Att skiljas är att dö lite grann.

Hej
Hon har åkt nu…
Min älskade lilla dotter Emmy har gett sig iväg på sin andra resa till Australien. Hon och hennes kompis Matilda ska återigen vara borta ett helt år. Och mitt hjärta blöder!
Jag vet att jag har tur … nuförtiden kan vi ju ha mycket kontakt via nätet.
Jag vet att jag ska vara glad för hennes skull … såklart är jag det – självklart.
Jag vet att ett år går fort … i alla fall tycker man det bakefter.
Allt det där som alla säger till mig, allt det där det vet jag….
MEN … mitt hjärta vet inte, mitt hjärta bara känner … det känner lite sorg, lite saknad och mycket längtan.
I helgen har vi i familjen haft en liten avskedsfest. Både för minstingen Emmy och för äldsta dottern Andrea, som även hon snart drar till Canada ett år till.
Vi samlades hos ”Eva på Torget”. Där åt vi en mysig och god middag tillsammans.
Jag kan verkligen rekommendera det lilla mysiga stället på torget i Kivik.
Där är så himla smakfullt inrett och fantastiskt god mat serveras det där.
Jag valde Evas fisksoppa med saffran. Sååå himla god!
Efteråt samlades vi här hos oss i Gyllebo för lite kaffe och mys.
Sen var det bara dags att kramas och säga hejdå.
Förra gången hon reste kan man läsa om här.
Dagens citat:
”Jag är övertygad om att de flesta människor är
ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara.”
Och så är det nog. Jag har bestämt mig för att vara lycklig!
Och är ungarna lyckliga, då är jag det också.
Kram på er
Annika
Till dig min älskade Emmy, vill jag önska en härlig resa. Var rädda om er, du och Matilda.
Helst vill vi inte få hem någon av er i rullstol som förra gången, tänk nu på det!!!
Och faller andan på så har du tillåtelse att skriva gästinlägg här någon gång.