resa

Frihet under resan

(blogginlägget innehåller annonslänkar)
Hejsan
Jag älskar att resa!
Egentligen spelar det inte så stor roll om det är en lång exotisk resa, eller en kort resa runt husknuten. Jag bara älskar det. Alltid bjuds det på spännande upplevelser som man kan spara i sitt hjärta.
När jag och min dotter reste till Indonesien för tre år sedan, hade vi inte förbokat så väldigt mycket hemifrån. Inte mer än flyget dit och hem och den första natten på Bali.
Istället hade vi en grov plan på vad vi ville se och uppleva, sedan bokade vi hotell efter hand.
Ett alldeles fantastiskt sätt att anpassa sin resa efter vad som kommer i ens väg.
En riktig frihet!!
På vissa ställen ville vi stanna lite längre och på andra kvittade det egentligen hur vi bodde. Allt det där kunde vi enkelt och lätt anpassa när vi letade upp våra boende på Hotels.com
 På Hotels.com är det så finurligt att man även spara på sig bonusnätter. När man bokat ett visst antal hotellnätter så får man sedan någon natt gratis.
Då när vi var på Bali, så bokade vi ganska många nätter på ett litet hotell som låg långt ute på vischan. Ett ställe som låg lite öde och ensamt på den härliga indonesiska landsbyggden.
När vi anlände dit hade det där hänt … det som jag alltid varit lite, lite orolig för … det hade av någon oförklarlig anledning blivit en dubbelbokning!! Alltså stod vi där utan hotellrum långt ute i ödemarken. Men vi fick ersättningen med råge. Istället för det lilla rum vi bokat så fick vi en egen lyxig villa med egen pool och egna kockar. Alltihopa för nästan inga pengar alls.
Alldeles sagolikt!
 Jag kan verkligen rekommendera att boka sin vistelse via Hotels.com!
Är ni sugna på att läsa mer om vår resa i Indonesien så finns det 3 olika inlägg:
Kvällens citat:
Om vi någonsin ska kunna njuta
av livet, så är tiden nu, inte i morgon
eller nästa år.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika

USA del 1

Atlanta, Georgia
Hej hej
Ni vet nog de redan att jag varit i USA en sväng. En del inlägg har jag ju lyckats knåpa ihop med mobilbilder därifrån under resans gång. Men på min kamera finns massor av härliga bilder, så det kommer att bli lite fler inlägg därifrån, då och då här på bloggen.
Jag åkte i första hand dit för att träffa min älskade dotter, att jag sedan fick uppleva en smula av detta stora, väldiga landet USA, är en ren bonus för mig.
Eftersom jag bokade flyget med så kort varsel, så fanns det nästan bara flygrutter med väldigt långa väntetider vid mellanlandningarna. Men så hittade jag en med väldigt kort tid vid flygbytena. Jag får helt enkelt skynda mig, tänkte jag och bokade flyget. Och nog fick jag springa alltid!!
Efter en svettig flygresa med mellanlandning i Amsterdam och Boston var jag så äntligen framme i USA och hos min dotter.
På den stora, röriga flygplatsen i Atlanta kom hon och mötte mig och hämtade upp mig med sin lilla bil. Min älskade dotter som jag längtat så mycket efter!!
Med mig i mitt bagage hade jag lite presenter.
En insmugglad spritflaska som jag specialbeställt på systemet i Tomelilla. Den godaste Bailysen som finns, enligt Andréa. Från systrarna hade jag ett underlägg med en karta över Österlen. Ortsnamnen såklart på engelska.
Självfallet bröt vi flaskan direkt för att skåla och fira att vi hade en dryg vecka framför oss att bara njuta av tillsammans.
Våra två första nätter bodde vi hemma hos en tjej som hette Rachel. Det var ett boende som Andréa bokat via Airbnb. Man bor helt enkelt hemma hos privatpersoner. Det var helt ok och mycket billigare än hotell.
Hos Rachel var det rent och fint. Vi hade ett eget rum, men använde familjens kök och badrum.
När vi vaknade upp första morgonen i Atlanta så var det fotbollsmatch mellan Sverige och Schweiz. Amerikanarna är i allmänhet inte så roade av fotboll, i alla fall inte den sorten där bollen är rund. De gillar mer sin egen amerikanska fotboll med en oval boll. Trots det lyckades vi hitta en pub i närheten som sände fotbollsmatchen på storbilds-TV. Dit for vi.
Det var en lite mer tvivelaktig  stadsdel vi hade hamnat i. Mittemot vår pub fanns en marijuanaaffär och en tatueringsstudio sida vid sida. På gräset utanför låg utslagna människor lite här och där.
Jag och Andréa strövade en stund i området i väntan på att puben skulle öppna.
Överallt sprang små smala ekorrar. Inte så söta som våra svenska ekorrar, utan mer långsmala och lite lika möss i ansiktet.
Så öppnade puben och matchen satte igång.
Vi beställde in frukost och kände oss lite mer svenska än vanligt. Särskilt svenska kände vi oss när vårt lag vann och gick vidare i spelet.
Resten av dagen hade vi bestämt att vi skulle spendera inne i staden Atlanta.
Andréa körde som om bilen var stulen. Jag höll mig krampaktigt i sätet och försökte undertiden förstå mig på GPS:en och agera kartläsare, vilket jag var usel på. Till sist hittade vi i alla fall en parkering och jag kunde andas ut.
Eftersom vi befann oss i sydstaterna så tyckte vi det kunde passa att gå på en utställning om förtryck och de svartas historia i området. En gräslig historia, som jag inte kan förstå att den verkligen har hänt …
Det var en stor tung utställning som gav oss eftertanke och påminnelse om människors lika värde.
Det handlade inte bara om de svartas förtryck utan förtryck i allmänhet. I ett rum fanns de en monter över de människors som begått de mest hemska handlingar i världen. Trots att det inte stod något nämnt, så insåg jag direkt att de hade alla en gemensam nämnare. Det var inte deras hudfärg, deras hårfärg eller ögonfärg som var det samma för dem. Nej, det de hade gemensamt var att de var alla män. Män med makt.
Skillnaden mellan fattig och rik är ofantligt stor på många håll.
Vi svenskar och danskar ses som föregångare till jämlikheten och kan vara lyckliga över att vi faktiskt har det otroligt bra i mångt och mycket, i jämförelse med resten av världen.
Efter en tung utställningen så var vi hungriga och det var dags för mat. Vi hade att välja på hamburgare, hamburgare eller hamburgare. Jag tog … hamburgare.
Det fanns en stor Coca-cola utställning.
-onyttigt, fräste Andréa.
-ganska gott ibland, tänkte jag tyst för mig själv och valde vatten till maten.
 Istället valde vi att gå på det stora akvariumet som finns där i Atlanta. Egentligen gillade ingen av oss att dessa stora valhajar och mantor hålls i fångenskap, men vi bestämde oss ändå för att göra ett besök där.
Det djur som jag fascinerades mest av, var de vita valarna eller beluga som de också heter. Så vackra!
Min förhoppning är att en del av mitt inträde faktiskt går till att rädda vilda bestånd av alla hotade arter. Tiden börjar bli knapp nu …
Nästa dag gjorde vi oss redo för att köra till Auburn i Alabama. Innan dess kockade vi till lite frukost.
Andréa såg till att väcka upp hela familjen i det lilla huset genom att starta brandlarmet, så sedan fick vi sitta på trappan och äta vår mat.
När disken var klar, packade vi ihop och tackade för oss.
Disken föresten, den diskas inte i maskinen. Man diskar för hand och använder bara maskinen som diskställ.
Ett onödigt dyrt och avancerat diskställ tycker jag.
 Så styrde vi mot Alabama – Home sweet Alabama. Men mer om det i ett annat inlägg.
Dagens citat får bli ännu en av alla de knasiga lagar de har där i Amerika:
I den lilla staden Peachtree City i delstaten Georgia
är det enligt lag strängeligen förbjudet att vara hemlös.
Ha en fin dag och kram på er från mig.
Annika

Framme i Florida, min tredje delstat.

Hej hej.
Nu har vi kommit fram till Florida och vi har ”checkat” in hos den här fine grabben…
 Det är via en sida som heter airbnb som vi bokat vårt boende hemma hos privata människor.
Så här mysigt bor vi nu i Destin i Florida.
Innan vi lämnade Auburn så såg vi såklart på fotbollsmatchen på TV:n. Den snälle mannen på mitt lilla hotell sa särskilt åt mig att jag fick ha kvar mitt rum tills vår match var över.
Nu vet vi ju alla att det inte gick så bra i den där fotbollen men jag är lika blågul och stolt ändå!
Nu får vi se vad vi hittar på de närmsta dagarna. Fallskärmshoppning är på förslag av Andrea och då måste jag ju citera en av Floridas lagar:
Det är förbjudet för ogifta kvinnor att hoppa fallskärm på söndagar.
…ja så nu måste hon såklart göra det!!
För mig är det ju lagligt i alla fall.
Må väl alla och kram från mig.
Annika

Lite återhämtning i skogen och ständigt svettig.

Hej hej.
Jag är fortfarande kvar i Auburn i Alabama.
I går hade vi en helt ljuvlig dag, jag och min dotter.
Vi var ute i skogen och vandrade. Vi var i en nationalpark som finns här i Auburn.
Såklart såg jag till att först äta en rejäl och stadig  frukost…
Här är jätte, jättevarmt. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin svettats så här mycket i något annat land. Det kommer salta svettdroppar  från varenda por på precis hela kroppen. 40 grader och fuktig luft gör att vi är blanka av svett precis hela tiden.
Jag är glad över min vana att alltid packa med mig tvättmedel. Nu är alla mina bh:ar rena och fräscha och väntar på nya äventyr.
Idag har vi planerat  att i likhet med alla andra svenskar, försöka se på fotbollsmatchen.
Sedan drar vi till Florida för några lata dagar vid havet. Efter det är det dags för mig att tänka på refrängen och min hemfärd.
Flyget går från Atlanta om fem dagar, och jag grunnar lite på färden dit. Det är en lång och dryg bilkörning dit för Andréa … själv är jag en fara i trafiken här, utan att ens sitta vid ratten…
Andréa säger att man kan lifta via en app… Allt gör man via appar nuförtiden, men det är jättesmidigt bedyrar min dotter.
Jag kikade lite diskret ner på min tumme och tänkte att det inte var särskilt svårt att hålla upp den i vädret heller, väldigt smidigt det också, som på den gamla goda tiden. Tummen behöver i alla fall inte vara uppladdad för att funka och sändning har man liksom alltid.
I dag håller jag i alla fall tummarna för våra svenska fotbollskillar!! Än är det några dagar innan mitt plan ska ta mig hem.
Dagens citat:
Vi är många som kunde gjort det bättre,
men vi lever ändå.
Ha en härlig dag och nu håller vi tummarna.
Kram Annika

När en dag känns som en hel semestervecka.

Hej hej
Ja nu är det ju ingen vanlig semester jag är på egentligen, utan en vecka då jag åkt över till min dotter för att umgås med henne så mycket det bara går.
Om bara några veckor börjar hennes universitetsstudier här i USA och hennes nya liv här tar fart.
Vår plan för dagen var att ta oss från Atlanta i Georgia till Auburn i Alabama, där Andréa ska bo de närmaste åren.
Jag som nyss kommit från Sverige har inte alls samma tidsklocka i kroppen som hon har, hon som nyss kommit hit från Canada.
Och ni som följt mig ett tag har kanske hört om hennes morgonhumör…
Men till sist hade jag lyckats föra så mycket oskyldigt oväsen att hon vaknade i tron att det var hon själv som väckt sig.
Hon satte då genast igång att tillaga frukost och kommenderade mig att bara titta på, eftersom jag ändå inte kunde steka bacon så det blev bra…
Men det kunde hon! Hon kunde det så himla bra att hela huset rökfylldes, larmet startade och alla som bodde i huset väcktes och kom sättandes…
Sedan var det dags för bilfärd och första stoppet var Ikea.
På Ikea skulle vi titta på en ny säng åt Andréa och hennes nya boende. Efter att ha provat Ikeas alla sängar, men ändå inte var nöjd smög Andréa bort till personaldisken. I ett kort ögonblick blev en dator där ledig och då passade hon på att göra en egen sökning efter sängen ”sultan”. Vad hon också gjorde var att hon raderade en lång order som tagit en Ikeasäljare och ett äldre par 1,5 timme att knåpa ihop. Allt på datorn var borta.
Vi tog oss därifrån så fort vi bara kunde och jag kunde se i ögonvrån deras förtvivlade ansiktsuttryck…
Nästa stopp var på ett köpcentrum där vi strosade en lång stund. Värmen här är helt galen, så de svala butikerna gjorde oss gott.
Sedan gick färden mot Auburn och det lilla hotell där jag skulle sova. Andréa själv är inneboende hos en kompis tills hennes eget rum blir ledigt nu när skolan börjar.
Dagens erfarenhet för mig blev att inte förvara choklad i resväskan när det är så här varmt eftersom choklad ju smälter och blir väldigt rinnigt och flytande.
…fult är det också på ljusa sommarkläder …
Ja jag ångrade bittert att jag packat med mig vårt halvätna Toblerone bland mina kläder, men Andréa skrattade så jag trodde hon fått krupp.
När jag förtvivlat försökte rengöra min väska som mest såg ut som om någon blivit väldigt dålig i magen, så skrattade min dotter så hon inte fick luft.
Jaja shit happends…
Jaja… Det var ju den 4 juli och USA:s nationaldag. Vi duschade snabbt av oss och gav oss ut för att fira.
Med små bruna fläckar lite här och där fick vi en magisk kväll.
Dagens citat:
Life is about kicking ass,
not kissing it.
Ha det bra. I kväll ska Andréa ut med lite nya studentvänner och jag tänker uppleva lite i lugn och ro på egen hand.
Ha det gott och kram.
Annika

Glada dagar i Budapest, del 2

Hej hej
Så är det väl dags för ett inlägg om sista delen av vår härliga Budapestresa.
Jag och Petra hade köpt biljetter till ”hop on, hop off bussar”, vilket är ett jättesmidigt sätt att ta sig runt i en storstad för att komma till alla sevärdheter.
Vår plan var att starta dagen på ett stort termalbad. Vi hade tittat ut att vi ville till Széchenyia, vilket är ett av de största baden i Europa.
Men något gick snett och vår ”hoppapå-buss” hoppade över precis den lilla rutten där badet låg. Så istället hamnade vi helt fel och en bra bit därifrån. Men vi  haffade en snygg, muskolös kille på gatan, som utan tvekan följde med oss på en av stadens lokala bussar för att visa vägen. Helt utan betänkligheter plankade vi alltså bara på en vanlig stadsbuss.
När vi sedan hoppade av på ett torg pekade killen ut var vi skulle gå, gjorde en slängkyss till oss och försvann.
En äkta ungersk gentleman.
Vi strövade över ett vackert torg på vår väg till badet. Bronsstatyer som alla hade sin egen särskilda betydelse.
Så kom vi till sist fram till badet. Så himla härligt!
Och så underbar upplevelse.
Man kunde välja på ett vanligt omklädningsrum eller ett eget bås. Skillnaden var inte så stor i pengar så vi valde vars ett bås.
Och om någon undrar om man kan lyckas bli inlåst i ett sådant här bås, så kan jag meddela att – ja, det kan man ….
…som vi skrattade….
Efter badet när vi båda var skrynkligare än två russin, sög det rejält i våra magar. Jag hade läst på nätet om ett ställe nära badet, där man kunde äta en stor nötfylld pannkaka med chokladsås.
Lite besvikna blev vi allt eftersom det på bilden såg ut att vara betydligt större och godare. Nåja, de där pannkakorna slank ner och vi strosade glatt vidare.
På kvällen tog vi igen vårt matintag med en stor rejäl grilltallrik. Vi orkade inte ens äta upp hälften och enades om att just där och då hade vi haft god nytta av våra båda matglada män.
Under vår resa så hade vi sådan tur med vädret. Bara en eftermiddag blev det lite regnigt. Fast det var inte så farligt, eftersom temperaturen låg på 27 grader. Vi drog bara på oss ett par regnponchos och traskade glatt vidare.
När det ändå regnade så passade vi på att gå på en isbar.
En annan dag traskade vi i nästan två timmar för att komma till ett stort köpcentrum.
Genom tvivelaktiga kvarter gick vår promenad, men till sist var vi framme. Med lite stärkande fika så var vi sedan redo att shoppa loss.
En dag besökte vi den stora saluhallen med all den inhemska maten. Chili, vitlök och rökta korvar hängde i långa rader från de otaliga stånd inne i hallen.
Jag och Petra handlade inget där på den stora matmarknaden. Istället gick vi ut i solskenet och satte oss och drack något stärkande.
Tiden går fort när man har roligt och vips var det tid att vinka adjö till ett härligt Budapest.
Efter några underbara dagar var det såklart trist när någon la beslag på Petras mobiltelefon där på flygplatsen. Men det är värdsliga problem. Vi hjälptes åt att spärra det som gick att spärra och sedan hoppade vi på planet mot Sverige igen.
Tack Petra för en fantastisk resa och för ditt underbara sällskap. Kanske väntar nya spännande äventyr på oss framöver. Så håll i hatten världen, det här kanske bara är början…
Dagens citat:
Det finns många människor
som trots alla motgångar
har behållit ett varmt,
kärleksfullt hjärta.
Dessa människor förtjänar
respekt.
Ha en fin dag och en stor kram från mig.
Annika
Scroll to Top