Vackra vyer och att umgås med fröken Henriksson

Hej hej
Nu när ljuset håller på att återvända så har jag haft chansen att njuta av lite underbara soluppgångar.
Att se det stora i det lilla, är nog en av hemligheterna till lyckan i livet.
Som här, en helt vanlig morgon i Gyllebo.
Eller som den dagen då vi svängde ner om mot Stenshuvud.
Himlen var lite dramatisk och marken var snötäckt, sådär så det knappt täckte grästuvorna. Havet var djupt mörkblått och såg väldigt kallt ut och gav mig lite dramatiska bilder.
Vid Kiviks Esperöd kändes vägen förrädiskt hal och det gällde att köra försiktigt.
Gården som ligger där i slutet av vägen såg lika vacker ut som alltid.
Nu skrev jag lite fel. Vägen slutar ju faktiskt inte där vid gården, utan den fortsätter i en 90 graders kurva och ringlar sedan ända ut mot Musteriet, Hällevik och Stenshuvuds norra parkering.  Vackert är där.
Det bästa på senaste tiden, är att jag fått aningens mer tid med min mellandotter. Hon och lilla hunden Snowie har kommit hit ut till Gyllebo och vi har fått tillfälle att bara mysa och umgås. Vardagsmys som är så viktigt. Det gillar jag verkligen.
Dagens citat:
Gå inte dit stigen leder.
Gå istället där det inte
finns någon stig och lämna
ett spår efter dig.
Ha en härlig kväll
Kram Annika