Höststorm och den första frosten.
Hejsan.
Vi har haft den första stormen i Gyllebo. Den första riktiga höststormen.
Men det var faktiskt ganska mysigt att krypa in i soffhörnan, tända en massa levande ljus och höra hur vinden ven utanför fönsterrutan.
Och det mest allvarliga som stormen förde med sig var att den skövlade den största kraftigaste av mina fantastiska solrosor. Knäckt på mitten så den liksom vek sig dubbel och hängde med ansiktet vänt ner mot jordklotet.
Jag har tagit in alla frostkänsliga träd och växter i mitt lilla orangeri, och som alltid förvånas jag över hur många jag faktiskt har.
Det var en solig, fin dag då jag bestämde mig att det var säkrast att bära in alla växterna på ett frostsäkert ställe.
Varje år tänker jag att jag ska dra ner på antalet växter och träd, men likväl så fyller de ut en stor del av det lilla huset.
Under hela vinterhalvåret brukar jag tassa ut här och sitta en stund i mina egna tankar. Jag brukar meditera och göra lite mental träning. En härlig stund som ger så mycket energi.
Extra härligt blir det att sitta där sidan om det stora rosépepparträdet som växt till sig rejält över sommaren.
Jag kan nästan inte förstå att detta ljuvliga träd kommer från ett enda litet rött pepparkorn ur en kryddburk.
Morgonen efter jag kånkat in alla växterna i säkerhet såg jag på bilrutorna att vi hade den första lilla lätta frosten här. Det kan man kalla bra timing!
När den första höststormen bedarrat gick jag ut för att ta rätt på den slokörade solrosen. Den hängde likt en slagen hjälte över spaljéstaketet och såg mest ledsen ut.
Jag fick helt enkelt unna mig att sätta in den största bukett solrosor jag någonsin ägt på mitt matbord.
Så pampigt.
Dagens citat:
Motgång är en del av livet.
Den kan inte kontrolleras.
Vad vi kan kontrollera är
hur vi reagerar på den.
Ha en fin dag och kram.
Annika
(Bilderna med mig och solrosorna är tagna av Stefan Olsson)
