odling

Odling som gav mersmak

Hejsan
Oj vad jag fick fart i mina odlarfingrar den här säsongen.
Och jag måste börja med att skicka ett stort, varmt tack till bästa Ingela på Sjörödstorp. Tack för att du lät mig adoptera en massa härliga små plantor i våras♥
Jag har lärt mig en massa och fått erfarenhet om hur jag ska göra allting lite bättre nästa år.
Den här sommaren har jag odlat lite mer ätbara saker än vad jag brukar göra här hemma.
Potatisen i vintunnorna är för länge sedan uppätna och den lilla sallad som är kvar har gått upp i en hög ståtlig fröstock. Nu står de skördade tunnorna längs väggen i solen och är mest en mysig plats åt katten Felix.
Såklart kommer jag att odla mer potatis nästa år. Jag längtar redan.
Något jag definitivt ska odla mer av till nästa år är tomater och chilisar.
Redan har jag räknat ut hur vi ska bygga upp ett litet växthus mot en husvägg av gamla fönster. Där kommer tomaterna att få det ännu bättre än vad de haft det i år inne i orangeriet.
Men jag har både fått tomater och chilisar, så jag ska då rent inte klaga.
Nu har jag städat ut och flyttat runt så det så småningom ska få plats med alla frostkänsliga träd som ska bo i orangeriet under vintern.
Dagens citat:
Dansa som om ingen ser dig.
Älska som om du aldrig kan bli sårad.
Sjung som om ingen lyssnar
Och lev som om du har himlen på jorden.
Må fint.
Kram Annika

Jag älskar solrosor.

Hejsan.
Jag bara älskar solrosor.
Det är något med just dessa blommor som klickar till i hjärtat och liksom får hela själen att le.
Kanske är det någon som minns att jag i vintras försökte förkultivera några exotiska fröer som jag beställt på internet. En röd vacker variant, som såg fantastiskt vacker ut på sidans reklambilder. Men allting går som bekant att sälja med mördande reklam. Bara några enstaka frö grodde och ingen av dem såg ut att må särskilt bra måste jag säga.
Istället för att stå raka och stolta som små nyfikna solrosbebisar, så låg de som nykokt spagettistrån i horisontellt läge över jorden.
Trots att den ena efter den andra dog, så kämpade jag tappert vidare med min omvårdnad. Jag gav dem stöd i livet och när de var stora nog så fick de flytta ut.
Sakta växte de till sig ute i min trädgård, och jag kunde nästan inte tro mina ögon när de sakta började växa på höjden.
Nu går jag här som en äggsjuk höna och väntar.
Uppe i var och en av de höga solrosplantorna är där nu stora knoppar som jag är så nyfiken på. Kanske blir det helt vanliga gula solrosor av dem. Låt så vara, jag kommer att älska dem!
Men kanske blir de lika vackert röda som de som jag föll för på internetsidans fotografier.
Det är något med dessa stolta, glada blommor. Jag vet inte riktigt vad, men det känns liksom i hela kroppen!!
Kvällens citat:
Vår största svaghet är att vi
ger upp. Den säkraste vägen till
framgång är att alltid försöka –
bara en gång till!!
Man har ju aldrig misslyckats förrän man verkligen ger upp.
Ha en härlig kväll.
Kram Annika

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet.

Hejsan
Jag är så lycklig. Äntligen, äntligen blommar mitt svårflörtade blåregn.
Jag älskar blåregn, eller egentligen blåa blommor över huvudtaget. Min dröm är att ha ett blommande kejsarträd.
På andra sidan vägen, där vår lilla stuga ska byggas, där vill jag plantera just ett kejsarträd.
Om ni inte vet hur ett kejsarträd ser ut så får ni googla. Gör det, ni kommer också vilja ha ett likadant.
Men i år gläds jag åt mitt blommande blåregn.
Kanske minns ni att jag satte igång med en hoppfull odling här hemma för en tid sedan. En potatisodling i vintunnor. Inlägget kan ni hitta här.
Nu har det äntligen börjat komma upp lite grönt potatisblast. Woww … jag blir så glad när det växer och frodas.
Lite gödning har de såklart fått. Men inte alltför mycket. Jag tog det som fanns tillhands här hemma. Lite blåkorn fick det bli.
Jag misstänker att man inte ska ge för mycket kväve, sådant som gör gräsmattan grön och tät. För inte vill jag ha stort frodigt blast bara. Det är potatisen under jord jag vill åt. Alltså plantans själva rotsystem.
Ja, om det är någon gång i livet man ska önska sig en stor, rejäl knöl, så är det väl när man är en potatisodlare.
Om det blir hemmaodlade vinpotatis i Gyllebo till midsommar, det kan jag inte riktigt utlova ännu.
Men jag vattnar, smågnolar och myser när jag strosar runt i min odling. Det är nog inte själva resultatet jag är mest intresserad av, utan det välbehag jag upplever av själva jobbet.
Dagens citat:
Den som har planterat ett träd
har inte levt förgäves.
Ha en fin dag och kram
Annika

Nu blommar de, mina första tulpaner.

Hejsan.
Äntligen blommar de, mina första tulpaner.
Det är en sort som är så himla fin i sin enkelhet. Och färgen …. kolla in den här färgen. Ljuvliga.
I år är allting ganska sent. Nästan tre veckor senare än vad det var i fjor har jag hört någonstans.
Kanske är det därför som man blir så glad när de första tulpanerna slår ut.
Ännu ser det inte så mycket ut för världen i mina rabatter. Men det är nästan så jag kan se hur allting växer en liten bit för varje dag.
Mina tomatplantor har fått nya krukor. Ett snäpp större.
Och jag lovar er, inne i mitt orangeri är doften ljuvlig. Egentligen skulle jag kunna bli tomatodlare bara för att njuta av den tunga tomatdoften. Att sitta där med stängda ögon och bara andas och njuta ….
Mina chiliplantor har även de fått lite större krukor.
Min käre Stefan har lovat att skruva upp lite krokar i taket så det ska vara förberett så jag kan binda upp dem när de blir så höga att inga pinnar räcker till.
Kvällens citat:
Det är omvägar, förseningar och sidospår
som berikar ens liv.
Ha en fin kväll och njut av allt underbart som den här tiden för med sig.
Ge dig själv lite fler goda tankar, så finns det mindre plats för de tråkiga tankarna – ett litet tips bara.
Kram Annika

Tomatplantor och första middagen ute.

Hejsan
Vilken fantastisk helg vi har haft. Här hos oss har det varit nästan som sommar.
Innan min Budapestresa så frågade en vän mig om jag ville ha tomatplantor. Såklart!
Nu är mitt orangeri fullt av ljuvliga, väldoftande tomatplantor av olika slag, och olika sorters chiliplantor.
Åhhh … det ska bli så spännande. Jag ska passa dem som små bebisar.
De närmaste dagarna måste jag plantera om dem allihopa och så ska de få rejäla stöd så de kan trivas här hos mig.
Tusen tack Sjörödsingela ♥
Stackars Stefan har mest lidet av det fina vädret tror jag. Sådär ni vet, när det spritter i kroppen av all energi och allt man vill göra, men inte kan. Men hans fot blir liksom bara sämre och sämre för varje dag som går, så det har inte varit så lätt för honom.
Han fick helt enkelt sitta lite mer parkerad i soffan och bara njuta. Och när det blev tid att grilla så kunde han sitta på en stol och passa köttet. Jo, lite nytta av honom  det har jag nog allt haft.
Och när maten var klar och vi avnjöt den första tuggan, då var vi båda ense om att livet var ganska härligt trots allt.
Några som njuter alldeles extra mycket när vi äter utomhus, det är alla våra hundar.
Det är som om vissa regler inte existerar när vi går utanför dörren… Utomhus får man tigga lite mer och sitta lite närmre vid matbordet. Det bara är så!
Så har jag lyssnat på lite ljudböcker.
Den första gillade jag inte så mycket. Det var en bok av Therése Lindgren som heter ”Ibland mår jag inte så bra”. Den handlar om psykisk ohälsa, och är nog en bra bok för de som lider av just detta och som kan identifiera sig med henne. För mig blev den ganska tjatigt och jag kom bara till hälften.
För övrigt en söt och gullig tjej som jag verkligen unnar att få må bra och som jag imponeras av.
Den andra boken jag lyssnat på var en bok av Bettina Bieberstein Lee som heter ”Korpsystrar”. Den gillade jag, och lyssnade med spänning på ända till slutet.
Dagens citat:
Så länge vi lever
är vi elever.
Ha en fin dag kära ni. Jag ska jobba undan på kontoret fort fort, så jag kan komma ut till mina plantor i orangeriet.
Kram Annika

Kryllepil och vårpyssel

Hej hej
Oj vad våren tar stora steg nu. Ljuvligt.
Kanske minns ni när jag var hos bästa Eva på Allé? Då när vi fick lära oss lite mer om blomsterbindning.
Det inlägget hittar ni här.
Nåväl, då när jag band min fina bukett så valde jag en slags krulligt ris, som tydligen kallades ”kryllepil”….  i alla fall på skånska.
Jag har sedan haft det där riset i vatten ända sedan i påskas, så nu hade det fått långa fina rötter. Min tanke var att plantera ut det någonstans och få ett vackert träd tillslut. Kanske får det stå och pryda sin plats i en ektunna i sommar tills jag bestämt växtplats…
Ett litet tag får den där trollpilen nu stå i en kruka i orangeriet, där det har minst chans att bli bortglömt.
Nu står min ”kryllepil” här i orangeriet och ska få vänja sig vid att ha fötterna i jord. Det där kommer säkert att gå bra, för att få salix till att växa kräver inte så mycket konster till.
På nätet har jag klickat hem lite spännande frön. Det jag mest var på jakt efter var Mexikansk tagetes. Men för att få beställa så fick jag lägga till ytterligare några fröpåsar. Då fick det bli några olika sorters solrosor.
Fröna har jag nu sått efter konstens alla regler, så nu återstår det bara att hålla tummarna att några av de där fröna ska behaga gro. Bara att hoppas och se till att hålla jorden fuktig under lite plastfolie.
Dagens citat:
Lycka har inget att göra
med att lyckas.
Så är det verkligen. Att gå här och hemma och fixa och dona skapar sådan lycka för mig. Att det sedan inte alltid blir så där väldigt bra resultat av allting, det spelar faktiskt mindre roll. För ofta är det så att något litet projekt alltid brukar bli riktigt bra … kanske det som jag först inte alls trodde på.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika

Småkryp och mina gröna fingrar.

Hejsan.
Vi har så smått börjat fixa lite här hemma i trädgården.
Det går inte fort i år, men med många små tag så blir det nog bra ändå.
Att ligga på knä och rota runt lite i rabatterna funkar ganska bra för mig. Och det är underbart. Man kommer så nära naturen då tycker jag.
Årets första nyckelpiga har jag fått träffa.
De där första nyckelpigorna tidigt på våren de brukar vara så ringrostiga och lite fuktskadade under sina vingar. Men den här såg ganska ok ut tyckte jag.
Så kom jag ihåg … de där fröna som jag fått av min fina vän. De var jag ju tvungen att prova att så nu.
Det stod på påsen att det skulle bli en sorts hög orange vallmo.
Jag vet inte riktigt om det där kommer bli så bra för i frökapslarna var det bara som torrt fnöske. Nåja, jag la det där krafset i fuktig jord, så får vi väl se om det behagar gro något framöver.
Nu får de där fröna stå i fönstret där frön och bebisplanter brukar trivas som bäst, så får vi väl se hur det går med den saken.
Tillbaka ute på knä i min rabatt träffade jag på nästa lilla kryp som bor här i Gyllebo.
Det var en rolig skalbagge som så gärna ville bli fotograferad.
Mycket av min tid som trädgårdsmästare går åt till fotografering.
Så är det för mig nästan hela tiden. Ofta träffar jag på saker som jag bara måste föreviga. Då får jag skynda mig in efter kameran och så hoppas jag på att min modell inte hinner springa iväg och gömma sig under tiden.
Är Stefan hemma så hojtar jag på honom att han måste komma och passa min nyupptäckta modell.
Kvällens citat:
Det finns inga lata människor.
Det finns bara människor med
kraftlösa målsättningar – det vill
säga målsättningar som inte inspirerar
dem.
Kan det vara så …. Jag tycker mig ändå ha träffat på ett par lata människor genom livet faktiskt … hahaha …
även om det visst är så att energin tycks sprudla då det rör sig om roliga saker såklart.
Själv får jag ju lite extra energi när jag hittar en spunk i min egen trädgård.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Lilla Vik och mina hjälpsamma döttrar

Hejsan.
Jag är så lyckligt lottad.
Även om min äkta hälft nu fått tillbringa sin tid i en sjukhussal på lasarettet, och vi inte kunnat träffas så ofta, så har jag inte för en sekund känt mig ensam eller bortglömd.
En dag lunchade jag med vår underbare vän, Mårten, på Lilla Vik. Efteråt fick jag en personlig guidad tur i omgivningen.
Trots att jag aldrig varit på någon golfbana förut, så fattar jag att det här måste räknas som en av Sveriges vackraste golfanläggningar. Bedårande, eller hur?
 
Vår vän Mårten är en ”tusenkonstnär”. Han kan nästan allt, tycker jag.  Spela golf har han nu lärt sig.
Bygga, kakla och snickra, det är lärdomar han har fått genom modersmjölken, som det ju blir när man föds i en byggmästarfamilj. Han har varit min största läromästare när det gäller fotografering. Allt jag kan, har han lärt mig både genom positiv och negativ kritik. Han är undersköterska och den härligaste medmänniska man kan tänka sig.
Och han är en av mina och Stefans goa vänner.
Just nu håller han på med att odla de mest underbara sallader man kan tänka sig. Goda är de såklart, men också vackra att titta på.
Tack Mårten för ditt stora varma hjärta ♥
 
 
 

 
 
En kväll i veckan, när var jag tröttare än vanligt damp töserna bara ner här.
Som om mina döttrar hade små radar inopererade i sina hjärnor, stod de plötsligt här i köket hos mig. Vi hjälptes åt att kocka ihop en middag åt oss alla.
Underbara ungar som plötsligt bara fanns där, när jag behövde dem.
Jag är så tacksam för deras stora omtänksamhet ♥
 
 
Vi tände lite levande ljus, och fick en härlig kväll tillsammans, jag och mina fina töser.
 
Naturligtvis kändes det tomt utan Stefan. Även om han blivit bättre för varje dag som gått, så är han och har varit allvarligt sjuk och det tar lite tid att krya på sig igen.
Han och jag passade på att chatta lite med dagens moderna teknik….
… fast jag måste ju säga …gonattpussar smakar inte lika bra genom telefonen …
 
Dagens tänkvärda ord:
 
Det du har kan
alla andra há
men den du är,
kan ingen annan vá
 
Vi är alla unika. Du, jag och alla andra.
Visst är det spännande!! 
Jag tycker inte att man ska ha så mycket åsikter om hur andra borde vara eller vad andra människor borde göra. Se istället det intressanta i att stifta bekantskap med alla olika sorters människor och försök förstå deras tankar. Kanske får man själv nya tankar och insikter om saker och ting. Såklart kan det finnas de som har helt galna visioner … men tänk om det bara är i din egna hjärna det är galet ….
 
Ha en skön söndag.
Kram på er
Annika
 
 
 
 
 
Scroll to Top