Allmänt – Sida 71 – Gylleboannika

Höst på Djupadahl och vi provar moderna maträtter.

Lämna en kommentar / Familj, Natur / Av Annika Olsson / 22 september, 2017 / Allmänt, Djupadahl, höstkänsla, rälig mat / 3 minutes of reading

Hej på er.

Hoppas ni alla har det bra och njuter av att det är fredag och den stundande helgen står för dörren.

Det väntas härligt väder.

Förra helgen gjorde jag och min dotter ett besök på Djupadahl.

Egentligen är det bästa tiden där nu, tycker jag. Allt är lite lugnare och höstnyanserna börjar så sakta mogna och ta form.

Av allt regnandet vi haft den senaste tiden så har det blivit rejält geggigt och sankt.

Men det bekymrade inte ankorna och hönsen det minsta.

Allting känns nästan lite övermoget och dofterna är starkare än någonsin.

Många blommor är överblommade sedan länge, medan andra står som finast nu.

Inne i ett växthus hade kaninfamiljen fått komma ut.

Vilka små godingar alltså. Jag skulle bara vilja tagit upp en av de små kaninskrällena och stuckit näsan in i den mjuka pälsen. Så bedårande söta.

Så slog barnasinnet till igen …

Det var min äldsta dotter som inte kunde motstå leklusten! Jag tror nog att Mandelmanns ursäktar.

Sedan tackade vi för oss och drog vidare i den ljuvliga höstsolen.

Under tiden som Andréa bott hemma hos oss så har vårt fruktfat varit fyllt till bredden av allehanda nyttigheter.

En kväll i veckan vankades det något alldeles speciellt till middag här i Gyllebo. Det var en ny modern maträtt som skulle introduceras på oss gamlingar.

Fina, goa Elna kom också hitbrummande i sin stora, svarta Cadillac.

Den här maträtten hade säkerligen något tjusigt namn som jag inte minns. Men man kan beskriva det som små färska vårrullar som man själv skulle tillaga vid sin matplats.

Det var någonslags rispapper, eller kanske var det nudelpapper … det där minns jag inte riktigt. Men i alla fall skulle dessa papper mjukna i kokhett vatten för att sedan fyllas med en massa gottigheter.

Jag tycker nästan om all sorts mat. Men det visade sig att det här pappret fick samma konsistens som en använd kondom ungefär. Gummiaktigt och segt. Dessutom totalt smakklöst. Inte min favoriträtt alltså, och det verkade som det blev segare och segare ju mer jag tuggade.

Men vi hade en väldigt trevlig kväll med en underbar chokladtårta till efterrätt.

Tack älskade töser ♥

Dagens citat:

Att låtsas vara lycklig

är mer ansträngande än

att vara lycklig.

Att försöka verka intresserad

kostar mer energi än när man

är intresserad på riktigt,

och att ge sken av att

allt är bra tar i sista änden

mer på krafterna än

att säga som det är.

Ja, att vi åt skitäcklig mat den här kvällen är inget att sticka under stol med. Men sällskapet var det bästa tänkbara. Och jag äter hellre rälig mat med de jag älskar än tvärtom!!

Ha en fin dag och kram på er.

Annika

Höst på Djupadahl och vi provar moderna maträtter. Läs mer »

Göra allt för lite uppmärksamhet.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av Annika Olsson / 21 september, 2017 / Allmänt, arbete, kontorsråtta, pomeranian / 2 minutes of reading

Hejsan

Jag bloggar inte så mycket om det jag egentligen gör mest om dagarna. Jobbar.

Alltså sitter vid datorn och bokför, räknar löner, betalar leverantörer och skriver fakturor. Sådana blogginlägg hade inte blivit särskilt roliga att läsa. Och inte att skriva heller för den delen.

En dag när jag satt här vid datorn och jobbade, satt min dotter sidan om med lilla hundan Lykke i sitt knä. Hon hade också lite arbete att göra, någon veterinärartikel om överdoseringar….

Jag blev bara så full i skratt när jag iakttog hur Lykke gjorde allt för att få lite mer uppmärksamhet.

Här bjuder jag på ett litet gyllene ögonblick i en vanlig arbetsdag:

Först fick lilla hunnaskrället sitta lite i Andréa:s knä, gosa, kela och bli kliad bakom örat.

En bra stund satt de så undertiden som Andréa jobbade på med något viktigt där på sin dator.

Plötsligt slog tröttheten till. Ögonlocken föll ihop på den lilla hunden.

Lilla Lykke somnade som en liten stock.

Men som alla små så varade lugnet inte särskilt länge. Lykke blev snabbt väldigt uttråkad och tog sig lite mer friheter och gjorde vad hon kunde för att få mer uppmärksamhet.

Min underbara lilla vovve.

Japp, det var lite om sötnöten Lykke!

Här hemma har jag förnyat mig lite. Efter alla år har jag äntligen investerat i en ny matta under vårt soffbord.

Det blev en mjuk, gosig matta i en gammalrosa färg.

Tänk vad färger kan ändra namn allt efter modet. Hade det varit när jag var barn så hade man kallat den här färgen för skär. Samma sak är det med färgen orange. I min barndom hette det brandgul.

I alla fall tycktes det som mattan föll lilla Lykke väl i smaken.

Några nya kuddfodral och ett par ljuslykter fick också följa med hem för att ge lite ny känsla åt vårt vardagsrum inför hösten.

Dagens citat:

Sträva efter att vara

ett föredöme för

dig själv och andra

– var mänsklig!

Vad är det då att vara mänsklig …?

Jag tycker att det betyder att man inte tar livet på så blodigt allvar. Att man kan skratta åt sig själv, bjuda på sina misstag och tillkortakommande. Man ska hålla sina löften, men man måste inte lova allt här i välden, i synnerhet inte sånt man inte kommer att kunna hålla… Viktigast är väl kanske att hålla löftena som man ger sig själv.

Att låta alla vara sig själv, få tro på det du själv vill, få ha dina egna synpunkter – helt enkelt visa andra den respekt du själv vill ha.

Vad är mänsklighet för er?

Ha en fin mänsklig dag.

Kram Annika

Göra allt för lite uppmärksamhet. Läs mer »

Första hjälpen och pistolskjutning.

Lämna en kommentar / Patrullhund / Av Annika Olsson / 20 september, 2017 / Allmänt, björktrastar, pistolskjutning, veterinär / 3 minutes of reading

Hej hej

En tidig morgon förra veckan smög jag upp tyst för att springa min runda. Jag ville hinna dricka mitt älskade kaffe innan dottern Andréa vaknade upp ur sin djupa Törnrosasömn. Det där med hennes morgonhumör kan vara lite si och så, och då tycker jag alltid att det är bäst att låta henne sova och vara för sig själv tills hon kommit i rätt stämning? Oftast kan hon vara så ilsken så man gör klokast i att väcka henne genom att försiktigt peta på henne med en lång pinne.

Det skulle visa sig att hon inte alls sov när jag kom tillbaka från mitt morgonpass. Nej, hon var i färd med en akutinsats i köket. Ett upplivningsförsök på min arbetsbänk där jag tänkt njuta av kaffet…..

När jag steg in i köket var det rena intensivvårdsavdelningen där jag hade tänkt sätta mig med mitt hett efterlängtade kaffe.

Det var två björktrastar som av någon oförklarlig anledning försökt att göra ett kollektivt självmord, genom att kallblodigt flyga huvudstupa rakt in i ett av våra fönster.

Såklart kunde min veterinärutbildade dotter inte låta bli att försöka rädda livhanken på de två stackars fåglarna. Stetoskopet kom fram i ilfart och alla tänkbara kroppsdelar undersöktes noggrant.

Men även om det finns utbildad räddningspersonal på plats, så går inte allt liv att rädda.

De båda björktrastarna somnade stilla in sida vid sida, där på min arbetsbänk.

Sedan gick livet vidare och vi rensade svampen som en gullig granne kommit med kvällen innan.

Mums för kantareller!!

I helgen har jag varit på pistolträning i Revinge.

Eftersom jag är hundförare i hemvärnet så kräver det att man kan hantera och skjuta med sitt vapen och då måste man såklart träna. Vi hundförare är beväpnade med pistol, vilket jag tycker är väldigt skönt. Lätt och smidigt.

Jag är långtifrån den vassaste skytten som försvaret har att tillgå, men jag tränar så mycket jag har möjlighet till. Och jag lägger alltid störst vikt på säkerheten. Träffar gör jag också ibland.

Mina proffsiga skjutledare är alltid så gulliga och positiva. De gör träningen rolig hur skjutresultaten än blir.

De kan konsten att lyfta oss och se saker från en fördelaktig vinkel. Att stärka självförtroendet gör oss alla till duktigare soldater.

Och som alltid när jag kör till Revinge mötte jag de lyckliga kossorna på fälten.

Med största möjliga frihet strövade de lojt fram vid vägkanten. Precis som alla kor skulle haft möjlighet att göra.

Dagens citat:

Tro inte på allt du hör,

Det finns alltid minst

tre sidor av varje historia.

Din, deras och den sanna.

Hoppas ni alla har någon som peppar och ger er ett bra självförtroende. Jag tror att det kan göra att vi alla klarar lite mer än vad vi annars skulle ha gjort. Någon som peppar och ser saker man gör från en bättre vinkel. Det är guld värt, något alla borde ha.

Ha en fin dag.

Kram Annika

Första hjälpen och pistolskjutning. Läs mer »

Höstarbete i min trädgård.

2 kommentarer / Trädgård / Av Annika Olsson / 19 september, 2017 / Allmänt, höstpysssel, höststormar, min trädgård / 3 minutes of reading

Hejsan på er alla.

Först av allt vill jag hälsa mina nya läsare välkomna hit.

Min blogg växer och jag blir så glad och stolt att ni vill kika in här.

Som det mesta i mitt liv, så har jag ingen direkt plan med någonting. Mitt bloggande blir lite som det blir. Lusten får driva och inspirera mig.

Och vill någon se och läsa om något särskilt – tipsa mig gärna.

I förra veckan grejade jag lite i min trädgård. Under fåglarnas matställe har det nu blivit en liten rabatt med höstens blommor. Just där var det ganska meckigt att komma till med gräsklipparen, så där växte bara upp en hög och ful grästuva.

Jag tror fåglarna nu blev nöjda med en lite stiligare bakgård nedanför sitt boende.

Jag satte min efterlängtade syrenhortensia. En lite limegrön färg som jag tyckte var urtjusig.

Såklart blev det en planta med anemoner också. Underbart vackra anemoner. Lika vackra bakifrån som framifrån. Och så en planta med blodröd silverax och lite annat gräs.

Jag älskar mina mossiga stenar. De ger känslan av vild skog och natur.

Hos mig behöver det inte vara helt perfekt. Inte alls. Såklart härjar jag efter ogräset, för annars hade kvickrot och kirskål tagit över allting här. Men det viktiga är att trädgården skänker sinnesfrid och njutning.

När jag köper blommor till tunnor och krukor på våren, så väljer jag ofta en del perenner istället för sommarblommor, som ju bara är slit och släng. De är visserligen dyrare, men man har dem kvar mycket längre.

Nu var det tid för dessa att byta plats. Ner i rabatterna i trädgården får de flytta, där de kan leva vidare år efter år.

Ibland glömmer jag om det är perenner eller vanliga ettåriga plantor. Jag brukar gräva ner allt som jag är osäker på … går det så går det …

Den första höststormen har dragit fram här i Gyllebo.

Jag och Andréa tog en tur i skogen och inspekterade stormskadorna. Nu går de förmodligen inte att jämföra med skadorna de haft borta i Florida och på det hållet förstås.

Dagens citat:

Risken att träffas av en blixt höjs om du ställer dig under ett träd, hytter med näven mot himlen, och vrålar: höststormar suger …

Kanske är det så … fast jag tycker egentligen att det är ganska mysigt med höststormar. Bara man vet att alla lösa pinaler är fastsurrade och förankrade. Att man vet att taket ligger säkert och att det inte kommer börja regna in. Att man har ved inburen och kan elda i kaminen. Att hundarna mår bra och inte är dåliga i magen, får racerbajs och måste ut en gång i kvarten.

När allt är iordning, då är det riktigt mysigt när stormen viner utanför fönstret.

Ha det fint.

Kram Annika

Höstarbete i min trädgård. Läs mer »

Emmy är framme och markarbetet är igång.

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 18 september, 2017 / Allmänt, Australien, grävmaskin, skalbagge / 2 minutes of reading

Hej och gomorron

Med dagens teknik har jag kunnat följa min älskade dotter Emmys resa till Australien.

När jag nu inte kan ha henne här hemma med sina andra systrar, så är jag glad att kunna följa henne via snapchatten på telefonen.

Där har jag kunnat se när hon mellanlandat.

Egentligen är det både skrämmande och lite festligt vad den där appen ha koll på vad människor gör.

Vi skrattade lite åt Emmys figur, som hon lyckats få så lik sig själv.

Tryggt och skönt kändes det när jag förstod att hon och Matilda var framme i Australien. Och när man tittar på kartan så ser det ju inte så farligt långt ut, eller hur? Ett par kliv så kan vi ju hälsa på ….

Här hemma mår Stefan lite bättre. Han har börjat provjobba 25% nu. Även om han ännu får andnöd och är i ganska dålig kondition, så börjar det allt se lite ljusare ut tycker jag.

Lite då och då är han ute i grävmaskinen. Han har börjat iordningställa marken där vi planerar det nya lilla huset så småningom.

I trädgården var lilla hunden Lykke vild av upphetsning. Hon hade hittat något väldigt spännande och farligt på samma gång.

En stackars liten skalbagge som jag fick rädda undan hennes vilda lek.

Dagens citat:

Om du är tyst och lyssnar noga,

kan du höra ljudet av Måndag

som vässar sina klor.

Själv vässar jag min penna och sparkar igång en ny härlig vecka.

Kram på er

Annika

Emmy är framme och markarbetet är igång. Läs mer »

En gåtfull morgon.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av Annika Olsson / 17 september, 2017 / Allmänt, dimma, fiskare, Gyllebosjön / 2 minutes of reading

Gomorron sköna söndag.

Det är något gåtfullt med hösten tycker jag.

Att kunna ge sig ut på morgonpromenader i naturen är den största lyxen för mig.

Tidigt, helst före alla andra.

När dimman ligger trollsk över ängarna. Då är dagen bara min.

Då lever jag.

Från träden droppar de största vattendroppar man kan föreställa sig, och det hörs nästan som jag befinner mig i en tropisk regnskog.

Försiktigt bryter solens strålar igenom molntäcket. En nytvättad och fräsch dag är på väg.

Gässen söker sig återigen till sjön. Vattnet är alldeles stilla och blankt.

Det ser nästan varmt ut, inbjudande.

En ensam fiskare i sin båt.

Inne i skogen tältar andra som också tycks vänta på fisk.

Jag och hundarna smyger tyst förbi.

Överallt har svampar poppat upp. Förmodligen inte ätliga, och med säkerhet inte särskilt goda heller.

Men vackra, och det räcker för mig. Ögats fröjd.

En hoppfull groda trycker i myllan.

Tänk att hoppa fram i livet som en groda.

Som vanligt har jag hundarna med mig.

Lilla Molly blir trött och då får hon åka på ryggen.

Dagens citat:

Att ha någonstans

att bo är att ha ett hem;

att ha någon att älska, en familj;

att ha båda, en välsignelse.

Hoppas ni får en skön söndag.

Jag ska kanske plocka undan lite runt huset, innan de stora höststormarna kommer. Sätta undan växter för vintervila. Kanske ger jag mig ut på en exkursion ibland höstens senblommande flora.

Tack för titten här och kram på er.

Annika

En gåtfull morgon. Läs mer »

Jag plockar in naturen i min inredning.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 16 september, 2017 / Allmänt, höststil, inredning, snigel / 2 minutes of reading

Gomorron.

Eftersom hösten tycks vara här för att stanna nu, så tyckte jag att det var dags för lite ändring i inredningen.

Den ljuskrona som varit full med sidenblommor i en rosa färgskala, fick nu en ny skepnad. Jag var sugen på en lite mer enkel och avskalad stil. Jag tänkte plocka in naturen i form av ett par kvistar av murgröna.

Och nog fick jag in naturen allt …

Det var en liten snigel som flyttade in med hela sitt hus.

Såklart fick han flytta ut igen. För även sniglar har rätt till sin frihet tycker jag..

Men först fick den lille rackaren vara modell för några minuter.

I trädgården var det nu dags att dela lite på de perenner som växt sig stora och kraftiga.

Mina anemoner fick sprida sig till ett nytt, lite misskött hörn av trädgården. Även några sorters gräs, som tillexempel ormskägg, fick en ny plats att föröka sig på.

Även om jag läst att anemoner ska delas på våren, så tyckte jag att det var värt ett försök.

Min tråkiga syren, som sett mer än dyster ut hela sommaren, har jag sågat ner nu. Den kommer bara att få en enda chans till, sedan är det kört för den… Om den inte skärper sig till våren, då tänker jag jämna den med marken. Livet är för kort för att stå ut med tråkiga syrener i sin trädgård tycker jag.

Även om det varit höstigt väder med regn och rusk, så är det ännu ganska milt ute.

Jag älskar när man kan ge sig ut på joggingrundan med bara ben och utan jacka.

Det är rena energiinjektionen!!

Dagens citat:

Precis innan jag dör ska jag

svälja en påse med popcorn–

kärnor.

Min kremering kommer att

bli legendarisk!

Hoppas ni får en härlig dag.

Kram Annika

Jag plockar in naturen i min inredning. Läs mer »

Att skiljas är att dö lite grann.

Lämna en kommentar / Familj / Av Annika Olsson / 15 september, 2017 / Allmänt, Avsked, avskedsmiddag, Eva på torget / 2 minutes of reading

Hej

Hon har åkt nu…

Min älskade lilla dotter Emmy har gett sig iväg på sin andra resa till Australien. Hon och hennes kompis Matilda ska återigen vara borta ett helt år. Och mitt hjärta blöder!

Jag vet att jag har tur … nuförtiden kan vi ju ha mycket kontakt via nätet.

Jag vet att jag ska vara glad för hennes skull … såklart är jag det – självklart.

Jag vet att ett år går fort … i alla fall tycker man det bakefter.

Allt det där som alla säger till mig, allt det där det vet jag….

MEN … mitt hjärta vet inte, mitt hjärta bara känner … det känner lite sorg, lite saknad och mycket längtan.

I helgen har vi i familjen haft en liten avskedsfest. Både för minstingen Emmy och för äldsta dottern Andrea, som även hon snart drar till Canada ett år till.

Vi samlades hos ”Eva på Torget”. Där åt vi en mysig och god middag tillsammans.

Jag kan verkligen rekommendera det lilla mysiga stället på torget i Kivik.

Där är så himla smakfullt inrett och fantastiskt god mat serveras det där.

Jag valde Evas fisksoppa med saffran. Sååå himla god!

Efteråt samlades vi här hos oss i Gyllebo för lite kaffe och mys.

Sen var det bara dags att kramas och säga hejdå.

Förra gången hon reste kan man läsa om här.

Dagens citat:

”Jag är övertygad om att de flesta människor är

ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara.”

Och så är det nog. Jag har bestämt mig för att vara lycklig!

Och är ungarna lyckliga, då är jag det också.

Kram på er

Annika

Till dig min älskade Emmy, vill jag önska en härlig resa. Var rädda om er, du och Matilda.

Helst vill vi inte få hem någon av er i rullstol som förra gången, tänk nu på det!!!

Och faller andan på så har du tillåtelse att skriva gästinlägg här någon gång.

♥

Att skiljas är att dö lite grann. Läs mer »

De bästa presenterna.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av Annika Olsson / 14 september, 2017 / Allmänt, höstkrans, Johan Glans, Presenter / 2 minutes of reading

Hej på er.

Nu måste jag visa er vilken fantastisk present jag fick av min söta syster.

Det var då när vi hade vår kusinträff som hon hade med sig en helt fantastisk höstkrans till mig att ha på dörren.

Jag tror att det är den vackraste krans jag någonsin sett. Och tänk, den hade hon själv gjort … och så gav hon den till mig.

Tack finaste syster ♥

Att få saker som någon köpt, det blir man såklart väldigt glad för. Men att få en sak som någon gjort åt bara mig, det är lite som att få ”en liten bit av någons själ inlindad med kärlek”.

Nu hänger den fina kransen på vår tvådelade ”snackedörr” där den verkligen pryder sin plats.

Den är liksom tillverkade för just bara mig.

Min dotter, Andréa fick också en alldeles särskild gåva av min syster. En sak som värmde både hennes och mitt hjärta sådär lite extra. Men det tycker jag får vara vår lilla hemlis. Men jag vill tacka min syster för all omtanke och kärlek såklart.

När jag är inne på temat presenter så måste jag ju även tacka för julklappen som jag och Stefan fick förra julen av våra fina töser.

Biljetter till Johan Glans framträdande på konserthuset i Malmö.

Alltså – som vi skrattade!!

Jag älskar Johan Glans!!!

Tack våra älskade töser för den fantastiska julklappen!!

Det finns en gyllene regel vad det gäller presenter …

… den lyder som så att man ska alltid minnas de presenter man fått, men man bör glömma bort de presenter man gett bort.

Jag tycker att det är så sant! Tacksamhet istället för självgodhet liksom.

Dagens citat:

Genom att bry sig om

varandra gör man livet

lättare för både sig själv

och andra.

Tack för att ni hälsa på här på bloggen.

Gillar ni min systers krans, så klicka gärna på lilla hjärtat här nedanför.

Kram på er

Annika

De bästa presenterna. Läs mer »

Kusinträffen 2017

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av Annika Olsson / 13 september, 2017 / Allmänt, dukning, jordgubbstårta, kusinträff / 2 minutes of reading

Hej hej

På allmän begäran blev det kusinträff i Gyllebo även i år.

Det var när min mamma Ingrid dog som jag började med traditionen att samla mina töser och min systers pågar för en enkel sommarträff.

Jag tycker att det är både kul och viktigt att syskonbarnen håller kontakten och känner lite samhörighet genom att då och då ses.

Förra årets träff kan man hitta här. och året innan dess finns här

Vädrets makter inbjöd inte till några utomhusaktiviteter, så jag fick duka inomhus istället.

Med anemoner på bordet och enkel jordgubbstårta till kaffet. Märkvärdigare behöver det inte vara.

Med ganska kort varsel för festligheterna fick det bli lite enkelt att äta.

Jag köpte lite olika goda bröd och en massa mumsigt pålägg, vips hade vi en smaklig kvällsmat som passade bra för unga, hungriga magar.

En regnig höstdag passar det extra bra att duka med mina Rörstrands ”Annika-koppar”. Lite 70-tals stuk med orange och brun rand.

Kanske inte de bästa färger jag har blandat ihop i inredning och dukning den här kvällen … orange, rosa och rött … men så får det helt enkelt bli ibland! Glatt humör, gästfrihet och levande ljus är ju det som gör en lyckad fest. Inte vilka färger man blandat, eller hur?