Vantalängan

Hej hej

Vi fick en så mysig lördag, jag och min dotter Emmy. Redan kvällen innan hade vi bestämt oss för att ge oss ut i naturen, oavsett hur vädret skulle bli.

Vi parkerade vid Vantalängan, som ligger strax utanför Brösarp. Därifrån gick vi på Skåneleden längs med Verkeån, med siktet inställt på Hallamölla. Vädret var riktigt skönt den här dagen.

Naturen där är så vacker, och innan vi visste ordet av så var vi framme vid Hallmöllas vattenfall.

En vacker samlingsplats med informationstavlor var färdigbyggd och vi kunde läsa om alla möjliga spännande djur som kunde påträffas där. Det var bla utter, men det har vi ju i Gyllebo också, även om jag inte mött honom på länge nu.

Vi beundrade vattenfallet för en stund, innan vi bestämde oss för att gå över bron och ta vägen tillbaka till Vantalängan på andra sidan ån istället.

Vi mötte ett gäng vackra kor där på andra sidan ån. Nyfiket och en aning misstroget blängde de på oss när vi passerade dem. Strax efteråt stötte vi på en ylande hund, som verkade ha kommit helt vilse. Vi förstod att det var en jakthund med både skyddsväst och sändare på sig. Inga vilda djur syntes till, så kanske var det mest i frustration som den ylade och skällde vilt.

Jag och Emmy vi gick och vi gick … och vi gick… och insåg till slut att vi nog var lite vilse även vi. Då träffade på ett annat par som också var ute på villovägar. Jag och Emmy valde att försöka gena över en åker medan de andra valde att gå samma väg tillbaka.

Slutet gott, allting gott – vi hittade tillbaka till Vantalängan trots att vi kommit lite ”offroad”.

 

Dagens citat:

Att ständigt jaga det perfekta är som att inleda ett krig man aldrig kan vinna.

Ha en fin torsdag. Och har ni vägarna förbi Brösarp idag, så kika gärna in på Luckan där vi idag har Skogsdag mellan 15.00 – 19.00 idag. God ärtsoppa + kaffe med dopp utlovas.

Kram Annika

 

 

Hejsan.

Förra våren hade vi en sådan trevlig dag tillsammans med våra vänner. Vi gjorde en egen matvandring i vår hembygd. Och i år var vi alla eniga om att trevliga saker måste man bara göra om. Så fick det bli!

I fjor hade vi mat till ett helt kompani, så i år bestämde vi att det skulle vara lite mindre fokus på att äta och mer tid för vandringen. Vi träffades vid Vantalängan som ligger en bit från Brösarp. Där grundade vi oss med Petras goda laxbakelser. Favorit i repris. Alltså så himmelskt god.

Med mätta magar påbörjade vi sedan vår vandring.

Min tanke var att vi skulle vandra längs Verkeån mot Hallamölla. Vi skulle gå längs den ena sidan dit, ända fram till vattenfallen och sedan längs den andra sidan ån på tillbakavägen. 

Fast av hänsyn till Stefan och hans stelopererade fot, så valde vi att vända tillbaka lite tidigare. Det finns en plats där det förr var en överfart för bilar. Jag minns hur jag som barn älskade att åka över på det där vadstället. Jag minns när jag som liten åkte med min pappa, som då var skogvaktare i dessa skogarna. Då var här en riktigt grusväg, men nu är det bara en liten stig som leder fram till ån. Sidan om vadstället finns en gångbro som vi gick över på.

På tillbakavägen stannade vi för lite rast och vila, innan vi fortsatte vandringen i det ljuvliga vårvädret.

Precis innan vi var tillbaka vid Vantalängan gick stigen upp över en brant ås. Det där var riktigt bra motion för både stela gubbar och små hundar, det är jag övertygad om.

Ja såklart var det även bra motion för oss glada ”tanter ”. Och efter en rejäl runda hade det börjat kurra i våra magar igen.

Vi tände grillen och laddade för måltid nummer två.

Tack kära Petra & Kent för en underbar matvandring i vår hembygd.

Dagens citat:

Den enda möjliga resan i livet är den du aldrig påbörjat.

Jag ser så framemot alla stor och små livsresor jag har framför mig.

Ha en riktigt fin söndag.

Kram från mig, Annika

 

Hejsan.

Naturen är mitt rätta element. Det är verkligen här jag hör hemma.

Efter en dag i Malmö med massor av människor och trafik så känns det där extra mycket. Jag känner mig mer och mer som Micke i Crocodile Dundee, när jag vistas i stora folksamlingar. Inte så att jag tar i hand och hälsar dumt på varenda människa jag möter. Nej det känns lite mer som om jag bara vill klättra upp i en lyktstolpe och få lite överblick och perspektiv på läget.

I skogen och i naturen där känner jag mig hemma. På vissa platser mer än på andra såklart.

En kväll för en tid sedan, var jag på en riktig sådan ”hemmaplats”.

Jag och min dotter vandrade en bit på Österlenleden en vacker sommarkväll. Vi valde att börja från Vantalängan och gå mot Hallamölla. En skog och en plats från min barndom. Så välbekant, men ändå så förändrad.

Vantalängan är en populär rastlokal som ligger nedanför Stödekullsbacken vid Brösarp. Ladan är från 1800 talet och har fått sitt namn från en man som bodde där och kallades ”Vanten”. En underbar rastplats för vandrare eller kanske bara en grillplats för en kväll.

Vandringsleden följer i princip Verkeån hela vägen fram till vattenfallet. Det är en underbar sträcka som går genom vacker skog och små beteshagar.

Efter 4,5 kilometer kom vi fram till den gamla kvarnen vid Hallmölla vattenfall.

Åhhh …. där är så himla vackert!!

Vattenfallet i Hallamölla är Skånes största och högsta vattenfall.

Vid fallets översta del finns en vacker bro över ån. En bro som funnits där ”alltid” … I minnet drog jag mig tillbaks till alla gånger jag och min kompis, i full fart  cyklat över på den.  Som värsta mountainbikecyklisterna susade vi fram på de branta, steniga stigarna runt fallet. Alltså, nu kändes tanken på att cykla där helt galen och fullkomligt livsfarlig.

Jag och min dotter vandrade vidare i sommarkvällen. Mot mitt älskade Christinehof.

Dagens citat:

Intellektet säger: så snart allting har fallit på plats uppnår jag frid. Hjärtat säger: uppnå inre frid och allt annat faller på plats.

Lev väl och må gott.

Kram Annika

(bilderna där jag själv är med, har min dotter Emmy tagit)