Hejsan.
Om jag inte hade haft så stark och envis tro på våren, då hade jag bannemej trott att det var istiden som kommit till Österlen nu.
I helgen yrde snön omkring här och kvicksilvret sjönk i termometern. En kall nordan svepte runt öronen så man knappt kunde höra vad man tänkte.
Här hemma var det bara för Stefan att plocka fram snöskyffeln igen.
Vår minsta lilla hund, Lykke, älskar att vara med där det händer saker. Så att skotta snö är ren och skär glädje för henne.
Istider är det även på Kivik. En morgon när vi körde längs havet såg jag att ”svartesten” hade fått en ismössa på sig.
Vågorna slog ilsket upp mot luvan och byggde på formen hela tiden.
Redan på långt håll kunde man se att havet var vilt och busigt. Jag älskar när det är sådär otämjt och bångstyrigt.
Naturkrafter som ingen människa rår på. Det är mäktigt.
Ute på hamnpiren kunde jag se hur saltvattnet byggt en rejäl isskulptur och av en inföding fick jag höra att de båda nya badstegarna gått åt pipsvängen för all nerisning den senaste tiden. Ja som människa är man allt bra liten mot naturens krafter.
På strandkanten stod måsar och trutar och balanserade på ett ben. Kanske var det för att spara värmen i det andra benet, eller så tyckte de helt enkelt bara att det var en skojig lek.
Jag vet egentligen att fåglar står på ett ben för att spara värme och för att vila, men jag tror att de tycker att det är lite kul också.
Dagens citat:
Behåll dina farhågor för dig själv,
men dela med dig av ditt mod!
Jag är inte det minsta rädd för att våren sviker oss. Jag är övertygad om att när det väl händer, då händer det med råge.
Ha en fin dag.
Kram Annika
