Nostalgi på rockslottet.

Hejsan.

En morgon i förra veckan så hade jag lite extra bråttom när jag tog min morgonrunda.

Det fick bli ett ganska snabbt bad i gryningen innan jag skyndade på stegen lite extra.

Trots att jag gick med stora bestämda kliv så hann jag lägga märke till den vinglig ”ålakrågan”, (eller skarv som fågeln nog egentligen heter).

På vingliga ben satt den uppflugen på en klen trädgren och såg ut att kunna trilla av pinnen vilken sekund som helst. Jag stannade till en kort stund för att sedan skynda mig vidare igen. Jag hade ju annat kul på agendan den här dagen och jag hoppades att ”fågelns” vingar skulle bära om den trillade ner.

Jag skulle nämligen träffa min goa vän Tina uppe vid Christinehof för att besöka utställningen om rockslottet.

Utställningen handlar om alla konserterna som varit på Christinehofs slott under så gott som hela min ungdom. Från 1985 till 2012 har det varit fullt ös här. Det har varit musik av en salig blandning av olika artister. Allt ifrån svenska kändisar som tex Ulf Lundell, Peps Persson, Hasse Kvinnaböske, Roxette … till världsartister som Bob Dylan, Elton John, Status Quo, Alice Cooper…

När jag nu såg utställningen över dem alla, så gick det upp för mig vilken fantastisk upplevelse det var att få vara med om allt det här. Vissa år jobbade jag på slottsrestaurangen och var då med bakom kulisserna. Andra år var jag en del av publik. Eftersom jag bodde bara 500 meter bort så var det bara att kila genom skogen hit, ta ”kryphålet” förbi inträdet och bara släppa loss.

När vi nu gick där på utställningen, jag och Tina, så kunde vi nog enas om att det inte var många konserter vi missat här på Christinehof genom åren.

Efter alla härliga minnen, så blev vi till sist både hungriga och kaffesugna så då vandrade vi genom skogen mot Alunbrukets kaffestuga. Vi passerade den charmiga lilla brandstationen där den minst lika charmiga skylten fanns. Den som visar åt vilket håll slottet ligger och åt vilket håll man ska gå om man är kaffesugen. Förr i tiden satt (på sammas stolpe) en skylt med namnet Skoghem på, då visade den vägen till mitt älskade barndomshem.

Kaffestugan såg lika inbjudande ut som alltid när vi kom traskande.

Där slog vi oss ner och beställde vars en stor räksmörgås och kaffe. Sedan satt vi länge och skrattade åt alla gamla minnen som plötsligt vaknat till liv.

Och när det plötsligt kom en rejäl åskskur över oss, så bar vi skrattande in bordet under ett äppelträd där vi sedan satt nästan ända tills de stängde för dagen.

Dagens citat:

Den vackraste upptäckten som sanna vänner gör är att de kan växa separat utan att växa isär.

Ha en fin dag och tusen tack Tina för en underbar dag♥

Kram Annika

Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top