Brösarp – Sida 3 – Gylleboannika

27.000 steg i underbar natur.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 20 maj, 2021 / Brösarp, Christinehof, Haväng Österlen / 3 minutes of reading

Hejsan.

Efter en skön natts sömn så vaknade vi upp, pigga och utvilade på Tastecelebration i Christinehof. När vi gnuggat sömnen ur ögonen gick vi ner för att njuta av Isabels super goda frukost.

I lugn och ro packade vi sedan ihop våra saker, checkade ut och tackade för oss. Vi bytte om till kängor och hängde på oss ryggsäckarna. Istället för att ta bilen för att bara köra hem, så hade vi valt att ägna dagen åt vandring.

Vi följde Verkeåns ringlande väg mot havet. På marken lyste de sista vitsipporna upp så vackert, även om de på sina ställen hade bytt färg och nu sjöng på sista versen.

Efter ett tag kom vi fram till Hallamölla och dess vattenfall.

Vi hade en tanke på att ta oss en dusch i det forsande vattnet, men när vi insåg att vi långtifrån var ensamma på platsen, så sköt vi den upplevelsen på framtiden. Någon duschuppvisning var jag inte direkt sugen på att företa mig. Istället fortsatte vi i åns riktning mot Brösarp.

Genom underbart vacker bokskog vandrade vi och njöt av den sagolika naturen. Ormbunkarna längs åns kanter stod som allra vackrast, och jag kunde nästan inte se mig mätt på dem.

Ganska snart var vi framme vid Vantalängan. Där stannade vi för en liten paus. Vi åt vars en banan och fyllde på med vätska. Området var fullt av tältande turister och i gräset ringlade en skräckslagen kopparödla hastigt in i det torra gräset.

Därefter gick vår vandring upp över Brösarps vackra backar.

Gullvivorna stod som allra finast i blom. Vi pausade en liten stund och njöt av den vidunderliga utsikten från de norra backarna.

Sedan fortsatte vi med Haväng som vårt slutmål. Framme vid Bengtemölla började våra magar kurra och benen kändes plötsligt betydligt tyngre. Ja då var det bara att kämpa på. Att lufta fötterna en stund och knyta om kängorna brukar ge nya oanade krafter.

När de första fåren med sina små lamm siktades, ja då visste vi att vi var nära. Vi kände doften av Haväng…

Så var vi till sist framme vid Havängs parkering. Våra stegräknare visade då på drygt 27.000 steg, så att vända tillbaka och hämta bilen var inget alternativ. Vi ringde istället efter ”Taxi Stefan”, som snällt ställde upp och körde oss tillbaka för att hämta hem bilen.

Det var en Kristi himmelfärdshelg helt i min smak. Tusen tack min älskade Emmy♥

Dagens citat:

Tid är mer värdefullt än pengar. Du kan alltid få mer pengar, men aldrig mer tid.

Att spendera en dag med en älskad dotter är för mig det mest värdefulla i hela världen.

Ha en fin dag och kram.

Annika

27.000 steg i underbar natur. Läs mer »

Gryning på Backaleden.

1 kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 22 september, 2020 / Backaleden, Brösarp, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Vilken morgon vi fick på Brösarps backar, jag och min vän Tina.

När solen kikade fram och vi avslutat vår frukost, gav vi oss av på vandring på den vackra Backaleden.

Dimman låg tät och det var så vackert med solens strålar som silade genom den fuktiga luften och trädens lövverk.

Luften var fuktig och min kameralins fick jag ständigt torka av.

På heden gick vackra hästar och betade. Hästar som såg ut att leva ett fullständigt harmoniskt liv, nästan som hämtade direkt ur någon Astrid Lindgren saga.

Den fem kilometer långa vandringen gick alltför fort, och vips var vi tillbaka där vi startat.

Fast vårt äventyr var förstås inte riktigt slut för den här gången. Ett litet ”stopp med dopp” väntade på oss, men det får ni läsa om en annan gång.

Dagens citat:

Det vackraste i världen kan varken ses eller höras utan måste kännas genom hjärtat.

Det här var en morgon som gick rakt in i mitt hjärta.

Kram Annika

(bilden ovan: Tina Thornberg)

Gryning på Backaleden. Läs mer »

88:an

2 kommentarer / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 25 juli, 2020 / Brösarp, familjen / 1 minute of reading

Hej hej

Mitt i den svenska högsommaren fyller min pappa Kurt år.

Hela 88 år har han nu hunnit fylla, den forne skogvaktaren på Christinehof.

På födelsedagen samlades vi för att fira jubilaren hemma i Brösarp.

Barn och barnbarn kom, och för allra första gången även ett litet barnbarnsbarn.

Det blev en härlig sommardag då vi njöt av en god smörgåstårta i solskenet. Och vad kunde väl passa bättre till kaffet när man fyller 88 år, än den traditionella glasspinne ”88:an”!

En lite extra tanke gick såklart till mamma Ingrid som jag vet hade njutit av att se sin familj samlad i sitt älskade Brösarp.

Dagens citat:

Det är en olycka att det är för liten intervall mellan den tid då man är för ung och den då man är för gammal.

Glöm aldrig bort att ålder egentligen bara är en siffra. Allt handlar om hur man känner sig i sinnet.

Ha det gott och kram

Annika

88:an Läs mer »

Brösarps backar var önskemålet.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 13 april, 2020 / Backaleden, Brösarp, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det finns ju inget bättre sätt att sparka igång påsken på, än att gå på tur med en kär vän. Gärna Brösarps backar, var önskemålet jag fick. Då valde jag de absolut vackraste – de norra backarna.

Vi träffades på parkeringen vid Glimmebodagården. Här brukar det vara en trevlig julmarknad i början av december, men den här dagen kände man verkligen ingen julstämning. Fåglarna kvittrade och solen strålade. Precis som man vill att det ska göra, en bit in i april månad.

Vi stretade uppför backarna, upp mot den högsta punkten. Därifrån har man en vidunderlig utsikt ut över vidderna och över hela den lilla byn Brösarp.

Vi följde den blå markeringen, som är en sträcka på cirka 5 kilometer. En underbar natur som förmodligen är Österlens vackraste.

I våra ryggsäckar skvalpade kaffe, påskmust och annat gott. När vi hittade en härlig plats i en liten glänta så slog vi oss ner med näsorna vända mot solen. Vi pickade våra ägg, skrattade och njöt av att bara vara för en liten stund.

Mätta och belåtna lämnade vi smulorna kvar på bordet åt skogens alla myror. Så fortsatte vi vår vandring på stigen som var omgärdade av vitsippor.

Kanske blev det påskens mysigaste påskbuffé för det här året. Ett ägg och en liten macka räcker långt, när omgivningen är fantastiskt och sällskapet är trevligt.

Dagens citat:

Bra vanor är lika beroendeframkallande som dåliga, men de bygger upp ditt liv istället för att riva ner.

Vanan att vara ute i naturen en stund varje dag måste höra till det bättre rutinerna.

Må väl, Annika

Brösarps backar var önskemålet. Läs mer »

Picknick i Källskogen.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 13 februari, 2020 / Brösarp, Källskogen, Österlen, Tockabjär / 3 minutes of reading

Hejsan.

Efter nästan exakt fyrtio år, så var jag tillbaka på den här sagolikt vackra platsen.

På en skylt står det att den här platsen heter Tockabjär. När jag var en ung tonårstös, så minns jag bara att vi ungdomar kallade det för ”killerna”. Hit tog vi oss för att träffas, grilla och göra allt sånt som tonåringar gillar att göra. Många av pågarna körde moppe och vi töser fick åka med.

Förra gången jag var här, satt jag på en Puch Dakota, bakom en finnig 16-års grabb. Nu, 40 år senare vandrar jag här med min stelbente make och mina två små hundar i koppel.

I min ryggsäck hade jag nu smörgåsar och en termos med varm choklad. Då, för 40 år sen, hade jag nog en burk i handen, förmodligen det som kallades mellanöl… eller nej, jag gillade ju inte öl på den tiden… Ganska säkert var det en enkel vit tandläkarmugg i plast jag höll i handen. Innehållande en häxblandning – en ärligt stulen mix av sprit, från någon icke ont anande förälder.

Det är märkligt med minnet. Jag kan inte säga att jag varit på den här platsen särskilt många gånger som ung. Men i min hjärna har jag aldrig kunnat glömma dess skönhet.

Så förra helgen packade jag med mig min ”lille” gubbe, hundarna och en ryggsäck med förnödenheter och gav mig tillbaka hit.

Jag har inte särskilt bra koll på vilken vandringsled man går för att komma till den här fina platsen. Kanske heter den ”Backaleden”?? I vilket fall som helst så börjar den i skogen vid Brösarps idrottsplats och går över stora vägen, in i skogen.

Vandringsleden är uppmärkt med gula ringar runt träden, och jag tror att om man följer den så kommer man fram till Vantalängan så småningom.

Vårt mål för dagen var den grillplats jag hade i minnet och den lilla bro jag kom ihåg att vi gick på, där vid ”Killerna”.

Det kändes så konstigt när vi kom fram till platsen… Det är inte ofta saker ser ut som man minns dem, men här var det alldeles precis sig likt tyckte jag. Vattenkällan var förstås numera utmärkt med en skylt, så törstiga vandrare kunde avnjuta det friska goda källvattnet.

Vi fortsatte en bit bort mot grillplatsen där vi pausade och åt vår medhavda matsäck. Solen kikade fram och värmde skönt. Stefan hade mest ögon för vildsvinsspår, medan jag drömde mig bakåt i tiden.

Med tanke på Stefans stelopererade fot svängde vi av ifrån leden och tog asfaltsvägen hem. Vi passerade min gamla kära skola och sen bar färden vidare mot nya mål.

Dagens citat:

Du har inte slösat din tid – du har samlat erfarenheter.

Ha en fin dag och kram

Annika

Picknick i Källskogen. Läs mer »

Tid att minnas.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 11 november, 2019 / Brösarp, Mellby, Österlen / 1 minute of reading

Hejsan.

Den här tiden i början av november är så vacker tycker jag.

Tiden då vi tänker tillbaka på de kära vi mist och saknar.

Trots att vädret nästan alltid är kallt, grått och regnigt vid den här tiden, så känns det så innerligt varmt. På kyrkogårdarna flödar det av ljus och blommor.

Jag och Stefan var såklart på ”våra” kyrkogårdar här på Österlen och tänkte extra mycket på de som en gång tänkt så mycket på oss…

Att lägga blommor och tända ljus, det känns bra i hjärtat.

Dagens citat:

Ibland måste du ta beslut som sårar ditt hjärta men läker din själ.

Kram Annika

Tid att minnas. Läs mer »

Vackra Brösarp.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 2 juli, 2019 / Brösarp, Österlen, Österlenleden / 2 minutes of reading

Hejsan.

Idag tänkte jag att ni skulle få följa med på vår slutspurt av vandringen på Österlenleden.

Från Havängs vackra fält kom vi fram till Skepparp och efter ett tag slog vi åter följe med den glatt porlande Verkeån.

När vi passerade Bengtemölla var det dags att tömma skorna från sand och småsten. Och det passade verkligen bra, för just den här platsen förtjänar ett litet stopp. En halvhalt för att ta in allt det vackra. Från Simrishamns kommun hade vi nu nått till glada Tomelilla kommun istället.

Över de vackraste blomsterfält styrde vi stegen mot Torparebron och till Piratens rastplats.

Men innan vi var framme, så stannade vi i den vackra backen och åt våra härligt goda ostmackor. Ostskivorna var lätt svettiga liksom vi själva, men fantastiskt goda. Precis så som mackor är när man är ute och vandrar. Det är ju hungern som är den bästa kryddan.

Vi tog oss sedan över väg 19 och fortsatte över Brösarps Norra backar.

Den storslagna vyn över Brösarp och över den vackra Brösarpsgården tog som så ofta nästan andan ur mig. Mitt Brösarp!

Men tiden rusar när man är lycklig, och Amandas arbetspass skulle strax börja. Det var bara för oss att ”ringa en vän” som hämtade oss strax innan Stödekullsbacken. Men leden fortsätter förbi Vantalängan mot Hallamölla och Christinehof. Och den sträckan kan jag varmt rekommendera. Så vacker och naturskön.

Dagens citat:

Om dina planer avser ett år framåt, plantera ris. Om dina planer avser tio år framåt, plantera träd. Om dina planer avser hundra år framåt, utbilda barn.

Inte behöver man åka särskilt långt för att fånga en dag och spara den som ett kärt minne. Samtidigt kan man umgås och prata om ditten och datten. Kanske lära ungdomarna något matnyttigt om naturen och vår närmiljö. Så värdefullt. Kanske får man sig själv också någon lärdom till livs.

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Vackra Brösarp. Läs mer »

Porten till Österlen

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av Annika Olsson / 8 juni, 2019 / Brösarp, Lises fotvård, Österlen / 2 minutes of reading

Hejsan.

Österlens gränser diskuteras ibland livligt och hätskt. Genom åren har de osynliga gränserna dessutom flyttat omkring lite som det behagas. Som barn fick jag alltid höra att ”Olserödsbacken, di e porten ing ti Österlen”. Brösarp hörde alltså till norra delen av Österlen.

Gränserna har en antydan att flyta ut och svämma över nu förtiden. Ystad, Abbekås … ja halva Skåne kallar sig numera gärna för Österlen. ”Mäklargränser” kallar man det där för. Hur som helst, Brösarp är min absoluta favoritby, oavsett vad man kallar den i fastighetskatalogen.

I Brösarp finns ett underbart litet Spa som drivs av Brösarps Gästis.

Hit åker jag med min Stefan regelbundet och ger mina fötter kärlek. Det är det bästa man kan göra för välbefinnandet tycker jag. Så otroligt skönt.

Med regelbundna besök hos bästa Lise har mina fötter blivit sammetslena och mjuka. Efter att ha gått omkring på smärtsamma liktornar under trampdynorna, springer jag nu på lätta fötter. Så skönt, och hörni, det finns ju inget fulare än spruckna hälar i ett par sommarsandaler, det förstör ju den finaste sommaroutfiten…. huhhh ….

För Stefan som har en stelopererad fot så är det extra bra att vara rädd om fötterna. Så när det är hans tur för behandling, strosar jag gärna en runda runt i min älskade by.

Jag njuter av de vackra husen. Tegelhuset där min första fröken bodde med sin väldigt långe man, ”Lilla skolan” där jag gick i första klass, kyrkan där vi varje sommar hade skolavslutning … Så många minnen som sköljer över mig!

På kyrkogården där det då bodde en ”bullkanin” … ja vad det nu var för något ??… Förmodligen ett litet djur skapat ur barns livliga fantasi. Åtminstone visade den sig aldrig någonsin.