedringskassan tjänar extra pengar i sitt eget lönekuvert på att ge sjuka människor avslag på sina sjukskrivningar, så ska denne person åtminstone få jobba skiten ur sig för de pengarna.
Vi är ett bra team, han och jag, så vi kommer nog överleva även detta.
Jag känner mig starkare i ryggen och kämpar på med trädgården. Tillsammans blir det bra.
Dagens citat:
Det är ledsamt med människor
som ställer till det för andra
bara för att de inte får ordning
på sina egna liv.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika

Trädgårdsmästare med träben. Läs mer »

Ett vårtecken som ger känslan av barndom.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu fullkomligt exploderar naturen.
Det finns ett vårtecken som känns lite extra i hjärtat tycker jag. Det påminner på något vis om min barndom.
Egentligen vet jag inte riktigt varför …
Det är blommorna till det som vi alltid kallat för ”Skräppeblad”. På riktigt tror jag att den heter Pestskråp och användes förr som en medicinalväxt.
Vid bäckar och åar kan man se stora bestånd av den här växten, med sitt ofantliga bladverk.
När den blommat klart kommer de stora bladen som påminner om rabarberblad.
Varför jag får en så härlig känsla av just denna växten, det vet jag inte riktigt. Kanske har jag cyklat omkull i ett dike med just dessa härliga ”fulblommor” någon gång i barndomen eller så har jag varit på snusen efter något Valborgsfirande i ungdomen och stått på huvudet över någon grästuva och hamnat med min glada näsa mitt i en blomma …
Hur som helst så älskar jag när de här växterna tittar upp på våren. Då vet man att det allt är på gång …
Här hemma i trädgården tycks alla djuren också njuta av att våren nu kommit på riktigt och vi kan spendera våra dagar lite mer utomhus.
Dagens citat:
I min lilla lilla värld
av blommor
finns det plats för alla
och envar.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Ett vårtecken som ger känslan av barndom. Läs mer »

Den ljuvligaste julhyacinten och andra lökar.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I min rabatt tittar den ljuvligaste hyacint nu upp.
Det är några lökar som var med i en underbar julgrupp som vi fick för en del år sedan. Tänk, jag minns precis vem givaren var …
Alltså färgen!!! Är den inte underbar?
Det är ju det som är det roliga med lökar tycker jag. Att man hinner glömma dem när man planterat ut dem, och så plötsligt, till våren så bara är de där igen.
Alla mina tulpanlökar som jag köpte i höstas har också börjat titta upp nu.
De där underbara Österlenlökarna som man kan åka och njuta av nu på våren. Man kan titta ut vilka sorter som skulle passa just hemma hos sig själv. Sedan finns de till försäljning lagom till det är planteringsdags på höstkanten. Ett inlägg därifrån hittar ni här.
Nu går jag här hemma och vakar över mina tulpaner som en hök, för på andra sidan staketet spatserar ett gäng hungriga rådjur och blickar lystet in mot min trädgård.
I många år gjorde jag misstaget att sätta penséer utanför staketet i min zinkbalja. Inte hade jag hunnit mer än vända ryggen till förrän rådjuren var där och åt upp varenda liten blomsterknopp.
I år ståtar beska lökar i zinkbaljan istället, och ännu har de fått stå kvar för de hungriga djuren.
Så finns det vissa lökar som kommer där man inte riktigt kan förstå hur de hamnat … i en stenskreva där jag vet säkert att jag inte kunnat plantera dem ….
Vill den lilla raringen bo där, så får den det!
Kvällens citat:

Fatta aldrig slutgiltiga beslut

på en tillfällig känsla.
Må väl alla rara läsare och kram på er.
Annika

Den ljuvligaste julhyacinten och andra lökar. Läs mer »

Minns ni puben i Kivik?

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Förmodligen är det många här på Österlen som minns den gamla hederliga puben i Kivik? Pomona in, som jag tror att det egentligen hette då.
Den som numera ser ut såhär, och istället förvandlats till ett Bed & Breakfast.
Den där gamla puben i Kivik ja … för på den tiden sa jag  inte på Kivik eftersom det var innan Ranelid och alla ”fina sommargäster” kommit på att det där med i eller på var så rysligt viktigt …
 Det finns nog många infödingar som med glädje minns den där gamla puben. Förmodligen har många en hel del glada minnen därifrån, inte minst min egen käre make Stefan. Ja, jag tror nästan att det är den där puben som lagt grunden till hela hans kroppsbyggnad.
För ungefär tio år sedan var det dags för den kära gamla puben att ändra inriktning och skepnad. En total makeover skulle göras, och vi på Stefan Hantverkarn  AB, fick äran att vara med på förvandlingen.
Jag minns när pågarna rev den lilla utbyggnaden där man gick in för att köpa tidningen. Där under golvplanken hittade de smutsiga gamla mynt till ett värde av tvåtusen kronor. Tänk, där har många människor genom åren stannat till för att köpa Kvällsposten med hem och förmodligen tappat de där slantarna.
Jag vill minnas att de köpte trisslottor för alltihopa och det mynnade bara ut i ett spännande skrapande och ingen förmögenhet.
Idag är puben ett vackert B&B med fräscha rum.
En del av rummen har en alldeles bedårande utsikt!
Matsal och reception går i en skön och harmonisk stil. Ljuva pasteller som matchar bra till sand och hav.
Man får känslan av att bara vilja sätta sig ner och koppla av.
Så kommer man in i köket och där får man sig en riktig vitamininjektion. Röda köksluckor och rutiga golv.
Ja här bör man nog kunna sparka igång dagen.
Jag minns den här byggtiden som så rolig och spännande.
Att få vara med om att förändra ett kännetecken för en hel by är förstås något särskilt.
Idag passerar vi här väldigt ofta, och numera tänker vi inte så mycket på att det en gång varit en pub här.
Har ni också en pub som ni vill bygga om till ett B & B … fråga oss gärna, vi har erfarenheten.
Och vill ni bo på ett B&B som har det där lilla extra här på Österlen, då hittar ni sidan till Kaptenshuset här.
Dagens citat:
Tänk varje dag att
i morgon var igår.
// Jan Malmsjö
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

Minns ni puben i Kivik? Läs mer »

Vissa morrnar är vackrar än andra.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Kanske är det för att vintern kändes så lång i år … kanske är det därför som allting tycks så väldigt vackert och efterlängtat nu.
Vitsipporna runt sjön slår ut fler och fler för varje dag nu.
Fast  när vi kommer tidigt på morgonen, så har de slagit ihop sina kronblad och inte riktigt hunnit vakna upp till en ny dag. Bara på de soligaste små plättarna har de vaknat upp.
Den här morgonen kändes som en saga. Inte en vindpust och redan varmt och ljummet.
Ute vid det lilla näpna huset vid slottet var de i gång med något projekt. Kanske ska det rustas upp, det där lilla gulliga huset.
Vattnet i sjön var blåare än blått!
På bryggan nedanför Sjöröds lägerplats stannade vi för att vila lite, jag och hundarna. En lugn stund i solen var min tanke …
Jag hann inte vända ryggen till förrän Johnny hade slickat ner hela min kameralins med äckligt hunddregel och lilla Molly tagit överbalansen och stått på huvudet ner i vattnet från bryggan.
Det var lika bra att bara vandra vidare.
Ramslöksbacken stod frodigt grön. Där trängdes löken tillsammans med både gula och vita sippor. Även någon slags nunneört verkade trivas där i backen.
Livet är härligt, även om doften av lök måste vara kväljande för en liten hund.
Dagens citat:
Det är inte alla som förtjänar
att få lära känna ditt
verkliga jag.
Låt dem kritisera den
de tror du är.
Ha en fin kväll och kram
Annika

Vissa morrnar är vackrar än andra. Läs mer »

Kryllepil och vårpyssel

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Oj vad våren tar stora steg nu. Ljuvligt.
Kanske minns ni när jag var hos bästa Eva på Allé? Då när vi fick lära oss lite mer om blomsterbindning.
Det inlägget hittar ni här.
Nåväl, då när jag band min fina bukett så valde jag en slags krulligt ris, som tydligen kallades ”kryllepil”….  i alla fall på skånska.
Jag har sedan haft det där riset i vatten ända sedan i påskas, så nu hade det fått långa fina rötter. Min tanke var att plantera ut det någonstans och få ett vackert träd tillslut. Kanske får det stå och pryda sin plats i en ektunna i sommar tills jag bestämt växtplats…
Ett litet tag får den där trollpilen nu stå i en kruka i orangeriet, där det har minst chans att bli bortglömt.
Nu står min ”kryllepil” här i orangeriet och ska få vänja sig vid att ha fötterna i jord. Det där kommer säkert att gå bra, för att få salix till att växa kräver inte så mycket konster till.
På nätet har jag klickat hem lite spännande frön. Det jag mest var på jakt efter var Mexikansk tagetes. Men för att få beställa så fick jag lägga till ytterligare några fröpåsar. Då fick det bli några olika sorters solrosor.
Fröna har jag nu sått efter konstens alla regler, så nu återstår det bara att hålla tummarna att några av de där fröna ska behaga gro. Bara att hoppas och se till att hålla jorden fuktig under lite plastfolie.
Dagens citat:
Lycka har inget att göra
med att lyckas.
Så är det verkligen. Att gå här och hemma och fixa och dona skapar sådan lycka för mig. Att det sedan inte alltid blir så där väldigt bra resultat av allting, det spelar faktiskt mindre roll. För ofta är det så att något litet projekt alltid brukar bli riktigt bra … kanske det som jag först inte alls trodde på.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Kryllepil och vårpyssel Läs mer »

Grattis Bloggen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Idag fyller min blogg tre år. Jösses …. Jag kan knappt tro det. Att jag knåpat ihop minst ett inlägg varenda dag i tre hela år nu. Fast det här passar mig bra. Jag älskar min kamera, jag gillar att fotografera. Så har jag ganska lätt för att skriva. Alltså lever min blogg kvar ännu efter tre hela år. Kanske skulle jag lägga mig vinn om att börja tjäna någon krona på mitt ihärdiga skrivande …det får tiden utvisa …
Grattis Bloggen!
Och tack till er som kikar in här ibland, såklart.
Vilka härliga dagar vi haft. Här hos oss kom våren med stormsteg.
I min trädgård växer en stor frodig julros. Jag brukar unna mig att plocka in några blommor och sätta i en vas.
På så vis kan man njuta lite extra av den. Både inne och ute.
På toaletten fick de stå den här gången.
Jag gillar att ha blommor i badrummet för där känns det som om man har lite extra tid att sitta och njuta av något vackert.
Ute i trädgården slår rödsippan alla rekord i år. Aldrig har den varit så full av blommor.
Det är en planta jag köpt på plantskolan och alltså ingen vild blomma.
Lite trädgårdsarbete har jag lyckats komma igång med. Sådär litegrann och med många pauser i solen.
Det är underbart. Man kan se hur allting ligger i startgroparna, och snart är allt det bruna och vissna ett minne blott.
Dagens citat:
Omge dig inte bara med
dem som lyfter dig,
utan även
så gott du förmår,
med dem som behöver din
stöttning för att kunna lyfta
sig själva.
Ha en fin dag och kram
Annika

Grattis Bloggen. Läs mer »

Arbete sökes på Österlen.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej.
Nix, det är inte jag som söker nytt jobb.
Inte ännu i alla fall, även om den dagen kommer att komma så småningom misstänker jag. Dagen då Stefan bestämmer sig för att gå i pension och jag måste börja tänka på vad jag verkligen ska bli när jag blir stor. Men tills dess jobbar jag glatt på som vanligt på Stefan Hantverkarn AB.
Nej, de två som behöver nytt arbete i sommar är alltså min dotter Emmy och hennes kompis Matilda.
För i början av sommaren så kommer de hem!!! Iiiiiiiii…..
De är helt fantastiska, Emmy och Matilda.
Just nu är de i Australien där de arbetar på en stor farm som komjölkerskor. Det är andra året de är där, så förmodligen har de gjort gott intryck och varit omtyckta.

Förutom mjölkerskor så har de arbetat i en bar, hotell och restaurang. Tillsammans har de tagit sig ann uppgiften och blivit väldigt omtyckta av byns invånare och tillfälliga gäster.

I skolan gick de i idrottsklass. Eftersom de båda då hatade idrott och gymnastik behövde de lära sig att tycka om det, ja så resonerade de … Det gick väl sådär med idrotten då, men de slog alla med häpnad då de på sista idrottsdagen vann och kom etta i skolans orienteringstävling …
Arbetslivserfarenheten här hemma från Sverige, är lite blandad. De har båda arbetat på ett boende för funktionsnedsatt människor. Dit är de säkert välkomna igen, men nu vill de prova något nytt säger de.
Emmy har i unga år jobbat på Kronovalls vinslott några sommarlov.
Det där minns jag med ett leende. Jag minns hur hon ofta blev inringd på tider utöver sitt schema. Hur hon hoppade in i sin svarta epatraktor och med en suck sa:
–ja, jag måste dit och styra upp lite förstår du mamma …
Så typisk Emmy!
Matilda har jobbat på en dagverksamhet, där även hon varit omtyckt och en värdefull tillgång.
Jag tror att de kommer hem i början av juni, och mitt mammahjärta sjunger.
Jag vet att de båda förmodligen har nya planer till hösten, men jag längtar efter att få rå om min lilla Emmy lite extra i sommar. Matildas familj längtar såklart också.
Finns det någon arbetsgivare som är i behov av arbetsvillig, glad och duglig personal i sommar, ja då är ni välkomna att höra av er.
Jag kan lova att de är både seriösa och stämningshöjande – vilket är två viktiga egenskaper på en arbetsplats.
Att kunna arbeta allvarligt och seriöst, men även vara en glad och frisk fläkt.
Själv är jag glad som en liten speleman, och det där med jobbet ser jag inte som något stort problem. Här hemma hos oss finns både mat och husrum.
Välkomna hem Emmy & Matilda!
Dagens citat:
De som ägnar sig åt att förbättra sig
har inte tid att kritisera andra.
Ha nu en härlig dag alla ni som kikar in här.
Och finns det någon med seriösa jobberbjudande så går det bra att maila mig, så vidarebefordrar jag det till tjejerna, eller den det berör.
Min mailadress: annika.hantverkaren@gmail.com
Kram Annika

Arbete sökes på Österlen. Läs mer »

Arbetsmyra eller glidare.

Lämna en kommentar / Boktips, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Hoppas ni har en härlig kväll.
Här hemma har det blivit november… eller det tror i alla fall en av mina blommor. Det är min novemberkaktus som blommar för fullt nu.
Den där veckan då Andréa var hemma så skulle man nästan kunna tro att jag inte hade något riktigt arbete alls att sköta. Särskilt här på bloggen så framstår det mesta som om all min tid är ledig tid. Så är det faktiskt inte riktigt. Jag är inte bara en glad glidare. Jag är och måste även vara en flitig arbetsmyra mellan varven. Hur skulle företaget annars sett ut?
Det fina med mitt jobb är däremot att jag själv styr min tid. Jag kan jobba in uppgifter, så jag sedan har möjlighet att vara ledig lite mer några andra dagar.
Såklart hade jag planerat för min dotters ankomst. Och nu har ju pappershögarna hunnit växa igen, så det är bara att jobba på här.
På nätterna när jag inte kan sova så lyssnar jag på ljudböcker. Normalt sover jag som en liten gris, men det ryggonda gör att jag vaknar lite då och då.
Nu senast har jag lyssnat på en bok som heter ”Ensam i Paris” av Jojo Moyes. Nej, det där var inte min typ av bok. Det var små fristående noveller, sådär lite puttenuttiga historier. Nix, jag orkade bara med halva boken, sedan fick det vara så för min del. Livet är för kort för att lyssna klart på en bok man inte gillar.
Kvällens citat:
Ett av de svåraste beslut du
någonsin kommer att möta i
livet är om du ska ge upp
eller försöka ännu hårdare.
Nu är det snart fredagkväll och fredagsmys. Jag hoppas ni får en skön afton.
Kram Annika

Arbetsmyra eller glidare. Läs mer »

Vårt gemensamma ansvar.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , , / 4 minutes of reading
Hej
En morgon då jag i sakta mak gick min runda runt sjön så kunde jag se hur fint ”någon” gjort vid badplatsen här i Gyllebo.
Jag kände djup tacksamhet och bestämde mig för att nästa år, då jag är frisk i ryggen, då ska jag vara en del i detta städgäng.
Tidigare i veckan kund man följa en debatt på en intern facebooksida, där människor uppmanade ”någon” att röja upp då det var skräpigt vid bryggorna och soptunnan var överfull. ”Någon” behövde städa upp …
Jag undrade för mig själv vem de menade att denne ”någon” egentligen var … Kan denne ”någon” helt enkelt inte bara vara ”jag själv” eller ”du själv” …
För vems jävla ansvar är det att hålla rent i naturen, den natur som är allas vår gemensamma?
För mig är svaret uppenbart! Var och en tar sin egen skit med hem!
Men så finns det puckon som inte kan läsa, eller inte ens förstå innebörden av en text.
Den soptunna facebookskrivaren åsyftade var inte en vanlig soptunna, utan en plåttunna avsedd för engångsgrillar. Där kastar man sin grill för att den inte ska riskera att sätta fyr på andra sopor.
Ett tjugotalmeter därifrån står en stor vanlig soptunna, dit man kan gå och kasta övrigt skräp. Ja, om man orkar det förstås…
Ja, jag blir mest ledsen av så nonchalanta människor!
Nu är det städat och snyggt igen.
Jag vandrade vidare ut i skogen och den bedårande naturen, fylld av tankar och funderingar.
Den natur som är så sagolik vacker och dit alla är välkomna.
Backen med blåsipporna står nu som vackrast, och det är med glädje jag konstaterar att det aldrig varit så blått i den där backen förut.
Dystert kostaterade jag att det för varje år som gått blivit allt grisigare på rastplatserna efter sommarens helger. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan åka ut i skogen och ha picknick och njuta av den underbara plats som vår svenska natur är, och sedan bara lämna all skit kvar. Värst är de som packar soporna i plastpåsar, knyter och bara gömmer bakom något träd.
Att man förväntar sig att komma till en underbar plats och sedan lämnar den som en soptipp.
De här människorna kunde ju istället åkt direkt ut till Måsalycke (vår lokala soptipp) och ha sin picknick där. De tycker jag.
Att plocka upp hundbajs ute i skogen känns direkt onödigt tycker jag. Så länge det inte ligger på vägen eller stigen såklart, för ingen vill väl få det under skon förstås. Sparka ut det i kanten, eller använd en pinne…
Mina hundar är ganska blyga och går långt ut i buskarna, där jag kan lägga en hög löv eller gräs över, så försvinner det som en del av naturen.
Men så finns det de som envisas med att vara ögontjänare och plockar upp bajset i en plastpåse för att sedan kasta i närmsta buske.
Hur tänker man, jag förstår inte??
I vår sommarby kom en debatt upp om att det kastades hundbajspåsar i andras soptunnor. Någon tyckte att det var direkt respektlöst … Var och en får tycka vad den vill om den saken. Jag tar hem mina bajspåsar för att inte göra människor upprörda. Skulle jag däremot hitta skräp eller aluminiumburkar kastade i  vårt fina område, då kastar jag dem obönhörligen i närmsta tunna, för det är faktiskt det som tunnorna är avsedda för. De tunnor som vi inte äger, utan som är avsedda för vår gemensamma renhållning.
Vad jag däremot tycker är respektlöst, är att låta sina stora hanhundar pinka på alla postlådor i vår underbara sommarby. Min Johnnyhund har fått lära sig att sådär gör man inte. Inte heller pinkar man på andras staket, häckar eller husgrunder.
Jag önskar att vi går en härlig vår till mötes och att vi alla hjälps åt att hålla rent i vår natur.
För vems jäkla ansvar är det?
Ja såklart, det är ditt, mitt och allas!
Så vill jag tacka ”någon”, alltså Östra Vemmerlövs underbara byalag, som gjort vår badplats så fin och redo för en härlig badsäsong.
TACK!!!
 
Dagens citat:
Vår vision är ett
samhälle där alla vill göra
rätt för sig. 
//Skatteverkets Hemsida
Ja tänk om det verkligen vore så!
Ha en fin dag och kram på er alla
Annika (renhållningspolisen i Gyllebo)

Vårt gemensamma ansvar. Läs mer »

Rulla till toppen