februari 2018

Småkrypens värld.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Nu längtar jag verkligen efter den där första vårdagen då solens strålar värmer sådär lite extra mycket. Till den dagen då man för första gången kan höra flugorna surra. Jag älskar när jag kan smyga ut med min kamera och krypa runt på knä på jakt efter yrvakna småkryp.
Ikväll vill jag därför bjuda på tre bilder där jag fångat små, små kryp på bild tidigare år.
Dagens citat:
Liv = allting som dör när du stampar på det.
Ha en härlig kväll och en bamsekram från mig.
Annika

Småkrypens värld. Läs mer »

En bister hackspett och oväntade presenter.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej mina söta läsare
Jag hoppas ni har en skön morgon.
Här hos oss väntar utfodring av alla djuren.
Såklart får våra hundar och katter mat varenda morgon, alltid på precis samma klockslag. Om man skulle försova sig och råka ligga tio minuter längre, då kommer hunden Johnny och puffar allt vad han kan med sin kalla nos i min nacke. Jag älskar att vakna på det viset.
Några andra som också måste ha sin mat, det är alla vilda fåglar. Vi har haft väldigt mycket fåglar vid vår utfodringsplats i vinter. Det är så kul, och särskilt när där är lite olika sorters fåglar.
En dag var här en bister hackspett. Den såg så rolig ut. Ungefär som om den var mycket förargad över sättet han blev serverad en talgboll. Och ja, jag kan hålla med honom. Varför måste det vara så fult grönt plastnät?
Visst är han fin, trots sin sura uppsyn.
Ganska ofta passar jag min dotters lilla hund. Det gör jag så gärna. En liten hund mer eller mindre här, det märks ju knappast.
En morgon då Amanda kom hit med lilla Snowie så hade hon en hel kass fylld med små presenter. Presenter till mig!!!
Men åhhhhh ….. Asså – visst är det de oväntade presenterna man blir gladast för. Det var något slags konkurrslager på underkläder som skulle skänkas bort. Där hade Amanda fått möjlighet att välja de saker hon ville ha. Och så hade hon tänkt på mig. Lilla gumman, så glad jag blev.
Min lilla söta Amanda – alltid lika omtänksam och snäll.
Hon är min förbild i mångt och mycket.
För man kan faktiskt som mamma lära en hel del av sina barn också. Det är inte alltid jag själv vet och är bäst – långt därifrån. Ungdomarna har ibland så mycket kloka tankar och värderingar. Vi borde tänka på att lära mer av dem.
… fast såklart inte alltid, lite galna idéer kan de ha ….
Kram min tös ♥
Dagens citat:
Lev så att du dör med
minnen …
inte drömmar.
Ha en skön dag.
Kram Annika

En bister hackspett och oväntade presenter. Läs mer »

En ischiasnerv och en vacker morgon.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Gokväll i stugorna.
Hoppas ni har en riktigt härlig lördagskväll
Oj, oj vad min rygg har varit bråkig och trilsk hela den här veckan.
I måndags gjorde jag kanske en dumdristig sak …  Jag tog mig en lugn skön joggingtur i den underbara gryningen. Det brukar kännas så skönt när kroppen mjukas upp och kommer i rörelse.
Bra eller inte … skönt var det för stunden.
Jag har sedan 2013 ett kroniskt diskbråck. Det där har jag lärt mig att leva med. Jag försöker att inte lägga så stor vikt vid min ömmande ländrygg. Det finns de som har betydligt värre krämpor.
Det här med smärta är ganska intressant egentligen. Hur man kan bemästra den och höja sin smärttröskel.
Nu har det hänt något som gör att min ischiasnerv i höger ben blivit påverkad, ändå ner i foten. Och fy bubblan så ont det gör, i hela benet. Det kvittar hur mycket jag försöker profylaxandas och slappna av, jag vill liksom bara skrika rakt ut.
När jag födde mina barn gjorde jag det med ett leende, helt utan bedövning och lustiga gaser. Då behövdes det bara lite trygghet och glada hejarop. Plopp så for de ut i dassastolen.
Men nu, asså – det går bara inte att stå ut.
Jag vet att det här kommer att stilla sig igen om ett tag, men tills dess får jag ta till lite starkare smärtlindring. Vandringskäppen som Emmy gjort i slöjden har än en gång kommit till nytta som lite stöd i livet.
Emmy har det föresten bra på Bali. Jag har pratat lite med henne i telefon och det var underbart.
Tack mina fina goa tös för att du kan pigga upp, trots att du är så långt borta. Du är klokheten själv.
Nu när jag haft ont och inte kunnat sova så bra, så har jag passat på att lyssna på lite ljudböcker. Perfekt att jag hunnit med det.
Det finns inget ont som inte har något gott med sig.
En bok jag lyssnat klart på är ”Glöm mig” med Alex Schulman. Det är en självbiografi där Alex skriver om sin barndom och om livet med en alkoholiserad mamma. Jag gillar verkligen självbiografier. Jag tycker om att ta del av olika människoöden så den här boken föll mig i smaken.
Kvällens citat:
Livet knockade mig
och plötsligt fanns det
tusen vägar upp.
Jag vill önska er en skön lördagskväll.
Själv tar jag nog det lilla lugna ett tag.
Kram på er
Annika

En ischiasnerv och en vacker morgon. Läs mer »

Ett storbygge på Österlen

Lämna en kommentar / Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Här på Österlen står nyproduktionen av hus tämligen stilla. De senaste åren har det inte varit särskilt mycket nyproducerade byggnader över huvudtaget, varken stora eller små.
Men ett storbygge är på gång här i vår trakt i alla fall, och det är de tvåvåningshus som håller på att byggas i Kivik.
Några hus är redan klara och bebodda, andra är i full gång att tillverkas. En hel liten by kommer det att bli tillslut.
 Vårt företag, Stefan Hantverkarn, har hjälpt till med gjutningsarbetena. De stora betongtrapplan som ska formas och gjutas till trapphusen kräver sin yrkesman och hos oss jobbar det sådana pågar.
Våra hantverkare är allihopa väldigt duktiga såklart, men när det gäller att forma och gjuta är Tommy en stjärna med lite extra kunskap.
Om jag inte har alldeles fel nu, så är det Tommy som byggt Öresundsbron.
Ja, kanske inte helt själv, men han har varit med där på det stora bygget. Tänk, den där bron som vi nu alla tar helt förgiven att den bara är där när vi ska köra över till våra danska vänner.
Tommy har såklart byggt mer än en liten bro i sina dagar. Han har helt enkelt en väldig massa erfarenhet i bagaget.
Här på Österlen hjälps man för det mesta åt om det behövs och det älskar jag.
De seriösa byggfirmorna hyr in kompetens av varandra och istället för att vara bittra fiender och konkurrenter så utbyter man erfarenheter och hjälper varandra. Såklart alltid med lite dålig byggarhumor i en rå och hjärtlig ton.
Det tror jag gynnar alla entreprenörer i det långa loppet.
Förutom de trapplan vi hjälpt till att gjuta till det här bygget i Kivik, så har vår personal även varit på plats för att hjälpa att snickra och bygga. Det finns ju tidplaner som måste hållas
En solig dag nu i veckan, fick även jag göra ett arbetsplatsbesök där. Spännande.
Med en besökshjälm på huvudet släpptes jag in bakom kravallstaketet. Solen gassade. Högt uppe i skyn såg jag hur ställningsbyggarna hoppade omkring likt apor högst där uppe. De hade minsann inga hjälmar på huvudet och jag tror kanske inte en hjälm varit till någon nytta där uppe ändå.
I Kiviks by pratas det om den stora inplastade ställningen. Många tror att den är uppbyggd för att snickare och hantverkare ska kunna gå där inne och ha det varmt och skönt nu under vintern. Man tror att hela det ofantliga plasttältet byggts för personalens skull. Inget kunde vara mera fel!
Det stor tältet är enbart byggt för att bygget ska kunna fortskrida i så högt tempo som möjligt. Det finns där för att skydda bygget och materialet för väder och vind. Det ska göra torktiderna så korta som möjligt. I byggbranschen, som överallt annars, är tid lika med pengar.
Att sedan pågarna får det varmt och torrt där inne, ja det är en ren bonus. En bonus som jag gillar.
Jag tänkte för mig själv att det kommer nog att bli riktigt mysiga hus när allt står klart. En hel solcellspark är redan uppbyggd, så allt verkar gå i ett trendigt miljötänk, och det tycker jag om.
Det kommer nog att bli fint, med de här husen på Kivik tror jag…. ja, jag skriver PÅ Kivik – ifall Ranelid skulle råka komma in här på bloggen och läsa. För enligt honom är det rysligt viktigt att man säger just PÅ Kivik.
Dagens citat:
Sluta aldrig göra ditt bästa,
även om ingen är där och
berömmer dig!
Ha en fin dag, och alla eventuella faktafel i texten är mina, enbart mina.
Vill någon kika in på vår hemsida så finns länken här. Kanske är det någon som behöver ha ett stort trapplan gjutet eller en liten Öresundsbro byggd … Ja i så fall är ni välkomna att höra av er.
Ha en fin dag och kram
Annika

Ett storbygge på Österlen Läs mer »

En stor stund i det lilla.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Ikväll hamnade min blick på en samling foto som betyder lite extra för mig.
Bilder som jag tog det där året då min mamma var så sjuk i sin cancer.
Då när all hennes behandling var över och vi fått beskedet att inget mer fanns att göra. Vi visste att dagarna var räknade …
Dessa foton måste jag ju visa er…
Jag brukar alltid gå ut till en mosse i vår kohage när jag behöver en stund för mig själv. En vacker plats vid en trädunge bestående av gamla ekar. Under min mammas sjukdom var jag här ute mycket.
En solig vårdag 2013, hörde jag ett konstigt ljud. Det var ungefär samma ljud som när Cocodile Dundee går för att ringa, genom att svinga en sak i ett långt snöre. Ett slags högt susande ….
På långt håll såg jag även att det liksom bubblade i vattnet.
När jag smög mig dit blev allting helt tyst och stilla. Jag satte mig en stund på en sten och funderade. Vad kunde det där vara?
Så efter ett litet tag stack det ena lilla grodhuvudet efter det andra, upp genom vattenytan. Till sist var där hundratals grodor som satte igång med en enda stor öronbedövande orgie. Förmodligen det största guppsexet i hela Gyllebo.
Där på stenen satt jag liksom helt förstenad och försökte fånga hela skådespelet med min kamera. Tyvärr hade jag valt helt fel objektiv, men upplevelsen var så fantastisk så det spelade mindre roll. De här grodorna fanns överallt i den ganska stora mossen. De klättrade, red och hoppade på varandra. Helt ogenerat förökade de sig mitt framför mina ögon. Överallt i vattnet låg klumpar av deras rom.
Vad jag har förstått så inträffar den här parningen bara några få timmar om året, då ljus och temperatur måste vara helt idealiska för parningen ska ske.
När jag en timme senare skulle visa skådeplatsen för Stefan, så var alltihopa över. Det enda som vittnade om att det hela ägt rum, var alla de svarta grodäggen och några få stackars grodor som fått sätta livhanken till då kärleksakten gått för hårt fram.
Inte någon gång sedan det året har jag kunnat pricka in den här naturupplevelsen igen.
Men jag är så tacksam för upplevelsen och de bilder jag trots allt lyckades fånga.
Det där året då min mamma bara hade några få veckor kvar att leva.
Såklart fortsätter jag gå dit i förhoppningen att få se grodorna kärlekslek igen. Varenda år.
I likhet med grodan så lever jag på hoppet.
Dagens citat:
Mister du pengar,
mister du ingenting.
Mister du vänner,
mister du något.
Mister du kärlek,
mister du mycket.
MEN mister du hoppet,
då mister du ALLT!
Japp, i år hoppas jag få se många rälia grådor här i Gyllebo.
För just det här minnet väcker så många känslor och påminner om en lycklig stund i  en svår tid i mitt liv.
Kram på er
Annika

En stor stund i det lilla. Läs mer »

Jag och min blogg

2 kommentarer / Allmänt / Av / / , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
I snart tre år har jag haft min blogg och skrivet minst ett inlägg om dagen.
Det är en blogg som har spretat och inte riktigt passat in i någon klar kategori. Den ena dagen har jag skrivet om naturen och vädret, för att nästa dag skriva om vad vi ätit och hur våra husdjur mår. En tredje dag har jag skrivet om byggprojekt och renoveringar …
Kort och gott – jag har skrivet om mitt liv.

Då när jag startade upp min blogg hade jag egentligen bara ett enda syfte.

Det var att skriva och lägga ut bilder från min vardag, så mina tjejer och min familj skulle få en plats att samlas kring, en plats att få lite ”hemmakänsla” på. Att de aldrig skulle glömma var de hade sina rötter.
Mina döttrar har älskat att resa och särskilt min äldsta dotter, Andréa, har rest världen runt allt sedan hon gick ut gymnasiet.
För deras och familjens skull har jag försökt skapa en ”hemmaplats” på nätet. En liten plats där de kunnat följa varandra och vad som händer här hemma i Gyllebo och på Österlen. Vardagliga saker som man inte ringer och berättar. Saker som kräver bilder. Som att följa årstidernas skiftningar. Små enkla ting som skapar en känsla bara.
En plats på nätet där vi har kunnat  förenas i samma minnen och upplevelser, fast vi varit spridda över hela jordklotet.
Själv älskar jag naturen och är mycket ute med min kamera. Naturligtvis har det blivit en hel del naturbilder från mitt älskade Österlen. Såklart har det alltid funnits en baktanke när jag skrivit ett inlägg …
-tjejer, glöm nu aldrig hur vacker er lilla ”barndomsplätt” är ….
Men jag har själv också älskat att skriva och skapa små blogginlägg. Såklart har det givit mig själv en glädje och lite tillfredställelse till min skaparlust.
Ofta bara rinner orden fram ur fingrarna och jag tänker inte så mycket på tema, inriktning och målgrupp. Det bara blir. Inlägg efter inlägg.
Kanske har Stefan rätt. Kanske bor det en liten författare i mig … kanske är bloggen början till något annat ….
Ibland har jag skrivet om mat och om vad vi ätit här hemma. Banala saker, men jag vet att mina döttrar gillar både bakning och matlagning.
Asså, det spelar ingen roll om de varit borta två veckor eller ett helt år – det är alltid skafferiet som inspekteras först när de återvänder hem!
Såklart vet jag som mamma, att då måste jag ju blogga om det också, för att behålla deras intresse.
En viktig del i vårt liv är, och har alltid varit våra husdjur. Såklart har det blivit en massa bilder och inlägg om dem.
För inte alltför länge sedan nämnde min yngsta dotter Emmy att hon längtade så väldigt efter våra djur. Det gjorde mig varm i hjärtat.
Jag har egentligen inte själv läst någon blogg förut, men för ett halvår sedan hittade jag ett par bloggar som jag nu med glädje följer. För mig är det viktigt att det finns foto med på personen som skriver. Ett inlägg blir så mycket intressantare med ett ansikte bakom texten. Det där tänker jag alltid på när jag själv skriver. Jag försöker skriva inläggen som jag själv vill läsa.
Därför har det alltid funnits någon bra eller obra ”selfie” med på mina inlägg.
Så är det ju faktiskt så att den säkraste person att lägga ut på internet är ju sig själv … man kan ju inte klaga och anmäla sig själv  – hur ful och dum man än ser ut på bild….
Jag har väl egentligen tänkt att när vi alla i familjen åter är samlade i samma land igen, då kan jag nog sluta med det här skrivandet och bloggandet…
Men som många nog läst så väntar ytterligare 3 år i USA på min äldsta dotter (om det kan man läsa här.)
Det får nog bli så att jag fortsätter ett bra tag till, med inlägg på allt det som kommer i min väg. Mitt liv!
Ett mål jag haft alltsedan jag startade, har varit att min blogg ska andas glädje och lycka. Såklart kommer bekymmer och svårigheter även i min väg. Jag försöker alltid att se på det med en stor portion humor.
Jag vill att min blogg ska kännas positiv, för det är sådan jag själv är i grund och botten.
Jag vill förmedla en skön känsla till den som läser.
Till just dig!
Varmt välkomna hit till min blogg, vem som än känner för det.
Dagens tänkvärda:
Man kan inte
älska alla,
och det behöver
man inte heller.
Men att behandla
alla med respekt,
är något vi alla
borde ta som
en god vana.
 Ha en skön dag och kram.
Annika

Jag och min blogg Läs mer »

Vackra vyer och att umgås med fröken Henriksson

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Nu när ljuset håller på att återvända så har jag haft chansen att njuta av lite underbara soluppgångar.
Att se det stora i det lilla, är nog en av hemligheterna till lyckan i livet.
Som här, en helt vanlig morgon i Gyllebo.
Eller som den dagen då vi svängde ner om mot Stenshuvud.
Himlen var lite dramatisk och marken var snötäckt, sådär så det knappt täckte grästuvorna. Havet var djupt mörkblått och såg väldigt kallt ut och gav mig lite dramatiska bilder.
Vid Kiviks Esperöd kändes vägen förrädiskt hal och det gällde att köra försiktigt.
Gården som ligger där i slutet av vägen såg lika vacker ut som alltid.
Nu skrev jag lite fel. Vägen slutar ju faktiskt inte där vid gården, utan den fortsätter i en 90 graders kurva och ringlar sedan ända ut mot Musteriet, Hällevik och Stenshuvuds norra parkering.  Vackert är där.
Det bästa på senaste tiden, är att jag fått aningens mer tid med min mellandotter. Hon och lilla hunden Snowie har kommit hit ut till Gyllebo och vi har fått tillfälle att bara mysa och umgås. Vardagsmys som är så viktigt. Det gillar jag verkligen.
Dagens citat:
Gå inte dit stigen leder.
Gå istället där det inte
finns någon stig och lämna
ett spår efter dig.
Ha en härlig kväll
Kram Annika

Vackra vyer och att umgås med fröken Henriksson Läs mer »

Vinter i Gyllebo och en persikopaj.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Natur / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Ännu håller vintern i sig, och jag tycker att det är ganska bra faktiskt. Det kan lika bra vara rejäl vinter nu när det är tänkt att det ska vara snö och kallt. Förhoppningsvis så dör det lite skadeinsekter och snigelägg på kuppen och det är ju bara gynnsamt för min trädgård.
Nu när jag varit förkyld så slog mitt diskbråck också till med ett nytt färskt utbrott. Det gav mig ett rejält problem med ischiasnerven. Den här gången i det andra benet. Min filosofi är att trotsa smärtan och vara i rörelse så mycket det går.
Så det fick bli ett varv runt sjön som vanligt.
Det var så vackert den här morgonen. Sjön var täckt med ett lager av is.
Förmodligen ganska så tjock, eftersom jag såg människor som både åkte skridskor och pimplade fisk. Jag själv är ganska nojjig av mig när det gäller naturisar. En rädsla jag ärvt från min mamma och min mormor.
Vid badplatsen hade man fällt ett av de stora träden. Kanske hade det vuxit sig för stort, eller så var det av någon annan anledning man tagit ner det. Det blir nog bara bra. Ljust och fint.
Några utländska män var i full fart med att försöka fånga lite fisk. Överallt hade de borrat små hål i isen.
Inne i skogen var det så fint. Slottet såg ut att ligga där och huttra i den tidiga morgonen. Isen och snön gjorde landskapet så vemodigt vackert.
Min lilla hund Molly är en liten smart och lat hund. Hon brukar bara gå halva rundan själv, sedan stannar hon tvärt, då vill hon sitta i sin sköna ryggsäck och mysa av rundan därifrån. Kanske kände hon på sig att jag hade det lite jobbigt med ryggen just den här dagen. Hon knatade tappert på hela vägen.
Eller kanske var det bara för att hon löper och då vill vara lättillgänglig ifall någon lämplig herre dyker upp … förmodligen var det sistnämnda.
Inspirerad av Marie Mandelmann gjorde jag en saftig persikopaj.
Jag googlade fram ett recept på nätet som blev riktigt gott. Det hette ”den godaste pajen” och det var ICAs recept på en fruktpaj. Med lite extra hallon blev det en god syrlig brytning mot allt det söta.
Vad vore livet utan riktigt ”goa kagor” lite då och då? (det är skånska och betyder goda kakor)
Dagens citat:
Den väg du har framför dig
är viktigare än den du lämnar
bakom dig.
Tänk, för varje vinterdag som går är vi en dag närmare våren. Och våren är bäst när man har den såhär lite i ”vänten” tycker jag. När den sedan väl är här så går tiden så försvinnande fort.
Ha en fin dag och kram.
Annika

Vinter i Gyllebo och en persikopaj. Läs mer »

Dagens vårtecken.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hej alla fina
Idag kom de tillbaka!!!
Tranorna återvände till Gyllebo idag. I morse när jag gick en sväng med hundarna så hörde jag deras underbara läte. I mina öron hördes det som om de sjöng: vi är här nu!! Så underbart.
Tranorna är ett av de vårtecken jag älskar allra mest.
Jag hoppas att ni gett någon nått lite extra idag. Lite extra kärlek.
För det är faktiskt det enda som vi kan styra. Vad vi själv ger. Om vi sedan får något tillbaka så är det ju ren bonus.
Det behöver inte alls vara något dyrt som man köper. En liten kärleksfull handling räcker långt.
Kanske något så enkelt som ett litet leende. Lite extra uppmärksamhet.
Jag har ju kommit på att  kärleken till min Stefan går genom hans mage. Så han ska få något extra gott till kvällsmat.
Älskar dig Stiffe, piffe ♥
Och tack älskling för ett ljuvligt fång tulpaner och en chokladask i form av ett hjärta.
Kvällens citat:
En dag kommer du fråga mig
vad som är viktigast.
Mitt liv eller ditt?
Jag kommer att svara mitt,
och du kommer att gå iväg
utan att veta
att du är
mitt liv ….
Ha en fin Alla Hjärtans Dag
Kram från mig.
Annika

Dagens vårtecken. Läs mer »

Alla hjärtans dag ♥ och en glad 60-åring.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Idag är det Alla hjärtans Dag. I mångt och mycket en ”handlarnas dag”.
Men trots det så tycker jag att det är fint att ha en särskild dag, då vi skickar lite extra kärlek mellan varandra. Det kan väl aldrig någonsin vara fel.
All kärlek är bra kärlek!
Min kärlek går till de som står mig närmaste. Stefan och tjejerna såklart.
Love you ♥
En annan sak med Alla Hjärtans Dag är att min yngsta systerson fyller år.
Så grattis Samuel på din dag.
Vi ses på lördag och jag ska försöka att inte köpa någon hjärtformad chokladask i år igen….
När man fyller 11, så vill man ha lite tuffare saker misstänker jag.
En annan kille som fyllt år i dagarna, är en av de arbetskolleger jag jobbat längst ihop med i hela mitt liv.
1986 började han och jag på samma jobb. Jag började på sommaren och Anders på hösten.
När Anders började blev arbetet för mig lite mer uthärdigt och genom åren har jag fått så mycket kunskap och lärdom av honom. Jag har varit med och firat Anders 30, 40 och 50 års dag. Därför blev jag så glad när jag blev tillfrågad om att komma och överraska honom på jobbet den här dagen då hans 60 årsdag skulle firas.
Ett stort grattis Anders på din 60 årsdag!
Vid sin sida på XL har Anders sin svärson Henrik. Jag kan minnas när Henrik som en ung ”pågaspoling” började där i bygghandeln. Om Anders hade ett finger med i spelet och hjälpte kärleken lite på traven, det vill jag låta vara osagt … men det skulle inte förvåna mig … han är listig den där Anders.
En rejäl grattiskram av sin chef, Jörgen Nyberg,  blev det också.
Samma chef som Anders haft sedan stenåldern ungefär. Samma chef som jag själv också haft i så många år.
En go och glad chef måste jag säga.
I väntan på mer överraskningar samlades vi vid kaffebordet såklart.
Samma härligt goa stämning som alltid är där på XL.
Så damp då de äldsta kunderna in från Anders arbetstid i Sankt Olof och festen kunde börja.
Det blev tårta och kaffe i lunchrummet. Lunchrummet där jag suttit sååå många gånger i sååå många år.
I mina tankar snurrade alla åren som gått. Jag tänkte på hur mycket Anders egentligen gått igenom i sitt liv. Lyckliga stunder och tragiska stunder.
Jag gläds åt allt fint som Anders har i sitt liv nuförtiden. Sina barnbarn och sin fru. Numera har han ett sådant lugn och en särskild harmoni, som nog bara den har som lyckats besegra en aggressiv cancersjukdom.
Ett stort grattis Anders och all lycka i framtiden.
Dagens citat:
Vid min ålder har begreppet
”helnatt” fått en ny betydelse …
Det betyder att jag har
klarat en hel natt utan att ha
vaknat och behövt gå på
toaletten.
Ha en fin dag, skicka lite kärlek till dem ni bryr er om.
Kram Annika

Alla hjärtans dag ♥ och en glad 60-åring. Läs mer »

Rulla till toppen