Österlen

Lördagskväll i blåbärsskogen

Hejsan.

Förra lördagen var så himla härlig. Det var varmt och vindstilla och sådär sensommartorrt. Jag och Stefan tog hundarna med oss ut i skogen för att njuta av naturen och kanske hitta blåbär.

Hundarna var flåsiga och ivriga. Blåbärsris fanns det gott om, och faktiskt också lite bär kvar. Några hamnade i spannen, några i min mun och en del i lilla Pennys mage.

Även om vi inte fick ihop så väldigt många liter så blev där till några goda portioner bär. Ja, till och med så jag kunde ha till min turkiska yoghurt på lunchen också.

Tråkigaste med blåbärsplockning är ju rensningen när man kommer hem. Men sedan det jobbet är gjort så äter man med stor andakt. Mums så gott det var!

Dagens citat:

Var en person som uppmuntrar och inspirerar andra. Världen har redan tillräckligt många kritiker.

Njut av er dag och den härliga sensommarsolen.

Kram Annika

Dela gärna

Lördagskväll i blåbärsskogen Läs mer »

Frukost nummer två på stranden.

Hejsan.

Morgonen då jag och min vän klev upp ur sänghalmen redan klockan tre på morgonen (för att möta dagen uppe på Brösarps backar) så avslutade vi vårt äventyr på stranden i Vitemölla. Där fick vi en alldeles  ljuvlig förmiddag.

Först stannade vi på café Smulan i Brösarp och köpte med oss vars en god frallebulle och även en av deras fantastiska kardemummabullar. När vi kom fram till stranden så var vi ganska ensamma där.

Vädret hade blivit härligt sommarvarmt, så vi började med att kasta av oss kläderna och ta ett skönt, svalkande dopp.

Sedan lät vi oss väl smaka av vår andra frukost för dagen. Sanden var varm och himlen klarblå och vattnet lagom varmt. (gissningsvis kanske 16 grader)

Det blev en riktigt härlig stund på stranden. Där vi satt, på Vitemöllas strand vid de gamla ”pileträden”,  är det så vackert och det ser nästan lite exotisk ut.

Vid middagstid började vi båda bli ganska trötta i ögonen. Vi hade ju stiget upp runt tre-snåret, så det var nog  inte så konstigt att vi kände oss smått sömning. Ett tag övervägde vi att bara lägga oss ner och ta en middagslur, men vi hade så mycket att prata om så vi hade ändå inte kunnat sova med någon ordning. Till sist packade vi ihop våra saker och styrde hemåt mot Gyllebo igen.

Dahliorna

Och nu börjar jag nog bli tjatig, men det är ju helt galet som mina dahlior växer och frodas.

Till hösten när det är dags att gräva upp dem så ska jag vara bättre på att märka upp knölarna och skriva ner vilka sorter jag har.

Den polkagrisfärgade sorten har jag lite för många av, och de är inte heller min största favorit. Nästa år ska jag byta ut den mot några nya är min tanke.  Men såklart är de rödvita också vackra på sitt vis,  och det återstår och se hur knölarna klarar vintern. Tänk om polkagrisblommorna är de enda som överlever…

Dagens citat:

Vi lever alla under samma himmel, men vi har inte alla samma horisont.

På mig väntar idag en dag på Luckan, hoppas ni också har något härligt att ta er för idag.

Kram Annika

 

Dela gärna

Frukost nummer två på stranden. Läs mer »

En tur på den Blå Leden.

Hej hej

Den där morgonen då jag och min vän mötte dagen uppe på Brösarps backar, så passade vi också på att vandra lite på en av Brösarps många fina leder.

Efter att ha varit nere vid bilen, som stod parkerad vid Glimmebodagården, så valde vi att vandra på den vackra leden som jag tror kallas för ”Den Blå Leden”.

De första varma solstrålarna gav naturen ett otrolig vackert ljus, och i det höga fuktiga gräset kunde vi tydligt se vilket otroligt arbete spindlarna gjort under den gångna nattens arbetsskift.

Solen värmde oss mer och mer, och flera gånger fick vi stanna för att lätta på klädseln.

Efter ungefär halva rundan så mötte vi ett nytt gäng hästar. Även de var så vackra där det stillsamt gick och åt av det saftiga morgongräset.

Om jag i mitt nästa liv skulle råka födas som häst, så är min önskan att då få bli en av dessa ”Brösarps-backar-hästar”, för bättre liv än så tror jag inte är möjligt att få om man är en häst.

Med bästa sällskapet, så gick tiden allt för fort. Vips var vi tillbaka där vi startade vår runda. Trots att vi ätit en halv hotellfrukost, så började vi bli smått hungriga igen. Vi hade fler planer för dagen, så vi sa hejdå till hästarna och for vidare på andra äventyr.

Boktips

Så måste jag tipsa om en bok som jag lyssnat på. Den heter ”Min vän Björn” av Navid Modiri. Boken handlar om den mest fantastiska personen man kan tänka sig, nämligen Björn Natthiko Lindeblad (mannen som gav upp ett framgångsrikt liv och blev skogsmunk i Thailand i 16-17 år). Den här boken är skriven av en vän till honom och handlar om deras fina och varma vänskap. Jag gillade den verkligen.

När jag nu skriver om den här boken, så kan jag inte låta bli att rekommendera Björns egen bok. Den heter ”Jag kan ha fel”, och är en av de mest underbara böcker jag läst. Björn besatt så mycket klokhet och värme som han förmedlar i den här vackra boken.  Tyvärr drabbades Björn Natthiko ju av ALS, och valde till slut att avsluta sitt liv på egen hand.

Dagens citat:

Ingenting varar, allting är förgängligt.

~Björn Natthiko Lindeblad~

Så önskar jag alla en härlig tisdag.

Annika

Dela gärna

En tur på den Blå Leden. Läs mer »

Vår årliga Björstorps-morgon.

Hejsan.

Det sägs att en gång är ingen gång, två gånger är en vana och tre gånger är en tradition. Alltså har vår årliga morgontur till Norra Björstorp nu blivit en tradition.

Som jag längtat efter just den här morgonen. Min finaste badkompis Tina och jag hade planerat in att möta gryningen vid den vackra utsiktsplatsen på Brösarps norra backar. Strax före fyra den här morgonen så hämtat jag upp min vän för att vi sedan skulle bege oss mot N. Björstorp. Det var alldeles beckmörkt ute när vi anlände. Skrattande famlade vi runt lite i mörkret, men ganska snart så hade våra ögon vant sig och vi hittade utan problem upp till rastplatsen där vi brukar sitta.

-vi tar inte så mycket med oss, hade Tina sagt till mig, och dukade sedan fram en halv hotellfrukost från sin ryggsäck.

Vi åt, vi pratade och vi skrattade. Nedanför oss låg Brösarps lilla upplysta by och i backarnas dalar svepte trolsk dimma fram. Vi satt bara där i dunklet med allt gott och blickade ner mot samhället. Bakom oss kunde vi skymta hästarna som stilla gick och tuggade i sig av det daggvåta gräset. Jag råkade smacka med tungan åt dem, men det var tydligen inget bra. Tina sa att på hästspråk betydde det ju ”kom hit”, så plötsligt hade vi hela ”gänget häst” runt bordet.

Väldigt vackra var de allihopa, men stundom lite väl närgångna i mitt tycke. Jag insåg att jag nog inte skulle prata mer med dem, utan överlät snacket till min mer hästvana kompis.

Den slående soluppgång vi hade förväntat oss blev det ingenting av med den här gången. Det bara ljusnade sakta men säkert. Fast istället möttes vi av ett gryningsljus som liksom bara blev finare och finare.

Mätta och nöjda plockade vi ihop våra saker och ägnade sedan en stund åt att bara ta in den storslagna vyn och allt det vackra. Som alltid, tog vi mängder av foto, men ingen av våra bilder kunde ändå ge upplevelsen full rättvisa. Sådana här morgnar ska upplevas på riktigt.

Vi tog några sista bilder, innan vi återvände till bilen för att lasta av de tyngsta sakerna. Planen var att sedan vandra längs den lilla leden, som jag tror kallas för ”Blå Leden”.

När de första solstrålarna kikade fram över tallarna, så sa vi hejdå till hästarna och vandrade vidare.

Dagens citat:

Förälska dig i livet lite varje dag. Leta efter de saker som får dig att må bra.

Ha en härlig måndag och kram från mig.

Annika

Dela gärna

Vår årliga Björstorps-morgon. Läs mer »

Ingen sommar utan en galette på Franskans.

Hej.

Efter förra helgens strandbesök hade vi bokat bord på Franskan Creperia i Rörum. Att äta där en gång varje sommar, det hör liksom till.

Jag gillar, att trots att det nu är nya ägare där, så har man samma klassiska maträtter på sin meny fortfarande. Även om lite nyheter har kommit till, så kan man ännu hitta sina gamla favoriter där.

Mitt val brukar pendla mellan Lutterlögn och Vricklund, namn med inspiration från Bombi Bitt, ni vet. Småpojkarna som grundat med pizzabitar hemma i Gyllebo kunde ju gå direkt på efterrätten. Pannkakor med sylt, glass och choklad – hur gott lät inte det?

Det blev en underbart härlig stund där i solgasset på Franskans. Fast till sist fick pojkarna ”spring i benen”, så då hade vi bestämt att vi skulle köra till Kivik så att de skulle få se på Stefans båt.

Det blev bara en kort runda på båten. Eftersom det inte fanns flytvästar åt oss alla, så fick båten ligga still intill kajen (nästa gång ska vi vara rustade för en båttur, även för de små). Istället susade vi hem för att koka kaffe och njuta av de godaste bakverken från Kiviks Bageri. Inte fy skam det heller.

Dagens citat:

Själviskhet är inte att leva som du vill, det är att begära av andra att de ska leva som du vill.

Ha en skön söndag.

Kram Annika

Dela gärna

Ingen sommar utan en galette på Franskans. Läs mer »

Härlig eftermiddag vid Haväng

Hejsan.

Förra lördagen utlovades det toppenväder efter lunch. Jag och Emmy låg i startgroparna, för sådana sommarchanser får man ju inte missa, särskilt när det är i slutet av säsongen. Vi packade och for iväg till stranden så fort vi hade alla morgonbestyren klara.

Att komma till Haväng är alltid en lisa för själen. Platsen är något alldeles extra och enligt mig så är den här stranden minst lika vacker som det omåttligt populära Knäbäckshusensstrand.

Trots att molntäcket inte spruckit upp ordentligt när vi anlände, så var vinden varm och vi njöt från första stunden.

Efterhand som molnen försvann så kom det allt fler besökare. Jag och Emmy mös i solgasset med vars en ljudbok i öronen. Då och då pausade vi och berättade vad som hänt i våra böcker. Det är alltid kul när någon annan läser en bok som man själv också läst. Jag hade tipsat Emmy om den gamla klassikerna ”Grottbjörnens folk”, men eftersom det är en ”halv livstid” sedan jag själv läst den, så visst jag inte riktigt vad hon skulle tycka om den…

Även här i Haväng har stormen Babet satt sina spår. Men bron över Verkeåns utlopp är reparerad och vyn därifrån är lika tjusig som alltid.

Efter några timmar på stranden tyckte vi att det fick vara nog med solandet. Vi hade dessutom fått besökare hemma i Gyllebo, och beslöt oss för att styra kosan hemåt igen.

Besökarna där hemma var ingen mindre än den lilla familjen från Tomelilla. Vi skulle gå ut och äta på kvällen, men pojkarna fick grunda lite med pizzabitar vid poolen. Och att vara nakenfisar och äta pizza vid poolen det var nog bästa sommarmiddagen för två små grabbar.

Dagens citat:

Mister du pengar, mister du ingenting.

Mister du vänner, mister du något.

Mister du kärlek, mister du mycket.

MEN mister du hoppet, mister du ALLT!

Ha en riktigt fin lördag, en dag då vi hoppas på fint väder igen.

Kram Annika

Dela gärna

Härlig eftermiddag vid Haväng Läs mer »

Sommar och sol.

Hej hej

Oj oj, vilken fantastisk sommar vi haft det här året. Alldeles precis lagom måste jag nog tycka. Visserligen var det några veckor i Juli som var både blåsiga och regniga, men på det stora hela har det varit helt perfekt.

I förra veckan fick vi återigen riktigt varmt och härligt sommarväder. Emmy var hemma i Gyllebo, så då passade vi på att åka ut en runda med båten.

Stefan hade fiskespöet med sig, medan jag och Emmy tog svalkande dopp ifrån båten.

På havet gick det ”gamla vågor”, och den lilla båten guppade både hit och dit. Även om Stefan köpt en särskild liten badstege så gällde det att hålla tungan rätt i mun då vi klättrade upp från vattnet. Jag skrattade så mycket att både armar och ben blev alldeles svaga, men det var så himla skönt att bada, och upp kom jag ju tillsist.

Jag tror att om man får rejält med sol och bad under sommaren, så är man bättre rustad för kylan, mörkret och vintern då den tiden kommer.

Boktips

Av min ena dotter fick jag ett tips på en bok, en ganska sorlig biografi, men ändå vacker och läsvärd. Den heter ”Kräftans Tid” av Allissandra Nylin. Den vittnar om, att trots att man kanske både är ung och stark, så kan sjukdomen slå till.

Dagens citat:

Släpp taget om det förgångna så att det inte hindrar dig från att se vad som finns framför dina ögon.

Vädret har slagit om lite grann nu, men ännu är det både varmt och skönt. En och annan regnskur gör bara gott för blommorna.

Ha det fint.

Annika

Dela gärna

Sommar och sol. Läs mer »

Ljungens tid.

Hejsan.

Om man vill njuta av blommande ljung så är det nu man ska passa på, för just nu blommar den som allra vackrast.

Vid Drakamöllan finns en fantastiskt vacker vandringsled som jag varmt kan rekommendera. (Drakamöllan ligger norr om Brösarp.) Blåvingeleden, som den heter, är ungefär 1 mil lång och går genom en ganska kuperad terräng. Men det finns även en lite kortare slinga som är ca 3 kilometer lång och den är uppmärkt med vita fyrkanter. Den är också helt magiskt vacker nu när all ljung blommar. Förra helgen valde jag och Stefan att ta hundarna med på den kortare slingan.

Dagen var het och varm, men som tur var blåste det friskt över ljungheden. Ovanför oss seglade vita fluffmoln snabbt förbi, och marken var som en enda purpurfärgad matta.

I min ryggsäck hade jag extra vatten till hundarna. I skuggan under ett träd tog vi en drickapaus när tungorna på hundarna tycktes släpa i marken. Mest var de tre hundarna glada och uppspelta över att vara med på lite strövtåg.

Sedan var vi stärkta för sista biten i den violetta världen. Alltså, man kunde nästan inte förstå att det kunde vara så vackert.

Sensommaren är här och hösten börjar obönhörligen att flåsa oss i nacken, men jag väljer att njuta fullt ut av allt det där vackra som hör den här tiden till, för det är oslagbart fint nu.

Tiden för att njuta av de vackra små blå fjärilarna (de söta blåvingarna) är nog förbi, jag tror att bäst chans att se dem har man i början av juli. Jag och Stefan var här för 3 år sedan, och då vimlade det av blåa små fjärilar. Ett inlägg från den gången finns HÄR. 

 

Dagens citat:

Livet ger oss inga ångerveckor, ”ta två betala för en”, reor eller garantier. Vi får endast ett erbjudande och det är möjligheten att leva här och nu.

Ta vara på livet. Kram Annika

 

Dela gärna

Ljungens tid. Läs mer »

Sommarnostalgi.

Hejsan.

Förra helgen gick i nostalgins tecken för oss. Först ut var en härlig kväll i Christinehof.

Jag och Stefan körde till Verkasjön, där vi parkerade och tog hundarna med på en kvällspromenad.

Från sjön tog vi den lilla stigen ner mot Verkeån och den söta lilla bron, Rännebron, som är funnits där så länge jag kan minnas.

Stefan, som simtränat hela sommaren, hängde raskt med. Hundarna var ivriga och flåsiga – här hade de inte varit på väldigt länge (för lilla Penny var det kanske rent av första gången)

Så var vi framme i Alunbruket, den där platsen som alltid gör att jag får en alldeles särskild känsla i hjärtat. Här finns så många minnen. Varenda liten plats här rymmer massor av sådan minne från alla de gånger här varit fest och dans.

Även om här inte längre får vara fester eller tillställningar, så kändes det fint att platsen numera hålls iordning och gräset klipps här. Det är nästan som om allting bara sover en stund, och att man när som helst kan spela upp till dans igen.

Vi gick bort och tittade där det en gång varit som en djup grotta in i skifferbacken. Den där gången kallades för pysslingahålet och det sas vara en gång som gick rakt igenom kullen. Numera har pysslingahålet rasat ihop, och man får nog tycka att det är tur att raset inte skedde då vi ungar sprang där och lekte på 70-talet.

Förra helgen fortsatte i nostalgins tecken, då vi passade på att gå på bio en kväll då det ändå regnade. Vi såg filmen ”Sommartider”, som jag varmt kan rekommendera. Den var så himla bra!

Boktips

Efter den filmen blev jag så sugen på att  lyssna på boken om Gyllene Tider. Boken är i två delar och heter ”Gyllene Tider – En sista refräng”. Här får man läsa om alla de där låtarna som vi lyssnade på då jag var ung, och det känns som om det bara ”var för en stund sedan”. Ja, jisses som tiden flyger.

Dagens citat:

Alla tårar är inte ledsna, och alla leende är inte glada.

Fast man kan välja att bara surfa på de glada minnena.

Ha det härligt

Kram Annika

Dela gärna

Sommarnostalgi. Läs mer »

Ut i svampskogen

Hej.

Mitt och Emmys campingäventyr fortsatte. Efter en skön natt i taktältet vaknade vi upp till en fin dag ute i skogen. Efter bara en liten stund kom min andra dotter Amanda också ut till oss. Med sig hade hon nykokt kaffe, färska bullar och massor av annat gott.  Det blev en frukost som verkligen inte hade kunnat smaka bättre.

När vi alla var mätta och belåtna så var det dags att bege oss ut till ”vår” svampskog.

Först började vi nästan att misströsta, men efter ett tag dök de första gula kantarellerna upp.

Amanda hade i fjor noggrant skrivit upp koordinatorna på de platser som vi hittat svamp på förut, och mycket riktigt, när vi väl tagit oss dit till den platsen så lyste det alldeles gult på marken runt omkring. Jag tror att Amanda hamnade i kantarellhimmelen, där och då för en stund.

Vi fick ihop precis så mycket så att det skulle räcka till att göra kantarellpasta för oss alla tre. Bättre middag kunde vi nog inte önskat oss, för det där är så himla gott.

Efter svampturen styrde vi alla kosan hemåt igen för att rensa svampen, ta vars en välbehövlig dusch och plocka bort alla fästingar (Emmy hade 17 stycken uppgav hon äcklad och förskräckt.)

Men fästingarna till trots så är en tur ut i skogen alltid ljuvlig och hittar man då kantareller också…

Dagens citat:

Du är född till den här världen och har exakt samma rätt som alla andra att:

Använda

Din

Plats

Ha en riktigt härlig fredag.

Kram Annika

 

Dela gärna

Ut i svampskogen Läs mer »

Rulla till toppen