Som bärnstenssmycken i träden.

Hejsan
Efter nästan en hel månad var jag tvungen att försöka….
En stillsam promenad ner i skogen vid sjön. Det blev inte långt eftersom hela mitt ben smärtade och nerven i smalbenet drog sig uppåt i kramper.
Egentligen skulle den här dagen nog betecknas som grå och tråkig, men med mina längtansfulla ögon var allting så underbart vackert.
Från himlen singlade små retfulla snöflingor vilka inte hade en chans att få mig på annat än gott humör.
I skogen låg det ännu ett tjockt täcke av snö, och i bokträden dinglade fjorårslöven ännu kvar. Som smycken i bärnsten lyste de upp världen den här grå morgonen i mars. Så underbart vackert.
Behöver jag ens nämna att hundarna var lyckliga?
När det stod klart för dem vad som var på gång, satte tivolit igång. Ja rena spektaklet utbrött i vår vardagsfarstu. När jag drog på mig mina nytvättade hundpromenadskläder, så formligen skrek lilla Lykke rakt ut, medan Molly snurrade runt som en isprinsessa utan att kunna stanna och Johnny pressade nosen mot ytterdörren som om han inte riktigt fick luft.
Vilken glädje.
Trots att det bara blev en liten sväng i vår älskade skog, så verkade hundarna fullständigt nöjda.
Det var som om de alla tre tog allting lite lugnare för min skull. Tålmodigt väntade de på mig när jag knäppte mina bilder och jag väntade på dem när de alla tre tvunget skulle pinka på exakt samma lilla plätt. Ömsesidig respekt.
Boktips
Jag måste tipsa om en underbar liten historia. Jag har lyssnat på boken som ljudbok och jag blev så förtjust i den. En kort liten berättelse som gick rakt in i hjärtat.
Det var författaren själv som läste upp den och jag älskade att lyssna på den.
Vacker!
Ditt livs affär av Fredrik Backman.
Dagens citat:
Saker vi bär med oss:
En hemlighet;
vi aldrig kommer att berätta.
Ett misstag;
vi gjort som aldrig går att reparera.
Ett löfte;
vi inte lyckades hålla.
En önskan;
som aldrig kommer att uppfyllas.
Förlorat något;
som aldrig går att ersätta.
En person;
vi aldrig kommer kunna sluta älska.
Trots det måste vi göra det bästa
av det vi har och komma ihåg
att Livet går vidare.
Ha en underbar dag och kram på er från mig.
Annika
Dela gärna

Som bärnstenssmycken i träden. Läs mer »

Tröttväder och pannkakor.

Hejsan.
I början av den här veckan har vi mest bjudits på gråväder här hos oss i Gyllebo. Sådär ni vet med fulsnö på marken och våta onödiga snöflingor som trotsigt faller ner i den leriga geggan på vägen. Sådanadär snöflingor som i högsta grad är oönskade av nästan varenda människa skulle jag tro. Visserligen ganska vackert ute på fältet.
Tappert håller jag ställningen inomhus i stugan  med mysfaktorer som blommor och ljus. Eftersom jag inte kunnat börja på min stora vårstädningen ännu så får det bli som det blir här hos oss i år. Förestens så tror jag inte att jag ångrar mig på min dödsbädd ifall jag nu skulle tvingas hoppa över den helt i år.
Ett år hoppade jag över hela den heliga fönsterputsningen till jul och jag är inte så värst ledsen över det nu faktiskt. Jag tror bannemej att jag istället är glad för det, för jag vill minnas att jag gjorde något betydligt roligare istället.
En kväll blev vi så himla sugna på pannkakor. Vanliga enkla pannkakor med sylt, nutella och lite lönnsirap.
Förr var det ganska ofta som jag stekte det när tjejerna bodde hemma. Nu blir det nästan aldrig.
Asså, visst blir man lite gladare i sinnet när man äter pannkakor tycker jag. Sådär lite barnsligt glad bara.
Dagens citat:
Komma tecken kan
rädda liv!
Vi ska äta morfar.
Vi ska äta, morfar.
Ja skolka inte från era svenskalektioner ungdomar. Det är viktigt att lära sig skriva, både att stava och att kunna skriva handstil.
Ha en skön kväll och tack för ni vill hälsa på här på min blogg.
Kram Annika
Dela gärna

Tröttväder och pannkakor. Läs mer »

En fetstor grattiskram till min älskade unge.

Hejsan
Idag fyller min yngsta dotter Emmy år.
Som många av er vet, är hon just nu på andra sidan jordklotet och jobbar som mjölkerska.
Egentligen hade jag bara önskat att det gick att sätta sig i en rymdraket, blunda och knäppa med fingrarna … vips skulle jag vara där hos henne. Då skulle jag gett henne den största, varmaste mammakramen som världen någonsin skådat.
Istället får det bli här på bloggen jag skickar mitt grattis i år.
Att fira sina barns födelsedagar är ju lite som att fira sin egen största upplevelse i livet. Upplevelsen att sätta ett liv till världen.
Det sa Emmy till mig när hon fyllde 20 …
-mamma, det är ju du också som ska firas idag, du har ju krystat ut mig, så vi borde fira den här dagen tillsammans du och jag …
Älskade lilla Emmy, vilken gåva du varit för mig och vår familj.
Förra året var du bortrest även då på din födelsedag, fast jag såg till att ta igen den några veckor efteråt och då hade vi det så här trevligt.
I år står min tillit till din bästa vän Matilda, att hon gör din dag oförglömlig … fast det vet jag såklart att hon kommer att göra.
Jag längtar efter att jag får ge dig, Emmy, en stor kram. Jag längtar efter att få sitta och dricka kaffe tillsammans med dig och prata om sånt där mellan himmel och jord som vi alltid brukar göra – du och jag.
Att få känna skrattet bubbla av allt tokigt du säger, men som ofta har ett stråk av stor klokskap.
Jag längtar efter hela ditt väsen Emmy.
Ett stort varmt grattis på din 23 års dag Emmy …
… och oroa dig inte för vad du ska bli i livet. Livet är här och nu och du är redan något … du är en underbar person och det är egentligen allt som räknas!!!!
Ha en fin dag Emmy och var rädd om dig.
Och till alla er andra önskar jag såklart också en fin dag.
Dagens citat:
Framtiden intresserar mig,
jag ska leva resten av mitt
liv i den.
Kram Annika
Dela gärna

En fetstor grattiskram till min älskade unge. Läs mer »

Finns det något sötare?

Hej på er.
Finns det något sötare än små kattungar?
När jag tittar tillbaka på bilderna på min lilla kattunge Judith, så vill mitt hjärta liksom bara smälta ihop som en eldröd lavaström i bröstet på mig.
Hon var så fantastiskt söt med sina stora, rädda ögon som vittnade om den tragedi hon som mycket liten kattbebis fått vara med om.
Judith var inte någon planerad familjemedlem. Hon var ingen katt som vi väntat och längtat efter. Nej, det var tragiska omständigheter som gjorde att hon plötsligt blev en del av vår familj.
Det var jag själv som stod för tragedin. Naturligtvis var alltihopa en olycka …
Det var när jag skulle köra och handla som en katt kom utspringande från vägkanten och sprang rakt in under  min bil. Som ni förstår så hade jag inte en chans att varken bromsa eller väja undan. Det hördes bara en dov duns när katten slog i botten på bilen. I backspegeln såg jag hur den svartvita katten blev liggande kvar mitt i körbanan.
Blixtsnabbt stannade jag bilen och sprang chockad dit…. det var när jag närmade mig som jag såg att det även låg en liten hårig klump sidan om den livlösa katten. Den lilla klumpen visade sig vara en oskadd kattunge som suttit i munnen på sin mamma.
Snabb som en vessla drog jag kattmamman till sidan, bort från väg 11 och tryckte sedan den lilla chockade kattungen mot mitt bröst.
Med kattungen innanför tröjan knackade jag på i alla närliggande gårdar och hus, men ingen ville kännas vid varken den lilla ungen eller den döda mamman.
Det fanns bara ett alternativ. Kattungen fick följa med mig hem, och jag fick bli hennes nya mamma.
Jag skrev en efterlysning på facebook, för kanske fanns det någon som kändes vid den döda katten trots allt, kanske fanns det fler ungar någonstans …
Den där efterlysningen gav ingenting – mer än många hjärtan och hälsningar. Även några argsinta kommentarer trillade in såklart, om allt jag gjort fel och allt jag borde gjort…
Jag brydde mig inte ett dugg om de där arga kommentarerna jag fick på nätet. Jag gjorde precis allt som jag kunde göra den där gången, och alla fina kommentarer vägde upp med råge.
Och för lilla Judith blev det så bra det bara kunde bli.
Den första tiden var jag tvungen att mata henne med nappflaska. Eftersom hon var full med både loppor och skabb, så fick hon komma till veterinären ganska omgående. Hon fick vaccinationer och en grön tatuering i örat.
På bringan hade  hon ett infekterat sår som jag smorde med salva. För att hon inte skulle slicka på det där såret fick hon vara klädd i en liten tröja gjord av ett par gamla strumpbyxor.
Nej, katten Judith var varken planerad eller efterlängtad … Men hon var icke desto mindre välkommen för det.
Vi tog emot henne med öppna armar och gav henne ett ”för-alltid-hem”.
Den sommaren njöt vi av det gulligaste som finns i hela världen. En lekfull liten kattunge.
Idag är Judith en naturlig del av vår familj såklart. Hon har fått ett gräsligt humör i vuxen ålder måste jag säga. Fast även om hon både morrar, spottar och fräser, så skulle hon aldrig använda sina klor för att riva mig.
Vår lilla, fina Judith!
Dagens citat:
Ingen dörr är stark nog att stänga ute en katt,
eller en älskare.
Ja, det var väl tur att det var en katt som ödet förde till mitt hem den där dagen … för någon älskare hade jag inte alls orkat med, i synnerhet inte om han haft både skabb och loppor …
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna

Finns det något sötare? Läs mer »

Ullaredsvännerna.

Hejsan.
I nästan 25 år har jag rest till Ullared med ett underbart gäng ”töser” … ja, för unga töser var vi då när vi startade vår tradition och för första gången begav oss till det gula varuhuset i Halland.
Då var våra barn små, någon unge låg i magen och någon annan var knappt påtänkt …
Då handlade vi små sparkdräkter, kräklappar, billiga bävernylonoveraller och tvättlappar i gul skumgummi.
Sedan dess har vi åkt till Gekås två gånger om året. Varenda år. De där resorna har blivit som kära utflykter med underbara vänner, som vi alla fyra ser fram emot väldigt mycket. Våra inköp har förstås ändrats i takt med att åren gått … numera består våra varukorgar mest av saker till oss själv, våra hem och en och annan pinal till våra äkta män, såsom kalsonger och arbetstrumpor.
Men mest pengar lägger vi nog på det intresse som ligger oss alla så varmt om hjärtat – våra hundar!
En för alla, alla för en
Den här gången var jag osäker på om jag överhuvudtaget skulle kunna följa med för min onda rygg. Att åka bil fungerar bra med ryggen, men att kunna gå så mycket …
Efter ett långt telefonsamtal, enades vi om att vi skulle göra ett försöka. Om vi så bara skulle köra dit upp och äta våra sillamackor på pakeringen och sedan köra hem igen – så skulle vi dit!
Så jag steg upp i ottan, staplade ut i bilen och begav mig mot vår mötesplats Wittskövle.
Med förkylning och krämpor lite till mans var vi ett lite mer tystlåtet och dämpat gäng än vanligt.
Men vi hade turen med oss, och varuhuset var nästan tomt på besökare den här dagen, och det passade oss perfekt.
Sillamackorna smakade ljuvligt som alltid och det blev en helt ok dag, trots allt.
Tack vare att kundvagnarna är gigantiskt stora och höga där på Ullared så kunde jag använda den lite grann som smygrullator och med täta vilopauser så höll jag likt en krigare ut hela dagen.
Tack mina fina Ullaredsvänner ♥
Med tanke på min ena Ullaredsvän, Ingrid,  som nästan konstant nös och snorade den här dagen tycker jag att följande lilla citat kan passa …
Dagens citat:
Antingen är det kärlek
eller influensan …
symptomen är typ samma ….
Nu ska jag ta på mig en av mina vårliga skjorter från Gekås och njuta av dagen.
Jag önskar er alla en härlig dag.
Kram Annika
                                                                                                                                                                                                                           
Dela gärna

Ullaredsvännerna. Läs mer »

Gult.

Hejsan.
Man kan ju nästan säga att det är påsktider nu, och det älskar jag verkligen.
Även om just gul färg inte är mina absoluta favoritfärg, så har jag någon slags hatkärlek till just gult.
Fast jag ofta väljer bort det mesta som är gult, så är det som om den gula färgen bestämt sig för att välja mig…
All växtlighet som är gul, tycks ha extra växtkraft hemma hos mig. Jag tror att gult är den starkaste av alla färger. Se bara på en maskros. Finns det någon växt som har större kraft?
Och vem kan låt bli att älska de underbara påskliljorna till exempel??
Gult är inte fult, gult är vackert … även om jag inte alltid gillar det.
Kvällens citat:
Alla har vi en gemensam
bokstavskombination …
…. VIP
Så är det såklart, alla är vi ”väldigt viktiga personer”. Du, jag och alla i hela världen!! Bruna, vita, svarta och gula, all är vi VIP.
Ha en fin kväll och kram.
Annika
Dela gärna

Gult. Läs mer »

Ibland måste det bli riktigt fult, för att sen kunna bli riktigt snyggt.

Hejsan
Det är ju inte så ofta som vi visar hur det ser ut från en byggarbetsplats när det är som allra fulast.
Ofta är man så mån om att det ska bli snyggt och klart, så man glömmer bort att fota och föreviga de där ögonblicken då allting är som mest röriga.
Just nu håller vi på med en renovering i ett litet hus på Österlen. Där ska bli ett nytt, större modernt kök och en bärande vägg har därför tagits bort.
Jag vet att det kommer att bli fantastiskt fint när alltihopa är klart och det ska bli så spännande att få se resultatet.
Dagen då jag var på besök ute hos snickarna hade den tunga rejäla järnbalken precis blivit levererad. Det är den som istället för den bärande väggen ska hålla upp alltihopa.
När man ser rummen såhär sönderplockade så inser man hur mycket där är att tänka på.
Inne i huset vid havet var det ganska rörigt den här dagen, som ni kan se, men jag lovar, utsikten från det lilla köksfönstret var precis lika vacker som alltid.
Hemma i vår egen stuga hade en liten vårblomma smugit sig in i köket.
Nu är vi väl sugna på vår allihopa …
Dagens citat:
Se inte kaos som ett hot
utan som en möjlighet.
Vårt företag kommer gärna hem till er också och river, bygger och skapar ett planerat kaos.
Vår hemsida hittar ni här.
Ha en härlig dag och kram på dig.
Annika
Dela gärna

Ibland måste det bli riktigt fult, för att sen kunna bli riktigt snyggt. Läs mer »

Livet rullar på.

Hejsan.
Nu när jag har det lite långsamt här hemma i Gyllebo blir jag sådär extra glad när det trillar in lite hälsningar från mina två döttrarna som är ute i världen.
Såklart kan jag leta upp vårbilder i arkivet och blogga om ….
… men ikväll blir det om ungarna …
Andréa är tillbaka på sitt djursjukhus i Canada igen, efter en veterinärkongress i Las Vegas.
Om det nu finns någon som har fått uppfattningen om att min äldsta dotter är en lugn, stillsam och en smått tråkig plugghäst, så är det en sanningen med modifikation.
Bilderna jag fått skvallrar om vilda och uppsluppna utekvällar där borta i kasinolandet. Drinkar stora som rymdraketer. Kostymklädda vakter som med sneda leende föser ut de glada högljudda ungdomarna för lite frisk luft och tillnyktring….
– mamma, jag var den bästa tjurridaren de hade sett där på två år … Skrev hon uppspelt på snapchat, en kväll till mig…
-om någon dag när blåmärket mognat, kan jag skicka en ny bild på hur det blir när man klänger sig fast på en sådan där tjur …
Ja, målmedveten unge, vad det än gäller … festa eller bli veterinärspecialist – allt gör hon med samma tålmodiga entusiasm.
Min lilla söta Emmy, borta i Australien berättar inte så många vilda historier för mig … och det är väl kanske lite av omtanke, misstänker jag. Men foto skickar hon från sin kofarm, där hon och Matilda är tillbaka och sliter som mjölkerskor.
Min härliga lilla tös.
Boktips
Jag har lyssnat klart på ännu en bok. Uppföljaren till ”konsten att höra hjärtslag” …
Hjärtats innersta röst av Jan-Philipp Sendker.
En mysig och vacker bok med en härlig röst av uppläsare till ljudboken.
Dagens citat:
Naturen har inga principer.
Hon gör ingen skillnad mellan gott och ont.
Ha en fin kväll och kram på er alla.
Annika
Dela gärna

Livet rullar på. Läs mer »

Långsamt.

Hej hej
Ja, ordet långsamt får verkligen symbolisera hur allting är för mig just nu. På ett vis är det ganska behagligt, när tiden känns som att den stannat upp en smula och går lite långsammare förstås. Det förargliga är att på klockan och i kalendern rullar det på med precis samma hastighet som alltid.
Det är liksom bara jag själv som blivit långsam.
Men i hjärnan är jag inte så långsam. Det snurrar på som vanligt där uppe i bikupan, i samma hastighet som alltid.
Jag får liksom lite energiöversvämningar av att vara alltför sysslolös. Normalt far jag ju mest runt som en virvelvind dagarna i ända med en massa projekt.
Nu har mitt onda trillat ner till grad 6, 7 med hjälp av roliga piller, så nu kan jag hitta på små pyssel mellan varven som jag sitter med mitt pappersarbete.
Mormorsrutorna har fått komma fram igen, och nu återstår bara några få lappar innan finalen väntar. Monteringen av hela härligheten. Det blir en mysig filt för katten det.
Att blogga är också en angenäm sysselsättning. Här sitter jag på min ergonomiska stol, som gör att hela min kropp kommer i rätt position. Spånar, grunnar och skriver.
Det har liksom kommit att bli mitt fönster mot omvärlden … eller nej …. det är ju faktiskt ett fönster för omvärlden mot mig … jaja …. ett fönster kan man säga.
Egentligen är jag nog ganska tacksam för att det blev så mycket snö just nu när jag är så långsam.
Så lite tacksam är jag för att snön ligger här och håller mig lugn. Det liksom dämpar allt.
Inne i stugan ståtar ännu den ljuvliga vårbuketten som vi gjorde på Allé. Precis som vi fick lära oss har tulpanerna växt ikapp det gröna …
Då fick vi lära oss att binda tulpanerna lite lägre än det övriga, eftersom de snabbt skulle växa högre än allt annat.
Och se nu så vackert.
Dagens citat:
Om jag får göra det långsamt
Gör jag precis vad du vill
Om jag får göra det långsamt
Jag hoppas ni alla får en härlig dag, om den går fort eller långsamt spelar ingen roll, bara den är angenäm.
Kram på er.
Annika
Dela gärna

Långsamt. Läs mer »

Omtanke som värmer!

Gokväll i stugorna.
Jag vill egentligen bara kika in och framföra ett litet tack till mina fina vänner…. eller nej … jag menar såklart ett stort tack! TACK ♥
I veckan kom några av våra närmsta vänner hit med en blomma till mig. Och mitt hjärta svämmade över.
En blå, kraftig och hoppfull hortensia fick jag.
En kort liten pratstund om jämmer och elände, innan humorn och skrattet tog över – som alltid.
Så är det när vi träffas, och såklart – en varm och innerlig kram!!
En annan liten fin omtanke fick jag av min dotter Amanda.
Det var när hon kom hit för att hämta mig en kväll som hon stack fram en liten bild som hon skrivet ut …
– mamma, jag tycker denna bilden påminner så mycket om dig, sa hon.
Bilden jag fick av henne var en underbar teckning, illustrerad av Lisa Aisato.
En bild av en förnöjsam kvinna som står i hällande regn och bara njuter. Runt henne står alla andra och lider av det strilande regnet, medan hon bara står där och ler. Tacksam och tillfreds med livet.
Precis så!!! Den här bilden får bli min förebild. Såhär ska jag se till att leva mitt liv lite mer!
 Kvällens citat:
Det är inte lyckliga människor som är tacksamma.
Det är tacksamma människor som är lyckliga.
Ha en fin kväll, och tack till er som kikar in här.
Kram Annika
Dela gärna

Omtanke som värmer! Läs mer »

Rulla till toppen