weekendresa

Tillbaka i Gdansk och ett tungt besök i Stutthof.

Hejsan.

Jag hann inte mer än hem från min spavistelse förrän det var dags att packa om min lilla väskan och bege mig över till Polen istället.

I mars 2020 var jag med min kompis Petra på en så mysig weekendresa i Gdansk. Det var precis då när det började pratas om covid och smittspridningen började sprida sig från land till land. Den gången fick vår resa ett abrupt slut. Vårt flyg ställdes in, gränserna stängdes och vi fick ”kasta oss på” sista båten till Karlskrona.

Inläggen från den resan finns HÄR och HÄR.

Vi har hela tiden sagt att vi inte riktigt blev färdiga med vårt besök i Gdansk då, att vi tänkte resa tillbaka en gång till … någon gång… Nu var det alltså tid för oss att göra det där som vi inte riktigt hann med då.

Nu kom vi tillbaka till ett Gdansk som var betydligt mer levande, för trots att vädret var sådär novemberkallt och småregnigt så var där folk överallt och ingen tänkte längre på att hålla avstånd eller undvika att träffas. Sakta hade man börjat att förbereda staden för advent och julskyltning.

Vi hade bokat en lyxig lägenhet som låg centralt och bra. I källaren hade vi tillgång till ett varm och skönt spabad.

Vi upptäckte snart att vi kände igen det mesta av staden där vi strosade fram längs de vackra gatorna. Vi slank in och ut ur butiker och affärer och när vi behövde värma oss så njöt vi av varm choklad på något litet café.

Det vi inte hann med förra gången var att besöka Stutthof, det förintelseläger som togs i bruk den 2 september 1939 och befriades den 9 maj 1945.  Ett besök som var både tungt och overkligt, men som jag tycker att vi alla borde göra någon gång i livet. För att minnas vilken grymhet människor kan besitta.

Vi hade en väldigt duktig guide som berättade och förklarade för oss. Den lilla del som nu fanns kvar av området utgjorde bara en tiondel av hela det stora koncentrationslägret så som det var under andra världskriget.

Här mördades kallblodigt 85.000 arma människor efter att ha utstått de grymmaste förhållande man kan tänka sig.

Även om jag långtifrån kunde sätta mig in i hur det var att vara tillfångatagen här, så blev jag starkt påverkade av det jag fick se. Alla de skor som fångarna blivit fråntagna, tanken på den fruktansvärda kyla de tvingats utstå här. De knappa tvättmöjligheter som fanns till alla dessa utmärglade och sjuka människor som många led av magåkommor och infektioner.

Att gå i de dragiga och kalla barackerna och på riktigt inse hur alla dessa människor tvingats leva var en oerhörd stark upplevelse. Också att försöka sätta sig in hur det varit med alla de omänskliga experiment som genomfördes på fångarna här.

Starkaste upplevelsen var att besöka gaskammaren och krematoriet.

Efter att ha lyssnat på vår guide i över två timmar avslutade vi vårt besök i den byggnad där officerarna hade sitt högsäte.  Här fanns en mängd fotografier från området, men mina blicka vilade mest på det slitna parkettgolvet. Samma golv där dessa hemska nazister, bödlarna, haft sin arbetsplats, där de gått omkring med sina blankpolerade stövlar.

Av vår guide fick vi veta att det oftast sköts och dödades fler fångar inför storhelgerna, eftersom det då premierades med extra lediga dagar för vakterna.

Att besöka och minnas är så viktigt, och även om vi inte orkade göra särskilt mycket när vi återvände till Gdansk efter vårt besök på Stuffhof, så var vi eniga om att det var värt varenda krona att åka dit.

(nedan, två av fotografierna som fanns i officerarnas byggnad)

Tack min fina vän Petra för minnesvärda dagar i Polen ♥

Dagens citat:

Krigets första offer är sanningen.

Jag tänker ofta på just det här. Varför ingen reagerade då, på alla dessa stora koncentrationsläger. Det måste ju finnas människor utanför som sett någonting…. Det har visats sig att mycket handlade om falsk propaganda och rykte. Människor var rädda.

Låt oss aldrig glömma.

Ha en fin lördag.

Kram Annika

Tillbaka i Gdansk och ett tungt besök i Stutthof. Läs mer »

En helg i Stockholm, del 2

Hejsan
Såhär en vecka efter, så inser jag hur mycket jag och min dotter egentligen hann med då vi var i Stockholm och sprang tjejmilen.
Massor.
Vi bodde på hotell Haymarket, ett härligt hotell intill Hötorget.
Frukosten på hotell Haymarket var gudomlig. Det var kanske den bästa hotellfrukost jag ätit…. ja näst efter Ystads Saltsjöbad då förstås, för det finns nog ingen som slår deras ljuvliga frukost.
På lördagen efter vårt springlopp smakade middagen så bra. Vi valde båda en rätt med varmrökt lax och lite vitt vin till det.
På söndagen då vi skulle flyga hem till Skåneland igen fick vi ett meddelande att flygmaskinen gått sönder så vi fick helt enkelt boka in oss på ett mycket senare plan istället.
Alltså fick vi en hel orörd söndag till vårt förfogande i Stockholm.
Vi strosade runt i Kungsträdgården i väntan på att NK skulle öppna.
Där är så himla vackert och jag hoppas få möjlighet att besöka platsen på våren då körsbärsträden står i blom.
När vi gått så våra ben var alldeles förbi av trötthet, då hoppade vi på en ”hop-on” buss och åkte runt en stund och njöt av staden och söndagsvimlet.
I Gamla stan steg vi av bussen och strosade runt i det ljuvliga sensommarvädret.
Där är så himla mysigt i de smala gränderna.
Den smalaste gatan är bara 90 cm bred.
Det finns en massa små härliga affärer och matställen. En butik verkade som klippt och skuren för dottern min … Liten Amanda.
Framemot kvällen åkte vi ut till det nya stora köpcentrumet ”Mall of Scandinavia”.
Där shoppade vi loss några timmar innan vi for vidare med pendeltåget mot Arlanda.
Allting kul har ett slut, även en fantastisk Stockholmsweekend.
Sent på söndagskvällen var det bara för oss att byta ut vår stockholmsoutfit mot våra vanliga skånekläder och hoppa på planet mot Sturup igen.
Men hemma är alltid hemma. Hemma förstår de språket man talar till exempel. Om man frågar efter en toalett, så tror ingen att det är rumsnumret man talar om…
-toalett?, frågade min dotter, ihopp om att få en fingervisning om var hon skulle gå för att pudra näsan.
-ahhh, sju-noll-ett …. svarade frukostvärdinnan med sin spetsigaste Stockholmska…
Underbara språkförbistringar.
Tack Stockholm för den här gången!
 Dagens citat:
När jag blir äldre
vill jag inte se ung ut,
jag vill se lycklig ut.
Ha en skön dag och kram från mig.
Annika

En helg i Stockholm, del 2 Läs mer »

Glada dagar i Budapest, del 2

Hej hej
Så är det väl dags för ett inlägg om sista delen av vår härliga Budapestresa.
Jag och Petra hade köpt biljetter till ”hop on, hop off bussar”, vilket är ett jättesmidigt sätt att ta sig runt i en storstad för att komma till alla sevärdheter.
Vår plan var att starta dagen på ett stort termalbad. Vi hade tittat ut att vi ville till Széchenyia, vilket är ett av de största baden i Europa.
Men något gick snett och vår ”hoppapå-buss” hoppade över precis den lilla rutten där badet låg. Så istället hamnade vi helt fel och en bra bit därifrån. Men vi  haffade en snygg, muskolös kille på gatan, som utan tvekan följde med oss på en av stadens lokala bussar för att visa vägen. Helt utan betänkligheter plankade vi alltså bara på en vanlig stadsbuss.
När vi sedan hoppade av på ett torg pekade killen ut var vi skulle gå, gjorde en slängkyss till oss och försvann.
En äkta ungersk gentleman.
Vi strövade över ett vackert torg på vår väg till badet. Bronsstatyer som alla hade sin egen särskilda betydelse.
Så kom vi till sist fram till badet. Så himla härligt!
Och så underbar upplevelse.
Man kunde välja på ett vanligt omklädningsrum eller ett eget bås. Skillnaden var inte så stor i pengar så vi valde vars ett bås.
Och om någon undrar om man kan lyckas bli inlåst i ett sådant här bås, så kan jag meddela att – ja, det kan man ….
…som vi skrattade….
Efter badet när vi båda var skrynkligare än två russin, sög det rejält i våra magar. Jag hade läst på nätet om ett ställe nära badet, där man kunde äta en stor nötfylld pannkaka med chokladsås.
Lite besvikna blev vi allt eftersom det på bilden såg ut att vara betydligt större och godare. Nåja, de där pannkakorna slank ner och vi strosade glatt vidare.
På kvällen tog vi igen vårt matintag med en stor rejäl grilltallrik. Vi orkade inte ens äta upp hälften och enades om att just där och då hade vi haft god nytta av våra båda matglada män.
Under vår resa så hade vi sådan tur med vädret. Bara en eftermiddag blev det lite regnigt. Fast det var inte så farligt, eftersom temperaturen låg på 27 grader. Vi drog bara på oss ett par regnponchos och traskade glatt vidare.
När det ändå regnade så passade vi på att gå på en isbar.
En annan dag traskade vi i nästan två timmar för att komma till ett stort köpcentrum.
Genom tvivelaktiga kvarter gick vår promenad, men till sist var vi framme. Med lite stärkande fika så var vi sedan redo att shoppa loss.
En dag besökte vi den stora saluhallen med all den inhemska maten. Chili, vitlök och rökta korvar hängde i långa rader från de otaliga stånd inne i hallen.
Jag och Petra handlade inget där på den stora matmarknaden. Istället gick vi ut i solskenet och satte oss och drack något stärkande.
Tiden går fort när man har roligt och vips var det tid att vinka adjö till ett härligt Budapest.
Efter några underbara dagar var det såklart trist när någon la beslag på Petras mobiltelefon där på flygplatsen. Men det är värdsliga problem. Vi hjälptes åt att spärra det som gick att spärra och sedan hoppade vi på planet mot Sverige igen.
Tack Petra för en fantastisk resa och för ditt underbara sällskap. Kanske väntar nya spännande äventyr på oss framöver. Så håll i hatten världen, det här kanske bara är början…
Dagens citat:
Det finns många människor
som trots alla motgångar
har behållit ett varmt,
kärleksfullt hjärta.
Dessa människor förtjänar
respekt.
Ha en fin dag och en stor kram från mig.
Annika

Glada dagar i Budapest, del 2 Läs mer »

Rulla till toppen