Hejsan
Ikväll hamnade min blick på en samling foto som betyder lite extra för mig.
Bilder som jag tog det där året då min mamma var så sjuk i sin cancer.
Då när all hennes behandling var över och vi fått beskedet att inget mer fanns att göra. Vi visste att dagarna var räknade …
Dessa foton måste jag ju visa er…
Jag brukar alltid gå ut till en mosse i vår kohage när jag behöver en stund för mig själv. En vacker plats vid en trädunge bestående av gamla ekar. Under min mammas sjukdom var jag här ute mycket.
En solig vårdag 2013, hörde jag ett konstigt ljud. Det var ungefär samma ljud som när Cocodile Dundee går för att ringa, genom att svinga en sak i ett långt snöre. Ett slags högt susande ….
På långt håll såg jag även att det liksom bubblade i vattnet.
När jag smög mig dit blev allting helt tyst och stilla. Jag satte mig en stund på en sten och funderade. Vad kunde det där vara?
Så efter ett litet tag stack det ena lilla grodhuvudet efter det andra, upp genom vattenytan. Till sist var där hundratals grodor som satte igång med en enda stor öronbedövande orgie. Förmodligen det största guppsexet i hela Gyllebo.
Där på stenen satt jag liksom helt förstenad och försökte fånga hela skådespelet med min kamera. Tyvärr hade jag valt helt fel objektiv, men upplevelsen var så fantastisk så det spelade mindre roll. De här grodorna fanns överallt i den ganska stora mossen. De klättrade, red och hoppade på varandra. Helt ogenerat förökade de sig mitt framför mina ögon. Överallt i vattnet låg klumpar av deras rom.
Vad jag har förstått så inträffar den här parningen bara några få timmar om året, då ljus och temperatur måste vara helt idealiska för parningen ska ske.
När jag en timme senare skulle visa skådeplatsen för Stefan, så var alltihopa över. Det enda som vittnade om att det hela ägt rum, var alla de svarta grodäggen och några få stackars grodor som fått sätta livhanken till då kärleksakten gått för hårt fram.
Inte någon gång sedan det året har jag kunnat pricka in den här naturupplevelsen igen.
Men jag är så tacksam för upplevelsen och de bilder jag trots allt lyckades fånga.
Det där året då min mamma bara hade några få veckor kvar att leva.
Såklart fortsätter jag gå dit i förhoppningen att få se grodorna kärlekslek igen. Varenda år.
I likhet med grodan så lever jag på hoppet.
Dagens citat:
Mister du pengar,
mister du ingenting.
Mister du vänner,
mister du något.
Mister du kärlek,
mister du mycket.
MEN mister du hoppet,
då mister du ALLT!
Japp, i år hoppas jag få se många rälia grådor här i Gyllebo.
För just det här minnet väcker så många känslor och påminner om en lycklig stund i en svår tid i mitt liv.
Kram på er
Annika
