Dagsmeja och diskbråck nummer två.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Även om våren drar oss alla lite vid näsan nu, så har solen i alla fall visat sig några dagar här i Gyllebo.
Jag och hundarna har smugit ut i ett sakta tempo för att suga i oss lite D-vitaminer och lyssna på fåglarnas ihärdiga sånger. För även om mina bilder ser vinterlika ut, så lovar jag att naturens alla ljud i högsta grad skvallrar om att den ljuvliga våren verkligen är i antågande
Visst vill vi alla ha barmark och grönska nu, men jag tycker ändå att det är något oerhört vackert med den snö som trotsigt ligger kvar här i skogen.  Kall och frusen där träden skuggar, men alldeles blöt och smält där solens varma strålar kommer till. Dagsmeja …. jag älskar det ordet…. visst är det vackert … nästan som orden vilda sommarblommor …
Mina små hundar tycks älska det här vädret. De gillar att rulla sig i den riviga snön. De små nätta pomeranianhundarna  trippar obekymrat ovanpå skaren. Johnny däremot plumsar förtjust fram lite mer som en ångvält.
Jag har haft så ont …
Jag har haft så väldigt ont så det kan jag egentligen inte förstå själv. Värre än att föda tio barn. Ungefär 8-9 på en tiogradig skala … Men sakta har det börjat vända…
Jag har fått svar på röntgen och fått svart på vitt.
Jag tröttnade på den allmänna vårdens gissningar om min smärta i benet den senaste månaden. Jag fick höra att det nog var muskelbristningar och hänvisades till sjukgymnast.
Istället gick jag privat till en ryggklinik och fick nästan genast en röntgen gjord. Den visade att jag fått ännu ett nytt diskbråck lite längre ner än förra gången. Det här är en klassiks grej, men på mig sitter det lite oklassiskt till, och en operation blir därför lite för komplicerad, det handlar då om steloperation ….
Det är ju så med diskbråck att de läker för det mesta ut av sig själv, ungefär som om det skrumpnar ihop som ett litet russin och då gör de inte längre lika ont.
Vår plan är nu att helt enkelt se tiden ann, utan att provocera det onda. Jag ska såklart ta hjälp av en sjukgymnast när det ondaste lägger sig och tills dess är det inte meningen att man ska bita ihop, utan jag får smärtlindring i den mån jag behöver. Halleluja vilken underbar läkare jag träffat!!
Men jag har haft mycket ont… Det har nog inte riktigt märkts här på bloggen hur besvärlig min situation varit. Att gå på toaletten, duscha …. precis allt har varit en kamp.
Stefan säger att min blogg är lite som science fiction … Men det är så jag vill ha det, jag vill att min blogg ska andas glädje och hopp, för det är sådan jag är – nästan alltid glad!

Dagens citat:

Varje morgon undrar jag vilket
väder vi ska få …
Fast egentligen kvittar det,
för jag är alltid glad ändå.
Är det något som inte påverkar mitt humör särskilt mycket så är det vädret. Jag kan såklart längta efter sol och värme, lata stranddagar och ljumma vindar, men jag kan helt ärligt säga att vädret inte påverkar om jag känner mig lycklig eller inte. Alla sorts väder har sin charm och jag njuter så av att varje morgon få kika ut och se vad dagen bjuder på.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Dagsmeja och diskbråck nummer två. Läs mer »

Energipåfyllning.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det är nu vi som mest behöver fylla på vårt energiförråd.
 Det är nu på våren vi också är som mest sköra och känsliga. Precis som allt annat i naturen. Som de spröd små skotten som sakta börjar titta fram.
Nu när ljuset återvänder börjar vi ge våra växter extra gödning, precis detsamma måste vi göra med oss själva.
Lite nätt och försiktigt måste man se till att skapa sådant som ger livslust och energi. Men bara litegrann i början, annars kanske vi blir som växterna om det går för fort … då blir vi långa och rangliga, och till sist bryts vi av på mitten.
Vi måste pausa livet lite helt enkelt och tillför energi i små portioner!
För mig kan lite blommor skapa den där energin jag behöver.
Just nu har jag mitt hem fyllt av tulpaner från Eklaholm. Som vanligt stod de gula tulpanerna där och kallade på mig, knallgula med inslag av rött.
På köksbänken står en liten kungsängslilja och förgyller mina dagar. Så spröda och veka ser de ut, men så ljuvligt vackra när de slår ut.
Så påminner de mig om min mamma Ingrid som älskade dessa vårlökar.
Dagens citat:
Så som du väljer att se på dig själv,
kommer du även att förvänta dig att
andra kommer att se på dig.
Se positivt på er själva, allting känns så mycket bättre då … och det smittar.
Varenda människor har saker de inte gillar med sig själv, men också saker de faktiskt är riktigt nöjda med. Tänk lite extra på det där som är bra med just dig!!
Ha en fin kväll och kram
Annika
Dela gärna
     

Energipåfyllning. Läs mer »

Att smittas av glädje.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
I helgen har vi varit hos Karl Fredrik på Eklaholm.
Hit åker man för att handla vårblommor, fast mest åker man hit för att bli glad!!
Att komma in där till Karl Fredrik är som om det plötsligt går tunna trådar från mungiporna upp i taket.
Så blir det förstås när man ser alla ljuvliga vårblommor, tulpanlökar och överdådiga julrosor … men jag tror inte att munterheten och det lätta sinnet beror bara, enbart på blomsterprakten … nej, jag tror faktiskt att det är självaste Karl Fredrik som skapar den där atmosfären.
Den här helgen strax före påskveckan, var här inte en enda turist eller sommargäst på besök.
Den här dagen var Eklaholm nästan bara fyllt av oss infödda Österlenbor. Det gjorde att vi kände varann nästan allihopa, hela bunken, så det blev som ett enda stort kramkalas.
Det hejades, det logs och kramades!
Det bjöds på goda tilltugg och fika. Inte någon ”kvickfix” som torra köbekagor i form en låda Gillekakor … nej nej …  världens godaste nybakta kolakakor serverades. Kaffet avnjöts i de lyxigaste ostindienkopparna.  Det fanns surdegsbröd, olivolja och de godaste oliver jag någonsin smakat.
Jag försåg mig med en hel famn av tulpaner. Hur skulle jag kunna låta bli liksom?
Frestad slängde jag långa blickar mot de kraftiga julrosorna i den vackra färgen. Men så mindes jag hur det såg ut i min egen trädgård … ett tjockt snötäcke. Nej, julrosorna fick jag låta bli för den här gången.
Påfylld med så mycket vårkänslor och smittade av Karl Fredriks sprittande glädje Tackade vi för oss och gick ut i den bleka solen igen.
Det må ligga ett tjockt lager snö i min egen trädgård hemma i Gyllebo, men här hade jag fått en rejäl påfyllning på mitt måbra konto!
Hit borde alla åka och bli smittade av lite livslust tycker jag!
Det får bli mitt lilla Österlentips.
… och du, Karl Fredrik … vi ses snart igen för jag behöver nog köpa en sådan där julros känner jag …
Dagens citat:
Alla letar efter sätt att
ändra på världen, men
nästan ingen letar
efter sätt att ändra på
sig själv.
Ha en fin dag och dra upp smilbanden lite, det känns så mycket bättre.
Kram Annika
Dela gärna
     

Att smittas av glädje. Läs mer »

Vilken skillnad mot i fjor

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hejsan
Ikväll vill jag bara kika in här på bloggen med lite bilder från hur det såg ut i Gyllebo i fjor. För ganska exakt ett år sedan alltså.
Då var våren redan i full gång här hos oss. Jag hade varit iväg och köpt blommor till mina ektunnor och krukor.
Jag och Stefan njöt av kaffe och goda mackor på verandan.
Tänk vilken skillnad det är mellan varje år.
Istället njuter vi för fullt av massor av blommor inomhus, som lite plåster på såren liksom.
Tiden kommer då våren är här och vi kan plocka in blomster från trädgården istället.
Dagens citat:
Jag väljer att se så positivt
jag kan på det som händer mig,
det blir liksom lättare att
leva då.
Det positiva med att ha en senfärdig och lite dryg vår är att den med stor sannolikhet kommer att bli bättre till nästa år.
Tills våren tillåter utefika här hos mig, njuter jag av fotona från förra året.
Kram på er alla.
Annika
Dela gärna
     

Vilken skillnad mot i fjor Läs mer »

Hemma på mammas gata.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
i min barndom bodde vi knappast vid någon gata … nej vi bodde så mycket bättre.
Vi bodde vid ett slott!!
I helgen när jag och Stefan var iväg på lite ärende, så passade vi på att köra en sväng till mina gamla barndomstrakter.
Där vid Christinehof, där är så fantastiskt vackert. Som barn såg jag inte det på samma vis. Då var slottet och dess omgivning som en enda stor lekpark för mig. Som ett enda gigantiskt äventyrsland.
Idag kan jag istället se den bedårande skönheten som finns där i byggnaderna och naturen.
Vi passerade den lilla kyrkan där jag både blivit döpt och konfirmerad. Finns det någon kyrka som ligger vackrare … ja såklart gör de det. Men för mig är det den allra vackraste lilla kyrkan i hela världen.
Andrarums kyrka.
Ett stenkast från slottet ligger mitt barndomshem, Skoghem. En stor mäktig tegelbyggnad som var mitt hem i väldigt många år.
På vår väg till Christinehof såg vi vackra svanar som låg i en vattensamling. Det var både knölsvan och sångsvan som samsades i samma lilla pöl.
Det är först nu i vuxen ålder som jag förstår hur bortskämd jag egentligen varit med allt djurliv inpå husknuten. Att mitt liv varit så berikat med alla vilda djur så nära. En gåva jag är så tacksam för.
Om mitt liv var rikt på vilda djur, så var det kanske desto fattigare på kompisar. Att växa upp ute i skogen betyder ju att man inte har ett helt gäng vänner utanför dörren precis. Men jag hade en kompis … och egentligen behöver man bara en enda!!
Tack Annelie, för allt jag fick uppleva med dig och för att du vågade hänga med på alla mina påhitt. Jag tyckte så mycket om dig, kanske sa jag aldrig det …
Den här eftermiddagen när vi svängde in till Christinehofs slott var det som om hela slottet lyste upp över att få se mig. Jag tror nog att det där slottet hade det lite roligare när jag bodde där, då när vi hittade på alla halvgalna hyss där.
På den tiden var det målat i en rosa, barnslig färg. Som rosa marsipan ungefär. Nu är det färglagt i en guldgul mogen kulör. Det är som om slottet blivit vuxet nu, liksom jag.
Vid parkeringen kan man ana den lilla grusväg som ledde från slottet till vårt hus. Den där vägen som nästan bara postmannen använde när jag var barn. Nu är den helt överväxt och inte ens en liten stig längre.
På hemvägen tog vi den slingrande kastanjeallén. Den där lilla vägen som jag cyklade varendaste dag till skolbussen. Den där allén där jag kände igen precis vartenda träd.
Den här dagen yrde snön och jag kunde precis minnas hur det var att gå där efter en hel skoldag…
Dagens citat:

Det vi får är det vi lever av.

Det vi ger är det vi lever för.
Kanske ett utflyktstips till någon som aldrig besökt Christinehof och dess ekopark. Där är en storslagen natur och numera är där helt fritt från små vilda töser som riggar fällor åt turisterna …
Jag hoppas ni alla får en underbar dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hemma på mammas gata. Läs mer »

Med gemensamma krafter.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Tänk vad man kan uppskatta de små enkla tingen när man plötsligt inte klarar av dem.
Som att laga mat till exempel.
Jag har längtat efter sådan där mat som jag kallar för ”riktig mat”. Nämligen kött, sås och potatis.
-vadå, riktig mat? undrar alltid töserna.
-allt är väl riktig mat …. påpekar de förnuftigt.
Ja det är det väl. Men den mat som jag fått som barn det är den jag älskar allra mest, och med stor kärlek lagar åt oss här hemma.
Den gångna månaden har vi mest haft enklare rätter och lite halvfabrikat som jag egentligen inte alls är särskilt förtjust i.
Men i helgen bestämde vi oss för att hjälpas åt. Och egentligen finns det ju inget lättare än att laga en rejäl stek i en järngryta, den sköter sig ju mest själv.
Bara det att duka upp och sitta i matrummet istället kändes så himla skönt och mysigt.
Till maten ville jag ha ett glas vin, men bara ett enda för smakens skull. Alkohol och piller är ingen bra kombination, och jag var försiktig och hoppade över eftermiddagens medicin. Det fick bli ryggläge hela kvällen istället.
Stefan njöt av några alkoholfria öl.
Asså .. gud i himmeln så gott!
Sakta, sakta njöt jag av varenda tugga.
Efter maten satt vi länge och småpratade och gosade med vårt sällskap.
Johnny låg motvilligt på sin dyna i köket. Egentligen vill han helst sitta med näsan så nära bordskanten som det bara går.
Jag hoppas ni alla fått chansen att njuta av något som just ni älskar. För riktigt mat kan såklart vara mycket annat än sås och potatis. Allt beror på vad man själv tycker om.
Kanske är det någon som minns när vi blev bjudna på ”fyllda kondomer” av min dotter. Ni hittar bilder från den spännande middagen sist i inlägget här.
Dagens citat:
Ju oftare vårt hjärta får tala,
desto vänligare blir vår röst.
Njut av kvällen, ät något gott och må som små prinsar.
Kram Annika
Dela gärna
     

Med gemensamma krafter. Läs mer »

Istider på Österlen

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Om jag inte hade haft så stark och envis tro på våren, då hade jag bannemej trott att det var istiden som kommit till Österlen nu.
I helgen yrde snön omkring här och kvicksilvret sjönk i termometern. En kall nordan svepte runt öronen så man knappt kunde höra vad man tänkte.
Här hemma var det bara för Stefan att plocka fram snöskyffeln igen.
Vår minsta lilla hund, Lykke, älskar att vara med där det händer saker. Så att skotta snö är ren och skär glädje för henne.
Istider är det även på Kivik. En morgon när vi körde längs havet såg jag att ”svartesten” hade fått en ismössa på sig.
Vågorna slog ilsket upp mot luvan och byggde på formen hela tiden.
Redan på långt håll kunde man se att havet var vilt och busigt. Jag älskar när det är sådär otämjt och bångstyrigt.
Naturkrafter som ingen människa rår på. Det är mäktigt.
Ute på hamnpiren kunde jag se hur saltvattnet byggt en rejäl isskulptur och av en inföding fick jag höra att de båda nya badstegarna gått åt pipsvängen för all nerisning den senaste tiden. Ja som människa är man allt bra liten mot naturens krafter.
På strandkanten stod måsar och trutar och balanserade på ett ben. Kanske var det för att spara värmen i det andra benet, eller så tyckte de helt enkelt bara att det var en skojig lek.
Jag vet egentligen att fåglar står på ett ben för att spara värme och för att vila, men jag tror att de tycker att det är lite kul också.
Dagens citat:
Behåll dina farhågor för dig själv,
men dela med dig av ditt mod!
Jag är inte det minsta rädd för att våren sviker oss. Jag är övertygad om att när det väl händer, då händer det med råge.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Istider på Österlen Läs mer »

Små hundar ska lukta gott.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag är noga med att mina djur ska vara välskötta och lukta gott. Inte så att jag badar dem i tid och otid, men lite då och då skadar verkligen inte. Nu när det varit frost och vinter har jag undvikit att blöta ner dem såklart. Även om de får ligga inne i stugvärmen så måste de ju ut och kissa emellanåt och jag är så rädd för att de ska frysa ifall deras päls är blöt.
Men den senaste veckan har det varit lite mildare väder, så då tog jag chansen.
Först ut till ett bad var lilla Lykke.
För er som aldrig varit med om att bada små hundar kan jag säga att det är som om de får en energiinjektion efteråt.
Om man tänker sig att de är som en sådan där leksak med en ”uppskruvningsmojjäng” som man vrider på och sedan sätter ner på golvet … precis så är de när de far runt i hela huset. Mattorna yr och blir liggande likt korvar längs med väggarna. De får liksom superkrafter. Plötsligt kan de utan problem själv hoppa upp i stolar och i soffor, något de aldrig klara i torrt tillstånd. De förvandlas till små, fuktiga yrväder.
Vår stora hund Johnny skulle nog också ha samma beteende om jag inte lärt honom att dämpa sig när han är inomhus. När han badar är jag så tacksam att jag har ett hundbad i vår grovingång, så jag slipper få hela badrummet nerstänkt … för skakar sig det gör han. Det är som om det går en slags vågrörelse som börjar uppe vid öronen och fortplantar sig genom hela hundkroppen och avslutas längst ut vid svanstippen.
Egentligen hade jag önskat att jag kunnat bada katten Felix också. Men det äventyret vet jag ganska säkert hur det hade slutat. Förmodligen hade schamponeringen varit totalt misslyckad och jag hade för egen del fått rivet skinn.
Nej, han får vackert ligga där med sitt skadeglada leende på sina kattläppar, le hånfullt mot hundarna och lukta sunkig maincoonkatt. Kattskrälle!
Kvällens citat:
Du kan inte lugna en storm,
så sluta försöka.
Vad du kan göra är att
lugna dig själv.
Stormen kommer att passera.
Ha en skön kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Små hundar ska lukta gott. Läs mer »

Grattis min älskade måg!

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
I förra veckan fyllde min goe, fine svärson år, och såklart ville vi gratulera honom.
Både han och min dotter Amanda är ungdomar med fullspäckade scheman, så det var så himla roligt att det fanns en kväll då vi kunde träffas hela familjen och fira honom.
Det var jag, min Stefan och Amandas pappa Låke och hans underbara Gunilla.
Vilken mysig kväll vi fick!
Jimmy hade fixat så fint med en lite kaffe- och kakbuffé som innehöll lite allt möjligt smaskigt.
Jimmy och Amandas lilla lägenhet är så himla mysig. Inte särskilt stor, men fullt tillräcklig för de båda.
De hade så fint med påskblommor redan.
Jimmy och Amanda har hållit ihop i ganska många år. Kanske beror det på att de så ofta är på skilda håll och liksom inte tär så mycket på varandra, eller så är det helt enkelt bara för att kärleken är så stark.
Jimmy är en fartfylld gosse. Han kör racing och har vunnit en del priser genom åren… eller, ja, galet många – med mina mått mätt i alla fall!!
I år kommer han att tävla i något som heter GT racing i en Lamborghinibil. Ganska kaxigt måste jag säga.
Är någon intresserad av att följa Jimmy och hans racing så finns hans hemsida här.
Likt en strandad val
Ja, precis så kände jag mig den här kvällen.
Det är som om min ryggstatus går ”två steg fram och ett tillbaka” hela tiden. Och typiskt nog var det ett steg tillbaka den här kvällen.
Men jag fick en bra plats i soffan där jag kunde sitta på hela ryggen och det blev en underbar kväll med dem jag älskar allra mest.
Men tiden går som bekant fort när man är lycklig, och det blev dags för oss att bege oss hemåt igen. Ute hade vi fått tillbaka den Österlenska vintern med snöfall från sidan.
Tack Jimmy och Amanda för en såååå mysig kväll.
Och ett grattis på din dag såklart, Jimpa ♥
Dagens citat:
Det finns alltid någon gömma i hjärtat
där man är 20 år.
Om man fyller 27 år eller 53 år – det där stämmer för oss alla. Jag tror att det är viktigt att vi alltid har nära till den där gömman i våra hjärtan. Glöm aldrig bort hur det var att vara 20 år!
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna
     

Grattis min älskade måg! Läs mer »

Rosépepparträden verkar ha klarat pärsen.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I vanliga fall brukar jag vakta mina växter ute i orangeriet som om de vore små bebisar. Jag kollar temperaturen där ute. Jag vattnar de plantor som inte är i vinterdvala och såklart pratar jag några ord med dem.
I år blev det annorlunda…
Mitt i den värsta vintern då jag blev smått handikappad hade jag inte en tanke på att ta mig ut där. Jag kunde ju knappt ta mig mellan soffan och sängen.
När jag för ett tag sedan staplade dit ut, hade något hänt med mitt element. Det hade lagt av och såklart hade det hänt under den kallaste perioden på hela vintern. Flera blommor hängde likt kokta sparrisar ut över sina krukor. Mög, kan man säga!!
Nu har jag rensat bort dem och lyckligt konstaterat att mina älskade rosépepparträd åtminstone ser ut att ha klarat livhanken.
De där rosépepparträden har jag satt genom att pilla ner några pepparkorn från en vanlig kryddburk. (om det kan man läsa här)
Därför är det såklart extra kul att få ha dem kvar. När värmen och orken kommer ska de få lite ny jord och klippas till så de blir lite buskigare. De doftar alldeles fantastiskt.
Citronträden och olivträden har nog också klarat sig, även om deras livslust ser något dämpad ut. Den lilla rosen som blommade så överdådigt i somras har fått ohyra, men ska även den få komma ut till våren.
Så fort snön försvunnit och det blir lite behagligare temperaturer ska även alla lökar ner i jorden. Det är blomsterlökar jag njutit av här inne under vintern.
Så är det ju så spännande att ströva runt och se hur allt tittar upp där ute i trädgården. Lökar som jag satt förra året. Det älskar jag sannerligen.
Nu längtar jag så efter att det ska bli härligt vårväder så vi kan städa av inne i orangeriet och köpa lite nya Mårbackapelargoner.
Det ska bli så mysigt, för i tanken orkar jag allt!!
Dagens citat:
Om du inte kan sluta tänka på
det är det ett tecken på att du
inte kan sluta arbeta för det.
Ha en fin kväll och kram.
Annika
Dela gärna
     

Rosépepparträden verkar ha klarat pärsen. Läs mer »

Rulla till toppen