Första hjälpen och pistolskjutning.

Hej hej
En tidig morgon förra veckan smög jag upp tyst för att springa min runda. Jag ville hinna dricka mitt älskade kaffe innan dottern Andréa vaknade upp ur sin djupa Törnrosasömn. Det där med hennes morgonhumör kan vara lite si och så, och då tycker jag alltid att det är bäst att låta henne sova och vara för sig själv tills hon kommit i rätt stämning? Oftast kan hon vara så ilsken så man gör klokast i att väcka henne genom att försiktigt peta på henne med en lång pinne.
Det skulle visa sig att hon inte alls sov när jag kom tillbaka från mitt morgonpass. Nej, hon var i färd med en akutinsats i köket. Ett upplivningsförsök på min arbetsbänk där jag tänkt njuta av kaffet…..
När jag steg in i köket var det rena intensivvårdsavdelningen där jag hade tänkt sätta mig med mitt hett efterlängtade kaffe.
Det var två björktrastar som av någon oförklarlig anledning försökt att göra ett kollektivt självmord, genom att kallblodigt flyga huvudstupa rakt in i ett av våra fönster.
Såklart kunde min veterinärutbildade dotter inte låta bli att försöka rädda livhanken på de två stackars fåglarna. Stetoskopet kom fram i ilfart och alla tänkbara kroppsdelar undersöktes noggrant.
Men även om det finns utbildad räddningspersonal på plats, så går inte allt liv att rädda.
De båda björktrastarna somnade stilla in sida vid sida, där på min arbetsbänk.
Sedan gick livet vidare och vi rensade svampen som en gullig granne kommit med kvällen innan.
Mums för kantareller!!
I helgen har jag varit på pistolträning i Revinge.
Eftersom jag är hundförare i hemvärnet så kräver det att man kan hantera och skjuta med sitt vapen och då måste man såklart träna. Vi hundförare är beväpnade med pistol, vilket jag tycker är väldigt skönt. Lätt och smidigt.
Jag är långtifrån den vassaste skytten som försvaret har att tillgå, men jag tränar så mycket jag har möjlighet till. Och jag lägger alltid störst vikt på säkerheten. Träffar gör jag också ibland.
Mina proffsiga skjutledare är alltid så gulliga och positiva. De gör träningen rolig hur skjutresultaten än blir.
De kan konsten att lyfta oss och se saker från en fördelaktig vinkel. Att stärka självförtroendet gör oss alla till duktigare soldater.
Och som alltid när jag kör till Revinge mötte jag de lyckliga kossorna på fälten.
Med största möjliga frihet strövade de lojt fram vid vägkanten. Precis som alla kor skulle haft möjlighet att göra.
Dagens citat:
Tro inte på allt du hör,
Det finns alltid minst
tre sidor av varje historia.
Din, deras och den sanna.
Hoppas ni alla har någon som peppar och ger er ett bra självförtroende. Jag tror att det kan göra att vi alla klarar lite mer än vad vi annars skulle ha gjort. Någon som peppar och ser saker man gör från en bättre vinkel. Det är guld värt, något alla borde ha.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Första hjälpen och pistolskjutning. Läs mer »

Höstarbete i min trädgård.

Hejsan på er alla.
Först av allt vill jag hälsa mina nya läsare välkomna hit.
Min blogg växer och jag blir så glad och stolt att ni vill kika in här.
Som det mesta i mitt liv, så har jag ingen direkt plan med någonting. Mitt bloggande blir lite som det blir. Lusten får driva och inspirera mig.
Och vill någon se och läsa om något särskilt – tipsa mig gärna.
I förra veckan grejade jag lite i min trädgård. Under fåglarnas matställe har det nu blivit en liten rabatt med höstens blommor. Just där var det ganska meckigt att komma till med gräsklipparen, så där växte bara upp en hög och ful grästuva.
Jag tror fåglarna nu blev nöjda med en lite stiligare bakgård nedanför sitt boende.
Jag satte min efterlängtade syrenhortensia. En lite limegrön färg som jag tyckte var urtjusig.
Såklart blev det en planta med anemoner också. Underbart vackra anemoner. Lika vackra bakifrån som framifrån. Och så en planta med blodröd silverax och lite annat gräs.
Jag älskar mina mossiga stenar. De ger känslan av vild skog och natur.
Hos mig behöver det inte vara helt perfekt. Inte alls. Såklart härjar jag efter ogräset, för annars hade kvickrot och kirskål tagit över allting här. Men det viktiga är att trädgården skänker sinnesfrid och njutning.
När jag köper blommor till tunnor och krukor på våren, så väljer jag ofta en del perenner istället för sommarblommor, som ju bara är slit och släng. De är visserligen dyrare, men man har dem kvar mycket längre.
Nu var det tid för dessa att byta plats. Ner i rabatterna i trädgården får de flytta, där de kan leva vidare år efter år.
Ibland glömmer jag om det är perenner eller vanliga ettåriga plantor. Jag brukar gräva ner allt som jag är osäker på … går det så går det …
Den första höststormen har dragit fram här i Gyllebo.
Jag och Andréa tog en tur i skogen och inspekterade stormskadorna. Nu går de förmodligen inte att jämföra med skadorna de haft borta i Florida och på det hållet förstås.
Dagens citat:
Risken att träffas av en blixt höjs om du ställer dig under ett träd, hytter med näven mot himlen, och vrålar: höststormar suger …
Kanske är det så … fast jag tycker egentligen att det är ganska mysigt med höststormar. Bara man vet att alla lösa pinaler är fastsurrade och förankrade. Att man vet att taket ligger säkert och att det inte kommer börja regna in. Att man har ved inburen och kan elda i  kaminen. Att hundarna mår bra och inte är dåliga i magen, får racerbajs och måste ut en gång i kvarten.
När allt är iordning, då är det riktigt mysigt när stormen viner utanför fönstret.
Ha det fint.
Kram Annika
Dela gärna

Höstarbete i min trädgård. Läs mer »

Emmy är framme och markarbetet är igång.

Hej och gomorron
Med dagens teknik har jag kunnat följa min älskade dotter Emmys resa till Australien.
När jag nu inte kan ha henne här hemma med sina andra systrar, så är jag glad att kunna följa henne via snapchatten på telefonen.
Där har jag kunnat se när hon mellanlandat.
Egentligen är det både skrämmande och lite festligt vad den där appen ha koll på vad människor gör.
Vi skrattade lite åt Emmys figur, som hon lyckats få så lik sig själv.
Tryggt och skönt kändes det när jag förstod att hon och Matilda var framme i Australien. Och  när man tittar på kartan så ser det ju inte så farligt långt ut, eller hur? Ett par kliv så kan vi ju hälsa på ….
Här hemma mår Stefan lite bättre. Han har börjat provjobba 25% nu. Även om han ännu får andnöd och är i ganska dålig kondition, så börjar det allt se lite ljusare ut tycker jag.
Lite då och då är han ute i grävmaskinen. Han har börjat iordningställa marken där vi planerar det nya lilla huset så småningom.
I trädgården var lilla hunden Lykke vild av upphetsning. Hon hade hittat något väldigt spännande och farligt på samma gång.
En stackars liten skalbagge som jag fick rädda undan hennes vilda lek.
Dagens citat:
Om du är tyst och lyssnar noga,
kan du höra ljudet av Måndag
som vässar sina klor.
Själv vässar jag min penna och sparkar igång en ny härlig vecka.
Kram på er
Annika
Dela gärna

Emmy är framme och markarbetet är igång. Läs mer »

En gåtfull morgon.

Gomorron sköna söndag.
Det är något gåtfullt med hösten tycker jag.
Att kunna ge sig ut på morgonpromenader i naturen är den största lyxen för mig.
Tidigt, helst före alla andra.
När dimman ligger trollsk över ängarna. Då är dagen bara min.
Då lever jag.
Från träden droppar de största vattendroppar man kan föreställa sig, och det hörs nästan som jag befinner mig i en tropisk regnskog.
Försiktigt bryter solens strålar igenom molntäcket. En nytvättad och fräsch dag är på väg.
Gässen söker sig återigen till sjön. Vattnet är alldeles stilla och blankt.
Det ser nästan varmt ut, inbjudande.
En ensam fiskare i sin båt.
Inne i skogen tältar andra som också tycks vänta på fisk.
Jag och hundarna smyger tyst förbi.
Överallt har svampar poppat upp. Förmodligen inte ätliga, och med säkerhet inte särskilt goda heller.
Men vackra, och det räcker för mig. Ögats fröjd.
En hoppfull groda trycker i myllan.
Tänk att hoppa fram i livet som en groda.
Som vanligt har jag hundarna med mig.
Lilla Molly blir trött och då får hon åka på ryggen.
Dagens citat:
Att ha någonstans
att bo är att ha ett hem;
att ha någon att älska, en familj;
att ha båda, en välsignelse.
Hoppas ni får en skön söndag.
Jag ska kanske plocka undan lite runt huset, innan de stora höststormarna kommer. Sätta undan växter för vintervila. Kanske ger jag mig ut på en exkursion ibland höstens senblommande flora.
Tack för titten här och kram på er.
Annika
Dela gärna

En gåtfull morgon. Läs mer »

Jag plockar in naturen i min inredning.

Gomorron.
Eftersom hösten tycks vara här för att stanna nu, så tyckte jag att det var dags för lite ändring i inredningen.
Den ljuskrona som varit full med sidenblommor i en rosa färgskala, fick nu en ny skepnad. Jag var sugen på en lite mer enkel och avskalad stil. Jag tänkte plocka in naturen i form av ett par kvistar av murgröna.
Och nog fick jag in naturen allt …
Det var en liten snigel som flyttade in med hela sitt hus.
Såklart fick han flytta ut igen. För även sniglar har rätt till sin frihet tycker jag..
Men först fick den lille rackaren vara modell för några minuter.
I trädgården var det nu dags att dela lite på de perenner som växt sig stora och kraftiga.
Mina anemoner fick sprida sig till ett nytt, lite misskött hörn av trädgården. Även några sorters gräs, som tillexempel ormskägg, fick en ny plats att föröka sig på.
Även om jag läst att anemoner ska delas på våren, så tyckte jag att det var värt ett försök.
Min tråkiga syren, som sett mer än dyster ut hela sommaren, har jag sågat ner nu. Den kommer bara att få en enda chans till, sedan är det kört för den… Om den inte skärper sig till våren, då tänker jag jämna den med marken. Livet är för kort för att stå ut med tråkiga syrener i sin trädgård tycker jag.
Även om det varit höstigt väder med regn och rusk, så är det ännu ganska milt ute.
Jag älskar när man kan ge sig ut på joggingrundan med bara ben och utan jacka.
Det är rena energiinjektionen!!
Dagens citat:

 Precis innan jag dör ska jag

svälja en påse med popcorn

kärnor.

Min kremering kommer att

bli legendarisk!

Hoppas ni får en härlig dag.

Kram Annika

Dela gärna

Jag plockar in naturen i min inredning. Läs mer »

Att skiljas är att dö lite grann.

Hej
Hon har åkt nu…
Min älskade lilla dotter Emmy har gett sig iväg på sin andra resa till Australien. Hon och hennes kompis Matilda ska återigen vara borta ett helt år. Och mitt hjärta blöder!
Jag vet att jag har tur … nuförtiden kan vi ju ha mycket kontakt via nätet.
Jag vet att jag ska vara glad för hennes skull … såklart är jag det – självklart.
Jag vet att ett år går fort … i alla fall tycker man det bakefter.
Allt det där som alla säger till mig, allt det där det vet jag….
MEN … mitt hjärta vet inte, mitt hjärta bara känner … det känner lite sorg, lite saknad och mycket längtan.
I helgen har vi i familjen haft en liten avskedsfest. Både för minstingen Emmy och för äldsta dottern Andrea, som även hon snart drar till Canada ett år till.
Vi samlades hos ”Eva på Torget”. Där åt vi en mysig och god middag tillsammans.
Jag kan verkligen rekommendera det lilla mysiga stället på torget i Kivik.
Där är så himla smakfullt inrett och fantastiskt god mat serveras det där.
Jag valde Evas fisksoppa med saffran. Sååå himla god!
Efteråt samlades vi här hos oss i Gyllebo för lite kaffe och mys.
Sen var det bara dags att kramas och säga hejdå.
Förra gången hon reste kan man läsa om här.
Dagens citat:
”Jag är övertygad om att de flesta människor är
ungefär så lyckliga som de bestämmer sig för att vara.”
Och så är det nog. Jag har bestämt mig för att vara lycklig!
Och är ungarna lyckliga, då är jag det också.
Kram på er
Annika
Till dig min älskade Emmy, vill jag önska en härlig resa. Var rädda om er, du och Matilda.
Helst vill vi inte få hem någon av er i rullstol som förra gången, tänk nu på det!!!
Och faller andan på så har du tillåtelse att skriva gästinlägg här någon gång.
Dela gärna

Att skiljas är att dö lite grann. Läs mer »

De bästa presenterna.

Hej på er.
Nu måste jag visa er vilken fantastisk present jag fick av min söta syster.
Det var då när vi hade vår kusinträff som hon hade med sig en helt fantastisk höstkrans till mig att ha på dörren.
Jag tror att det är den vackraste krans jag någonsin sett. Och tänk, den hade hon själv gjort … och så gav hon den till mig.
Tack finaste syster ♥
Att få saker som någon köpt, det blir man såklart väldigt glad för. Men att få en sak som någon gjort åt bara mig, det är lite som att få ”en liten  bit av någons själ inlindad med kärlek”.
Nu hänger den fina kransen på vår tvådelade ”snackedörr” där den verkligen pryder sin plats.
Den är liksom tillverkade för just bara mig.
Min dotter, Andréa fick också en alldeles särskild gåva av min syster. En sak som värmde både hennes och mitt hjärta sådär lite extra. Men det tycker jag får vara vår lilla hemlis. Men jag vill tacka min syster för all omtanke och kärlek såklart.
När jag är inne på temat presenter så måste jag ju även tacka för julklappen som jag och Stefan fick förra julen av våra fina töser.
Biljetter till Johan Glans framträdande på konserthuset i Malmö.
Alltså – som vi skrattade!!
Jag älskar Johan Glans!!!

Tack våra älskade töser för den fantastiska julklappen!!

Det finns en gyllene regel vad det gäller presenter …
… den lyder som så att man ska alltid minnas de presenter man fått, men man bör glömma bort de presenter man gett bort.
Jag tycker att det är så sant! Tacksamhet istället för självgodhet liksom.
Dagens citat:
Genom att bry sig om
varandra gör man livet
lättare för både sig själv
och andra.
Tack för att ni hälsa på här på bloggen.
Gillar ni min systers krans, så klicka gärna på lilla hjärtat här nedanför.
Kram på er
Annika
Dela gärna

De bästa presenterna. Läs mer »

Kusinträffen 2017

Hej hej
På allmän begäran blev det kusinträff i Gyllebo även i år.
Det var när min mamma Ingrid dog som jag började med traditionen att samla mina töser och min systers pågar för en enkel sommarträff.
Jag tycker att det är både kul och viktigt att syskonbarnen håller kontakten och känner lite samhörighet genom att då och då ses.
Förra årets träff kan man hitta här. och året innan dess finns här
Vädrets makter inbjöd inte till några utomhusaktiviteter, så jag fick duka inomhus istället.
Med anemoner på bordet och enkel jordgubbstårta till kaffet. Märkvärdigare behöver det inte vara.
Med ganska kort varsel för festligheterna fick det bli lite enkelt att äta.
Jag köpte lite olika goda bröd och en massa mumsigt pålägg, vips hade vi en smaklig kvällsmat som passade bra för unga, hungriga magar.
En regnig höstdag passar det extra bra att duka med mina Rörstrands ”Annika-koppar”. Lite 70-tals stuk med orange och brun rand.
Kanske inte de bästa färger jag har blandat ihop i inredning och dukning den här kvällen … orange, rosa och rött … men så får det helt enkelt bli ibland! Glatt humör, gästfrihet och levande ljus är ju det som gör en lyckad fest. Inte vilka färger man blandat, eller hur?
Det blev en helmysig kväll, med massor av skratt. Så som det lätt blir när alla känner varandra väl och är bekväma i varandras sällskap.
Pappa/morfar Kurt hade blivit opererad i sitt öga och ville inte direkt medverka på några fotografier.
Men lilla tosan Emmy poserade glatt för kameran hela kvällen.
Tiden går ju alltid rent för fort när man är lycklig.
Vips var det tid att plocka fram bullar och tårta.
Tack familjen för en underbar kväll. En kväll jag ska spara i mitt hjärta, som ett alldeles speciellt minne.
Ett särskilt tack till söta syster Görel för de presenter du hade med.
Det finns gåvor som är fina och som man blir glad för, men så finns det gåvor som betyder betydligt mer än så … Fast mer om det i ett annat inlägg.
Tack finast syster ♥
Dagens citat:
Kärlek är inte vad du säger
utan vad du gör.
Ha en fin dag.
Kram från mig, en lite trött Annika
Dela gärna

Kusinträffen 2017 Läs mer »

Bullbak och anemoner.

Kära Blogg
Jag älskar att plocka blommor.
Att plocka in en bukett blommor från trädgården och sätta i en vas på bordet, det måste höra till kategorin vardagslyx.
Särskilt mycket tycker jag om höstanemoner.
Och så älskar jag min vackra Klongvas.
Nu har jag så lyxigt så jag har två stycken. En stor och en liten. Nu kan jag fylla båda med härliga blommor och sätta på olika ställen i huset.
När jag fick min stora fina klongvas kan man läsa här.
När det blev bestämt att här skulle samlas ett härligt gäng kusiner, fick jag bråttom att ställa till med kanelbullebak. Nuförtiden är det inte så ofta det bakas här i huset. Men när man väl sätter igång så är det så himla mysigt tycker jag. Och inget doftar väl ljuvligare än nybakade kanelbullar?
Undertiden som jag bakade, lagade töserna till en vitlöksdoftande anrättning. Denna maträtt skulle komma att göra deras andedräkter allt annat än angenäma dagen efter…
Själv tog jag mig bara ett litet glas rödvin och höll dem lite sällskap, undertiden som mina kanelbullar jäste och gräddades klart i ugnen.
 Dagens citat:
De säger att effekterna av ett
motivationstal inte håller i sig.
Det gör inte effekterna av en
dusch heller.
Det är därför vi rekommenderas
att göra det dagligen.
Lite positiva ord och ”pepptalk” till sig själv gör varje dag lite lättare och roligare.
Mitt bästa tips på att ta tag i motiga saker är att ”bara gör det”.
-”Bara po de så de bloar”, som en gammal kollega uttryckte sig en gång.
När man väl börjat, går det oftast betydligt lättare än man trott! Att gå och dra sig för saker är mycket jobbigare än att göra dem, tycker jag.
Hur motiverar ni er?
Själv har jag nästan alltid någon liten belöning till mig själv. Som när jag är klar så ska jag verkligen unna mig ditten eller datten …
#urbanchallenge
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna

Bullbak och anemoner. Läs mer »

Jag och hundarna.

Hej hej
Så är det måndag igen.
Jag vet att jag är lyckligt lottad. Jag kan själv bestämma över min tid och planera mitt arbete.
Varje dag kan jag därför starta min dag med en rejäl runda med alla mina hundar.
Såklart krävs det en hel del självdisciplin och rutiner för att få jobbet att flyta på.
Stefan kan inte förstå hur jag orkar knata runt den där sjön varevigaste dag utan att tröttna. Samma gamla Gyllebosjö dag ut och dag in.
Men jag ser det inte riktigt så ….
På min runda upptäcker jag alltid nya spännande saker. Som ett sjöodjur framför bryggan vid badplatsen …
Eller en jättehackspett som fullkomligt gått ”bananas” på ett träd i skogen …. för nått stort, nästan dinosaurieliknande måste det ju vara, eller hur?
Men mest är allt faktiskt sig likt från dag till dag och jag går där bara i mina egna tankar och njuter av naturen.
Lite härliga höstbilder på mina hundar passade jag på att ta.
Det är så vacker på hösten när alla de stora halmbalarna ligger som utslängda klot på fälten.
I min trädgård har jag lite olika bärbuskar. Jag har röda och svarta vinbär. Hösthallon och krusbär har jag också. Men det händer nästan aldrig att vi får smaka några av alla de bär som det blir på buskarna. Vår hund Johnny är en stor bärälskare och tillika en stor tjuv. Han förser sig alltid så vi har inte en chans att hinner plocka något.
I ett hörn av trädgården växer nu en vild björnbärsbuske. Av någon anledning har dessa bär inte fallit Johnny i smaken alls. Det tråkiga är att jag inte heller är så förtjust i just björnbär. Fast de är rysligt vackra.
Dagens citat:
Det finns ingen som kan
garantera att man får
uppleva morgondagen.
Så idag vill jag att min familj
och vänner ska veta hur otroligt
tacksam jag är över att ni är
en del av mitt liv.
Och jag är glad att ni tittar in här på min blogg då och då.
Ta nu vara på dagen och gör något bra av den. Snart är det fredag igen.
Kram Annika
Dela gärna

Jag och hundarna. Läs mer »

Rulla till toppen