Okategoriserade

Hur vore det om vi visade varandra lite mer hänsyn.

Hejsan.

Alla ni hundägare, ni vet väl om att det just nu råder koppeltvång på våra hundar. En liten enkel lag som är till för våra vilda djur och fåglar. Vår natur som just nu är som en enda stor barnkammare. Inte svårt alls att efterfölja faktiskt. Man ser bara till att ha sina hundar i koppel. Något som vem som helst borde kunna följa. Skitenkelt.

Men varje år stöter jag ändå på dumma människor som inte tycks begripa någonting. Människor som efter sitt misslyckade inkallningsförsök, istället skriker till mig på långt håll ”han är inte farlig, hur snäll som helst”… när deras snälla hund sätter av mot mig och min lilla flock. Hur tänker de? Min hund kanske inte är så snäll …

Eller så finns det de som totalt nonchalerar allting och låter sin stora hund springa vind för våg under tiden som man själv pratar i telefon. Det här hände i helgen. Johnny blev vild och slet sönder sitt läderkoppel när en stor vit hund cirklade runt oss.

Alla kan brista, alla kan göra fel. Jag har lätt för att godta ursäkter och brukar ha förståelse för det mesta. Men jag kan inte förstå att man istället för att inse sitt eget fel, istället blir sur och arg för att vi ”släppte” vår hund.

Stranden i Vitamölla är både stor och bred. Här finns gott om plats för oss alla. Men vi måste visa varandra respekt och ha uppsyn över våra hundar. I synnerhet vid den här tiden.

Och även om just din hund är snäll och skötsam så betyder det inte att min kopplade hund gillar när andra fyrbenta kompisar kommer fram till oss. Ett hundslagsmål är inget roligt och kan sluta både tråkigt och kostsamt. En hund i koppel är ofta mycket tuffare än den som springer lös.

Så vad säger ni? Ska vi ta och visa varandra lite mer hänsyn och respekt. Tillsammans kan vi göra vår natur till en plats där alla vågar vara. Tryggt och lugnt. Går din hund fot är allt frid och fröjd, annars kan det väl inte vara så svårt att ha ett litet koppel på.

Dagens citat:

Det är värt att bli betraktad som en idiot om det är priset för att gå sin egen väg.

Även om man går sin egen väg, så måste man ta hänsyn och visa respekt mot andra, både djur och människor. Istället för tråkiga konflikter kan vi mötas, le och säga hej!

Ha en fin dag och kram

Annika

Dela gärna
  • 114
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vinter och kyla.

Hejsan.

Så fick vi Österleningar en liten smak av vinter och kyla.

En tidig morgon visade vår termometer här i Gyllebo på minus sju grader. Den morgonen låg det ett tunt täcke av is på sina ställen. En ishinna som nästan såg ut som fönsterglas som man förr hade i toalettfönstret. Råglas.

På de ställen där vattnet är lite strömt hade gäss och änder samlats. Några i vattnet och andra på den tunna isskorpan.

Ett tunt lager pudersnö hade siktats över vårt österlenska landskap. Ljuvligt tycker jag, när det kommer lite snö och lyser upp världen en smula.

Hemma i min egen trädgård är det också ”djupvinter” som Gustav Mandelmann kallar det. Sommarns solrosor har jag låtit stå kvar. Nu är de mest bruna, fula och står där som solroskelett smyckade med is och snö.

Men vet ni, snart är det tid att förkultivera nya ljuvliga solrosor, som ska lysa upp i sommar.

Dagens citat:

Det finns en bra väg till glädje och det är att sluta bekymra sig över det man inte kan påverka.

Ha en fin dag och kram.

Annika

Dela gärna
  • 46
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

En tid för återblickar.

Hejsan.

Jag hoppas ni har en skön juldagsmorgon. Kanske ligger ni kvar i era sängar och tänker gör så länge än eller så sitter ni vid ett dignande frukostbord och njuter. Några av er är kanske på väg till en tidig julotta.

Min kamera och jag har några dagars ledig, så jag bjuder därför på lite arkivbilder.

Idag tänkte jag ta er med på en liten sväng längs Österlenleden.

Det var en dag för ett par år sedan som jag och min dotter njöt en sensommardag med lite vandring här hemma. Vår färd gick från Vitemölla till Brösarp.

Vi älskar båda vår Österlenska natur. Vackra strandblommor växte där i sanden och på sina ställe fanns den där särskilda ”svarta sanden” som är lite sällsynt för just stränderna här.

Vi tog en paus vid den underbara stol vid det ensamma trädet en bit från Klammersbäcksmynning. Stolen som nu föresten fått sällskap och blivit två. Vi passerade den gamla ålaboden Stenören.

Men tiden går fort när man vandrar och vips var vi framme vid Havängs badplats och Verkeåns mynning.

Våra ben var pigga så vi fortsatte glatt med Brösarp i sikte. Genom det underbart vackra Skepparp gick leden som vi följde.

Vår vandring fortsatte ända till underbara Hallamölla. Men det får ni kanske se mer om en annan gång.

Dagens citat:

För att verkligen uppleva ett landskap måste man promenera genom det. Till och med en cykel går för fort.
Njut nu av en fin juldag. Kram från mig.

 

 

Dela gärna
  • 37
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
Scroll to Top