På Kivik

”Ebblaskrabbornas” tid på Kivik.

(blogginlägget innehåller annonslänkar till Camprade och till Åhlens)
Hejsan.
Ja, det har verkligen varit äpplets och äppelskruttens tid här på Österlen nu i höst. Och kanske mer i Kivik än någonsin!? För vilket härligt äppelår det verkar ha varit. Något mindre frukt om man räknar i storlek, men ovanligt stor smak.
Den smått berömda äppelmarknaden tycks bara bli större och större och längre och längre. Å det är såklart alldeles underbart.
Det här året kunde vi inte åka iväg på den stora marknaden eftersom min Stefan kämpade på med ena benet i ett stort otympligt gipspaket. Men å andra sidan går det lika bra att åka till Kivik vilken annan dag som helst och kika på den fantastiska äppeltavlan.
En regnig eftermiddag tog vi så en tur till Kivik…
-ha sa di ligna, mumlade Stefan liksom för sig själv …
-ja, jau begriber di ente rikted, fortsatte han, under tiden som han stirrade med kisande ögon på tavlan.
Det var den välkända vyn över Stenshuvud som nog alla Österleningar känner igen…
Nej, någon konstkännare är han då inte, min Stefan.
Men bygge gillar han!!
Så istället vände han tavlan ryggen och inspekterad sitt föräldrahem ett stenkast bort. Han var mer nyfiken på om de fått upp byggställningen vid huset så de snart skulle kunna komma igång med takrenoveringen.
Ja, var och en till sitt ….
När duggregnet övergick i hällande regn knäppte jag en sista bild och skuttade in i bilen igen.
Vi styrde kosan mot Kiviks Musteri istället. Äppelmust finns nästan alltid på lager hemma hos oss, och vårt lager behövde fyllas på. Loka bra att passa på när vi ändå var i närheten.
En fin liten utställningslokal har byggts där ute vid Musteriets butik. Extra roligt var det med det stora porträttet av ett gäng äppelplockande människor från förr, en bild som fyllde en hel vägg…
Det var inte vilka gamla okända människor som helst inte, i alla fall inte för oss …
Kvinnan i mitten var ingen mindre än Stefans egen mormor. Mormor Augusta Thorsson. På marken framför henne satt även tre små förtjusande barn. Den lilla lockiga flickan i mitt är Stefans moster och jag tyckte mig nästan kunna se Stefan som liten påg där i hennes ostyriga lockar…
Vilken underbar bild!!
Med bilen fylld av äppelmust återvände vi sen till Gyllebo igen, och som alltid fylld av kärlek till mitt älskade Österlen.
Dagens citat:
Du har fått ett liv.
Du har tackat ja till det.
Fortsätt nu att säga ja
till livets alla möjligheter.
I mitt skafferi har jag en rejäl påse av doftande svenska Österlenäpplen. Så ikväll ska jag göra en god äppelkaka till kaffet. Det godaste man kan äta såhär på hösten.
En ny eldfast form har jag önskat mig länge. Helst hade jag villat klicka hem en sådan här ”a la Wahlgrenform” till kommande pajer i Gyllebo.
Ha det riktigt bra och en stor kram.
Annika

”Ebblaskrabbornas” tid på Kivik. Läs mer »

En hemvändardag på Kivik.

Hejsan.
Helgen efter Stefans operation av foten, så var det hemvändardag på Kivik.
Att få komma ”hem” till sin byggd igen är såklart alltid något alldeles särskilt. Platsen där man har sina rötter är alltid speciell och har för många en alldeles särskild plats i hjärtat..
Dagen började i Kiviks kapell, där de som ville delta skulle samlas för en timmes välkomsttal och sång.
Kiviks kapell ligger så vackert i utkanten av Kivik nära Vitemölla.
Vi tog oss sakta uppför kyrkogången och in i det söta träkapellet.
-näää, di va ente många man kennor här ente, sa en smått besviken Stefan…
Prästen Per Frostensson hälsade oss alla välkomna och lämnade sedan över ordet åt David Hermansson.
David är visserligen ingen äkta ”Kivling”, men eftersom han härstammar från grannbyn Rörum, så fick det gå ann att han höll i trådarna ändå.
Och ingen hade nog gjort ett bättre inledningstal än just David.
Enligt honom blir man ju ingen äkta Kivling förrän efter fjärde generationen, så vi fick allt se honom som en utböling den här dagen.
Kiviks sångkör underhöll oss sedan med en hel massa härliga låtar. Det var så många låtar att vi blev ombedda att skippa applåderna mellan var och en för annars skulle det ta alldeles för lång tid.
Undertiden som vi satt där i kapellet och lyssnade på den skönsjungande kören så tycktes det som om Stefans blick klarnade en smula. Efter hand så såg han fler och fler bekanta drag bakom ett lite åldrat yttre.
För sådär är det när man träffar gamla kompisar efter många år, det tar liksom ett tag för hjärnan att inse att åren som har gått har skrynklat ihop nyllet en smula och strött silver i håret på oss alla.
Så vandrade vi ut i den strålande septemberdagen igen.
Vi körde vidare till Kiviks sporthall där en underbar utställning hade satts upp.
En hel massa minnen från olika tillställningar från forna dagar på Kivik.
En massa fotografier från Blomsterfesterna satt uppsatta på tavlor.
Min egen fina svärmor fanns såklart med eftersom hon var blomsterflicka en gång för länge sedan. Finast av dem alla om ni frågar mig.
Visst var hon så vacker, min svärmor Karin.
Även svärfar Nisse figurerade på bild. Som den stora eldsjäl han var för idrottsföreningen så fanns han såklart också med på bild.
Efter det gick vi på Kiviks museum. Där finns allt mellan himmel och jord. Saker som kommer från den lilla byn och som är så förknippade med Kiviks historia. Fiskesaker, antika sjöräddningsgrejer, inredning från en gammal skolsal, och minnen från Kiviks biograf …
Det är härligt med sådana här hemvändardagar, då man vänder tillbaka till gamla platser och ser välbekanta byggnader och saker igen.
Men bäst av allt är när man återfinner gamla vänner efter många år. Ingenting är ju som gamla goa kompisar.
Sen var det dags för oss att vända hem till Gyllebo igen.
Ja tänk så många ”hem” man har i sitt liv….
Dagens citat:
Det var bättre förr,
synd bara att vi inte visste det då.
Nja, det var nog inte bättre förr, kanske var det bara vi själv som var en smula bättre…
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika

En hemvändardag på Kivik. Läs mer »

Ett storbygge på Österlen

Hej hej
Här på Österlen står nyproduktionen av hus tämligen stilla. De senaste åren har det inte varit särskilt mycket nyproducerade byggnader över huvudtaget, varken stora eller små.
Men ett storbygge är på gång här i vår trakt i alla fall, och det är de tvåvåningshus som håller på att byggas i Kivik.
Några hus är redan klara och bebodda, andra är i full gång att tillverkas. En hel liten by kommer det att bli tillslut.
 Vårt företag, Stefan Hantverkarn, har hjälpt till med gjutningsarbetena. De stora betongtrapplan som ska formas och gjutas till trapphusen kräver sin yrkesman och hos oss jobbar det sådana pågar.
Våra hantverkare är allihopa väldigt duktiga såklart, men när det gäller att forma och gjuta är Tommy en stjärna med lite extra kunskap.
Om jag inte har alldeles fel nu, så är det Tommy som byggt Öresundsbron.
Ja, kanske inte helt själv, men han har varit med där på det stora bygget. Tänk, den där bron som vi nu alla tar helt förgiven att den bara är där när vi ska köra över till våra danska vänner.
Tommy har såklart byggt mer än en liten bro i sina dagar. Han har helt enkelt en väldig massa erfarenhet i bagaget.
Här på Österlen hjälps man för det mesta åt om det behövs och det älskar jag.
De seriösa byggfirmorna hyr in kompetens av varandra och istället för att vara bittra fiender och konkurrenter så utbyter man erfarenheter och hjälper varandra. Såklart alltid med lite dålig byggarhumor i en rå och hjärtlig ton.
Det tror jag gynnar alla entreprenörer i det långa loppet.
Förutom de trapplan vi hjälpt till att gjuta till det här bygget i Kivik, så har vår personal även varit på plats för att hjälpa att snickra och bygga. Det finns ju tidplaner som måste hållas
En solig dag nu i veckan, fick även jag göra ett arbetsplatsbesök där. Spännande.
Med en besökshjälm på huvudet släpptes jag in bakom kravallstaketet. Solen gassade. Högt uppe i skyn såg jag hur ställningsbyggarna hoppade omkring likt apor högst där uppe. De hade minsann inga hjälmar på huvudet och jag tror kanske inte en hjälm varit till någon nytta där uppe ändå.
I Kiviks by pratas det om den stora inplastade ställningen. Många tror att den är uppbyggd för att snickare och hantverkare ska kunna gå där inne och ha det varmt och skönt nu under vintern. Man tror att hela det ofantliga plasttältet byggts för personalens skull. Inget kunde vara mera fel!
Det stor tältet är enbart byggt för att bygget ska kunna fortskrida i så högt tempo som möjligt. Det finns där för att skydda bygget och materialet för väder och vind. Det ska göra torktiderna så korta som möjligt. I byggbranschen, som överallt annars, är tid lika med pengar.
Att sedan pågarna får det varmt och torrt där inne, ja det är en ren bonus. En bonus som jag gillar.
Jag tänkte för mig själv att det kommer nog att bli riktigt mysiga hus när allt står klart. En hel solcellspark är redan uppbyggd, så allt verkar gå i ett trendigt miljötänk, och det tycker jag om.
Det kommer nog att bli fint, med de här husen på Kivik tror jag…. ja, jag skriver PÅ Kivik – ifall Ranelid skulle råka komma in här på bloggen och läsa. För enligt honom är det rysligt viktigt att man säger just PÅ Kivik.
Dagens citat:
Sluta aldrig göra ditt bästa,
även om ingen är där och
berömmer dig!
Ha en fin dag, och alla eventuella faktafel i texten är mina, enbart mina.
Vill någon kika in på vår hemsida så finns länken här. Kanske är det någon som behöver ha ett stort trapplan gjutet eller en liten Öresundsbro byggd … Ja i så fall är ni välkomna att höra av er.
Ha en fin dag och kram
Annika

Ett storbygge på Österlen Läs mer »

Piratenpriset 2017.

Hejsan
Varje år delas det ut något som kallas Piratenpriset här på Österlen. 
På ”Piratendagen” får pristagaren motta sitt pris och allas hyllningar vid stenstatyn i Kivik… eller som det faktiskt heter Kivik.
Just i år var det Nisse Hellberg som var vinnare.
 
Jag har alltid gillat Nisse Hellberg och hans Wilmer X. Deras underbara texter med så mycket tanke bakom.
Vem gillar inte ”Blå vägen hem” eller ”Teknikens under” eller ”Jag är bara lycklig när jag dricker” …
När jag var yngre visst jag allt om detta band.
Jag hade tidigt hört talas om det där bandet med det knasiga namnet Wilmer Pitt. Som tur var ändrades det ganska snabbt till Wilmer X istället.
 
Den här dagen begav jag och Stefan oss till Kivik för att se på när det här fina priset skulle överräckas.
 
Jag kunde snabbt konstatera att det rådde ett alldeles särskilt mode för äldre män där på Kivik …
nämligen stråhatt!
 
Det blev många fina tal när vi stod där och väntade på vinnaren själv. Sponsorer presenterades. Lite historia om prisets härkomst och uppkomst drogs för den växande skaran publik.
 
Som representant för Simrishamns Kommun var Håkan Erlandsson på plats i egen hög person.
Lite smygreklam för kommunen vävde han smidigt in i sin predikan.
 
 
En representant från Piratenssällskapet bytte så passligt huvudbonad och höll ett litet anförande om Piraten och sällskapets motiveringen till valet av pristagare.
 
Sedan fortsatte vi alla att vänta på Hellberg…
Några läste lite Piratenhistoria, andra pratade bardomsminnen och jag njöt mest av den vackra utsikten.
 
När vi som bäst stod där och väntade tassade en annan Piratenpristagare och känd Kiviks profil förbi.
På snabba fötter och sänkt blick smög han genom folkmassan … den käre Ulf Lundell.
 
Så kom han då till slut. Nisse Hellberg.
Av Sparbanken fick en han check på 100.000 kronor och såg ganska nöjd ut med det.
 
Jag skulle gärna berätta lite mer om Frithiof Nilsson Piraten … men jag vet inte så mycket om honom tyvärr.
Men jag kan sjunga med i väldigt många sånger av Wilmer X!! ”Om en hund mådde så här” fick vi väl lära oss i skolan…!
 
Hellberg höll ett fint tacktal och sen var tillställningen slut för oss.
På hemvägen gick vi förbi Piratens gamla hus. Stefan minns att han som barn pallade körsbär där, vilket Piraten själv inte brydde sig särskilt mycket om. Han nådde ju ändå inte upp till dem, sa han … men pågarna skulle allt låta bli de som trillat på marken!
 
 
 Dagens citat får bli det som idag står inristat på Piratens gravsten:
 
Här under är askan av en man
som hade vanan att skjuta allt till morgondagen.
Dock bättrades han på sitt yttersta
och dog verkligen den 31 jan. 1972.
 
Kanske skulle vi ta efter det där lite mer … att skjuta tråkiga saker till morgondagen. Som städning och fönsterputsning och sånt som faktiskt inte är helt nödvändigt. För tänk på det, ju mer man skyndar sig med sånt, ju fler gånger lär man hinna med dessa tråkiga sysslor under en livstid. Bättre då att skynda sig med roliga saker!
 
Ha en fin dag.
Kram Annika
 
 
 

Piratenpriset 2017. Läs mer »

Rulla till toppen