veterinär

Min fantastiska tös!

Hejsan.
Ikväll måste jag skriva om min makalöst, fantastiska dotter.
Jag har tre underbara döttrar och de är precis lika älskade och fantastiska alla tre. Jag är på pricken lika stolt över dem allihop, och det vet de om såklart.
Men ikväll måste jag välja ut en av dem lite extra och skriva om.
Det är min äldsta dotter som idag fått det smått overkliga beskedet att hon kommit in på något som kallas för recidency. Det är en slags utbildning i USA, som man som veterinär kan ansöka till för att klättra på karriärstegen och bli specialist.
Andréa blev klar med sin veterinärutbildning den 3 juni 2016 och vill ni läsa om den dagen så finns ett inlägg på det här.
Hela tiden som Andréa studerat så har hon varit noga med att på lov och ledigheter resa världen runt för att samla på sig praktik och erfarenheter som hon skulle ha nytta av i framtiden, sa hon.
Hon har varit i Asien och tagit hand om gatuhundar, hon har steriliserat katter på Fidjiöarna, hon har varit på Irland och Australien och jobbat med får. Som mycket ung jobbade hon många somrar på Gärsnäs smågris med att kastrera kultingar. Hon har jobbat med kor på en lantbruksskola och en del på kastreringsbussen här i Skåne. Hon har jobbat med hästar på djursjukhuset i Helsingborg
När Andréa blev klar djurläkare sökte hon in till något som heter internship i Canada. Det är som en betald praktisk utbildning med extremt dåligt betalt och galet mycket arbete.
-Mamma, du ska inte vara orolig, det är inte troligt att jag får någon plats där i Canada ändå … där är så många som söker dit från hela världen … sa hon tröstande när jag såg ledsen ut över tanken på att hon skulle resa bort igen i ett helt år.
Såklart fick hon den osannolika platsen.
Just nu jobbar hon sitt andra år där i Canada. För ett tag sedan kapade hon min blogg och skrev lite om sitt liv där borta. Om det kan man läsa här.
Nu efter jul har hon varit i USA på lite olika ansökningsintervjuer och återigen upprepade hon samma mening ungefär …
-Mamma, oroa dig inte, det är nästan helt osannolikt att få en plats på ett recidency, det finns ju liksom bara några få platser i hela världen som alla de bästa slåss om.
För någon timme sedan fick jag ett kort meddelande på telefonen från Andréa där det bara stod:
Auburn, Alabama
Jag fattade direkt. Såklart hade hon fått platsen. Tre års fortsatt utbildning tills hon kan kalla sig emergency & critical care specialist. Då förmodligen den enda i hela Skandinavien!
Mina tårar rann nerför mina kinder när jag tänkte på hela den långa tiden som hon ska vara borta. Snabbt räknat blir det någon gång på hösten 2021 hon blir klar … men samtidigt är jag så oändligt glad och stolt.
Jag vet att Andréa hela tiden haft siktet inställt på att jobba med de ”stora pågarna” – de bästa veterinärerna.
Lilla enkla Andréa, med de medelmåttliga betygen på gymnasiet, utan någon ekonomiskt hjälp av rika föräldrar. Hon har bara haft sitt eget brinnande intresse som drivmedel och sin charmiga personlighet som fått alla att tycka om henne, både djuren och dess ägare.
Älskade Andréa!!! Du är så värd det här. Trots dina framgångar har du alltid stått med fötterna på jorden.
Lika sprallig, roliga och omtänksam mot vänner och familj. Vi är nog många som vill lyckönska dig idag.
Grattis och lycka till gumman.
Kvällens citat:
Om vi alla gjorde det vi är
kapabla att göra,
skulle vi slå oss själva
med häpnad.
Kram på er alla från en väldigt stolt mamma idag.
Annika

Min fantastiska tös! Läs mer »

Första hjälpen och pistolskjutning.

Hej hej
En tidig morgon förra veckan smög jag upp tyst för att springa min runda. Jag ville hinna dricka mitt älskade kaffe innan dottern Andréa vaknade upp ur sin djupa Törnrosasömn. Det där med hennes morgonhumör kan vara lite si och så, och då tycker jag alltid att det är bäst att låta henne sova och vara för sig själv tills hon kommit i rätt stämning? Oftast kan hon vara så ilsken så man gör klokast i att väcka henne genom att försiktigt peta på henne med en lång pinne.
Det skulle visa sig att hon inte alls sov när jag kom tillbaka från mitt morgonpass. Nej, hon var i färd med en akutinsats i köket. Ett upplivningsförsök på min arbetsbänk där jag tänkt njuta av kaffet…..
När jag steg in i köket var det rena intensivvårdsavdelningen där jag hade tänkt sätta mig med mitt hett efterlängtade kaffe.
Det var två björktrastar som av någon oförklarlig anledning försökt att göra ett kollektivt självmord, genom att kallblodigt flyga huvudstupa rakt in i ett av våra fönster.
Såklart kunde min veterinärutbildade dotter inte låta bli att försöka rädda livhanken på de två stackars fåglarna. Stetoskopet kom fram i ilfart och alla tänkbara kroppsdelar undersöktes noggrant.
Men även om det finns utbildad räddningspersonal på plats, så går inte allt liv att rädda.
De båda björktrastarna somnade stilla in sida vid sida, där på min arbetsbänk.
Sedan gick livet vidare och vi rensade svampen som en gullig granne kommit med kvällen innan.
Mums för kantareller!!
I helgen har jag varit på pistolträning i Revinge.
Eftersom jag är hundförare i hemvärnet så kräver det att man kan hantera och skjuta med sitt vapen och då måste man såklart träna. Vi hundförare är beväpnade med pistol, vilket jag tycker är väldigt skönt. Lätt och smidigt.
Jag är långtifrån den vassaste skytten som försvaret har att tillgå, men jag tränar så mycket jag har möjlighet till. Och jag lägger alltid störst vikt på säkerheten. Träffar gör jag också ibland.
Mina proffsiga skjutledare är alltid så gulliga och positiva. De gör träningen rolig hur skjutresultaten än blir.
De kan konsten att lyfta oss och se saker från en fördelaktig vinkel. Att stärka självförtroendet gör oss alla till duktigare soldater.
Och som alltid när jag kör till Revinge mötte jag de lyckliga kossorna på fälten.
Med största möjliga frihet strövade de lojt fram vid vägkanten. Precis som alla kor skulle haft möjlighet att göra.
Dagens citat:
Tro inte på allt du hör,
Det finns alltid minst
tre sidor av varje historia.
Din, deras och den sanna.
Hoppas ni alla har någon som peppar och ger er ett bra självförtroende. Jag tror att det kan göra att vi alla klarar lite mer än vad vi annars skulle ha gjort. Någon som peppar och ser saker man gör från en bättre vinkel. Det är guld värt, något alla borde ha.
Ha en fin dag.
Kram Annika

Första hjälpen och pistolskjutning. Läs mer »

Katten Felix och veterinär Andréa.

Hej och gomorron
 
Det blev verkligen ett kärt återseende när min dotter, efter mer än ett år, åter fick träffa sin katt Felix.
Ja, nu är katten Felix ju mest Stefans gullegris, men Andréa är också delägare i kattskrället.
 
Då, den gången, när vi skulle köra iväg för att hämta och betala kissekatten Felix, visade det sig att Stefan fattades lite kontanter. Snabb som en vessla susade Andréa iväg för att hämta slantarna vi saknade. Hon ville gärna vara delägare i en så fin kattpojke sa hon bestämt.
Nu säger vi alltid att det ena bakbenet är hennes, resten av katten är Stefans.
 
 
Det är som om Felix vet att han tillhör Andréa lite grann, för han ser verkligen ut att älska henne.
Nu när hon kom hem var det som om han hälsade henne välkommen sådär lite extra mycket.
 
Sen blev det lite omvårdnad och pyssel.
Jag har i år använt Frontline mot fästingar, men på katterna verkar medlet inte ha full effekt i år.
Fästingar plockades och Felix njöt i fulla drag.
 
För människor och hundar är dessa förrädiska spindeldjur riktigt otäcka, då vi kan bli ordentligt sjuka av dem. Annat är det med katterna, som inte löper samma risk att bli sjuka. Fast det är inte särskilt kul för dem ändå såklart,  att ha dessa blodsugare på sin kropp.
 
 
Det var inte bara katten som fick sig en genomgång. Hundarna fick bakläxa i tandborstning och de fick allihopa genomgå en rejäl munrengöring. Och lilla hunden Lykke fick en stor ”bebiskindtand” utdragen som hon förvånat svalde i ren förskräckelse.
 
Sen återgick livet till det lite lugnare slaget igen.
Vi åt kvällsmaten ute i lugn och ro och tog vars ett litet glas vin. Sedan avslutade vi kvällen med ett avsnitt av Mandelmanns Trädgård på TV4 Play.
 
Dagens citat:
 
Jag bryr mig inte
om vad någon tänker
om mig.
Förutom hundar – jag vill
vara omtyckt av hundar.
 
Kanske är det just det som är vår gemensamma nämnare – min och min dotters. Vår kärlek och passion för djur.
Jag vill gärna tro att en del av hennes intresse, är ett arv från mig, och att hennes yrkesval kan komma av alla de olika djur vi ständigt omgav oss med allt sedan hon var ett litet barn.
 
Hoppas ni alla har det bra.
 
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
 
 

 

Katten Felix och veterinär Andréa. Läs mer »

Rulla till toppen