Brösarp

Hösten är här på riktigt.

Hejsan.

Det både syns och känns att hösten har anlänt på riktigt nu. I min trädgård blommar säsongens sista växter så vackert.

Kärleksört, aster och den lilla höstkrokusen med namnet Tidlösa gör livet glädjefyllt för de sista tappra bina som dansar omkring så fort som oktobersolen kikar fram.

Att det redan hunnit bli höst känns en smula märkligt. Nyss var det vår och jag skrev ett blogginlägg om att jag hade en nytt jobb… (inlägget hittar ni HÄR)

Nu har det där halvåret strax passerat. Jag har haft en härlig tid med underbara kolleger på Lokalföreningen i Brösarp.

Även i fortsättningen kommer ni kunna hitta mig där i varuintaget på Luckan. Inte riktigt varenda dag förstås, men ganska ofta ändå. Någon dag i veckan ska jag ju också hinna med Stefan, naturen, barnen och allt annat som bör hinnas med. Kanske blir det återigen lite mer foto och blogginlägg här då….

Hösten är här på riktigt och trots det så blommar blåklinten ute vid gästhuset tappert vidare.

Dagens citat:

Avståndet mellan drömmar och verklighet kallas för aktivitet.

Ha en fin fredag och kram från mig.

Annika

(foto nedan: Mr D. Williams)

Hösten är här på riktigt. Läs mer »

Vi firade en 90-åring.

Hejsan.

Oj oj vad tiden rusar iväg. Redan är det mer än en vecka sedan vi var på kalas i Brösarp.

Det var min pappa Kurtan som fyllde hela 90 år.

Extra kul var det att nästan hela familjen hade möjlighet att träffas och fira dagen. Med en tårta från Mellbybagaren lät vi oss alla väl smaka.

Barnbarnen log lydigt när jag som alltid kom sättande med kameran i högsta hugg.  De är alla vana vid att bli förevigade allt som oftast.

Formel ett, sa Scott lydigt, när jag bad honom säga ”omelett” för att le fint mot mig och min kamera… haha, ja har man en racingpappa som kört formelbil så är det kanske inte så konstigt ….

På Kurts vägnar vill jag tacka Er som kom ihåg hans stora dag.

Dagens citat:

Frågan är inte om glaset är halvtomt eller halvfullt. Frågan är: var sjutton ställde jag glaset?

Ha det gott och kram Annika

Vi firade en 90-åring. Läs mer »

Daddy Cool

Hejsan.

Idag är mitt blogginlägg tillägnat dig Kurtan, min pappa Kurt Svensson.

För just idag fyller han, Kurtan,  hela 90 år. Naturligtvis ska vi i familjen köra hem till Brösarp och fira honom rejält idag.

Under hela min uppväxt så jobbade min pappa som skogvaktare på Christinehofs Gods, där han var kvar ända fram till sin pension. Att han trivdes med sitt jobb, det är ju ganska uppenbart.

Mina föräldrar levde lyckliga tillsammans ända fram till min mammas död, den 8 juni 2013. Efter det har vi ofta hört Kurt säga att han tycker att livet blev så trist när han miste henne.

Jag föddes som första dottern 1965 och fick efter fyra år en liten syster, som heter Görel.

Kurt har under sitt liv varit aktiv, frisk och på det stora hela fått ha sin hälsa i behåll. Kurt har alltid haft en underbar humor och nära till både skratt och bus.

Hur mycket har vi inte skrattat åt den där hemska kepsen som vår mamma hatade. När Kurt tog den på sig en gång, så hotade Ingrid med att stanna hemma. Med den kepsen fick han minsann gå själv resonerade hon. Ja, episoder och dråpligheter har verkligen alltid avlöst varandra i min familj.

För 2,5 år sedan blev Kurt stolt gammelmorfar till min dotters lille pojke, även om lille Scott i början inte var fullt lika förtjust.

För två år sedan drabbades dock Kurt av en stroke som gjorde att han fick lite mer besvärligt med minnet och att hitta ord och namn. Innan sin sjukdom så var han en fena på att lösa svåra korsord. Han skötte även sina bankärende själv på datorn och behärskade både facebook och instagram, där han ännu har många vänner. Nu är det lite svårare då åldern gjort honom mer glömsk.

De senaste åren har det tagit lite grann på min pappa. Såklart tar åldern ut sin rätt. Men varje dag går Kurt en liten sväng i Brösarp. Utan rullator och på ganska spänstiga ben. Varje kväll ringer han mig prick klockan åtta, vilket är en trygghet för oss båda.

Att bli gammal är egentligen inget som Kurt tycker är så kul. Värst med ålderdomen är helt klart ensamheten. Städning, mat och annat praktiskt bryr han sig inte längre så mycket om. Sällskap är det allra viktigaste.

Så idag ska vi i familjen fira pappa Kurt med pompa och ståt. Åtminstone med kaffe, tårta och kakor – för det vet jag att han gillar. Efter det får vi se om han vill en sväng till marknaden…

Ett stort grattis pappa Kurt på din 90 årsdag♥

 

Dagens citat:

Varje släkt har minst en som är väldigt konstig. Vet du inte vem det är, kan det bero på att det är du.

Kram Annika

 

Daddy Cool Läs mer »

Lördagsvandring.

Hejsan.

I lördags kopplade jag av med en härlig vandring tillsammans med min dotter Andréa. Hon är ännu kvar i Sverige i väntan på att alla papper, visum och sånt ska bli klara inför ett år i Vancouver.

Vi startade vår vandring i Brösarp, där vi följde Backaleden genom ”Killerna” ner mot Vantalängan.

Vid Killerna kunde man stanna och släcka törsten i den naturliga källan i backen. Såklart gjorde vi det, trots att det stod att man fick dricka på eget ansvar. Det var underbart gott och kallt källvatten i varje fall.

Vi vandrade vidare mot Vantalängan. Mitt på stigen hade skogens alla skalbaggar samlats för ett lördagsmöte.

Vi fortsatte vår vandring och lämnade skalbaggarna ifred.

Från Vantalängan mot Hallamölla valde vi att följa Österlenleden. Stigen slingrade sig genom lövskogen jämsides med den vackra Verkeån.

Det var så himla fint med allt det gröna och alla vilda blommor som växte i gläntorna i skogen.

Vips var vi framme vid Hallmölla. Där  tog vi en paus och åt vars en frukt innan vi satte fart mot vårt slutmål.

När några kilometer återstod så ringde vi Stefan för att bestämma träff med honom vid Verkasjön.

När vi kom fram till sjön så visade min stegräknare på 27.000 steg, så då var det skönt att pusta ut.

Dagens citat:

Promenaden på 5 kilometer är bättre än milen du aldrig springer. Blomman du köper på vägen hem från jobbet till din kärlek är bättre än lyxsemestern du aldrig bokar. Gör ditt liv bättre istället för att drömma om det perfekta livet som aldrig blir av.

Perfekt för mig var vandringsturen med min Andréa här hemma i vår hembygd.

Ha det bäst.

Kram Annika

 

Lördagsvandring. Läs mer »

Mormors nya jobb.

Hejsan.

Ja, som ni kanske har förstått så har jag ett nytt jobb nu, förutom mitt vanliga arbete på kontoret här hemma.

Mitt nya jobb är på Lokalföreningen i Brösarp, där jag vikarierar i varumottagningen.

Jag trivs väldigt bra här på ”Luckan”, särskilt som de flesta av mina arbetskollegor är välkända för mig sedan tidigare. Ja, det känns lite som att vara på hemmaplan igen.

En kille som också verkar trivas med mitt nya jobb, det är barnbarnet Scott. När det stod klart för honom att det fanns en massa roliga saker på mormors nya arbete så ville han genast åka dit och hälsa på.

Utrustad med tjock och välfylld Pippi-börs, så kom han och mamma Amanda  på besök strax innan jag slutade i fredagskväll.

Oj oj så mycket saker där var att välja på. Efter att ha tvekat och ändrat sig en massa gånger, så fick vi gå en sväng i affären för att tänka igenom lite på vad som egentligen var bästa köpet. Det var då han hittade till sin absoluta drömavdelning –  nämligen ”skog & gräs”!! Ja hörni, vem skulle inte önska sig en liten trädgårdstraktor egentligen!?

Det blev en liten grön leksakstraktor för Scott till slut, innan vi körde hem till Gyllebo för lite fredagsmys tillsammans med moffar Ginko.

Men redan på lördag tror jag att lille Scott återvänder till mormors jobb. Då är det nämligen Vårdag på ”Luckan”, och lite extra erbjudande och jippo utlovas. Alla hälsas välkomna såklart. Du också!!

Och när ni ändå är i Brösarp så kan ni passa på att ströva en runda på backarna och njuta av gullvivornas blomsterprakt. De står nog som allra finast nu. Kanske väljer ni en tur på Backaleden?

Hoppas att vi ses.

Dagens citat:

Var en uppmuntrare! Världen har så gott om kritiker redan…

Ha en fin tisdag och kram från mig, Annika

Mormors nya jobb. Läs mer »

En helg att minnas och att tända ljus.

Hej hej

Förra helgen var det ju både Alla helgons dag och Österlen lyser runt om i byarna här.

Att besöka några ljusbyar det hann jag tyvärr inte med det här året, istället fick jag tända mina egna ljus på bryggan vid sjön.

Mörkret smyger ju på mer och mer, så vi behöver så mycket ljus som vi bara kan få.

Vi körde såklart till mamma Ingrids grav för att tända ett ljus på hennes minnesplats och för att hälsa på pappa Kurt.

Den blåsiga natten hade gjort att nästan alla ljusen på kyrkogården blåsts ut och slocknat. Naturligtvis tog Andréa på sig uppgiften att gå omkring och tända dem alla igen. Ingen skulle behöva ha ett slocknat ljus vid sin viloplats.

Sedan for vi hem till pappa Kurt och satte på kaffet. Jag förmanade min gamle pappa lite strängt, om att inte äta så mycket sötsaker eftersom det inte skulle vara hälsosamt för honom. Han begrundade mitt påstående en stund och sa sedan att jag hade nog rätt, för om han inte ätit så mycket socker som han nu gjorde så hade han säkert varit hundra år vid det laget. Haha… ja, humor det har han alltid haft.

Så det är nog bäst att han själv bestämmer vad han ska äta, för ska man fylla 90 år som han, så borde han vara vuxen nog att ta egna beslut.

Dagens citat:

Din ålder anger inte din mognad, din skolgång kännetecknar inte ditt intellekt och rykten fastställer inte vem du är.

Ha det gott.

Kram Annika

En helg att minnas och att tända ljus. Läs mer »

89 årskalas.

Hejsan.

Mitt i den varmaste högsommaren fyller min pappa Kurt år. Det har han envisats med att gör varenda år så länge jag kan minnas. Oftast brukar det sammanfalla med att det är Kiviks marknad och vi har ofta firat honom där. Dock inte i år  eftersom ingenting är riktigt som det brukar pga pandemin.

Jag, min syster och min ena dotter hade varit hemma hos Kurt tidigare i veckan och städat lite extra inför hans kommande lilla kalas. Och det var nog tur, för det känns inte helt fräscht med döda mullvadar i torkvindan, även om Kurt gärna ville visa upp sina goda jägartalanger för mindre lyckosamma grannar med mullvadsproblem.

När jag som vanligt tagit mitt morgondopp här hemma i sjön så var det dags att köra på kalaset i Brösarp.

Med smörgåstårta och ett glatt humör åkte vi för att fira 89-åringen. Vi fick en trevlig eftermiddag med många muntra skratt, där festens yngsta och äldsta personer var de som stod för festens show.

Om vi alla lever och har hälsan nästa år så hoppas jag att det blir ett hejdundrande 90-årskalas i Brösarp. Ja, den som lever får se. Tack pappa Kurt för en trevlig fest, för nog blev den hejdundrande redan i år.

Dagens citat:

Vad du än gör idag, så gör det med samma självförtroende som en 4-åring iklädd en Batman t-shirt.

Njut av er dag.

Kram Annika

89 årskalas. Läs mer »

En redig skåning svettas bara när han äter.

Hejsan.

Det blev en härlig dag, om än inte riktigt efter planerna.

Planen var att jag och min vän Petra skulle ut och vandra tillsammans en dag i förra veckan. Men eftersom Petra ”nysslat ti de litta”, så fick vi hitta på något annat istället. Petra hade alltså snubblat och stukat sin fot en smula och då är det inte riktigt bra med en hel dags vandring. Istället tog vi våra kära gubbar med på lite utflykt. Vi kom inte längre än till Brösarps backars rastplats förrän vi tyckte att det kunde passa med lite kaffe och baguette.

Sedan for vi vidare norrut.

I Degeberga stannade vi för en kort promenad vid Forsakar. Där var en storslagen natur som jag definitivt kommer att besöka igen. Jag kan föreställa mig att en vacker höstdag här måste vara sagolik!

Sedan vände vi kosan mot Österlen igen.

Hos Eva på Allé hamnade vi till slut. För klockan 17.00 ringde matklockan och det var dags att äta igen… hungriga skåningar som vi ju är.

Det blev en utsökt måltid som alltid hos Eva, även om Stefan gnällde en smula över att hans panntofflor tog slut. Han fick skylla sig själv tyckte jag, för jag är säker på att Eva gett honom mer om han bara sagt ifrån. Min fisk var i världsklass och så himla god!

Sedan strosade vi i den vackra omgivningen och inspekterade Evas nybygge. En vacker länga där det nu finns 6 eller 7 rum för övernattning.

Vem skulle inte vilja bo över här på vackra Allé för en natt. Och frukosten… jag kan ju bara föreställa mig hur fantastiskt god frukosten är här.

Mätta och nöjda for vi hem till Gyllebo igen för att avsluta dagen med en kopp kaffe i trädgården. I knäet hade vi ett par små papperskartonger med ifrån Eva, det var de mest delikata chokladkakor ni kan tänka er. Men först var det ett dopp som gällde, för gubbarna var svettiga. Förmodligen av allt ätandet. Ja, ni vet ju, en riktig skåning svettas bara när han äter, och ätit det hade vi gjort den här dagen.

Dagens citat:

Det finns en sak som får oss människor att överleva nästan allt. Nära, trygga och långvariga relationer. Satsa djupt med få. Inte ytligt med många.

~Peter Svärdsmyr~

Ha en fantastisk dag och kram

Annika

En redig skåning svettas bara när han äter. Läs mer »

En gris, en drake och en sagolik morgon.

Hejsan.

En morgon var lite extra vacker i förra veckan.

Vattnet såg extra inbjudande ut den här morgonen och solen framträdde genom morgonmolnen som ett rött eldklot.

Som alltid spelade jag in en filmsnutt särskilt åt min dotter Andréa. Sådär som jag gjort varenda morgon sedan förra sommaren då allt blev lite extra jobbigt och tungt för henne. Ingen märkvärdig film alls, utan bara en kort snapchat där jag pratar med henne som om hon vore här tillsammans med mig.

Det var  en alldeles sagolik morgon (som så ofta), men jag kan nog aldrig tröttna på att beskåda naturens uppvisning.

Dagen skulle visa sig bli väldigt varm och kvav och jag var inte riktigt sugen på att stå i köket och laga mat den här dagen. Istället for vi till Brösarp och åt på Grisen & Draken.

Grisen & Draken är en  så kallad Food Truck, alltså en rullande matservering eller en sorts snabbmatsbil kan man nog också kalla det. Oavsett vad det är, så var deras mat himla god. Jag kan verkligen rekommendera att åka dit och äta när man som jag inte riktigt orkar fixa någon egen lunch.

Hemma i Gyllebo igen hade en slända råkat komma in i köket. Såklart räddade jag den och bar ut den i det fria igen. Mörkt turkosblå var den, och det var nog den vackraste sländan som jag någonsin sett.

Dagens citat:

Mycket lite behövs för att göra ett lyckligt liv. Allt ligger i dig själv och i ditt sätt att tänka.

Ha en härlig dag.

Annika

En gris, en drake och en sagolik morgon. Läs mer »

Tåget tutar alltid två gånger.

Hejsan.

Det var förmodligen sommarens hetaste dag, och vi hade bokat biljetter på ångtåget i Brösarp.

I Brösarp mötte vi min dotter Amanda och en mycket förväntansfull liten gosse. Scott var uppfylld av spänd förväntan och när han såg tåget med alla sina vagnar på perrongen så stampade han i gruset med sina små skor och skrek wowwwwoooowwwoooowww, woooowww!!!

Eftersom vi var ganska tidigt ute så satt vi en stund inne i den svala vänthallen. Där inne är allting som ”förr i tiden”.

Eftersom det varit torrt så länge så var brandrisken alltför stor för att köra med det riktiga ångloket den här dagen. Istället byttes det ut mot ett gammalt dieseldrivet lok, och det gick bra det också!

Så blev det äntligen dags att gå ombord på tåget. Med sig hade Scott en bok som han lånat på biblioteket. En bok som så passande handlade om just tåg.

I kupén var det väldigt hett och kvavt. Scott hade dagen till ära fått sina ostyriga lockar vattenkammade i en lite stramare  ”tåg-åkar-frisyr”. Men efterhand som han hoppade från famn till famn så återgick håret till sitt naturliga rufs.

Så äntligen började tåget rulla. Vi tuffade fram i en behaglig hastighet, fram över Österlens vackra vidder. Att se vårt välkända landskap från ett annat perspektiv var spännande även för oss vuxna.

Extra spännande var det att se när vi körde över sträckans två viadukter vid Ravlunda och vid Vitaby.

Alltför fort var vi framme vid vår slutdestination, Sankt Olof. Under den halvtimmeslånga pausen passade vi på att köpa vars en glass och en ny keps till Scott. Gillar man tåg så gör man!

Precis hade vi hunnit slicka den sista glassen från pinnen när det var det dags att kliva upp på tåget igen. Den här gången var det en lite modigare kille som klev ombord. Därför stannade vi ute på den lilla plattan mellan vagnarna och njöt av fartvinden som svalkade oss skönt i ansiktena. Scott skrattade högt varje gång som tåget tutade.

Och vet ni – tåget tutar alltid två gånger!!

Vips var vi tillbaka i Brösarp igen, och då passade det väldigt bra med lunch. Det fick bli äggakaga på bästa Brösarps Gästis!!

Jag vill avsluta med att rikta ett stort varmt tack till alla de personer som helt ideellt ser till så att Skånska Järnvägar kan fortsätta att glädja oss alla. Som liten skolflicka var det här en stående skolutflykt för oss Brösarpsbarn, så för mig var dagen en stor nostalgitripp. Naturligtvis är mitt blogginlägg inte sponsrat av någon, och känner just du för att läsa mer om Ångloket i Brösarp så kommer du till deras hemsida HÄR.

Vi ses till jul igen Ångloket!

Dagens citat:

Smälla ska det göra och roligt vill jag ha, annars är jag inte mé!

~Karlsson på taket~

Ha en riktigt fin söndag och kram från mig.

Annika

Tåget tutar alltid två gånger. Läs mer »

Rulla till toppen