Österlen

En Österlenrunda med bil

Hejsan
Efter veckor med begränsad rörelseförmåga fick jag i helgen rejäl abstinens. Inte så att jag på något vis går på droger, dricker sprit eller röker gräs  … nejnej … jag är nästan rena duvungen när det gäller sånt… ialla fall numera i mogen ålder.
Det var bara suget efter naturen som slet i min kropp och själ. Längtan efter att få känna vinden i ansiktet och njuta av Österlens vackra natur.
-ta nu med dig kameran så kör vi en sväng, uppmanade Stefan mig… jag hjälper dig ut i bilen…
Asså, finns det något som är bättre för hälsan än naturen, den friska luften och en gnutta omtänksamhet?
I Rörums välkända pulkabacke hade det börjat samlas vintersportande barnfamiljer. Så härligt!
Jag hoppas att så många som möjligt tog tillvara tillfället den här vackra vinterdagen.
På vägen mot Kivik svängde vi av mot Stenshuvud och sedan tog vi vägen om Österrike…. ja, det heter faktiskt så, fast man fortfarande är kvar i Sverige. På den vägen har man en vidunderlig utsikt ner över havet, upp mot Bergdala och ut över Ulf Lundells gård. Ja, den pågen bor grant, det kan man då inte förneka. Om man bor så vackert så är det kanske inte så svårt att måla vackra tavlor och skriva trallvänliga melodier och en och annan bok….
Vid Kiviks hamn stannade vi och njöt av det fantastiska konstverket i is som naturen skapat. Hela hamnen var full av en enda issörja och havets vågor hade skapat stora isberg över hela stranden.
Jag bytte objektiv och knäppte lite bilder på de fantastiska formationer havet hade skapat ute på hamnpiren.
Ett vinterlandskap som vi inte får se här hos oss varje vinter.
Sedan körde vi vidare ut till lite kända trakter… kända om man är inom den gröna världen …
Nixpix, det var inte Hollywood eller någon annan inspelningsplats, som man kanske kan tro vid första anblicken av skylten …
Såklart. Ravlunda skjutfält.
Och förstås såg vi varken till några Tyrannosaurus rex, Stegosaurus eller några andra dinosaurier heller.
Det enda jag såg var en stackars skabbräv som snabbt pinnade över vägen och försvann in i skogen. För en liten stund stannade han upp och tittade på mig mellan träden. Jag önskar att jag kunnat göra något för den räven …
Mina tankar gick såklart till vår militärövning som väntar nu i vår. Med en farhåga om att kanske inte kunna delta tittade jag sorgset på fältet där vi övat tidigare år, men jag slog snabbt undan tanken … Kanske blir jag frisk igen, som genom ett trollslag, lika fort som allting kom, och då jäklar … då blir det pang i bygget.
Då ska jag och Johnny vara tillsammans med våra underbara militärkompisar och träna, skjuta och bevaka.
Den som lever får se …
Ute vid Haväng skuttade det en massa söta kaniner runt.
Visst blir man glad av kaniner, så länge de inte härjar i trädgården förstås.
Dagens citat:
STANNA UPP
Ge dina andetag lite
extra uppmärksamhet
idag.
Ha en riktigt fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

En Österlenrunda med bil Läs mer »

Snöläget i Gyllebo

Hejsan.
Ja nog fick vi vinter så vi teg här alltid.
Det har kommit en rejäl mängd snö hos oss. Ett kraftigt vitt och ihållande snöfall har det varit i flera dagar på rad.
Men visst är det vackert … och vi vet ju att därunder alla snömassorna gömmer sig de underbara små gula vintergäcken.
Jag plumsade ut i all den kalla snön för att föreviga det hela. Min lilla bil var nästan helt översnöad och såg ut att ha vuxit ett par storlekar över natten.
Någon post hade vi inte fått, och det var på sitt sätt lite skönt tyckte jag. Jag hade inga räkningar eller post att ta hand om.
Vår lilla stuga såg ut att huttra där i snömassorna.
På träd och buskar la sig snön så vackert. Ja nog kan vintern vara rysligt fin också.
Dagens citat:
Felfinnare hittar fel även i paradiset.
Hoppas ni också njuter av att vi fick vinter. Tids nog är våren här på riktigt.
Kram Annika
Dela gärna

Snöläget i Gyllebo Läs mer »

Det vilda vackra havet.

Hejsan.
Då när snöstormen rev och slet som mest här på Österlen, då slog rastlösheten till hemma hos oss i Gyllebo.
Kanske får vi räkna oss till den lilla skara som betecknas ”galna människor” – vad vet jag … men för er som känner min make så vet ni att det har typ aldrig hänt att han varit insnöad. Trots att alla uppmanas hålla sig hemma … (förutom kvinnor som ska föda barn) … så har han alltid trotsigt gett sig iväg….
Med vår stora jeep tog vi oss ner till kustvägen. Det är alltid den bästa vägen att ta när det är snöstorm. Där faller alltid betydligt mindre snö och snön blåser helt enkelt all världens väg.
Vi körde inte särskilt långt, bara en liten bit ner till Vik. Underbara härliga Vik, med sin fantastiska vy bort mot Stenshuvud.
Den här dagen tog anblicken nästan andan ur mig. Så otroligt vackert.
Mitt besök hos kliniken i Malmö blev framskjutet och som på beställning blev min rygg ett snäpp sämre kändes det som. Men nog om det tråkiga kapitlet.
Såklart hade jag en massa längtan efter min älskade Gyllebosjö också, så vi började vår busiga färd med att stanna där. Så vackert att se all snörök dansa över den frusna sjön. Bastun och omklädningsboden var vackert dekorerade med vit pudersnö. Jag tänkte på sista avsnittet av Mandelmanns när Gustav och Marie tog sig ett härligt bastubad här. Den här dagen hade det varit ljuvligt med en varm bastu och ett dopp i sjön …  men jag undrar om Marie vågat?
På väg ner till kusten så la jag märke till att vi inte var de enda som trotsade uppmaningen om att stanna hemma.
Nere vid havet satt vi en god stund och njöt av skådespelet som naturen bjöd oss på.
Så galet vackert med det ilskna havet, de mordlystna molnen och den isande vinden.
Dagens citat:
Begränsa inte dina utmaningar.
Utmana dina begränsningar.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Med en bild på oss några timmar innan snön slog till …
Annika
Dela gärna

Det vilda vackra havet. Läs mer »

”Böst” vid det lilla huset.

Hejsan.
I veckan begav jag mig ut för att titta till vårt lilla attefallsbygge. Det där lilla huset vi bygger åt en kund här på Österlen.
Det är alltid så spännande att komma dit ut och se vad som hänt på byggarbetsplatsen och se hur allting blir.
Här hemma i Gyllebo var allt lugnt och stilla när jag körde iväg. Vi hade nästan inte en snöflinga överhuvudtaget.
Men läget förändras efterhand som jag körde. På äkta Österlenskt vis blev det mer och mer ”böst”.

Ute vid huset hade det kommit en hel del snö och mer hade utlovats enligt väderrapporten.

Snickarna hade inomhusjobb så de hade det varmt och gott där de gick inne i det lilla huset och satte panel för glatta livet.
När grabbarna gick för att hålla frukost passade jag på att vandra ner om till havet.
Så underbart vackert med de busiga havet, de vilda vågorna, den hotfulla himmeln och den vita oskuldsfulla snön.
I boden var det varmt och skönt och kaffedoften låg tung. Jag satt en stund och dryftade viktigheter innan jag tackade för mig och gav mig mot Gyllebo igen. Tacksam för att min lilla bruna bil har både fyrhjulsdrift och dubbade däck.
Vi bygger gärna små hus i den Österlenska snöyran om så önskas.
Vår hemsida hittar ni här.
 Dagens citat:
När någon gör dig illa gång på gång,
tänk att det är som ett sandpapper.
De skrapar och plågar dig nu, men
om ett tag kommer du att vara polerad
och skinande blank, medan de kommer att
vara förbrukade och oanvändbara.
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna

”Böst” vid det lilla huset. Läs mer »

Snöstorm på Österlen

Hejsan.
Här på Österlen har vi fått snöstorm och snökaos.
I smyg så älskar jag det! Det har jag gjort ända sedan barnsben. Det är något härligt med naturens fenomen som vi människor inte rår på eller kan påverka. Jag gillar det! Att vi alla helt enkelt måste anpassa oss.
Det kvittar hur vi dividerar och har olika åsikter om snön – det fortsätter att snöa precis lika mycket, vad vi än anser om det.
När jag var barn så tyckte jag inte att det var så mycket väsen för lite snöstorm. Det var inte förrän de började sända lokalradion och vår käre radioprofil, Walde Bengtsson kom ut i etern. Då gjordes det till en stor sak bara det kom en liten snöflinga här i vår landsända.
Jag minns att vi fick försöka ta oss till skolan oavsett väder, och visst hände det att vi blev sittande med vår skolbuss i någon driva långt ute på vischan. Fy bubblan vad spännande det var, tyckte jag.
Så minns jag nyårsafton 1979 … ja då var det förstås inte fullt lika kul att sitta insnöad långt ute i skogen på Christinehof, när alla kompisarna festade loss i byn Brösarp …
Numera jobbar jag ju hemma och behöver inte ge mig ut i trafiken. Det är lite skönt förstås …. men jag gillar egentligen den där spänningen som det blir att ge sig iväg ut i snöyran…
Såklart går jag runt och kollar ut på härligheten. Jag gluttar genom både fönster och dörrar.  Jag tänder lite ljus, ser till så fåglarna har extra mat och bara njuter. Snöyra här på Österlen kan vara magiskt tycker jag.
Några som också älskar snöyra är våra småhundar. Molly och Lykke. De blir vilda av glädje.
Och såklart måste det skottas så de kan springa runt lite lättare.
Dagens citat:
En ny morgon visar sig,
livet går vidare.
Njut av att få vara med
på resan även idag.
Ha det gott och kram på er.
Annika
Dela gärna

Snöstorm på Österlen Läs mer »

De bästa stunderna har varit gratis

Hejsan.
När jag ikväll sitter och letar i mitt bildarkiv, så slår det mig plötsligt .. de bästa stunderna i livet har oftast varit gratis … oplanerade lyckostunder som inte kostat ett öre ….
Som här, en kväll vid vår strand. Bara hunden Johnny och jag. En sol som blygt ville göra oss sällskap.
Ett underbart ögonblick!
 Kvällens citat:
Vissa människor känner regnet,
andra bli bara blöta.
//Bob Marley
Jag ska bli bättre på att känna – blöt blir jag ju i vilket fall som helst!
Ha en fin kväll och en kram från mig.
Annika
Dela gärna

De bästa stunderna har varit gratis Läs mer »

Hur mås det ikväll?

Hej hej
Hoppas att ni alla mår riktigt bra.
Jag är ännu i ett lyckorus efter beskedet att min dotter kommit in på sin önskade utbildning i USA. Tusen tack till alla er som skrivet och lyckönskat henne.
Min triss i bilder får bli på vackra vita fiskmåsar och ett vackert turkosblått hav.
Om jag inte hade vetat att dessa bilderna var tagna på vintern, så hade jag nästan trott att det var bilder från en skön sommardag vid havet.
Min förkylning håller mig ännu i ett milt litet grepp, men inte farligt alls.
Fast jag tror att man blir förkyld av elaka baciller och bacillusker som virvlar runt i luften och smittas. Inte av kalla bad, som jag de senaste dagarna fått höra genom båda öronen…
Kvällens citat:
Justin Bieber har skaffat
sig en stand-in, ifall
han blir sjuk.
Han heter Justin Case.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna

Hur mås det ikväll? Läs mer »

Vackert och kallt.

Hej hej
Vi har haft många underbart vackra dagar här på Österlen den senaste tiden.
Jobbet förde mig en eftermiddag till Kivik och såklart var jag tvungen att köra en sväng ner om havet. Jag fick se att ”svarte sten” fått mustasch och jag fick njuta av alla andra vackra isskulpturer som naturen skapat.
Någon som inte njuter av isskulpturer, det är min dotter Emmy. Hon är på Bali och njuter av sol och värme istället.
Tack för härlig bilder min fina Emmy ♥
När jag kom hem igen på kvällen till mitt Gyllebo så tände jag fyr i spisen och satte gång med kvällsmaten. En enkel köttgryta på en bit fläskfilé och mycket champinjoner. Lite saft och rivet skal från en apelsin tillsammans med rosmarin fick sätta sin smak på min gryta den här gången.
Mys och mums.
Dagens citat:
Det kommer alltid
en lösning på alla
problem,
ett leende för varje tår
och en kram för
varje sorg.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika
Dela gärna

Vackert och kallt. Läs mer »

Bästa lindringen vid förkylning.

Gomorron
Som alltid när jag känner mig krasslig får jag en stark längtan efter att vara ute i friska luften.
Jag kände hur det började killa i näsan och skava i halsen. Ute flödade solen och det var rejält kallt.
Asså – en tur ner till havet måste bara vara bästa medicinen mot förkylningsbaciller resonerade jag.
Friska havsvindar – det måste göra susen.
Mitt älskade Knäbäck.
När jag kommer hit, så mår jag alltid så bra.
Den här dagen var här inte en kotte mer än jag och jag älskar att ha hela härligheten för mig själv.
Mitt i julimånad kör jag aldrig hit. Inte en chans. Då är här fullsmockat av turister. Man kan knappt ta ett steg på stranden utan att råka trampa på någon solbadande kropp. Men det är ok. Turisterna får gärna ha Knäbäck hela juli månad, för jag kan ju köra hit resten av året.
Och aldrig är väl Knäbäck ljuvligare än en kall solig dag i februari!
Den branta trappan ner till stranden var täckt av ett tjockt lager av is. Istapparna hängde vackert ner från räcket. Vågorna slog hårt och nästan besinningslöst upp mot mig där jag stod på det sista steget.
Att försöka ta sig ner på de istäckta stenarna var inte att tänka på, särskilt inte när jag är pinsamt medveten om min egen klumpighet. Nej, det var bara för mig att välja ett annat håll.
Jag vandrade bort till den där branta sandslänten. Den där sandbacken där alla barn springer upp och ner på sommaren. Backen där ungarna i vild förtjusning busar i den solvarma sanden och de vuxna som ligger halvslumrande på sina handdukar nedanför, ilsket ryter: -sluta stänka sand nu ungar …
Den här dagen var backen stenhård av frosten. Men aldrig har väl havet och stranden varit vackrare. Himlen och havet var alldeles djupblått och den friska vinden gjorde gott i mina lungor.
På stranden kunde man se vilka krafter havet besitter. Där låg stora träd som dragits ner från slänten och i sandkanten såg man hur havet slickat i sig av hela sandbacken.
Så vackert i mina ögon, och en mening ringde i mitt huvud … havet ger och havet tar …
Jag vandrade bort till alla de små träden som dragits ut en bit mot havet. Där satt jag en god stund och njöt av den friska luften och av allt det vackra som fanns framför mina ögon.
Allt som hade med förkylning var för stunden som bortblåst.
Eftermiddagssolen flödade och glödde som eld. När jag vandrade tillbaka uppför sandbacken och förbi kapellet där vi gift oss, kände jag en djup tacksamhet till livet.
Allting var så vackert så det nästan gjorde ont i kroppen.
Jag tog en filmsnutt med min telefon och skickade till min dotter i Canada. Jag vet ju hur mycket hon längtar efter havet.
Jag satte tummen för min ena näsborre och snöt mig som en karl, sen körde jag den korta biten hem till Gyllebo igen.
Förkylningen var kvar, det kunde jag känna. Men allting kändes bättre när jag låtit livsandarna leka en stund vid havet.
På kvällen när febern steg något, rotade jag i min pyjamaslåda efter ett lite varmare nattlinne att ta på mig.
Där, underst i lådan låg ett hårt pressat flanellnattlinne som varit min mammas. Doften av mamma Ingrids typiska tvättmedel fanns ännu kvar och det var struket och vikt på ett så noggrant sätt som bara hon brukade göra. För en svindlande minut kändes hon så väldigt nära, trots att det var 4,5 år sedan hon lämnade oss.
Kanske hade jag en anings feber, men jag tyckte nog att hennes svala hand låg på min panna en liten, liten stund …
Dagens citat:
Oftast är det bilden av den vi tror att vi är
eller måste vara
som står i vägen för den vi kan vara.
Njut av dagen på just ert bästa sätt.
Vill ni följa min blogg så är ni varmt välkomna in på min facebooksida där kommer alla uppdateringar.
Den hittar ni här:
Kram och tack för att ni kikade in här.
Annika
Dela gärna

Bästa lindringen vid förkylning. Läs mer »

Tiderna förändras, men än kan det blåsa östan.

Gokväll.
Det är härligt och friskt när det ”blåser östan” tycker jag.
I helgen körde vi en liten tur, jag och min Stefan.
Stefan säger att han inte är så mycket för havet, trots att han så gott som är född i Kiviks hamn.
Fast hans påstående tar jag med en nypa salt. Jag har nog märkt hur han liksom dras dit allt som oftast, och gärna kör en sväng ner om hamnen, för att kunna se havet och den karaktäristiska strandlinjen som för honom är så välbekant.
-di blåser östan idá, mumlade han när vi körde längs med havet, mest för sig själv tror jag.
Och ja, jag kunde minsann också märka att det blåste rejält!
-di kallar svarte sten for röe sten nu …. konstaterade Stefan kort.
– tsss … röe sten …. fnös han sen med eftertryck och grunnade lite på sin egen kommentar.
fast di e klart, den e ju rö ju … fortsatte han sin monolog.
Så var det slutpratade om Svarte Sten. Den där underbara stenen som min svärfar har målat av så många gånger. Den där stenen som heter Svarte sten och inte Röde Sten. För det har den gjort i alla tider. Så det så!
Nu är det inte bara stenar som byter namn. Nu har det även  inrättats ett utegym där vid Kiviks Hamn.
Om det gymmet har det sagts mycket. Saker som jag inte direkt vill gå in på här. Men människor har haft åsikter kan jag väl säga.
Och ja, vackert är det inte, det där gymmet.
Men säkert …. bra! Och eee … dyrt!
Jag och Stefan körde vidare bort till Vitemölla och dess lilla söta hamn.
Där är i alla fall inga nymoderniteter i form av vuxenlekplatser och annat trams …
Där är bara vackert.
Vi tog vägen förbi idrottsplatsen hem.
Fina Solevi, som utsetts som Sveriges vackraste idrottsplats.
Även om där alltid är bedårande grant, där vid Solevi, så var doften inte särskilt angenäm den här dagen.
Ruttnande tång låg i driver vid strandkanten. Så den här dagen hade Solevi nog kunnat utnämnas till den idrottsplatsen som luktade mest skit också.
Stefan brydde sig inte särskilt mycket om varken lukten eller platsens läge. Istället drömde han sig bort till en annan tid. En tid då han var ung och en, som han påstår själv,  lovande fotbollsstjärna
-här har man gjort många strutar, mumlade han förnöjt!
 Sen körde vi mot Gyllebo igen.
Dagens citat:
Östanväder och kvinnoträta
börjar med storm och slutar med väta.
 Ha en fin kväll och kram på er
från oss.
Annika
Dela gärna

Tiderna förändras, men än kan det blåsa östan. Läs mer »

Rulla till toppen