amanda

Systrarna Henriksson – mitt kött och blod.

Hej hej
Många vet nog att jag sörjer lite över att inte kunna träffa alla mina döttrar så mycket som jag skulle önskat.
Det finns liksom tomma platser i mitt hjärta som skramlar runt och ekar sorgligt.
Ibland skramlar de där platserna lite extra mycket, nästan så ljudet blir öronbedövande. Som en tom konservburk med några stenar i. Det är ett ljud som bara jag själv kan höra inne i mitt eget huvud. Som om de tomma platserna i hjärtat kräver att fyllas på med något mjukt och skönt.
Det hjälper inte att träffa andras rara ungar. Nej, ingenting kan ersätta mitt eget kött och blod.
Men snart, snart väntar jag hem min yngsta dotter Emmy.
Det är hon som är och jobbar i Australien. Det är andra året hon är där nu. För reglerna är sådana, att om man arbetar inom lantbruk i 90 dagar, så blir man berättigad till ytterligare ett visumsår i landet. Såklart har Emmy och kompisen Matilda tagit den chansen
-snälla Emmy, skicka lite bilder så jag får se hur ni har det. Gärna när du är nerbajsad och dann, det gör ingenting. 
Ja så skrev jag till henne för inte så länge sedan. Inom kort fick jag ett svar tillbaka:
-jag har inga foto där jag är skitig eller full med kobajs … jag borde kanske ta några sådana bilder …
Ja, hon har alltid haft en underbar humor, tycker jag. Precis som jag själv skulle kunnat svara, om jag fått samma uppmaning.
Kanske är det såhär man ser ut när man är ren och nyduschad där borta i Australien, kanske är det inte alls som hon skämtar…
Tusen tack för alla bilder gumman ♥
Min dotter Andréa jobbar sina sista veckor på djursjukhuset i Canada nu, och flyttar snart till Alabama i USA istället. Hennes visum och alla papper är klara. Hon har blivit testad så hon inte ska smitta ner hela de förenta staterna med allehanda smittor såsom rabies och andra hemskheter. Hon är nu godkänd och välkommen dit.
I förra veckan fick jag ett meddelande från henne. Hon gör ju det som hon älskar allra mest i hela världen. Räddar djur. Den här gången var det fyra små söta valpar som hon lyckades rädda vid en svår förlossning. Den första drog hon ut och de andra tre plockades ut genom ett akut snitt.
Min älskade tös, vad jag saknar dig. Men samtidigt gläds mitt mammahjärta när du får göra sånt som du brinner för.
Så har jag min älskade Amanda. Min tvillingsjäl och min stolthet.
Amanda bor ganska nära mig, så henne träffar jag såklart mycket oftare.
Hon jobbar ganska mycket, och har ofta planer och drömmar.
Jag älskar hennes klokhet, som ibland är större än min egen. Ibland är det så skönt att rakt och ärligt få någon annans syn på saker och ting. Det får jag genom Amanda. Fast det händer såklart att även jag vet bäst, för ibland är det ju så att erfarenheten ger en viss kunskap.
Min fina Amanda ♥
Tack för att du finns!
Tack för att ni alla finns, systrarna Henriksson!
Kvällens citat:
En mors kärlek är en kärlek ingen glömmer
Nej, man kan inte ge sina barn för mycket kärlek. Man kan inte uppmuntra eller berömma för mycket.
Det är jag övertygad om.
Att älska och berömma betyder inte att man inte sätter gränser och visar vad som är rätt och fel. Såklart har jag och tjejerna haft ett otal duster sinsemellan. Hårda ord, tårar och dörrar som slagits igen. Konstigt vore det väl annars.
Ha en fin kväll och berätta för ungarna att ni älskar dem!
Annika

Hur allting kan förändras på en sekund.

Hejsan
Ibland händer det saker som får mig att inse hur skört livet är. Saker som skakar om rejält. Jag inser hur fort allting kan förändras. På mindre än en sekund kan någon du håller kär plötsligt bara vara borta. Eller jag själv … bara som ett poff …
Det här handlar om min älskade dotter, min älskade Amanda.
Det var i början av året som någon backade in i Amandas parkerade bil. Ingen fara med det egentligen. Skadorna på bilen blev ganska stora, så kostnaden för en reparation skulle komma att överstiga bilens värde. Alltså blev det skrotning. För Amandas del blev det bara att leta efter en ny bil. Hon var skyddad av sin försäkring, men tyckte ändå att det var tråkigt såklart.
-skit, suckade hon …
Men så fann hon den. Sin nya pärla. Hon hade bestämt sig för att lägga lite mer pengar på sin bil den här gången, och skickade glädjestrålande ett foto till mig. Strax efter påsk var den hennes. Den nya glänsande volvon.
I knappt två veckor hann hon köra med sin nya fina bil…
Det var en kväll som min telefon ringde. Det var Amanda.
-mamma, jag har kraschat … vad ska jag göra ….
Ja, vad svara man på en sådan luddig fråga??
För att göra en lång historia kort, så gick allting bra, trots allt. Och med bra menar jag att det inte blev några personskador.
Det som hänt var att Amanda bromsat in för en lastbil som skulle svänga och bilen bakom Amanda brast i uppmärksamheten och dånade rakt in i hennes bakända. Krasch!
För Amandas del blev det en natt på akuten med huvud och nackröntgen. Återigen blev det skrot av bilen.
Men allting kunde fått ett helt annat slut! Även om Amanda nu är stel och öm i rygg och nacke, och måste vara uppmärksam på så det inte förvärras, så gick allt ju bra, med tanke på hur det kunde ha gått …
Jag tänker på hur allting kan förändras, bara som genom ett trollslag.
Hur oändligt tacksam jag är för varje gång jag kan ge mina töser en kram.
Jag njuter så av att sitta i mitt vardagsrum med min familj, mina hundar. Se hur dammet dansar i solens strålar. Att kunna notera att fönsterdörren är full av hunddregel och behöver putsas. Att veta att vi alla lever här och nu och i morgon kan vi städa …. om vi inte väljer att göra något roligare förstås….
Den där eftermiddagen då en dåre körde in i Amanda, så hade hon varit i Malmö och handlat. På Ikea hade hon köpte nya glas åt både sig själv och åt mig. Helt osannolikt så höll de där glasen som låg i bilens bagageutrymme. Varje gång jag använder dem, så kommer jag att påminnas om hur tacksam jag ska vara över livet.
När allting går bra så kan man tillåta sig att skoja.
Såklart får Amanda lite pikar från vännerna efter att ha kvaddat sin andra bil på väldigt kort tid … även om hon själv är helt utan ansvar för allting. På sitt facebookflöde hittar jag den här bilden ….
Jag ler lättad och tänker att nya bilar finns det ju miljarder av.
Kvällens citat:
”För att utgöra en ovärderlig faktor i någons liv
behöver du varken vara rik, snygg, framgångsrik
eller komma med smarta råd. Du behöver bara visa
att du finns där, med all din kärlek, när livet skakar till.”
Var rädda om varandra.
Kram Annika
Scroll to Top