När vitsipporna står som vackrast.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Just nu står vitsipporna som allra vackrast i skogen.
Även om det har varit ett par regntunga dagar, så har det varit så ljuvligt.
När min dotter Andréa var hemma för ett tag sedan, så gav hon mig några nya små röda piller som jag ska prova mot Lykkes åksjuka. Jag har nästan provat allting, så idag tänkte jag se om de här nya tabletterna tillsammans med de hon redan fått sedan tidigare kan råda bot på min lilla hunds illamående.
Visst är det mysigt i vår Gylleboskog. Den är bäst i hela världen!!
Men det skulle vara så skönt att kunna ta alla hundarna med och köra lite längre iväg. Gå på nya upptäcktsfärder. Till andra skogar och sjöar.
Idag ska jag njuta av dagen och ta allt lite som det kommer. Prioritera det som jag själv gillar allra mest.
Beredd med papper och kräkpåse ska vi ge oss iväg med bilen, hundarna och jag.
Dagens citat:
”Naturen skyndar inte,
ändå fullbordas allt.”
Ha en skön dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

När vitsipporna står som vackrast. Läs mer »

Hur allting kan förändras på en sekund.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Ibland händer det saker som får mig att inse hur skört livet är. Saker som skakar om rejält. Jag inser hur fort allting kan förändras. På mindre än en sekund kan någon du håller kär plötsligt bara vara borta. Eller jag själv … bara som ett poff …
Det här handlar om min älskade dotter, min älskade Amanda.
Det var i början av året som någon backade in i Amandas parkerade bil. Ingen fara med det egentligen. Skadorna på bilen blev ganska stora, så kostnaden för en reparation skulle komma att överstiga bilens värde. Alltså blev det skrotning. För Amandas del blev det bara att leta efter en ny bil. Hon var skyddad av sin försäkring, men tyckte ändå att det var tråkigt såklart.
-skit, suckade hon …
Men så fann hon den. Sin nya pärla. Hon hade bestämt sig för att lägga lite mer pengar på sin bil den här gången, och skickade glädjestrålande ett foto till mig. Strax efter påsk var den hennes. Den nya glänsande volvon.
I knappt två veckor hann hon köra med sin nya fina bil…
Det var en kväll som min telefon ringde. Det var Amanda.
-mamma, jag har kraschat … vad ska jag göra ….
Ja, vad svara man på en sådan luddig fråga??
För att göra en lång historia kort, så gick allting bra, trots allt. Och med bra menar jag att det inte blev några personskador.
Det som hänt var att Amanda bromsat in för en lastbil som skulle svänga och bilen bakom Amanda brast i uppmärksamheten och dånade rakt in i hennes bakända. Krasch!
För Amandas del blev det en natt på akuten med huvud och nackröntgen. Återigen blev det skrot av bilen.
Men allting kunde fått ett helt annat slut! Även om Amanda nu är stel och öm i rygg och nacke, och måste vara uppmärksam på så det inte förvärras, så gick allt ju bra, med tanke på hur det kunde ha gått …
Jag tänker på hur allting kan förändras, bara som genom ett trollslag.
Hur oändligt tacksam jag är för varje gång jag kan ge mina töser en kram.
Jag njuter så av att sitta i mitt vardagsrum med min familj, mina hundar. Se hur dammet dansar i solens strålar. Att kunna notera att fönsterdörren är full av hunddregel och behöver putsas. Att veta att vi alla lever här och nu och i morgon kan vi städa …. om vi inte väljer att göra något roligare förstås….
Den där eftermiddagen då en dåre körde in i Amanda, så hade hon varit i Malmö och handlat. På Ikea hade hon köpte nya glas åt både sig själv och åt mig. Helt osannolikt så höll de där glasen som låg i bilens bagageutrymme. Varje gång jag använder dem, så kommer jag att påminnas om hur tacksam jag ska vara över livet.
När allting går bra så kan man tillåta sig att skoja.
Såklart får Amanda lite pikar från vännerna efter att ha kvaddat sin andra bil på väldigt kort tid … även om hon själv är helt utan ansvar för allting. På sitt facebookflöde hittar jag den här bilden ….
Jag ler lättad och tänker att nya bilar finns det ju miljarder av.
Kvällens citat:
”För att utgöra en ovärderlig faktor i någons liv
behöver du varken vara rik, snygg, framgångsrik
eller komma med smarta råd. Du behöver bara visa
att du finns där, med all din kärlek, när livet skakar till.”
Var rädda om varandra.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hur allting kan förändras på en sekund. Läs mer »

Borta bra men hemma bäst.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Jag har haft det så härligt ska ni tro. Jag har varit på semester med en underbar kompis! Som vi har skrattat!! Allt det där ska jag skriva om senare, men nu är jag hemma igen.
Hemma!!! Åhhh … mitt älskade Gyllebo! Min älskade Stefan, mina hundar, katter och min trädgård!
När jag packat upp min resväska och startat tvättmaskinen, gick jag ut i den svala Sverigekvällen och bara njöt. Det var som om allting hunnit växa och grönska rejält på de fyra dagar som jag varit borta.
Det är så härligt att komma hem från en resa. Man ser sitt hem med lite nya och mer förlåtande ögon. Det gör inget att blomlådorna börjar se lite gamla och trötta ut, för allting är så vackert ändå. Så hemma och så tryggt.
Inne i orangeriet luktade det så ljuvligt. Sådär lite tungt av fuktig jord och spirande grönska. Stefan hade lydigt passat mina fröer som nu kikat upp genom den våta jorden. Solrosorna såg ut som något jag brukar ha i salladen, och när jag tänker efter så är det ju precis det jag brukar hacka i  … solrosskott. Vi får se om jag får någon hyfs på dem, annars får jag helt enkelt äta upp dem.
Mina älskade citronträd har skärpt till sig efter att ha varit utsatta för frost under vintern och spirar nu med både gröna blad och vita blommor. De kommer nog blir fina även i år.
Det är dags att flytta ut de stora träden i trädgården nu… men den här kvällen gick jag bara där och njöt. Träden kommer nog ut tids nog.
Jag strosade en runda i min trädgård och bara insöp allting. Mina tulpaner hade vuxit ytterligare och inga rådjur verkade ha varit i farten. En kungsängslilja tittade yrvaket upp på ett ställe som jag inte hade en aning om att jag stoppat ner den. I ett annat hörn av trädården blommade en planta som jag inte heller kunde minnas att jag satt där. Åhhh … jag älskar min trädgård som är lite som jag själv. Vild och busig.
Stefan och hundarna verkade nöjda med att ha mig hemma igen.
En lång stund satt Johnny parkerad i mitt knä. Bara han och jag!! Sedan gick han och la sig i sin korg, nöjd med att veta var jag var igen. Småhundarna verkade inte kunna lugna ner sig av yster glädje och sprang runt mig en lång stund. Stefan satt där i sitt bad och kikade på mig när jag strosade runt och kände och luktade på allt.
Min familj tycktes glada över att ha mig hemma igen, och jag var glad över att vara hos dem också.
Dagens citat:
Tiden går inte – det är vi som rusar fram
genom den stillastående evigheten.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Borta bra men hemma bäst. Läs mer »

Jag har varit på rymmen.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Ni har nog förmodligen inte märkt så mycket, men jag har varit på rymmen. Ända sedan i helgen …
Ja, jag schappade helt enkelt och begav mig utomlands med en kompis.
Såklart lämnade jag inte skeppet sådär på vinst och förlust. Jag såg allt till att min käre Stefan hade mat och förnödenheter så han skulle klara sig ensam här hemma.
Innan jag packade min resväska så handlade jag hem livsmedel så han skulle klara sig när jag var borta.
Bullens pilsnerkorv, soppor och någon färdigrätt från Dafgårds.
Så köpte jag nya, fräscha blommor så han skulle ha något vackert att titta på när han inte hade mig hemma. Och såklart hans älsklingsfrukt – apelsiner.
Ja, jag är allt en omtänksam och snäll fru.
Och har nu allt gått enligt planerna så kommer det förmodligen lite blogginlägg från min resa framöver.
Dagens citat:
Min plan för idag?
Den samma som alltid;
dricka kaffe och vara sexig.
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna
     

Jag har varit på rymmen. Läs mer »

Inga fina flickor.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I fjor passade jag på att ta några härliga bilder på mina små hundflickor ute bland vitsipporna.
Det tänkte jag göra i år också. Lilla Lykke har blivit vuxen och hennes valppäls är nu ett minne blott, så därför ville jag ha några nytagna bilder på dem tillsammans.
Ute i ekskogen i kornas hage där är så vackert, tänkte jag och begav mig dit med de båda yrvädren i släptåg.
Alltså!! Det skulle visa sig att det inte alls var några fina flickor, de där bägge.
Ute i hagen fanns allehanda avföring och bajs. Gamla komockor och vildsvinsmög. Kanske någon rådjurslort och en och annan rävbajs. Mina fina små hundar tycktes tro att det var ett delikat smörgåsbord jag dukat upp åt dem. Inte var de särskilt intresserade av att posera för min kamera, trots min skramlande snusdosa med gott hundgodis i.
Till sist fick jag nog. Lilla Lykke som just svalt en stor brun, kletig sak åkte upp på en stor sten och efter fick Molly också följa. Där satt de sedan på stenen, flåsande och tämligen ointresserade av mig, min kamera och min skramlande snusdosa.
Lite sur på de bägge juvelerna, gick jag med stora kliv hem igen. Där blev de ”fina flickorna” genaste upplyfta i soffan av Stefan, där de pussades, slickades och gosades …
-ja du skulle bara veta, tänkte jag … fast det man inte vet, det har man inget ont av.
Och snart hade även jag glömt vilka äckelpottor de egentligen är. Mina små pussgurkor.
Kvällens citat:
Kalle Anka, Fantomen och Bamse har hittats döda!
Man misstänker en seriemördare.
Kram och ha en härlig kväll
Annika
Dela gärna
     

Inga fina flickor. Läs mer »

Fräschaste 60-års fest jag varit på.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , / 4 minutes of reading
Hej hej
Ja nu var det förstås en 30 + 30 års fest.
Men vilka pinglor!!! Riktiga ”doffsingar” som pappa Låke nog hade kallat dem.
Som ni kanske minns så åkte jag och överaskade med en blomsterbukett den där kvällen då min dotter och hennes kompis Elna hade blivit beordrade att göra sig redo för fest. Inlägget hittar ni här.
De båda tjejerna var i full färd med att göra sig fina för den överraskning de var inbjudna till.
-stanna en stund Annika, tills de andra tjejerna dyker upp, sa Elna.
Jag visste att det inte skulle dyka upp några tjejer … men jag stannade och knäppte lite bilder på de spralliga töserna. Det sminkades och lockades hår, men mest skrattades det.

-tror du att jag behöver mina discoörhänge, undrade Andréa.

Jag visste att de nog var onödiga, men spelade ovetande och svarade att det vet man minsann aldrig…
Så kom tillsist en kille och tutade utanför.
-herrejävlar, här håller en stor jeep utanför, sa Elna med darr på rösten.
Ja, inte kom där några tjejkompisar. De båda töserna fick vackert hoppa in i den stora bilen och följa med. Jag kramade om dem, önskade dem en trevlig kväll och så for de iväg.
Då startade jag och styrde min lilla bil mot målet för kvällens festligheter.
Jag skulle nämligen försöka föreviga de här damerna och deras tjejkompisar på en och samma bild.
Inte det lättaste…
Jag körde allt vad jag kunde till Löderup, där ett gäng underbara töser väntade.
Chef och initiativtagare var underbara Lisa. Förmodligen lite hämndlysten över att själv blivit grundlurad för en tid sedan … men det är en helt annan historia.
Där stod de vackraste bord färdigdukat. En riktigt kock var inhyrd för kvällen och alla var förväntansfulla över att snart få dit de båda festförmålen.
Så anlände de då, Andréa och Elna och ett öronbedövande tjatter utbröt.
-mamma!! sa Andréa lite häpet när hon fick se mig …
Det kramades och skrattades och vissa samtalsämnen gjorde till och med den store kocken röd om kinderna …
Sakerna Andréa och Elna skulle ha med till kvällens tävlingar ställde till med lite oreda. För naturligtvis hade de båda inte riktigt följt instruktionerna … De skulle till exempel ha med sig gurka. De flesta förstår att de är en vanlig slanggurka som åsyftas. Töserna hade med sig bostongurka på tub. Två pucko hade de bytt ut mot två bilder på Putin och Trump … Lilla rara Jenny bara skakade på huvudet.
Så var det dags för kvällens första skål. En särdeles god snaps serverades av den gullige kocken, som berättade lite om innehållet i tösernas glas.
-ni ska bara ”sippa” på den nu förkunnade han tydligt.
-sippa???? sa en förundrad Elna, som brukar kunna supa de flesta grabbar under bordet.
Hon såg ut att tycka det var ett urbota fjantigt sätt att ta sig en sup.
Så var det dags för den där gruppbilden som jag kommit dit för att ta.
Smått nervös, tyckte jag att vi skulle börja i vardagsrummet, mot den vita väggen.
Lisa hjälpte till att få alla och allting på plats …
Nej, jag är ingen utbildad fotograf, men jag har ett brinnande intresse.
Bilderna där blev väl ganska ok … men lite stelt och högtravande.
Nej sådär är ingen trovärdig bild av det här gänget.
Alltså fick de allihopa förflytta sig in i soffan istället.
Ja, som ni förstår så hade jag ingen lätt uppgift den här kvällen. Samtidigt som jag klöddade med inställningar  och blixt hit och dit, så skulle alla dessa tjejer försöka hålla sig lugna …
Ja, det gick ju sådär …
Och när de alla trodde att fotograferingen var över och klar, så sa jag:
-bara en till , en sista…
för det är alltid den där sista bilden, då när alla slappnar av och tror att allt är klart, det är alltid den som blir bäst!
Sedan vinkade jag glatt adjö till det här härliga gänget. Deras fest fick fortsätta utan mig och min kamera …
Dagens citat:
I varje misstag bor en erfarenhet
som bara den får ta del av som
vågar ta risker.
Det är något särskilt med den här generationen … eller är det bara det här glada tjejgänget …?
Underbara är de!
Tack Lisa och alla ni andra från ”the old Mama”
Ha en fin dag alla som kikar in.
Kram Annika
Dela gärna
     

Fräschaste 60-års fest jag varit på. Läs mer »

Trädgårdsmästare med träben.

Lämna en kommentar / Familj, Trädgård / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hej.
Det har varit ljuvligt väder här på Österlen. Sådär så det blir fart på allting.
Min stackars Stefan har ju inget brosk kvar i sin vrist och väntar otåligt på en steloperation. Hans tillstånd har förvärrats på bara några månader och för att överhuvudtaget kunna gå, så måste han linda på sig en specialsko som han köpt på nätet för dyra pengar. Den gör så att foten hålls på plats utan att vingla omkring. Nu går han här otåligt och väntar på en snabb tid för en steloperation …
Försäkringskassan godkänner inte någon sjukskrivning för detta inte. Enligt hans handläggare så kan han arbeta sittande … han har varit sjukskriven tillräckligt då när han höll på att dö förra sommaren… 180 dagar är max man får vara sjuk …
Jag undrar i mitt stilla sinne vem som vill ha hem en hantverkare, betala 580 kronor i timmen för honom, och han bara kan jobba sittande … Jobbigt om de ska ha takpanel uppsatt….
-jasså, det skulle inte gå nähä – då måste du söka nytt arbete på arbetsförmedlingen, blev det svar han fick.
Ett uteslutet alternativ för en man som har 8 anställda, fyller 62 år om någon månad och som dessutom kommer att få börja på det nya arbetet med en nyopererad fot!
Jag tänker att han skulle kanske själv kunna snickra till ett nytt träben åt sig. Han är rysligt händig och kan det mesta. Att snida gubbar är han ju riktigt bra på, så tårna skulle han nog få till riktigt snyggt på sitt nya träben.
Nu går han här och linkar i sakta mak och sprutar lite med högtryckstvätten. För fint vid sin älskade pool det vill han ha trots det onda.
Det ska nog gå bra ändå, tillslut. Vi vet ju båda att det kan vara så mycket värre …. som förra sommaren tillexempel…
För att ligga på intensiven och hålla på att dö, är så mycket sämre än att ha ont i foten.
Nu kan vi ändå njuta av livet. Vi kan pausa ofta med lite fika i solen.
En kopp kaffe i solskenet med skogen full av vitsippor.
Jag sneglar lite på honom där han sitter försjunken i sin telefon. Märkbart smalare igen.
Undrar om han kommer att bli lika sexig med sitt nya träben, funderar jag lite fnissigt.
Försäkringskassan må vara några skitstövlar, men jag tänker överklaga deras beslut ända tills mina brev står dem upp i halsen. Och är det verkligen sant att någon där på förnedringskassan tjänar extra pengar i sitt eget lönekuvert på att ge sjuka människor avslag på sina sjukskrivningar, så ska denne person åtminstone få jobba skiten ur sig för de pengarna.
Vi är ett bra team, han och jag, så vi kommer nog överleva även detta.
Jag känner mig starkare i ryggen och kämpar på med trädgården. Tillsammans blir det bra.
Dagens citat:
Det är ledsamt med människor
som ställer till det för andra
bara för att de inte får ordning
på sina egna liv.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Trädgårdsmästare med träben. Läs mer »

Ett vårtecken som ger känslan av barndom.

Lämna en kommentar / Hundar och katter, Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Nu fullkomligt exploderar naturen.
Det finns ett vårtecken som känns lite extra i hjärtat tycker jag. Det påminner på något vis om min barndom.
Egentligen vet jag inte riktigt varför …
Det är blommorna till det som vi alltid kallat för ”Skräppeblad”. På riktigt tror jag att den heter Pestskråp och användes förr som en medicinalväxt.
Vid bäckar och åar kan man se stora bestånd av den här växten, med sitt ofantliga bladverk.
När den blommat klart kommer de stora bladen som påminner om rabarberblad.
Varför jag får en så härlig känsla av just denna växten, det vet jag inte riktigt. Kanske har jag cyklat omkull i ett dike med just dessa härliga ”fulblommor” någon gång i barndomen eller så har jag varit på snusen efter något Valborgsfirande i ungdomen och stått på huvudet över någon grästuva och hamnat med min glada näsa mitt i en blomma …
Hur som helst så älskar jag när de här växterna tittar upp på våren. Då vet man att det allt är på gång …
Här hemma i trädgården tycks alla djuren också njuta av att våren nu kommit på riktigt och vi kan spendera våra dagar lite mer utomhus.
Dagens citat:
I min lilla lilla värld
av blommor
finns det plats för alla
och envar.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Ett vårtecken som ger känslan av barndom. Läs mer »

Den ljuvligaste julhyacinten och andra lökar.

Lämna en kommentar / Trädgård / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
I min rabatt tittar den ljuvligaste hyacint nu upp.
Det är några lökar som var med i en underbar julgrupp som vi fick för en del år sedan. Tänk, jag minns precis vem givaren var …
Alltså färgen!!! Är den inte underbar?
Det är ju det som är det roliga med lökar tycker jag. Att man hinner glömma dem när man planterat ut dem, och så plötsligt, till våren så bara är de där igen.
Alla mina tulpanlökar som jag köpte i höstas har också börjat titta upp nu.
De där underbara Österlenlökarna som man kan åka och njuta av nu på våren. Man kan titta ut vilka sorter som skulle passa just hemma hos sig själv. Sedan finns de till försäljning lagom till det är planteringsdags på höstkanten. Ett inlägg därifrån hittar ni här.
Nu går jag här hemma och vakar över mina tulpaner som en hök, för på andra sidan staketet spatserar ett gäng hungriga rådjur och blickar lystet in mot min trädgård.
I många år gjorde jag misstaget att sätta penséer utanför staketet i min zinkbalja. Inte hade jag hunnit mer än vända ryggen till förrän rådjuren var där och åt upp varenda liten blomsterknopp.
I år ståtar beska lökar i zinkbaljan istället, och ännu har de fått stå kvar för de hungriga djuren.
Så finns det vissa lökar som kommer där man inte riktigt kan förstå hur de hamnat … i en stenskreva där jag vet säkert att jag inte kunnat plantera dem ….
Vill den lilla raringen bo där, så får den det!
Kvällens citat:

Fatta aldrig slutgiltiga beslut

på en tillfällig känsla.
Må väl alla rara läsare och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Den ljuvligaste julhyacinten och andra lökar. Läs mer »

Minns ni puben i Kivik?

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Förmodligen är det många här på Österlen som minns den gamla hederliga puben i Kivik? Pomona in, som jag tror att det egentligen hette då.
Den som numera ser ut såhär, och istället förvandlats till ett Bed & Breakfast.
Den där gamla puben i Kivik ja … för på den tiden sa jag  inte på Kivik eftersom det var innan Ranelid och alla ”fina sommargäster” kommit på att det där med i eller på var så rysligt viktigt …
 Det finns nog många infödingar som med glädje minns den där gamla puben. Förmodligen har många en hel del glada minnen därifrån, inte minst min egen käre make Stefan. Ja, jag tror nästan att det är den där puben som lagt grunden till hela hans kroppsbyggnad.
För ungefär tio år sedan var det dags för den kära gamla puben att ändra inriktning och skepnad. En total makeover skulle göras, och vi på Stefan Hantverkarn  AB, fick äran att vara med på förvandlingen.
Jag minns när pågarna rev den lilla utbyggnaden där man gick in för att köpa tidningen. Där under golvplanken hittade de smutsiga gamla mynt till ett värde av tvåtusen kronor. Tänk, där har många människor genom åren stannat till för att köpa Kvällsposten med hem och förmodligen tappat de där slantarna.
Jag vill minnas att de köpte trisslottor för alltihopa och det mynnade bara ut i ett spännande skrapande och ingen förmögenhet.
Idag är puben ett vackert B&B med fräscha rum.
En del av rummen har en alldeles bedårande utsikt!
Matsal och reception går i en skön och harmonisk stil. Ljuva pasteller som matchar bra till sand och hav.
Man får känslan av att bara vilja sätta sig ner och koppla av.
Så kommer man in i köket och där får man sig en riktig vitamininjektion. Röda köksluckor och rutiga golv.
Ja här bör man nog kunna sparka igång dagen.
Jag minns den här byggtiden som så rolig och spännande.
Att få vara med om att förändra ett kännetecken för en hel by är förstås något särskilt.
Idag passerar vi här väldigt ofta, och numera tänker vi inte så mycket på att det en gång varit en pub här.
Har ni också en pub som ni vill bygga om till ett B & B … fråga oss gärna, vi har erfarenheten.
Och vill ni bo på ett B&B som har det där lilla extra här på Österlen, då hittar ni sidan till Kaptenshuset här.
Dagens citat:
Tänk varje dag att
i morgon var igår.
// Jan Malmsjö
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Minns ni puben i Kivik? Läs mer »

Rulla till toppen