Kiviks Esperöd

De vilda tulpanerna i Esperöds Arboretum.

Hejsan.

Ett måste nu på våren, det är att göra ett besök på arboretet i Kiviks Esperöd. Just nu blommar de underbara vildtulpanerna där.

Jag och Stefan passade på att besöka parken en vanlig kväll i förra veckan. Regnet hängde tungt i luften, men kvällen var sagolik. Regnet var mer än välkommet.

-här hide spraunt vi och jagga vildkaninårr nårr jau vau påg, sa Stefan drömskt, då hidde di bara ”parken”.

De där kaninerna har nog blivit skrämda för livet, för jag har då aldrig sett en kanin här.

När vi strosar runt i den underbara parken tänker jag på hur härligt det är att ha Stefan med vid min sida igen. I fjor gick han på kryckor och hade rysligt ont i sin fot.

Det var en underbar kväll och jag kände djup tacksamhet.

Just nu blommar även de olika magnoliaträden. Marken är täckt med frodig ramslök, lite harsyra och här och där kikar nunneört upp. Det är så vackert.

Vi avslutade borta vid den gamla eken. Jag kunde nästan ana hur det gamla trädet nickade igenkännande åt Stefan. Som om trädet tänkte ”där är den pågaspolingen tibaga igen”

Vackert och rogivande är här. Och ett besök om några veckor igen kommer det nog säkert att bli. Då blommar alla de stora rhododendronen som är så otroligt fina.

Dagens citat:

Du behöver inte skrika högst för att bli hörd, eller vara störst för att bli sedd. När du visar respekt för den du pratar med och engagemang för det du pratar om, kan det vara tillräckligt spännande med en viskning.

Ha en riktigt fin dag.

Kram Annika

Insynsskydd och små gröna tomater.

Hej hej
Jag tänkte bara kika in lite snabbt ikväll med bilder från min trädgård – igen!
Jag vet, det blir mycket trädgård nu. För er som är mindre roade av just det, så kommer det kalasinlägg i morgon…
Det växer och blomstrar så mycket överallt så jag måste bara föreviga och visa lite mer.
Den spaljé med olika växter som vi byggde i fjor blir alltmer täckt med grönska nu. Den ska ju ge ett visst insynskydd mot det vackra, nybyggda hus som gränsar till en del av vår trädgård.
Och titta nu så vackert det blommar. Små gulliga klematis har slagit ut.
Naturligtvis så har det växt mest på sidorna av spaljéen, och där vi egentligen vill ha mest insynsskydd, där är det nu som glesas.
Det är lite som när vindrutetorkarna slutar att fungera… då kan man väl ge sig sjutton på att det är mitt i synfältet på förarsidan som det tar som sämst och sikten blir dålig. Då får man liksom sitta och hänga mot mitten i en lätt hukad ställning för att överhuvudtaget kunna se ut genom vindrutan. På passagerarsidan brukar det vara klart och fint – alltid!
Men kanske är det en liten gles glugg just där i spaljéen för att vi ska lära känna de här trevliga människorna som ska flytta in. En liten snackeglugg där vi kan prata med varandra då och då… Det tror jag bestämt!
Bakom mitt orangeri blommar nu min stora rosa rhododendron för fullt. Eller den jag önskar ska bli stor i alla fall .
Den är så vacker och jag har ställen i min trädgård som jag skulle vilja fyllt upp med stora maffiga rhododendronbuskar. Vi får se … kanske till hösten …
Inne i orangeriet forsätter det att växa. Små tomater har det blivit lite här och där, men också små chilisar.
Jag är ingen erfaren odlare, så det ska verkligen bli spännande att få se hur det här går och om det blir något resultat.
När jag går runt och pysslar på vår tomt så har jag alltid en av våra små hundar i släptåg. Det är lilla hunden Lykke. Hon är som min skugga. Alltid glad och intresserad.
Vad äter ni när det är sommar, sol och varmt.
Hos oss har det blivit väldigt mycket sallad. Mmmm … det är så himla gott.
Kvällens citat lär vara från Tomas Ledin …
(fast egentligen är det väl så, att vi kan aldrig vara helt säkra på i vems mun orden varit först)
Nåväl …
Kvällens citat:
Det måste vara helt
okej att göra fel, att
misslyckas, bara man
drar några vettiga
slutsatser av det.
Ha en mysig kväll och kram från mig.
Annika

Ljuva blåregn och underbara arboret.

Hejsan
En kväll när vi passerade Kivik, så svängde vi inom Esperöd och arboretet där.
Där brukar vara så ljuvligt vackert nu på våren, och jag har ju skrivit blogginlägg om det förut.
Ni hittar ett inlägg här tillexempel.
Och där var verkligen vackert den här kvällen också.
Stefan som inte längre kan gå några längre sträckor, på grund av sin fot, stannade kvar vid parkeringen.
Men jag gav mig ivrigt in i den lummiga, mysiga parken.
Jag hade siktet inställt på något särskilt …
De ljuvliga rhododendronen som jag visste växte längst in i arboretet. Jag visste det, eftersom jag varit där i fjor och då njutit av deras blomsterprakt. Det var dem jag ville se och fotografer igen.
Kvick som en vessla fick jag pinna på in i skogen om jag inte skulle bli myggmat på kuppen.
Men så ljuvligt vackert och mysigt. Ja, nästan som min egen Gylleboskog. Men med den skillnaden att här växer en massa spännande ädelträd och buskar. Och ramslök förstås.
Men jag skulle bli besviken.
Det gick inte att ta sig ditt till backen där de stora rhododendronbuskarna växer. Det hade satts upp ett högt stängsel som förhindrade att man kom dit upp. Förmodligen var det för att skydda parken från att ätas upp av vilda djur, som rådjur och andra som kan vara riktiga marodörer om de får härja fritt.
Lite besviken vände jag åter mot Stefan och bilen.
Det finns såklart så mycket annat att njuta av där i Esperöds arboret. Särskilt vackra är alla magnoliasorter just nu.
En sort som fångade mitt intresse sådär lite extra var det magnoliaträd med jättestort bladverk. Om jag inte missminner mig så stod det att det var en japansk junimagnolia. Så underbar.
Och såklart de härliga blåregnen vid ingången. Jag älskar blåregn. Det är något med den växten som liksom tar andan av mig för en liten stund.
Jag kan verkligen tipsa om att svänga inom den här platsen någon gång. Helt gratis får man strosa runt här och njuta av allt fint som finns. De exotiska träd och buskar är uppmärkta med skyltar och för en slant kan man köpa sig en karta om man vill.
En liten undangömd plats i Kivik, så värd ett litet besök tycker jag.
Vill ni se på de stora maffiga rhododendron så kan ni kika in på ett tidigare inlägg här från i fjor.
 Dagens citat:
Om du tror att äventyr är
farligt, prova tristess, den är
dödlig.
 Äventyr behöver inte vara att resa till andra sidan jordklotet. Äventyr kan man hitta på betydligt närmre håll, det gäller bara att öppna ögonen för vad som finns runt hörnet.
Ha en fin dag och kram
Annika

Nyllen, underbara mänskliga anleten.

Hej hej
I helgen var jag och Stefan på besök hos en konstnär och tittade på konstverk som jag i många år har fascinerats av.
Vi var hos Johan Thunell.
Jag bara älskar hans konst. Hans underbara ”nyllen” i synnerhet.
Hans lilla ateljé ligger på vägen mellan Tunby och Onslunda. Det är den där lilla vägen som går under benämningen Genvägen.
Jag minns när jag var ung och vi besökte honom. På den tiden var det mest hans roliga höns och grisar som busigt hängde ut från sina lådor, som fängslade mig.
Några sådana konstverk fanns fortfarande kvar såklart.
Jag och Stefan körde dit ganska tidigt på förmiddagen.
Solen sken från en klarblå himmel.
Jag bara älskar Johan Thunells underbara konst. Och då särskilt hans fantastiska ”nyllen”.
Att studera alla dessa härliga ansikten fick mig att inse hur många olika ansikten det finns i verkligenheten.
Precis som Johan själv uttalat sig, så är varje nylle unikt och varje individ är värd sin egen uppmärksamhet.
Så vackra och fascinerande!!
Sedan körde vi vidare genom ett soligt Österlen. Vi passerade Vitaby och Vitemölla för att slutligen hamna vid Kiviks Esperöd.
Där på det lilla caféet stannade vi och intog dagens lunch. En räksmörgås som verkligen hade det där ”lilla extra”.
Så god och rikligt med smaskiga räkor på.
Mätta och belåtna styrde vi kosan mot Gyllebo igen. Jag kände av min bråkande rygg lite extra så det var extra skönt att komma hem igen. Men lite extra glad var jag över den lilla påse jag hade med mig hem….
Tre små nyllen att hänga på min egen vägg.
 Dagens citat:
Be aldrig om ursäkt för:
dina rynkor, dina åsikter,
dina skavanker, ditt förflutna,
dina lår eller dina principer.
Så slappna av och visa
hela världen det fantastiska
med att vara just du.
Alla är vi unika personer och det är varje människa rättighet att få vara just unik.
Men samtidigt är det vår skyldighet att komma ihåg det och låta alla andra, våra medmänniskor, få vara precis så som de är.
Ha en härlig dag.
Kram Annika

Vackra vyer och att umgås med fröken Henriksson

Hej hej
Nu när ljuset håller på att återvända så har jag haft chansen att njuta av lite underbara soluppgångar.
Att se det stora i det lilla, är nog en av hemligheterna till lyckan i livet.
Som här, en helt vanlig morgon i Gyllebo.
Eller som den dagen då vi svängde ner om mot Stenshuvud.
Himlen var lite dramatisk och marken var snötäckt, sådär så det knappt täckte grästuvorna. Havet var djupt mörkblått och såg väldigt kallt ut och gav mig lite dramatiska bilder.
Vid Kiviks Esperöd kändes vägen förrädiskt hal och det gällde att köra försiktigt.
Gården som ligger där i slutet av vägen såg lika vacker ut som alltid.
Nu skrev jag lite fel. Vägen slutar ju faktiskt inte där vid gården, utan den fortsätter i en 90 graders kurva och ringlar sedan ända ut mot Musteriet, Hällevik och Stenshuvuds norra parkering.  Vackert är där.
Det bästa på senaste tiden, är att jag fått aningens mer tid med min mellandotter. Hon och lilla hunden Snowie har kommit hit ut till Gyllebo och vi har fått tillfälle att bara mysa och umgås. Vardagsmys som är så viktigt. Det gillar jag verkligen.
Dagens citat:
Gå inte dit stigen leder.
Gå istället där det inte
finns någon stig och lämna
ett spår efter dig.
Ha en härlig kväll
Kram Annika
Scroll to Top