Rörums backar

Rörums fantastiska natur.

Hejsan.

Efter en minst sagt stormig och regnig natt så trotsade jag och småhundarna vädrets makter.

Trots att det blåste halv storm och regnade ”småspik” gav vi oss iväg till Rörums backar.

En tur upp till Mandelmanns ensamma träd blev det såklart.  Sedan vandrade vi längs ån som verkade alldeles vild den här morgonen.

Naturen där vid Sträntemölla och Rörumsån är så fantastiskt vacker tycker jag.

Naturligtvis måste jag återvända hit när våren kommer och vitsipporna slagit ut. Då är den här platsen magisk!

Idag kommer min gamla dator att gå i graven. Den har varit mitt arbetsredskap och trotjänare i många år. Kanske tar det ett tag innan vi ses och hörs här inne igen. Sånt här tekniskt är nog bland det värsta jag vet. Att föra över alla saker till en helt ny hårddisk och sedan få allting att fungera som vanligt igen, ger mig mest bara magknip. Huhhh…. Men kanske är det bara bra att vara lite datorfri i någon vecka… jag kan ju istället hälsa på min Tjabokille… Alltså, det är ju tusen gånger bättre än att sitta vid en dator!

Dagens citat:

Arbete för en dröm istället för beröm. Försök att skapa uttryck och inte bara ge intryck. Sträva efter att vara saknad i din frånvaro, hellre än att bli märkt i din närvaro.

Ha det riktigt bra, så ses vi när och om allt tekniskt kommer på plats.

En stor kram Annika

Lyxen att skrota runt här.

Hej hej

Den där kvällen då jag och hunden Johnny tog vår kvällspromenad vid Forsemölla, så slank vi såklart in i  den vackra beteshagen också.

Eller slank och slank …

”sicket klydder di va å klya ing här”, tänkte jag lite för mig själv när jag hjälpte Johnny över trappan in i hagen.

(det där är skånska och betyder att jag tycker att det var svårt att ta sig in i hagen helt enkelt)

Förr skuttade Johnny glatt över de flesta hinder, men nu är det lite svårare när han har ett ben som är sådär lite sekunda. Men skam den som ger sig. Med gemensamma krafter tog vi oss över och in i hagen. Sedan strövade vi runt där i Österlens kanske vackraste betesmarker och bara njöt.

Uppe vid ensamma trädet gick Mandelmanns fjällkor. De lyste vita i skymningen som spökkossor och vi kunde tydligt höra bjällrorna som de alltid bär om halsen.

Med Johnny i koppel höll jag mig på behörigt avstånd. Men vet ju aldrig om de kan bli uppretade av Johnnys retsamma uppsyn. Vi njöt av en ljuvlig kväll både länge och väl. Det är allt en stor lyx att ha möjligheten att kunna ströva runt här.

Sen var det samma procedur för att ta oss ut ur hagen.

I sakta mak strosade vi sedan tillbaka till bilen. Jag njöt av tystnaden och av den vackra förhösten. Johnny njöt mest av alla ljuvliga dofter.

På skylten vid parkeringen hängde en kvarglömd igelkott. Våt och lite ledsen såg den ut. Kanske har dess ägare varit och hämtat hem honom nu, men annars hänger han nog där ännu…

Dagens citat:

Det är med frihet som med kärlek. Den måste erövras på nytt varje dag.

Ja, det är sannerligen en frihet att kunna ge sig ut i naturen när helst andan faller på. Och sen kan man ju köra hem till stugan och lille maken och erövra kärleken … om han inte sover förstås, för då erövrar jag en kvällsmacka istället.

Ha det gott och kram.

Annika

Ingen sol, men en vidunderlig utsikt.

Hejsan.

Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. Särskilt inte om man lägger sin tilltro till väderleksprognosen. Morgonen skulle bli molnfri och solig sades det. Jo pyttsan. Fast inte ens gamla Polman hade rätt på sin tid alltid.

Men jag är ju född optimistisk och glad, så jag njöt ändå för fulla muggar av den härliga morgonen. Istället för att föreviga en vacker soluppgång, så fick jag njuta av Rörum från den bästa utsiktsplatsen man kan tänka sig.

Även om tunga moln for fram på himlen så kunde jag allt se en liten strimma ljus längst borta på horisonten.

När jag satte mig i backen med det lilla välkända trädet, då spelade det liksom ingen roll vilket väder det var. Att få sitta där med en varm hund på fötterna och bara njuta av stunden, det är bättre än högsta vinsten på lotto. Även om hunden ifråga envisades med att hela tiden äta frusen fårskit.

Där satt jag och såg den lilla byn, Rörum, vakna till liv. På Sophiaskolan tändes ljusen upp och skolan förberedde sig för en ny dag och en ny termin.

Jag mindes tillbaka på den gången då jag var på Bali. Eftersom mitt diskbråck då blommat upp, så kunde vi inte vandra upp på den berömda vulkanen för att njuta av soluppgången. Fast, inte behöver man fara ända bort till Indonesien för att se en ny dag gry. Rörum går ju precis lika bra!

Hissnande upplevelser kan man hitta alldeles runt knutan. Det gäller liksom bara att öppna ögonen och se allt det vackra.

Dagens citat:

Ibland måste man ge sig ut på äventyr för att veta var man hör hemma.

Ha en fin dag och kram från mig.

Annika

Vilka härliga kvällar.

Hej hej
Woww vilka ljuvliga kvällar vi haft. Det har varit underbart i snart hela maj månad. På ett nix har alla gula maskrosor blommat klart och istället är ängarna fyllda med runda dunbollarna. De där förhatliga blommorna som egentligen är underbart vackra, såvida de inte växer hemma i den egna täppan. Allting beror ju som bekant på hur man ser det.
När vi passerade Rörum en kväll sa Stefan:
-du måste se den store ”tjårren” som går här i hagen…
Så körde han sakta, sakta med bilen för att kunna få syn på det ovanliga djuret.
Hans huvud gick nästan ur led som han letade, samtidigt som han styrde jeepen i små zickzack rörelser.
-det är den största tjårr ja sitt… fortsatte han, alltmedan huvudet for som på en sådan där nickehund man hade när man var liten.
Han hade alltså sett en tjur som skulle vara extremt stor, den största han någonsin sett, det var han övertygad om. Det var den vi nu kikade efter
Jag tittade överallt efter den där tjuren, men såg inte röken av några kreatur alls. På andra sidan ån, uppe i backarna, vet jag att Mandelmanns söta små fjällkor går, med sina klingande bjällror runt halsen, inte kunde Stefan väl mena någon av dem…
Men så plötsligt kom något stort, svart nerför backen med hela sin familj i släptåg. (Den där backen som vi brukade åka pulka i med tjejerna då de var små.)
Och nog var det en bjässe till tjur, det vill jag lova.
Inte skulle man vilja råka komma in i den hagen av misstag i sommar.
Stor och magnifik var han allt den där tjuren som gjort sådant intryck på Stefan.
Jag var glad att jag inte valt att hoppa in där för att lägga mig på magen och fotografera maskrosbollar i solnedgången!
Kanske är han lika snäll som tjuren Ferdinand, men sådant vet man ju aldrig riktigt.
Det är så vackert med betande djur i svenska hagar. Det ger en sådan sommarkänsla tycker jag.
Sedan skyndade vi oss hem för att ta hand om våra egna små ”kreatur” i Gyllebo. Våra små pälsbollar som behövde lite omvårdnad i form av både manikyr och pedikyr.
Kvällens citat:
Jag ser inte dem som
tycker illa om mig när jag
har mina kärleksglasögon
på mig.
Man kan inte vara älskad av alla, så enkelt är det. Lika lite som jag själv kan älska varenda människa i hela världen. Men alla förtjänar att behandlas med respekt.
Ha en fin kväll och akta er för hagar med stora tjurar i.
Kram på er
Annika

En vintersöndag i januari.

Gokväll.
Så slog vintern till här hos oss på Österlen.
Fast fördelningen på snön blev inte riktigt som den brukar.
Simrishamn och dess omnejd, som normalt brukar stå utan snö, fick den här helgen föräras av ett tjockt täcka av vitt fluff. Brösarp och de norra delarna fick snopet stå utan den här gången.
Man vet liksom aldrig riktigt med vintern här på Österlen, och det är så fantastiskt.
Men vi i Gyllebo tassade ju som sagt upp till ett sagolandskap. Och jag – jag har ju både julgran och julstjärnor kvar på sina ställen … för ser det ut som jul, så kan det gott få vara kvar tycker jag.
Trots att jag varit ute och rumlat precis hela natten, och missat hela min välbehövliga skönhetssömn, så var jag pigg och åkte gladeligen iväg på ett helt annat sorts party den här dagen. Jag undviker ju oftast reklam här på bloggen … men jag kan säga så mycket som att det handlade om plastburkar…
En massa människor kröp ut ur sina hus och stugor för att njuta av all den härliga snön.
Rörums alla backar var fulla av glada pulkaåkare, och det såg så härlig ut. Jag hoppas att varenda unga fick chansen till lite härlig vinteraktivitet den här söndagen.
I Vitemölla avtog vinterkänslan, och på stranden låg bara lite vitt puder.
Nej, den här dagen gjorde den lilla byn Vitemölla inte riktigt själ för sitt namn. Den här dagen hade namnet ”Gråmölla, passat bättre.
På kvällen när jag kom hem ifrån mitt party med en massa underbart glada tjejer så avslutade jag dagen med min käre make.
Halvnakna tassade vi ut på den uppskottade gången i trädgården och kröp ner i det varma, sköna spabadet. Asså, det är en lisa för både kropp och själ!
Efteråt somnade jag som en prinsessa och tog igen all sömn som gått förlorad.
Livet är allt bra skönt ändå.
Dagens citat:
Det finns en bra väg till glädje…
… att sluta bekymra sig över det
man inte kan påverka.
Ha en fin kväll och tack alla ni som hälsat på här inne på min blogg idag.
Kram Annika
Scroll to Top