semester

Jobb är jobb.

Gomorron.

Så var den då över för den här gången… den där tiden som man kallar semester. Förmodligen är ni många där ute som också lite trötta stiger upp idag, för att gå iväg till er första arbetsdag för ”hösten”. Kanske har ni redan nu kikat en bit fram i kalendern, för att se hur ledigheten kommer att se ut vid julhelgen. Men hörni, än är det ju faktiskt sommar kvar.

Även om vi som egna företagare alltid lever med vårt arbete, så blir det ett lite behagligare tempo under de där semesterveckorna. Takten och kraven sjönk sakta en smula allteftersom dagarna gick.

I min familj har vi förstås inte kunnat avhålla oss helt ifrån bygge och renovering i semestern. Någonstans på Österlen har vi hjälpt till att renovera ett litet hus.

Eller ja, vi och vi … jag har mest konkat rivningsmassor och fixat käk. Byggarlunch på fältmässigt vis fick det bli.

Nu väntar papper och kontor på mig. Fast som alltid kör mitt eget arbete igång lite mjukt och försiktigt. Eftersom det tar ett tag innan räkningar och brev hittar ut i skogen i Gyllebo, så startar jag lite ”soft” den när morgonen också.

Dagens citat:

Glöm inte bort vilken värdefull skatt en helt vanlig dag är.

Hej på er och kram.

Annika

 

Jobb är jobb. Läs mer »

Glada dagar i Budapest, del 2

Hej hej
Så är det väl dags för ett inlägg om sista delen av vår härliga Budapestresa.
Jag och Petra hade köpt biljetter till ”hop on, hop off bussar”, vilket är ett jättesmidigt sätt att ta sig runt i en storstad för att komma till alla sevärdheter.
Vår plan var att starta dagen på ett stort termalbad. Vi hade tittat ut att vi ville till Széchenyia, vilket är ett av de största baden i Europa.
Men något gick snett och vår ”hoppapå-buss” hoppade över precis den lilla rutten där badet låg. Så istället hamnade vi helt fel och en bra bit därifrån. Men vi  haffade en snygg, muskolös kille på gatan, som utan tvekan följde med oss på en av stadens lokala bussar för att visa vägen. Helt utan betänkligheter plankade vi alltså bara på en vanlig stadsbuss.
När vi sedan hoppade av på ett torg pekade killen ut var vi skulle gå, gjorde en slängkyss till oss och försvann.
En äkta ungersk gentleman.
Vi strövade över ett vackert torg på vår väg till badet. Bronsstatyer som alla hade sin egen särskilda betydelse.
Så kom vi till sist fram till badet. Så himla härligt!
Och så underbar upplevelse.
Man kunde välja på ett vanligt omklädningsrum eller ett eget bås. Skillnaden var inte så stor i pengar så vi valde vars ett bås.
Och om någon undrar om man kan lyckas bli inlåst i ett sådant här bås, så kan jag meddela att – ja, det kan man ….
…som vi skrattade….
Efter badet när vi båda var skrynkligare än två russin, sög det rejält i våra magar. Jag hade läst på nätet om ett ställe nära badet, där man kunde äta en stor nötfylld pannkaka med chokladsås.
Lite besvikna blev vi allt eftersom det på bilden såg ut att vara betydligt större och godare. Nåja, de där pannkakorna slank ner och vi strosade glatt vidare.
På kvällen tog vi igen vårt matintag med en stor rejäl grilltallrik. Vi orkade inte ens äta upp hälften och enades om att just där och då hade vi haft god nytta av våra båda matglada män.
Under vår resa så hade vi sådan tur med vädret. Bara en eftermiddag blev det lite regnigt. Fast det var inte så farligt, eftersom temperaturen låg på 27 grader. Vi drog bara på oss ett par regnponchos och traskade glatt vidare.
När det ändå regnade så passade vi på att gå på en isbar.
En annan dag traskade vi i nästan två timmar för att komma till ett stort köpcentrum.
Genom tvivelaktiga kvarter gick vår promenad, men till sist var vi framme. Med lite stärkande fika så var vi sedan redo att shoppa loss.
En dag besökte vi den stora saluhallen med all den inhemska maten. Chili, vitlök och rökta korvar hängde i långa rader från de otaliga stånd inne i hallen.
Jag och Petra handlade inget där på den stora matmarknaden. Istället gick vi ut i solskenet och satte oss och drack något stärkande.
Tiden går fort när man har roligt och vips var det tid att vinka adjö till ett härligt Budapest.
Efter några underbara dagar var det såklart trist när någon la beslag på Petras mobiltelefon där på flygplatsen. Men det är värdsliga problem. Vi hjälptes åt att spärra det som gick att spärra och sedan hoppade vi på planet mot Sverige igen.
Tack Petra för en fantastisk resa och för ditt underbara sällskap. Kanske väntar nya spännande äventyr på oss framöver. Så håll i hatten världen, det här kanske bara är början…
Dagens citat:
Det finns många människor
som trots alla motgångar
har behållit ett varmt,
kärleksfullt hjärta.
Dessa människor förtjänar
respekt.
Ha en fin dag och en stor kram från mig.
Annika

Glada dagar i Budapest, del 2 Läs mer »

Glada dagar i Budapest, del 1

Hejsan.
Förra helgen så reste jag tillsammans med min härliga väninna till Ungern. Vi hade hittat ett billigt flyg till Budapest och såg verkligen fram mot lite glada dagar. Vi kände båda att vi behövde semester, glädje och ny energi.
Och det fick vi med råge.
Men vi börjar väl från början.
Vi tog flyget från Sturup en tidig morgon. Jag och Petra.
Vi hade tvekat lite på om vi skulle boka lägenhet eller vanligt hotell med hotellfrukost. Valet landade på en liten lägenhet och såhär i efterhand så var det ett verkligt lyckat val.
Vi fick för en billig peng en jättefin liten solgul lägenhet. Istället för hotellfrukost gav vi oss ut i vimlet och åt vår frukost på små caféer, för nästan inga pengar alls.
Med grindar och koder kände vi oss väldigt trygga med att bo mitt inne i Budapests stadskärna. I början var det nästan så vi själv inte ens kom in …
Ett rejält badrum hade vi i vår lägenhet och det är ju alltid skönt. Men vad hade vi egentligen i alla de där necessärerna … mest piller och plåster kanske …
Vi hade en liten lista på saker vi ville hinna med på vårt besök i Budapest och med en kartas hjälp gjorde vi upp en plan. Min härliga kompis visade sig vara en naturbegåvning när det gällde kartläsning.
Med ryggsäckarna på våra ryggar gav vi oss genast ut i sommarvärmen.
Först ut var de berömda bronsskorna som står som ett minne och monument på kanten till floden Donau.
Det ville vi båda se! Det där gripande konstverket som är en hyllning till de tusentals judar som avrättades längs Donaus stränder och kajer.
Vi tyckte båda att det var en viktig plats att börja vårt Budapestbesök med.
Gripande och så värt den ganska långa vandringen dit.
 Efter en lång härlig promenad genom staden kurrade våra magar och vi hittade snabbt ett mysigt ställe att äta vår lunch på. För bara några tior fick vi stora rejäl portioner som ingen av oss orkade äta upp.
Så mysigt och gott.
Sedan strosade vi vidare genom staden.
Vi hade valt att bo på Pest-sidan av floden Donau och det passade oss bäst. Det var där som folkvimlet var.
Överallt fanns underbara bronskonstverk.
Nästan som om det var verkliga personer och djur som bara stelnat till i sina positioner.
Några skolpojkar som kastat sina skolväskor och börjat spela kula …
En annan bronsstaty som gick rakt in i mitt hjärta var flickan med hunden. En hund som på exakt samma vis som min egen Johnny såg ut att lämna över sin boll med en busiga tvekan. Som om han både ville och inte ville ge ifrån sig sin leksak.
Med solen gassande över våra huvud strövade vi vidare genom staden. Vi gick längs floden och såg alla de vackra broarna, allihopa i olika stilar.
När andan föll på satte vi oss och njöt av att bara studera människor.
På ett ställe hade någon stickat ett värmande klädesplagg åt ett träd.
Framemot kvällen var vi tillbaka i vår del av staden, Corvin, och tillbaka i vår lilla lägenhet.
Glada och nöjda efter en hel dag full med skratt och intryck somnade vi båda som små barn i våra sängar.
Nästa dag var vi uppe i ottan. Efter en härlig frukost på ett litet fik, var vi redo att ta tag i en ny dag. Med massor av planer och en karta i högst hugg gav vi oss ut i vimlet igen.
På oss väntade en härlig dag fylld med skratt och roliga episoder … men det får ni läsa om i ett annat inlägg.
Dagens citat:
Det som är meningen att ske
hittar alltid en väg.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Glada dagar i Budapest, del 1 Läs mer »

Förälskad i Bali, del 2

Gokväll i stugorna.
Nu tänkte jag ta er med till Bali igen och på fortsättningen på min och min dotters semester för ett par år sedan.
Om ni vill?
Bali gav mig en alldeles särskild känsla. En känsla av lugn och tillfredsställeles och total avkoppling. Bali är en underbart frodig och grön ö, med ett fantastiskt folk.
Såklart besökte vi de karaktäristiska risfälten som liksom blivit Balis signum.
Så vackra att det fanns människor som valde att ha sina bröllop där, mitt i risodlingen.
Vi besökte även ett tempel. Ett underbart vackert tempel i gråbrun mossbeklädd sten som är så vanligt på Bali.
Både jag och Andréa blev tilldelade vars en sarong att svepa runt midjan. Bara lår var inget som var tillåtet där i templet.
Min söta och tuffa dotter har egentligen bara en sak i livet som hon inte gillar särskilt mycket och det är fiskar. Man kan nästan säga att hon har på gränsen till fiskfobi. Eller har haft, för hon har tålmodigt jobbat bort det mesta nu i vuxen ålder.
Såklart var det med en skräckblandad förtjusningen hon studerade den lilla damm i templet som formligen kryllade av guldfiskar. Stora, röda bamsingar.
Något vi båda gillade betydligt bättre än alla fiskarna i dammen, var de söta små valpar som tultade runt vid utgången från templet.
Den sista halvan av vår semester hade vi bokat ett rum på ett litet hotell långt ute på landsbyggden.
Det skulle visa sig att något gått fel med vår bokning och när vi långt om länge trötta anlände till hotellet ute på vischan var vårt rum dubbelbokat. Vi såg nog förfärligt trötta och slitna ut för de började genast att ringa och fixa allt vad de kunde där i receptionen… Som gottgörelse fick vi sedan ett alldeles eget lyxhus med full service där ute på det Balinesiska landet.
De där dagarna i den lyxiga villan skulle komma att bli några av mina bästa dagar i livet.
Som vi båda njöt.
Vi blev uppassade med frukost, lunch och middag. Vi kunde beställa fritt ur menyn, precis det som vi önskade, allting försökte de ordna åt oss.
Vi tog långa promenader ut på landsbygden.  Vi såg hur bönderna brukade sin mark och tog hand om sina djur.
Vi kunde starta vår dag med härliga joggingrundor, för att sedan slänga oss i poolen som vi två hade helt för oss själva.
Vi njöt av den magnifika utsikten, vi njöt av klimatet och av livet.
Jag strövade runt med min kamera.
Vi läste böcker, vi somnade i solstolarna, vi pratade, vi skrattade och njöt.
Allt det här fick vi som gottgörelse för att något gått fel vid vår bokning och vi betalade nästan inga pengar alls.
Så underbart, fantastiskt!
Och för min dotter som just då kämpade tappert med sina studier kom den här semestern nog helt rätt. Det var så skönt för mig som mamma att se henne få en stunds vila och avkoppling.
Dagens citat:
Jag ler eftersom du är min dotter.
Jag skrattar eftersom det inte finns något du
kan göra åt det.
Nu tror jag förstås att mina tre döttrar nog är ganska nöjda med mig som mamma.
Och det gör mig så varm i hjärtat.
Jag hoppas få chans att göra några sådana här resor till i livet. Helst med var och en av dem och till nya spännande platser.
Tiden går så fort, och åren rusar …
Tack Bali för alla upplevelser. Jag åker väldigt gärna tillbaka.
Ha en fin kväll.
Kram Annika

Förälskad i Bali, del 2 Läs mer »

Rulla till toppen