Österlen

Bordsskick.

Hejsan.

Ofta när jag går till bryggan på morgonen så har jag något litet ätbart nerpackat i min ryggsäck. Det är skönt, för där ute i skogen behöver jag inte tänka på att ha något särskilt fint bordsskick alls. Befriande.

Ingefärste, dadlar, nötter och torkad frukt är vad jag oftast har med mig. Om jag då skulle spilla lite, när jag i min hänförelse över naturens storslagenhet, missar munnen, så gör det ingenting alls.

Även om jag såklart alltid försöker att låta bli att äta som en gris. Och på tal om just grisar, så har våra Gyllebovildsvin börjat att ta sig större och större friheter numera. I förra veckan hade de varit i farten på slottets gräsmatta. Och de såg då inte ut att ha haft något fint bordsskick på sin fest.

Mitt lilla barnbarn Scott har däremot oftast fint bordsskick. Ja han är väldigt duktig på att äta själv….OM man nu inte säger åt honom att inte ta den kladdiga skeden upp i håret. För då gör han såklart just det. För så är reglerna för en tvååring. Och en mormor borde förstås veta bättre än att säga sådana saker.

Bordsskick eller inte – bäst smakar det att äta sin lilla frukost här! På bryggan.

Dagens citat:

En liten flicka frågade sin bror: ”vad är kärlek?” Han svarade: ”det är när du snor choklad från min ryggsäck varje dag, och jag fortfarande gömmer den på samma ställe”.

Kram och kärlek till er.

Annika

Bordsskick. Läs mer »

Regn, rusk och rönnbär.

Hejsan.

En tidig morgon kändes det alldeles extra höstruskigt när jag gick ner till sjön.

Det föll ett tätt, fint regn över mig och jag kände mig som ett busigt barn när jag slängde mig i sjön för en simtur.

Lagom tills jag skulle gå hem så lättade det och regnet upphörde.

Men inne i skogen fortsatte droppande från trädens grenar långt efter det att molnen skingrats. Det är något speciellt med att vandra i skogen efter ett sommarregn.

Hemma hos oss har vi eldat de första brasorna i kaminen. Det var egentligen inte alls för att det var så särskilt kallt. Nej, det var för att jag hört att det bor något litet djur i veden som vi haft inne. Förmodligen någon sorts liten larv eller bagge som knäpper och har sig.

Och ganska mysigt var det också, såklart, att tända en brasa på kvällen när vi kröp upp i TV soffan.

En annan höstig sak är rönnbär. I år är vår lilla rönn framför vedskjulet alldeles dignande av stora klasar röda bär.

Men en sak har jag lär mig genom åren… att rönnen är en riktig lurifax. Den talar aldrig sanning. För det här med att den skulle ge en fingervisning om hur vinter kommer att bli, det är inte alls sant. Rönnen luras nästan alltid! Räven däremot, han har rätt, bären är sura.

Dagens citat:

Ett sätt att bli påmind om sin egen dödlighet är att göra en kullerbytta som vuxen.

Må väl och kramar från mig

Annika

 

Regn, rusk och rönnbär. Läs mer »

Hett te på termosen igen.

Hejsan.

Augusti vill tydligen inte riktigt höra till sommarmånaderna alls det här året.

Det har mest varit kyligt och en smula blåsigt. Sådär så det faktiskt krävts både hett te på termosen och stundom också tunna fingervantar.

Regn har vi också fått den senaste tiden, så nu är vi så nöjda, så nöjda.

Ja, om inte sommaren tänker skärpa till sig inom en ganska snar framtid, så måste nog Per Gessle skriva om sin gamla slagdänga till ”Maj, Juni, Juli” istället. Och då blir det liksom inget alls gung och flyt i den sången längre. Nej, det kommer inte att bli ett dugg bra det där.

Så kom igen nu Moder Natur!! Vi tackar för regnet vi fått, men önskar nu en liten kort sommarsläng igen. ”Juni, Juli, Augusti” – du vet.

Och som genom ett trollslag så ser det ju plötsligt väldigt lovande ut några dagar. Och sen, efter det, är den underbara hösten så välkommen.

Dagens citat:

En del uppskattar dig även när du bara ger dem en droppe vatten. Andra tar dig fortfarande för givet trots att du gett dem ett helt hav.

Ha det gott

Annika

 

Hett te på termosen igen. Läs mer »

Gryningsdopp

Hejsan.

Döm om min förvåning när min dotter Emmy också kom upptassande och tänkte följa med mig ner till sjön i gryningen.

Det hör inte till vanligheterna att någon familjemedlem frivilligt väljer att stiga upp strax efter fyra på morgonen, för att koka te och ge sig iväg ut i skogen med mig.

Självklart blev jag överlycklig över att få sällskap den här morgonen. Även om jag nästan alltid har sällskap av änderna vid bryggan så var det betydligt trevligare med min söta lilla dotter.

I mer än ett helt år har jag gått hit, så gott som varje dag, för att ta mig ett uppfriskande  gryningsdopp.

Vid alla årstider och vid alla väderlekar har jag varit här, och jag har fullkomligt älskat det. Det som började som en utmaning har nu blivit en livsstil. Något jag aldrig vill sluta med.

När jag frustande plaskat runt ett tag i det ljumma vattnet så var det Emmys tur att hoppa i sjön.

Även om hon i början tyckte att det var en aning kallt, så hoppade hon modigt i till slut.

Sedan satt hon och jag på bryggan. Vi drack te och pratade om världens alla roligheter och oroligheter – viktigheter som finns att dryfta i livet. Sedan strövade vi hemåt och såg dagen åter vakna till liv i Gyllebo.

Dagens citat:

I stillheten finns liv. I stillheten är du aldrig ensam.

Njut av er dag och kram från mig.

Annika

Gryningsdopp Läs mer »

Nostalgi på rockslottet.

Hejsan.

En morgon i förra veckan så hade jag lite extra bråttom när jag tog min morgonrunda.

Det fick bli ett ganska snabbt bad i gryningen innan jag skyndade på stegen lite extra.

Trots att jag gick med stora bestämda kliv så hann jag lägga märke till den vinglig ”ålakrågan”, (eller skarv som fågeln nog egentligen heter).

På vingliga ben satt den uppflugen på en klen trädgren och såg ut att kunna trilla av pinnen vilken sekund som helst. Jag stannade till en kort stund för att sedan skynda mig vidare igen. Jag hade ju annat kul på agendan den här dagen och jag hoppades att ”fågelns” vingar skulle bära om den trillade ner.

Jag skulle nämligen träffa min goa vän Tina uppe vid Christinehof för att besöka utställningen om rockslottet.

Utställningen handlar om alla konserterna som varit på Christinehofs slott under så gott som hela min ungdom. Från 1985 till 2012 har det varit fullt ös här. Det har varit musik av en salig blandning av olika artister. Allt ifrån svenska kändisar som tex Ulf Lundell, Peps Persson, Hasse Kvinnaböske, Roxette … till världsartister som Bob Dylan, Elton John, Status Quo, Alice Cooper…

När jag nu såg utställningen över dem alla, så gick det upp för mig vilken fantastisk upplevelse det var att få vara med om allt det här. Vissa år jobbade jag på slottsrestaurangen och var då med bakom kulisserna. Andra år var jag en del av publik. Eftersom jag bodde bara 500 meter bort så var det bara att kila genom skogen hit, ta ”kryphålet” förbi inträdet och bara släppa loss.

När vi nu gick där på utställningen, jag och Tina, så kunde vi nog enas om att det inte var många konserter vi missat här på Christinehof genom åren.

Efter alla härliga minnen, så blev vi till sist både hungriga och kaffesugna så då vandrade vi genom skogen mot Alunbrukets kaffestuga. Vi passerade den charmiga lilla brandstationen där den minst lika charmiga skylten fanns. Den som visar åt vilket håll slottet ligger och åt vilket håll man ska gå om man är kaffesugen. Förr i tiden satt (på sammas stolpe) en skylt med namnet Skoghem på, då visade den vägen till mitt älskade barndomshem.

Kaffestugan såg lika inbjudande ut som alltid när vi kom traskande.

Där slog vi oss ner och beställde vars en stor räksmörgås och kaffe. Sedan satt vi länge och skrattade åt alla gamla minnen som plötsligt vaknat till liv.

Och när det plötsligt kom en rejäl åskskur över oss, så bar vi skrattande in bordet under ett äppelträd där vi sedan satt nästan ända tills de stängde för dagen.

Dagens citat:

Den vackraste upptäckten som sanna vänner gör är att de kan växa separat utan att växa isär.

Ha en fin dag och tusen tack Tina för en underbar dag♥

Kram Annika

Nostalgi på rockslottet. Läs mer »

Innan ett nattpass.

Hejsan.

Min yngsta dotter, Emmy, sommarjobbar med att ta hand om människor som behöver omvårdnad. Där jobbar hon nattskift, så det är inte så mycket jag hinner träffa henne under dygnets ljusa timmar.

Eftersom hon är vaken hela nätterna så måste hon ju sova på dagarna. Men när det börjar skymma ute, då vaknar hon till liv. För att orka med sina nattpass så brukar hon ta sig en skön tur ut i naturen.

Såklart följde jag med henne på en tur runt sjön, även om jag kände mig både trött och sliten. Att både hinna med gryning och skymning på sommaren, det tar minsann ut sin rätt, men när i herrans namn skulle jag annars få träffa min tös?!

Just den här kvällen var både härlig och vacker. Och aldrig pratar man väl så bra som när man promenerar sida vid sida.

Men att jag retar mig på de smutsiga trasmattorna på bryggan det tyckte Emmy var slöseri med energi, och ja, det har hon faktiskt helt rätt i. Man ska välja sina tankar så man inte spiller kraft på negativa saker.

Att vi börjar komma en bit in i augusti det märks på att mörkret faller tidigare och tidigare nu. Den här kvällen hade det hunnit bli rejält mörkt innan vi kom hem till stugan igen. Emmy började laga ”nattamad”, och jag kröp nöjd ner mellan mina lakan.

Livet i naturen – det finns inget bättre.

Dagens citat:

Det finns en bok som alltid är öppen för allas ögon – naturen.

Njut och ha det gott.

Kram Annika

Innan ett nattpass. Läs mer »

En spontankväll utanför Löderup

Hej hej

Nu börjar den där tiden på året då jag lite grann förvandlas till en bortglömd änka (jaktänka) här hemma. Det är nämligen idag som jaktsäsongen drar igång på riktigt, och först ut är det de stackars rådjursbockarna som ligger risigt till.

I förra veckan var det en del förberedelser för husets jägare, Stefan. Bland annat skulle bössorna skjutas in så att han var säker på att de gick som de skulle, jakttorn skulle på plats och ses över. Mycket att stå i helt enkelt.

En kväll följde jag och Petra med ut för att vandra lite i den härliga Österlennaturen. Petra, är liksom jag, stundom en ”jaktänka”, men man får nog ändå säga att vi båda hör till kategorien ”glada änkor”. Betydligt värre vore det väl om vi vore svarta änkor… (då hade vi ju ätit upp Stefan och Kentan för länge sedan)

Nåväl, vi fick en helt underbar kväll på backarna utanför Löderup.

Uppe i skyn svävade skärmflygarna vilset omkring och nedanför backarna på åkern låg höstens halloweenpumpor på jäsning.

Årets lamm hade vuxit sig så stora så man knappt kunde se skillnad på dem och deras mödrar.

Att det gulliga fåret med nummer 21002 var ett lamm, det förstod vi då det ivrigt la sig ner på knä för att ta sig en slurk mjölk från sin mammas spene.

Lagom tills vi vandrat klart, så såg vi hur två figurer kom emot oss nere vid pumpaåkern. Det var våra kära jägare som kom med kaffekorgar i högsta hugg.

Vi njöt sedan av den härliga kvällen, kaffet och Petras förrädiskt goda fröknäckebröd.

Dagens citat:

Var lycklig för detta ögonblick. Detta ögonblicket är ditt liv.

Små ögonblick i livet som är så mycket värda. Tack♥

Kram Annika

 

En spontankväll utanför Löderup Läs mer »

En förnimmelse av den höst som väntas.

Hejsan.

För en vecka sedan fick jag en förnimmelse, en liten försmak, av den höst som kommer att komma så småningom.

Vädret hade växlat om till lite kyligare. Kanske var det helt vanligt svenskt sommarväder egentligen. Men efter en lång tid med sol och värme, så kändes det både mörkt och ruggigt.

Jag hade tagit en lite tjockare ylletröja på mig för att hålla mig varm efter badet. Jag rotade till och med fram min ljuslykta och tände ett värmeljus längst ute på på bryggan.

Jag älskar verkligen hösten, mörkret och myset … fast det förstås, om sommaren vill hänga kvar i någon månad till, så gärna för mig.

Jag kikade upp på alla de roliga molnen och lät fantasin flyga iväg för en stund.

Strax före lunch, när jag tog mig en springrunda runt sjön, då var alla höstkänslor som bortflugna. Då flödade sommarkänslorna, solen strålade från en klarblå himmel och svetten rann i min panna. Sommaren var ju definitivt kvar.

 

Dagens citat:

Nästa gång solen tittar fram bakom molnen, vänd dig mot den. Inte för att få färg i ansiktet utan för att det är källan till liv.

Må gott.

Annika

En förnimmelse av den höst som väntas. Läs mer »

Ljuvligt lugn, men med en smula tomhet.

Hejsan.

Efter tre intensiva dagar med lilla ”herr Scott”, så la sig lugnet över mig och mitt Gyllebo igen.

Jag vaknade upp till tystnaden och smög mig ner till sjön för ett dopp. Det var sagolikt, precis som alltid. Ändå fanns en strimma vemod och saknad i mitt hjärta, det blev ju så rysligt tomt och tyst i huset när Scott åkt hem. Jag tänkte tillbaka på de fartfyllda dagarna med honom som nu passerat.

Det var dagar då jag haft ett litet sällskap vid min sida precis hela tiden. En liten kompis som var med när vi vattnade blommorna i trädgården. Han var med och hittade insekter, grodor och spindlar.

Tung, tung… sa han, när han bar den lilla vattenkannan med sig för att hjälpa till med kvällsvattningen.

Allt det där hade jag tid att tänka på där jag satt på bryggan och såg solen stiga upp över sjön.

Över vattnet dansade dimslöjor så vackert i det varma morgonljuset. Det var en vemodig känsla i luften … eller nej – känslan fanns i mitt bröst…. Kanske berodde det på minnet av det fina avskedet kvällen innan, det ömsinta ”hejdå” när Scott blev hämtad för att åka hem. Fast mest berodde vemodet nog på den ständiga längtan jag har efter min dotter ♥

Som alltid när jag satt där vid sjön så tog jag upp telefonen och pratade en stund med dottern i USA. En liten ”snapchat” som hon skulle kunna lyssna på när hon vaknade ett halvt dygn senare.

För mig känns det nästan ofattbart att hon i höst kommer att komma hem igen. Efter 2,5 år kommer hon åter att stå på svensk mark. Jag kan inte tänka tanken utan att mina ögon fylls av tårar. Det är snart, men tills dess kommer jag att sakna och att längta med full styrka!

Dagens citat:

Inget ältande kan förändra det förflutna. Ingen oro kan förändra framtiden. Bara tacksamhet kan förändra nuet.

Jag känner mig så tacksam och privilegierad  för allt och alla som jag har i mitt liv. Ändå stryker ett stråk av vemod sakta förbi i hjärtat då och då. Bara den som saknat och längtat i flera år kan förstå.

Ha det fint och kram

Annika

 

Ljuvligt lugn, men med en smula tomhet. Läs mer »

Får, troll och annat spännande i Gyllebo.

Hejsan.

Förra helgen när Scott checkade in här i Gyllebo några dagar, så varvade vi alla vilda biljakter i köket och de våta baden i poolen, med lite upptäcktsfärd i sommarbyn.

Scott älskar sin sittvagn, så han hoppade glatt upp för att ta en runda till fårens hage. När vi kom dit så hade vi sådan tur att de alla låg alldeles vid stängslet och slöade. Scott var så modig och kunde klappa den ena tackan lite grann bakom örat. Vilken lycka för en liten pojke.

Efter det gick vi till trollen på andra sidan Slottsvägen.

Här i Gyllebo finns det en väldigt spännande trollstig minsann. Där finns det en massa olika sorters troll, både gulliga och lite läskiga.

Alla de där trollen var ganska kul tyckte Scott, fast de små bilarna som någon placerat utanför sin trädgård för att påminna trafikanterna om att sänka farten, ja de bilarna var nog det allra roligaste av allt.

Sedan var det dags för en liten middagslur för Scott, så undertiden som han ”låg på laddning” så samlade jag lite krafter av lugnet i min trädgård.

Bästa mormorsuppladdningen får man nog av att sitta en stund och dumstirra på dansande fjärilar.

Ja, det blev mycket barnbarn i det här inlägget, men det är inte så lätt att ägna sig åt andra aktiviteter när man är mormor på heltid i några dagar.

Dagens citat:

Tröttna aldrig på att göra de där små sakerna för de du har i din omgivning. Ibland är det just de små sakerna som fyller stora delar av deras hjärtan.

Ha en bra dag

Annika

Får, troll och annat spännande i Gyllebo. Läs mer »

Rulla till toppen