Familjedag vid Vantalängan

Hejsan.

Förra helgen packade vi med oss en korg med lite korv och bröd och for iväg till Vantalängan utanför Brösarp.

Förutom jag och Stefan, så hade vi med oss barn, barnbarn och våra tre hundar. Det blev en riktigt familjedag med högsta betyg.

Stefan som ju både har en spricka i knäet och en i menisken (om jag förstått det hela rätt) kunde inte gå så väldigt långt, så honom parkerade vi vid en av grillplatserna där vid Vantalängan. Under tiden som vi vandrade en liten bit i den härliga vårskogen, så startade han upp elden inför korvgrillningen.

Vi njöt av lugnet och ljuden där i skogen. Barnen tycktes också tycka om skogspromenaden.

Mindre kul var det när en brant backe uppenbarade sig. Då fick Scott plötsligt rysligt ont i sina små ben. Men med lock och pock, och i små etapper så klarade han till slut backen helt på egen hand. Gissa om han då blev stolt!

Sedan kom ett meddelande från Stefan om att det fanns finfin glöder klar. Vi var inte nödbedda eftersom vi alla var sugna på lite grillad korv.

Tänk, det krävs inte så mycket för att få en minnesvärd dag. Några korvar, lite bröd och såklart sugrörsdricka.

Lille Nicolaj hoppade från famn till famn och tycktes även han njuta av dagen. Den gamla babyoverallen som Emmy haft då hon var barn kom lagom till pass.

Att grilla korv i skogen det är verkligen en underskattad sysselsättning, och finns det egentligen något godare så säg?

Dagens citat:

Livet är inte där och då, utan här och nu.

Små enkla saker i livet är kanske de som vi minns bäst och gläds mest åt på ålderns höst.

Ha en härlig lördag.

Kram Annika

Dela gärna

4 reaktioner på ”Familjedag vid Vantalängan”

  1. Vad ska de göra åt Stefans knä? Eller det ska självläka?
    Vilken mysig dag. Egentligen perfekt med en personlig grillmästare som är redo när övriga kommer tillbaka.
    Trevlig helg!

  2. Det är det bästa och va med familjen i naturen, man blir pigg och glad och får frisk luft. Inget roligt för Stefan och ha besvär med knät. Jättefin overall det är ju så bra och spara på kläder till kommande generationer. Jag har sparat min konfirmationsklänning i vit spets den är så fin, sen en hemstickad poncho den är ju minst 50 år gammal, lika fin faktiskt. Men ack vad tiden den rusat fram.
    Ha en fin söndag. Kram/MH

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen