Det som betyder mest.

Hej hej

Snart har det gått hela fem år sedan jag skrev mitt först inlägg här på bloggen. Det första lilla inlägget som ”Gylleboannika”.

Då när jag började blogga så hade jag ungefär tio trogna läsare och mitt främsta syfte var att skriva för min älskade familj, mina döttrar och för mig själv.

Men en baktanke hade jag med mitt skrivande… det var att aldrig ge min äldsta dotter chansen att glömma sin födelseort. Hon skulle inte risker att glömma Österlen och den underbara naturen vi har här. Andréa som i en stor del av sitt liv pluggat och jobbat runt om i världen. Bloggen skulle bli en ständig påminnelse om allt underbart vi har här hemma.

Ni som kikar in här på bloggen är såklart också lika välkomna, precis allihopa. För jag tycker bara att det är roligt att dela med mig av mina tankar och bilder till er alla.

Men jag ska erkänna, att aldrig blir jag väl så glad som när Andréa kommenterar på min snapchat…

-mamma, vilken fantastisk bild idag på bloggen, gud vá jag längtar hem …

Inga ord kan betyda mer!

Att ha en dotter på andra sidan jordklotet, som jag bara träffa en vecka om året, det är ganska tufft för en mamma. Hjärtat slits liksom itu en smula. Men genom min blogg vill jag ge henne en dos av den underbara naturen som jag vet att hon älskar så mycket, samtidigt som hon ska känna att hon har en liten fot kvar här hemma.

Jag vill ge henne en liten bit av vår gemenskap. Små enkla, vardagliga ting som aldrig blir sagda annars. Årstidens väder, en ovanlig fågel, en ljuvlig morgon, en vanlig morgonrunda runt sjön…

Och vill just du också hänga med här på bloggen så blir jag enbart glad och lite stolt.

Dagens citat:

Vi har inte ärvt jorden från våra föräldrar, vi har lånat den av våra barn.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

 

 

Dela gärna

2 reaktioner på ”Det som betyder mest.”

  1. Ett underbart sätt för din tös, att kunna dela o va me dej i din vardag.
    Men oxå ett fint sätt att visa upp vår fantastiska natur. Roligt att se nån som, precis som jag njuter av allt det vackra vi har runt oss,men som e så lätt att glömma att uppskatta. Tack för alla fina bilder du delar med dig av.

    1. Tack fina Agneta för dina ord. Det är nog något speciellt med den miljö vi fått växa upp i, något som berör på djupet. Jag önskar dig en fin dag och en stor kram till dig.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top