Avslag från försäkringskassan – igen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
I förra veckan kom brevet på min överklagan om Stefans sjukpeng från försäkringskassan. Avslag igen …
Inte en krona kommer att betalas ut från januari månad, det verkar nu vara klubbat och klart.
Nu har Stefan överlevt ändå. Han har ju mig som finansminister, så han har haft pengar till både kaffe och snus, även om det tullats rejält  på pensionspengarna …
Jag kunde se hur arg Stefan blev när han satt där med beslutet i näven.
–Nej, där är tydligen inget fel på mig, fräste Stefan, och slog numret till Ejlertslunds Grus & Betong.
-Nu ringer jag och beställer gjutningen till huset …
Sedan linkade han haltande ut i sin grävmaskin.
Grundelementen, armeringen och alla avloppsrör kom på plats i ren ilska och jag insåg att jag gjorde säkrast i att hålla mig inomhus på behörigt avstånd.
Jag känner Stefan och jag vet att han hade på ren trots kunnat fortsätta jobba med två brutna ben om det skulle vara så.
För någon månad sedan ringde en okänd kvinna mig på mobilen.
Hon var från Skattemyndigheten och ville bara höra om huset vi sökt bygglov för nu var klart … ja för i  så fall skulle vi genast börja betala skatt för det… hon kunde skicka ut en blankett sa hon …
Jag tänkte på det där telefonsamtalet när jag såg Stefan sitta där i sin grävmaskin, hög på smärtstillande tabletter, men med en entreprenörs envishet. En liten småföretagare som aldrig är fri, aldrig sjuk och alltid betalar sin skatt. Ringer en kund så kör han dit oavsett hur röd den dagen är. Han ser till så att jag och en sex, sju andra grabbar varje dag har ett jobb att gå till och varje månad pengar på våra konton. För utan honom hade det blivit noll och ingenting – i alla fall i den här ”fabriken”.
Varför blir han sviken när han behöver? Varför ville ingen ambulans hämta honom när han höll på att dö? Varför har inte han rätt till sjukpeng när han verkligen behöver? Jag blir så arg.
Men så kom gjutbilen och jag kunde se hur det blev fart på grabbarna. De unga killarna hade kommit en stund för att hjälpa till. När man gjuter måste man vara många och då är det bråttom …
Den där dagen var Stefan både ledsen och arg, men i ren ilska är plattan till vårt lilla hus nu klar.
Förmodligen kommer det att dröja ett tag innan där står ett färdigt hus, så Skatteverket får försöka klara sig utan vår fastighetsskatt ett litet tag till …
Den kvällen låg Stefan sedan bara på soffan med en flodhästfot och lät sig villigt bli uppassad av oss alla… för något annat kunde han inte.
-tidningen tack.
-hämta min snus
– räck mig dosan
-släpp in katten
I min hjärna började jag  formulera brevet till nästa överklagande till fk, kanske ett brev till kvällstidningen också och eventuellt ett till Kalla Fakta …
Nu när Stefan själv inte kan sätta ner foten så hårt, så får förbaske mig jag försöka göra det!
Kvällens citat:
Ingenting är säkert här i världen
utom döden och skatterna.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Avslag från försäkringskassan – igen. Läs mer »

Sommarfeeling som inbjöd till ett dopp.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej.
Den här helgen har varit extra härlig tycker jag. Även om det såklart varit kyligt och kallt på mornarna så har det nästan blivit sommarvärme i vår lilla oas uppåt dagen
Min morgontur började med en kall dimma och trötta vitsippor. Men jag älskar den där första timmen på dagen, då jag får vara med om att hela naturen vaknar upp och livas till.
Fast uppåt dagen kom värmen och solen.
Amanda och lilla hunden Snowie passade på att vila middag ute i soffan på trädäcket, där det nästan alltid är varmt och skönt när solen är framme.
Jag hade varit i handelsträdgården och köpt lite nya sommarblommor, så jag hade fullt upp med plantering och vattning. Åhhh vad jag älskar att pyssla runt i min trädgård.
Stefan som varit och lånat ett par kryckor av en vän, satt mest och deppade i solen. Kanske funderade han på att tälja till ett träben åt sig … fast det är kanske bäst om han håller sig till sina gubbar ändå.
Men så kom han på andra tankar … Något man kan göra fast men har ont i foten, det är att bada förkunnade han bestämt …
Med ett snett leende linkade han bort till pooltrappan och klev i. Fast vi kunde allt se att det där leendet liksom förändrades efter hand. Det liknade mer och mer en vanlig grimas. Frustande kastade han sig i vattnet och såg sedan ganska nöjd ut med att ha tagit årets första dopp.
Dagens citat:
Jag pratar varken otydligt
eller fort.
Det är du som har stavfel
i öronen och hör
långsamt.
Ha en ljuvlig dag och kram.
Annika
Dela gärna
     

Sommarfeeling som inbjöd till ett dopp. Läs mer »

Koppeltankar.

Lämna en kommentar / Hundar och katter / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Med tre koppel och tre yrväder till hundar så måste det väl vara det som kallas för koppleri? Koppelröran som blir då …
Även om jag i början inte trodde att det skulle gå så bra att gå på mina långa vandringar med alla tre hundarna, så har det visat sig att det funkar alldeles utmärkt. Det är som om de alla tre vet sina positioner. Det är när vi möter någon människa eller de får syn på andra hundar, det är då det blir lite mer kaosartat. Då far de runt mina ben och jag blir liksom inlindad i alla koppel så jag mest liknar en bit kassler.
Jag älskar verkligen att vara ute med hela mitt lilla gäng. De bästa kompisar man kan tänka sig.
Ibland händer det att vi stöter på lösa hundar på vår runda runt sjön. Hundar som springa långa runder från sina ägare och ibland kommer ända fram till mig och mitt gäng. Det är inte ok och dessutom förbjudet i ett naturreservat. Hela naturen är som en enda stor barnkammare just nu. Såklart kan man ha sin hund lös om man har sådan lydnad på den och den håller sig på ett koppels avstånd från sin ägare. Jag har en vän och granne med precis en sådan lydig hund. Hennes fina golden går alltid som om den hade ett osynligt koppel på sig. Den hunden räknas ju som en kopplad hund.
Men det händer att jag träffar människor som har noll koll på de här reglerna eller så struntar de kanske bara totalt i dem.
Det har hänt ganska många gånger att lösa hundar kommit ända fram till oss i skogen, och den hjälplösa ägaren bara vrålat ”han är inte farlig” …. Att stå med tre egna hundar i koppel och en lös skällande hund som springer runder runt oss och nafsar, det är verkligen ingen kul upplevelse. Tänk om mina hundar är farliga då …
Jag har alltid mina egna hundar i koppel. Johnny är visserligen lydig och går vid min sida, men jag är inte helt hundra på att han inte skulle kunna springa fram till främmade människor, så därför får han vackert vara kopplad. De små hundarna är jag mest orolig för att det ska hända dem något. Tänk vilken hemsk tanke om en rovfågel plötsligt hade grabbat tag i en liten hund och bara seglat iväg upp i skyn … Och även om de är små så stör de ju alla vilda djur som har sina ungar nu. Våra sällsynta hasselmös, rådjuren och alla andra som har sin boning i naturreservatet.
Jag har fått lära mig att som hundägare har jag inga rättigheter, jag har bara skyldigheten att visa hänsyn och respekt.
Kvällens citat:
Jag slutade förklara mig själv,
när jag insåg att människor
bara förstod utifrån sitt
eget perspektiv och tankesätt.
Ha en härlig kväll och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Koppeltankar. Läs mer »

Tomatplantor och första middagen ute.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Vilken fantastisk helg vi har haft. Här hos oss har det varit nästan som sommar.
Innan min Budapestresa så frågade en vän mig om jag ville ha tomatplantor. Såklart!
Nu är mitt orangeri fullt av ljuvliga, väldoftande tomatplantor av olika slag, och olika sorters chiliplantor.
Åhhh … det ska bli så spännande. Jag ska passa dem som små bebisar.
De närmaste dagarna måste jag plantera om dem allihopa och så ska de få rejäla stöd så de kan trivas här hos mig.
Tusen tack Sjörödsingela ♥
Stackars Stefan har mest lidet av det fina vädret tror jag. Sådär ni vet, när det spritter i kroppen av all energi och allt man vill göra, men inte kan. Men hans fot blir liksom bara sämre och sämre för varje dag som går, så det har inte varit så lätt för honom.
Han fick helt enkelt sitta lite mer parkerad i soffan och bara njuta. Och när det blev tid att grilla så kunde han sitta på en stol och passa köttet. Jo, lite nytta av honom  det har jag nog allt haft.
Och när maten var klar och vi avnjöt den första tuggan, då var vi båda ense om att livet var ganska härligt trots allt.
Några som njuter alldeles extra mycket när vi äter utomhus, det är alla våra hundar.
Det är som om vissa regler inte existerar när vi går utanför dörren… Utomhus får man tigga lite mer och sitta lite närmre vid matbordet. Det bara är så!
Så har jag lyssnat på lite ljudböcker.
Den första gillade jag inte så mycket. Det var en bok av Therése Lindgren som heter ”Ibland mår jag inte så bra”. Den handlar om psykisk ohälsa, och är nog en bra bok för de som lider av just detta och som kan identifiera sig med henne. För mig blev den ganska tjatigt och jag kom bara till hälften.
För övrigt en söt och gullig tjej som jag verkligen unnar att få må bra och som jag imponeras av.
Den andra boken jag lyssnat på var en bok av Bettina Bieberstein Lee som heter ”Korpsystrar”. Den gillade jag, och lyssnade med spänning på ända till slutet.
Dagens citat:
Så länge vi lever
är vi elever.
Ha en fin dag kära ni. Jag ska jobba undan på kontoret fort fort, så jag kan komma ut till mina plantor i orangeriet.
Kram Annika
Dela gärna
     

Tomatplantor och första middagen ute. Läs mer »

När lillan kom till jorden …

Lämna en kommentar / Familj / Av / / / 4 minutes of reading
Hejsan.
Den 1 maj 1988 är en dag som jag aldrig någonsin kommer att glömma.
Då när klockan var fem i åtta på morgonen så tittade hon ut, vår förstfödda lilla prinsessa. En liten tjej som vi trodde skulle vara en liten, spinkig, ljushårig bebis och som skulle passa till att heta Linn …
Det blev något mycket bättre, det blev en svarthårig liten knubbig tjockis som fick namnet Andréa!
När jag var gravid med Andréa så var det inte som det är nu för tiden, att man gläder sig, förbereder sig och har stora babyshowerparty. Nej, då var det otur att köpa saker i förväg och man skulle för allt i världen inte ta ut någon glädje i förskott ifall något gick snett. Som om alltihopa bara skulle gå tillbaka och försvinna i glömska då.
När jag blev mamma för första gången hade jag nästan inte köpt en enda sak. En barnvagn var beställd, men att ta hem den var inte att tänka på, det fick vi fixa på hemvägen från BB …
Med åren har jag lärt mig att istället ta ut så mycket glädje jag bara kan i förskott!! Alltid!
Jag och pappa Låke höll som bäst på att renovera den lilla avstyckade gård som vi köpt och jag jobbade på så mycket jag kunde.
På Valborg var det nog en vecka kvar till beräknad förlossning. Vi hade bjudit in släkt, grannar och vänner till ett majbålsfirande och jag minns att det var lite tungt att springa med alla saker ut till bålet den där kvällen.
Det blev en glad och lyckad kväll och jag var inte i säng förrän en bit efter midnatt.
Den där natten vaknade jag igen vid fyra tiden och klockan sex på morgonen anlände vi till Ystad BB, eftersom jag hade fått lite väl ont i magen och jag borde kontrollera det hela.
Där hamnade jag i ett förberedelserum för inskrivning, ombyte och kontroller.
Det skulle visa sig att jag inte skulle komma längre än dit, eftersom Andréa då hade bestämt sig för att det var dags att komma ut.
Fem i åtta kom hon och jag var den lyckligaste mamman i hela världen.
Att föda barn och bli mamma var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Jag var liksom som klippt och skuren för det.
I alla fall sa hon det, den lite häpna barnmorskan som inte riktigt hann med i svängarna när min lillan kom till jorden.
Andréa var en underbar unge och jag minns att jag njöt av varenda sekund när hon var en liten bebis.
Andréa var en underbar tjej. Redan som liten hade hon båda fötterna på jorden, men med en räv bakom vardera öra.
Hon var lite ”lillegammal” och hon lekte hellre med alla våra djur än med sina leksaker på rummet.
Det kom ytterligare två underbara tjejer in i familjen och Andréa blev storasyster. En roll hon passar så bra till. Hur hon var som storasyster lämnar jag åt Amanda och Emmy att bedöma, men jag vet att de idag älskar henne gränslöst.
Fortfarande är hon den beskyddande storasystern, även om hon har kvar sin busiga sida och ofta gör små retliga saker mot sina systrar.
Som tonåring var Andréa som de flesta andra tonårstjejer skulle jag tro. Hon gjorde förbjudna saker såklart.
Hon var redan då självständig och med sin svarta epatraktor for hon som 15-åring över hela Österlen.
Sin student tog hon i Ystad med ganska skrala gymnasiebetyg. Jag tror att hon på den tiden hellre busade med killarna och hade kul.
Och jag tycker väl också att om man inte får busa med killar när det finns roliga killar… ja när tusan ska man då få busa med killar … Livet är liksom så kort.
Såklart har vi föräldrar hjälpt och stöttat henne i valet av utbildning och arbetsplaner. För den dagen kom då hon själv insåg att valet och ansvaret var hennes eget då det gällde sin framtid.
Med mycket envishet och kämparglöd läste hon in alla de missade betygen och ämnena på komvux under två års tid. Sedan började hon resan mot sin dröm – att bli veterinär.
Var hon står idag kan man läsa här.
Idag är hon en strålande vacker kvinna, och jag älskar henne precis lika mycket som den dagen då jag för första gången fick se henne och hålla henne vid mitt bröst.
Ett stort varmt grattis min älskade tös!!!
 Kvällens citat får bli Andréas älsklings citat.
Det där av ” Det lilla Blå Tåget” …
Det ska gå, det ska gå, det ska gå …..
Kram och ha en härlig kväll
Annika
Dela gärna
     

När lillan kom till jorden … Läs mer »

Jag är bara en tillfällig gäst i naturen.

Lämna en kommentar / Natur, Trädgård / Av / / , , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Först av allt vill jag börja med att skicka de varmaste grattiskramarna över till Canada och till min dotter Andréa.
För just idag fyller hon 30 år. Grattis gumman♥
Fast hon förtjänar ett eget inlägg, så det kommer lite senare idag.
Här hos oss njuter vi nu för fullt av att våren sakta kommer och tar sitt fäste. Vitsipporna står som vackrast nu och just i Gyllebo så växer de precis överallt. Som ogräs i mina rabatter.
Rabatter …. de platser där jag envisas med att odla växter som jag själv anser vackrare än de växter som egentligen bodde där från början.
Jag funderar på det där…. Om jag bara låtit allting vara, så hade naturen ganska snabbt återställt allt som den själv hade det från början.
Som alltid är det lite oroligt att lyfta ut träden från orangeriet. Man vet ju aldrig när det slår till och blir en frostknäpp. Fast någon gång måste man våga, och nu har de åkt ut.
Det får helt enkelt gå som det går …
Våra trallgolv har Stefan behandlat i fjor med något rysligt dyrt medel. I år kan man se hur de sakta blir precis sådär som jag vill ha dem. Gråa och väderbitna.
De där pinnarna som bara står där i två krukor, det är Stefans änglatrumpeter. Jag kan se att det syns antydan till något grönt spirande på en av stammarna så de får en chans att visa sig … ibland kan det bli de plantorna som blir det vackraste.
Vårt envisa magnoliaträd som aldrig ville börja blomma, har nu äntligen fått lite vita blommor. Det tog tio år innan vi kunde se den första lilla vita blomman. Nu är jag ganska snopen över att blommorna inte alls är sådär ståtliga och vackra som jag föreställt mig, utan det ser mer ut som om någon varit riktigt förkyld och bara kastat engångsnäsdukar vilt omkring sig.
Fast jag älskar det ändå, mitt så kära magnoliaträd. Det där trädet vi fick av mina föräldrar i bröllopspresent.
Runt vår tomt har vi bara ett enkelt fårstängsel. Dels för att hålla hundarna inne på tomten och dels för att hålla rådjuren utanför tomten. På sommaren när allting grönskar så ser man inte det där ganska fula stängslet.
Men jag gillar att man kan se genom det nu tidigt på våren. För kolla bara så vackert det är, där bakom vårt orangeri.
Så ljuvligt.
Den här första tiden på våren är så härlig, nästan lite ömtålig. Allting är så skört.
Jag tänker mig att jag själv också är som en liten spirande skir planta, och tar allting lite mer försiktigt och lugnt numera. Saker är inte så förtvivlat bråttom. Det kommer bli fint ändå. Tids nog.
Mossan som växer här överallt, den får vara, den gör vår trädgård lite trolsk tycker jag.
Jag tänker mig det som om jag bara är en tillfällig besökare här på den här platsen. Att naturen låter mig bo här för en liten stund, jag lånar det här stället en liten pyttedel av den stora evigheten.
Dagens citat:
Jag ser
Jag hör
Jag känner
Jag räknas
Ha en riktigt fin första maj alla underbara läsare.
Njut lite mer och jobba lite mindre. Livet är så förtvivlat kort.
Kram Annika
Dela gärna
     

Jag är bara en tillfällig gäst i naturen. Läs mer »

Mitt April 2018

Lämna en kommentar / Månadssummering / Av / / , , / 2 minutes of reading
Mitt april har bjudit på ett kärt återseende … en alldeles för kort vecka där jag tog tillvara varenda sekund med min äldsta dotter och hennes kompisar
Mitt april har även gett mig tillbaka tron på min egen kropps förmåga att läka sig själv. Jag fick uppleva en av de värsta smärtor i livet, men hade turen att till sist få en förstående läkare som verkligen ville hjälpa. Sakta blev jag mer och mer rörlig och därmed blev smärtan lättare att bemästra och min vardag blev lite mer normal igen.
Samtidigt drabbades Stefan av en fotskada som fort försämrades och en ”förnedringskassa” som nekade honom sjukskrivning och istället hänvisade till Arbetsförmedlingen. Jag fick insyn i hur sjukt vårt svenska sjukskrivningssystem är.
Jag fick mer än en gång sända en tacksamhetens tanke till våra duktiga säljare på Länsförsäkringar, för att de varit noga med att ge oss ett bra skyddsnät. Utan det så hade vi nog varit lämnade åt råttorna …
Jag åkte på en resa till Budapest med en kär vän, där jag samlade skön energi och hade riktigt roliga dagar.
Nu hälsar jag maj månad välkommen. En månad då jag ser fram emot att få träffa nya spännande kvinnor på en bloggträff, en månad då jag hoppas Stefan får sin fot opererad, en månad då vi pekar finger åt fk och visar att vi kan fixa livet ändå, en månad då jag kanske, kanske kan flyga en snabbis till Canada … men bara kanske … Välkommen maj.
Note myself: Tänka på var jag lägger min röst i höstens val …
Löparstatisktiken ligger även denna månad på 0 kilometer. Trots det har jag lyckats göra mig av med de tre överflödskilona som helt fräckt smög sig på under vintern.
Ha det fint
Kram Annika
Dela gärna
     

Mitt April 2018 Läs mer »

Glada dagar i Budapest, del 2

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Så är det väl dags för ett inlägg om sista delen av vår härliga Budapestresa.
Jag och Petra hade köpt biljetter till ”hop on, hop off bussar”, vilket är ett jättesmidigt sätt att ta sig runt i en storstad för att komma till alla sevärdheter.
Vår plan var att starta dagen på ett stort termalbad. Vi hade tittat ut att vi ville till Széchenyia, vilket är ett av de största baden i Europa.
Men något gick snett och vår ”hoppapå-buss” hoppade över precis den lilla rutten där badet låg. Så istället hamnade vi helt fel och en bra bit därifrån. Men vi  haffade en snygg, muskolös kille på gatan, som utan tvekan följde med oss på en av stadens lokala bussar för att visa vägen. Helt utan betänkligheter plankade vi alltså bara på en vanlig stadsbuss.
När vi sedan hoppade av på ett torg pekade killen ut var vi skulle gå, gjorde en slängkyss till oss och försvann.
En äkta ungersk gentleman.
Vi strövade över ett vackert torg på vår väg till badet. Bronsstatyer som alla hade sin egen särskilda betydelse.
Så kom vi till sist fram till badet. Så himla härligt!
Och så underbar upplevelse.
Man kunde välja på ett vanligt omklädningsrum eller ett eget bås. Skillnaden var inte så stor i pengar så vi valde vars ett bås.
Och om någon undrar om man kan lyckas bli inlåst i ett sådant här bås, så kan jag meddela att – ja, det kan man ….
…som vi skrattade….
Efter badet när vi båda var skrynkligare än två russin, sög det rejält i våra magar. Jag hade läst på nätet om ett ställe nära badet, där man kunde äta en stor nötfylld pannkaka med chokladsås.
Lite besvikna blev vi allt eftersom det på bilden såg ut att vara betydligt större och godare. Nåja, de där pannkakorna slank ner och vi strosade glatt vidare.
På kvällen tog vi igen vårt matintag med en stor rejäl grilltallrik. Vi orkade inte ens äta upp hälften och enades om att just där och då hade vi haft god nytta av våra båda matglada män.
Under vår resa så hade vi sådan tur med vädret. Bara en eftermiddag blev det lite regnigt. Fast det var inte så farligt, eftersom temperaturen låg på 27 grader. Vi drog bara på oss ett par regnponchos och traskade glatt vidare.
När det ändå regnade så passade vi på att gå på en isbar.
En annan dag traskade vi i nästan två timmar för att komma till ett stort köpcentrum.
Genom tvivelaktiga kvarter gick vår promenad, men till sist var vi framme. Med lite stärkande fika så var vi sedan redo att shoppa loss.
En dag besökte vi den stora saluhallen med all den inhemska maten. Chili, vitlök och rökta korvar hängde i långa rader från de otaliga stånd inne i hallen.
Jag och Petra handlade inget där på den stora matmarknaden. Istället gick vi ut i solskenet och satte oss och drack något stärkande.
Tiden går fort när man har roligt och vips var det tid att vinka adjö till ett härligt Budapest.
Efter några underbara dagar var det såklart trist när någon la beslag på Petras mobiltelefon där på flygplatsen. Men det är värdsliga problem. Vi hjälptes åt att spärra det som gick att spärra och sedan hoppade vi på planet mot Sverige igen.
Tack Petra för en fantastisk resa och för ditt underbara sällskap. Kanske väntar nya spännande äventyr på oss framöver. Så håll i hatten världen, det här kanske bara är början…
Dagens citat:
Det finns många människor
som trots alla motgångar
har behållit ett varmt,
kärleksfullt hjärta.
Dessa människor förtjänar
respekt.
Ha en fin dag och en stor kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Glada dagar i Budapest, del 2 Läs mer »

Hemma igen.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hejsan
När man varit ute på resande fot så är det alltid så skönt att komma hem igen.
Fast jag bara varit borta i knappt en vecka, så kändes det såklart härligt att vara tillbaka i Gyllebo igen.
Och hos min Stefan!
Jag behövs liksom här i Gyllebo känns det som.
De stora maffiga rosorna såg ut att ha gjort sitt under de dagar jag varit borta. Jag gillar att det är fint för dem som är kvar här hemma. Min familj!
… även om de nog inte lägger märke till färska blommor och sånt…
Katten Felix blängde lite på mig och min väska när jag gjorde entré i stugan igen.
Han gillar inte resväskor, han har lärt sig att när de plockas fram så blir hans rutiner ofta lite rubbade.
I hans värld är det resväskans fel ….
Till kvällsmat blev det en enkel korv stroganoff och till kvällens fika gjorde Amanda en underbart god fransk chokladkaka. Det kändes gott att vara hemma igen.
Sedan satt vi bara där i soffan och njöt framför TV:n.
Vi skrattade åt lite gamla filmer och hade en helt vanlig mysig hemmakväll.
Kvällens citat:
Jag kan inte förhindra
att jag blir gammal.
Men jag kan se till att
jag har kul på vägen.
Ha en mysig kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hemma igen. Läs mer »

Glada dagar i Budapest, del 1

Lämna en kommentar / Resor / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Förra helgen så reste jag tillsammans med min härliga väninna till Ungern. Vi hade hittat ett billigt flyg till Budapest och såg verkligen fram mot lite glada dagar. Vi kände båda att vi behövde semester, glädje och ny energi.
Och det fick vi med råge.
Men vi börjar väl från början.
Vi tog flyget från Sturup en tidig morgon. Jag och Petra.
Vi hade tvekat lite på om vi skulle boka lägenhet eller vanligt hotell med hotellfrukost. Valet landade på en liten lägenhet och såhär i efterhand så var det ett verkligt lyckat val.
Vi fick för en billig peng en jättefin liten solgul lägenhet. Istället för hotellfrukost gav vi oss ut i vimlet och åt vår frukost på små caféer, för nästan inga pengar alls.
Med grindar och koder kände vi oss väldigt trygga med att bo mitt inne i Budapests stadskärna. I början var det nästan så vi själv inte ens kom in …
Ett rejält badrum hade vi i vår lägenhet och det är ju alltid skönt. Men vad hade vi egentligen i alla de där necessärerna … mest piller och plåster kanske …
Vi hade en liten lista på saker vi ville hinna med på vårt besök i Budapest och med en kartas hjälp gjorde vi upp en plan. Min härliga kompis visade sig vara en naturbegåvning när det gällde kartläsning.
Med ryggsäckarna på våra ryggar gav vi oss genast ut i sommarvärmen.
Först ut var de berömda bronsskorna som står som ett minne och monument på kanten till floden Donau.
Det ville vi båda se! Det där gripande konstverket som är en hyllning till de tusentals judar som avrättades längs Donaus stränder och kajer.
Vi tyckte båda att det var en viktig plats att börja vårt Budapestbesök med.
Gripande och så värt den ganska långa vandringen dit.
 Efter en lång härlig promenad genom staden kurrade våra magar och vi hittade snabbt ett mysigt ställe att äta vår lunch på. För bara några tior fick vi stora rejäl portioner som ingen av oss orkade äta upp.
Så mysigt och gott.
Sedan strosade vi vidare genom staden.
Vi hade valt att bo på Pest-sidan av floden Donau och det passade oss bäst. Det var där som folkvimlet var.
Överallt fanns underbara bronskonstverk.
Nästan som om det var verkliga personer och djur som bara stelnat till i sina positioner.
Några skolpojkar som kastat sina skolväskor och börjat spela kula …
En annan bronsstaty som gick rakt in i mitt hjärta var flickan med hunden. En hund som på exakt samma vis som min egen Johnny såg ut att lämna över sin boll med en busiga tvekan. Som om han både ville och inte ville ge ifrån sig sin leksak.
Med solen gassande över våra huvud strövade vi vidare genom staden. Vi gick längs floden och såg alla de vackra broarna, allihopa i olika stilar.
När andan föll på satte vi oss och njöt av att bara studera människor.
På ett ställe hade någon stickat ett värmande klädesplagg åt ett träd.
Framemot kvällen var vi tillbaka i vår del av staden, Corvin, och tillbaka i vår lilla lägenhet.
Glada och nöjda efter en hel dag full med skratt och intryck somnade vi båda som små barn i våra sängar.
Nästa dag var vi uppe i ottan. Efter en härlig frukost på ett litet fik, var vi redo att ta tag i en ny dag. Med massor av planer och en karta i högst hugg gav vi oss ut i vimlet igen.
På oss väntade en härlig dag fylld med skratt och roliga episoder … men det får ni läsa om i ett annat inlägg.
Dagens citat:
Det som är meningen att ske
hittar alltid en väg.
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Glada dagar i Budapest, del 1 Läs mer »

Rulla till toppen