Rörums backar

En tur i Mandelmanns hage.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Jag och Stefan har fortsatt med vardagsmotionen (som jag tycker att Stefan behöver…), och den här gången for vi till vackra Forsemölla för att vandra lite.

Dammen innan lilla huset vid vattenfallet hade fyllts på med rejält mycket vatten, och när det forsade ut i ån mot vattenfallet  så var ljudet högt och öronbedövande. Underbart, tänkte jag, och mindes sist jag var här och dammen varit helt torrlagd.

Efter att ha inspekterat det fina vattenfallet från alla tänkbara håll, så vandrade vi vidare ut över Rörums backar.

Eftersom Stefan nu även fått ont i ena höften, så vågade jag inte locka med honom på en alltför lång och ansträngande runda. Vi vände tillbaka mot vattenfallet efter ett tag igen.

Nästan alla dagar i veckan så har vi haft grått och disigt väder. Förutom en tidig morgon, när vi var på ett ärende i Tomelilla. Då blev det en sagolik soluppgång, och jag retade mig en smula över att bara kunna njuta av allt det vackra genom en bilruta. Fast bättre det, än inte alls.

För någon dag sedan såg jag att mina vänner delade foto (på instagram) på sig själv då de var 21 år. Jag blev såklart sugen på att titta efter hur jag själv egentligen såg ut när jag var 21 …. Oj, ja det kändes som igår, men ändå inte… Ljuva 80-tal!

Dagens citat:

När man är 20, är man orolig för vad andra ska tycka.

När man är 40, slutar man bry sig om vad andra tycker.

När man är 60, inser man att det inte var någon som brydde sig från första början.

Jag har alltid älskat den ålder jag befinner mig i. Det gäller att suga ut så mycket härligt av alla åldrar man kan.

Ha det fint

Kram Annika

En tur i Mandelmanns hage. Läs mer »

Lite snålblåst stoppar inte oss.

Lämna en kommentar / Familj, Natur, Österlen / Av / / , / 1 minute of reading

Hejsan.

Nu i coronatider så gäller det att komma ut en stund varenda dag. Fast det gäller även om det inte råder coronapandemi såklart.

Min dotter Emmy hade jobbat hela helgen i Gäsnäs och då utnyttjade hon gästrummet som alltid står redo här hemma i Gyllebo. Innan hon åkte tillbaka till storstaden ville hon passa på att njuta av lite Österlennatur.

Självklart hängde både jag och små hundarna med ut i den soliga novemberdagen.

Till Forsemölla och Mandelmanns ensamma träd gick vår tur.

Trots att det blåste en ganska kall vind ute på Rörums backar, så blev vi snart riktigt varma. Jag konstaterade lite roat att Emmy lyckats klä sig som sin gamla leksak från barndomen, Tinky Winky i Teletubbies. Och som pricken över i:et hade hon hittat sin gamla ”my little pony-toppluva”. Härligt Emmy – stilsäker som alltid!!

Jag själv var som vanligt påbyltad i riktigt varma kläder som om jag befann mig i Norrland. Michelingubben fick ett ansikte den här dagen.

Dagens citat:

Sitt inte inne när allt hopp är ute.

Allt hopp är aldrig ute, men att vara ute varje dag det stärker kropp och själ och inger hopp. Så hoppla-hoppla, ut en stund varendaste dag.

Kram Annika

Lite snålblåst stoppar inte oss. Läs mer »

Ensamt, men vackert.

4 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Så mycket livet har förändrats för många människor runt om i världen. För många är kanske ensamheten det värsta att förhålla sig till.

Vi är alla så olika, så därför har vi olika förutsättningar att anpassa oss till förändringar och nya tankesätt.

Jag mår bra av ensamhet. Det är då jag samlar kraft och energi. Att ge mig ut ensam i naturen är en nödvändighet för mig. Det har jag alltid gjort.

Min ensamma vandring vid  Rörums backar i förra veckan var alldeles underbar.

Jag träffade på Mandelmanns linderödsgrisar på min vandring upp till ensamma trädet.

När man är ensam ute i naturen så upplever man så mycket mer. Man ser mer, man känner mer, man hör mer … Ja, allting blir så mycket starkare.

Att vara ensam med sig själv ute i naturen ger inte bara möjlighet till att uppleva omgivningen starkare, det ger också en unik chans till att höra sina egna tankar lite tydligare.

För mig är ensamhet något jag måste ha med jämna mellanrum. Det betyder förstås inte att jag aldrig känner mig ensam någon gång. Det gör jag såklart. Den ensamheten är liksom något annat. Den ”sorgliga ensamheten” kan jag känner i ett rum fullproppat av människor. Ensamhet som då jag känner mig bortglömd, saknar någon jag håller kär eller känner mig sviken.

Men en ensam tur upp till ”ensamma trädet” är alltid livgivande och stärkande. För där uppe är vi ju alltid två. Jag med mina tankar och trädet med sina.

Dagens citat:

Alla människor är ensamma, men en del har så mycket folk omkring sig att de aldrig hinner märka det.

Brukar du inte vandra ensam? Gör det någon gång, det är så skönt. Krama ett träd och låt tankarna flyga fritt.

Kram Annika

Ensamt, men vackert. Läs mer »

Vackraste arbetsplatsen.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , / 1 minute of reading

Hejsan.

Den vackraste arbetsplatsen just nu, måste bina på Österlen ha.

Det var i förra veckan som jag ensam tog  mig en vandringstur ut över Rörums backar.

Efter en lång dag framför datorn var det skönt att låta axlarna sjunka och få känna den ljumma vinden i ansiktet.

”Harariset”, som vi säger här i Skåne, blommade som allra vackrast.

De små bisamhällena såg så fina ut där de stod i kanten av det solgula rapsfältet.

Förmodligen har de här bina den absolut vackraste arbetsplatsen just nu. Med gula fält och blommande fruktträd kunde jag inte låta bli att associera till Bröderna Lejonhjärtas ”körsbärsdal”.

Under tiden som bina flitigt jobbade vidare så fortsatte jag min vandring upp till Mandelmanns ensamma träd.

Men det får ni hänga med på i ett annat inlägg.

Dagens citat:

Sluta nu, du kommer aldrig att lyckas. Om du bortser ifrån detta råd, är du halvvägs i mål.

Sluta aldrig att tro på dig själv. De som säger att du inte kan, är kanske de som är rädda för att du ska lyckas.

Ha en fin dag och kram

Annika

Vackraste arbetsplatsen. Läs mer »

Rörums fantastiska natur.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Efter en minst sagt stormig och regnig natt så trotsade jag och småhundarna vädrets makter.

Trots att det blåste halv storm och regnade ”småspik” gav vi oss iväg till Rörums backar.

En tur upp till Mandelmanns ensamma träd blev det såklart.  Sedan vandrade vi längs ån som verkade alldeles vild den här morgonen.

Naturen där vid Sträntemölla och Rörumsån är så fantastiskt vacker tycker jag.

Naturligtvis måste jag återvända hit när våren kommer och vitsipporna slagit ut. Då är den här platsen magisk!

Idag kommer min gamla dator att gå i graven. Den har varit mitt arbetsredskap och trotjänare i många år. Kanske tar det ett tag innan vi ses och hörs här inne igen. Sånt här tekniskt är nog bland det värsta jag vet. Att föra över alla saker till en helt ny hårddisk och sedan få allting att fungera som vanligt igen, ger mig mest bara magknip. Huhhh…. Men kanske är det bara bra att vara lite datorfri i någon vecka… jag kan ju istället hälsa på min Tjabokille… Alltså, det är ju tusen gånger bättre än att sitta vid en dator!

Dagens citat:

Arbete för en dröm istället för beröm. Försök att skapa uttryck och inte bara ge intryck. Sträva efter att vara saknad i din frånvaro, hellre än att bli märkt i din närvaro.

Ha det riktigt bra, så ses vi när och om allt tekniskt kommer på plats.

En stor kram Annika

Rörums fantastiska natur. Läs mer »

Lyxen att skrota runt här.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hej hej

Den där kvällen då jag och hunden Johnny tog vår kvällspromenad vid Forsemölla, så slank vi såklart in i  den vackra beteshagen också.

Eller slank och slank …

”sicket klydder di va å klya ing här”, tänkte jag lite för mig själv när jag hjälpte Johnny över trappan in i hagen.

(det där är skånska och betyder att jag tycker att det var svårt att ta sig in i hagen helt enkelt)

Förr skuttade Johnny glatt över de flesta hinder, men nu är det lite svårare när han har ett ben som är sådär lite sekunda. Men skam den som ger sig. Med gemensamma krafter tog vi oss över och in i hagen. Sedan strövade vi runt där i Österlens kanske vackraste betesmarker och bara njöt.

Uppe vid ensamma trädet gick Mandelmanns fjällkor. De lyste vita i skymningen som spökkossor och vi kunde tydligt höra bjällrorna som de alltid bär om halsen.

Med Johnny i koppel höll jag mig på behörigt avstånd. Men vet ju aldrig om de kan bli uppretade av Johnnys retsamma uppsyn. Vi njöt av en ljuvlig kväll både länge och väl. Det är allt en stor lyx att ha möjligheten att kunna ströva runt här.

Sen var det samma procedur för att ta oss ut ur hagen.

I sakta mak strosade vi sedan tillbaka till bilen. Jag njöt av tystnaden och av den vackra förhösten. Johnny njöt mest av alla ljuvliga dofter.

På skylten vid parkeringen hängde en kvarglömd igelkott. Våt och lite ledsen såg den ut. Kanske har dess ägare varit och hämtat hem honom nu, men annars hänger han nog där ännu…

Dagens citat:

Det är med frihet som med kärlek. Den måste erövras på nytt varje dag.

Ja, det är sannerligen en frihet att kunna ge sig ut i naturen när helst andan faller på. Och sen kan man ju köra hem till stugan och lille maken och erövra kärleken … om han inte sover förstås, för då erövrar jag en kvällsmacka istället.

Ha det gott och kram.

Annika

Lyxen att skrota runt här. Läs mer »

Ingen sol, men en vidunderlig utsikt.

2 kommentarer / Natur, Österlen / Av / / , , / 2 minutes of reading

Hejsan.

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Särskilt inte om man lägger sin tilltro till väderleksprognosen. Morgonen skulle bli molnfri och solig sades det. Jo pyttsan. Fast inte ens gamla Polman hade rätt på sin tid alltid.

Men jag är ju född optimistisk och glad, så jag njöt ändå för fulla muggar av den härliga morgonen. Istället för att föreviga en vacker soluppgång, så fick jag njuta av Rörum från den bästa utsiktsplatsen man kan tänka sig.

Även om tunga moln for fram på himlen så kunde jag allt se en liten strimma ljus längst borta på horisonten.

När jag satte mig i backen med det lilla välkända trädet, då spelade det liksom ingen roll vilket väder det var. Att få sitta där med en varm hund på fötterna och bara njuta av stunden, det är bättre än högsta vinsten på lotto. Även om hunden ifråga envisades med att hela tiden äta frusen fårskit.

Där satt jag och såg den lilla byn, Rörum, vakna till liv. På Sophiaskolan tändes ljusen upp och skolan förberedde sig för en ny dag och en ny termin.

Jag mindes tillbaka på den gången då jag var på Bali. Eftersom mitt diskbråck då blommat upp, så kunde vi inte vandra upp på den berömda vulkanen för att njuta av soluppgången. Fast, inte behöver man fara ända bort till Indonesien för att se en ny dag gry. Rörum går ju precis lika bra!

Hissnande upplevelser kan man hitta alldeles runt knutan. Det gäller liksom bara att öppna ögonen och se allt det vackra.

Dagens citat:

Ibland måste man ge sig ut på äventyr för att veta var man hör hemma.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Ingen sol, men en vidunderlig utsikt. Läs mer »

Vilka härliga kvällar.

Lämna en kommentar / Natur, Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Woww vilka ljuvliga kvällar vi haft. Det har varit underbart i snart hela maj månad. På ett nix har alla gula maskrosor blommat klart och istället är ängarna fyllda med runda dunbollarna. De där förhatliga blommorna som egentligen är underbart vackra, såvida de inte växer hemma i den egna täppan. Allting beror ju som bekant på hur man ser det.
När vi passerade Rörum en kväll sa Stefan:
-du måste se den store ”tjårren” som går här i hagen…
Så körde han sakta, sakta med bilen för att kunna få syn på det ovanliga djuret.
Hans huvud gick nästan ur led som han letade, samtidigt som han styrde jeepen i små zickzack rörelser.
-det är den största tjårr ja sitt… fortsatte han, alltmedan huvudet for som på en sådan där nickehund man hade när man var liten.
Han hade alltså sett en tjur som skulle vara extremt stor, den största han någonsin sett, det var han övertygad om. Det var den vi nu kikade efter
Jag tittade överallt efter den där tjuren, men såg inte röken av några kreatur alls. På andra sidan ån, uppe i backarna, vet jag att Mandelmanns söta små fjällkor går, med sina klingande bjällror runt halsen, inte kunde Stefan väl mena någon av dem…
Men så plötsligt kom något stort, svart nerför backen med hela sin familj i släptåg. (Den där backen som vi brukade åka pulka i med tjejerna då de var små.)
Och nog var det en bjässe till tjur, det vill jag lova.
Inte skulle man vilja råka komma in i den hagen av misstag i sommar.
Stor och magnifik var han allt den där tjuren som gjort sådant intryck på Stefan.
Jag var glad att jag inte valt att hoppa in där för att lägga mig på magen och fotografera maskrosbollar i solnedgången!
Kanske är han lika snäll som tjuren Ferdinand, men sådant vet man ju aldrig riktigt.
Det är så vackert med betande djur i svenska hagar. Det ger en sådan sommarkänsla tycker jag.
Sedan skyndade vi oss hem för att ta hand om våra egna små ”kreatur” i Gyllebo. Våra små pälsbollar som behövde lite omvårdnad i form av både manikyr och pedikyr.
Kvällens citat:
Jag ser inte dem som
tycker illa om mig när jag
har mina kärleksglasögon
på mig.
Man kan inte vara älskad av alla, så enkelt är det. Lika lite som jag själv kan älska varenda människa i hela världen. Men alla förtjänar att behandlas med respekt.
Ha en fin kväll och akta er för hagar med stora tjurar i.
Kram på er
Annika

Vilka härliga kvällar. Läs mer »

En vintersöndag i januari.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Gokväll.
Så slog vintern till här hos oss på Österlen.
Fast fördelningen på snön blev inte riktigt som den brukar.
Simrishamn och dess omnejd, som normalt brukar stå utan snö, fick den här helgen föräras av ett tjockt täcka av vitt fluff. Brösarp och de norra delarna fick snopet stå utan den här gången.
Man vet liksom aldrig riktigt med vintern här på Österlen, och det är så fantastiskt.
Men vi i Gyllebo tassade ju som sagt upp till ett sagolandskap. Och jag – jag har ju både julgran och julstjärnor kvar på sina ställen … för ser det ut som jul, så kan det gott få vara kvar tycker jag.
Trots att jag varit ute och rumlat precis hela natten, och missat hela min välbehövliga skönhetssömn, så var jag pigg och åkte gladeligen iväg på ett helt annat sorts party den här dagen. Jag undviker ju oftast reklam här på bloggen … men jag kan säga så mycket som att det handlade om plastburkar…
En massa människor kröp ut ur sina hus och stugor för att njuta av all den härliga snön.
Rörums alla backar var fulla av glada pulkaåkare, och det såg så härlig ut. Jag hoppas att varenda unga fick chansen till lite härlig vinteraktivitet den här söndagen.
I Vitemölla avtog vinterkänslan, och på stranden låg bara lite vitt puder.
Nej, den här dagen gjorde den lilla byn Vitemölla inte riktigt själ för sitt namn. Den här dagen hade namnet ”Gråmölla, passat bättre.
På kvällen när jag kom hem ifrån mitt party med en massa underbart glada tjejer så avslutade jag dagen med min käre make.
Halvnakna tassade vi ut på den uppskottade gången i trädgården och kröp ner i det varma, sköna spabadet. Asså, det är en lisa för både kropp och själ!
Efteråt somnade jag som en prinsessa och tog igen all sömn som gått förlorad.
Livet är allt bra skönt ändå.
Dagens citat:
Det finns en bra väg till glädje…
… att sluta bekymra sig över det
man inte kan påverka.
Ha en fin kväll och tack alla ni som hälsat på här inne på min blogg idag.
Kram Annika

En vintersöndag i januari. Läs mer »

Rulla till toppen