naturfenomen

Hejsan.

Jag älskar sådana där heta dagar då åskan hänger i luften.

Det var den där dagen då jag var vid skjutfältet och hade sandalerna fyllda med torra blomsterfrö. Luften var alldeles varm och tryckande, som en osynlig spänning i luften.

Borta vid de små ålabodarna hörde jag hur en pappa och en liten pojke hetsigt bråkade om något, förmodligen en bagatell. Sedan såg jag hur den lille pojken i vredesmod tog till flykten ut över fältet. Allt blev sedan tyst och jag kunde känna lugnet före stormen. Himlens vackra färger skvallrade om en kommande urladdning. Det var inte bara turisternas familjebråk, utan hela Moder Jord som förberedde sig för en urladdning.

På håll kunde jag höra ett dovt muller. Jag riktigt kände hur något byggdes upp i luften. Den lille pojken kände nog också detsamma, för jag kunde se hur han vände åter och sakta gick tillbaka till den arga, men trygga pappan.

Från att ha varit helt vindstilla och lugnt, ungefär som om allting pausats, började plötsligt ett enda litet grässtrå vaja lite lätt. Sedan gick det fort och vindstyrkan ökade likt en accelererande formelbil.

Hänförd satt jag på branten och njöt av skådespelet. Jag såg hur regnet vräkte ner ute över havet och mullret ökade i intensitet. Blixtarna kom tätare och kraftigare. Ovädret var ett faktum.

Jag trodde att jag skulle hinna springa de 500 metrarna till min bil utan att bli blöt. Det hann jag inte. Allt gick så fort och regnet var så kraftigt. Himlen hade öppnat sig och ovädret var över mig på ett kick. Jag sprang, jag blev blöt och jag kände mig fullständigt levande.

När jag, blöt som en katt, startade min bil så var ovädret nästan över igen. Solen var på väg att tränga fram bakom de svarta molnen. Åskan var över och lugnet hade åter lagt sig. Luften var rensad för den här gången.

Jag älskar åska! Nej, jag är aldrig rädd. Naturens krafter har alltid fascinerat mig. Det som verkligt skrämmer mig är sådant som människosläktet själva skapar. Krig, terrorism, hat och förtryck, sånt gör mig verkligt rädd. Naturen ger jag mig hän åt, den är så häftig.

Dagens citat:

För att en gång bli blixt måste man länge vara moln.

Kram på er från mig.

Annika (”innan jau ble våd som en kråga”)