Hemma hos mig.

Plötsligt händer det.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Jag undrar ifall det är fler än jag som har rysligt svårt att komma igång med vissa saker när det är sommar, sol och fint väder…
I flera veckor nu har jag laddat för bullbak här i Gyllebo, men det tar liksom bara emot.
På min fritid vill jag nu mest vara ute och rota runt i jorden eller kräla med min kamera  på alla fyra efter något litet kryp. Det där bullbaket känns bara så himla motigt.
Men så plötsligt händer något …
Som från ingenstans kommer en liten lust till att baka. Det är då man ska passa på.
Den där lusten kom en kväll i förra veckan.
Kvickt for jag in och satte igång med min vetedeg.
Att röra ihop degen är ju inte särskilt jobbigt. Det har jag en förnämlig maskin som gör.
Det är när degskrället har jäst färdigt och ska tas om hand, det är då själva arbetet börjar.
Och när min deg jäst i över en timme den här kvällen då hade lusten runnit bort. Jag kände bara hur tröttheten och motviljan för att baka välde över mig. Och där stod jag med en dubbel sats vetedeg …
Jag tvingade mig att baka ut en plåt med gräsligt fula kanelknyten. Stora som hus blev de, för så brukar det bli för mig när jag liksom vill få allt överstökat så fort som möjligt.
Det var då min söta dotter kom till min räddning.
Amanda är mycket mer pysslig och får till en helt annan snits på bakverken än vad jag orkar göra. För mig är det viktigaste att det blir saftigt och gott. Jag kan göra snygga saker, men jag vill liksom inte lägga den tiden på något man äter upp i ett nafs.
Så tillsammans stod vi där i köket och bakade igen, precis som vid lussebaket till jul. Fast med den skillnaden att vi inte behövde elda i kaminen.
Amanda formade bullarna och jag penslade och skötte gräddningen.
När allt sedan var färdigt och frysen var laddad med härliga kanelbullar, så kändes det riktigt skönt.
För det finns ju inget mysigare än att duka fram en fika i orangeriet med hemmabakta kanelsnurror till kaffet.
Då känner man sig duktig, hur fula snurrorna än har blivit.
Mitt tips är, att känner ni minsta lust till att baka, passa då på. Det finns inget godare. Bit ihop och bara gör det. Gör dem stora som hus, så går det fort.
…. så blir man så ren och fin om sina trädgårdsfingrar med …
fniss
Dagens citat:
Det första steget mot att komma
någon vart, är att verkligen
bestämma dig för att inte vara kvar
där du är.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Annika
 (alla bilder på mig är tagna av min dotter Amanda Henriksson)
Dela gärna
     

Plötsligt händer det. Läs mer »

Hur kunde det bli såhär?

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Alla som är stolta ägare till en trädgård har väl i någon liten hörna en riktig skämsplats … något som inte blev som det var tänkt.
I alla fall vill jag ju gärna tro att det är fler än jag som övervinns av ogräs, dålig planering och slut på motivationen.
För bara några år sedan hade jag en blomstrande vackert liten hörna vid vår friggebod.
Där precis framför den ljuvligt mossbeklädda stenen.
Men så hände något …. ja, fråga mig inte riktigt vad …
Hela den lilla vackra stenläggningen översållades av gräsrot och annat elände. Det blev omöjligt att rensa bort och alla de vackra blommorna kvävdes och tynade bort.
Kanske var det all renovering som upptog all min tid den där sommaren, eller så var det Stefans hjärtinfarkt … ja jag vet inte …
Men nu fick det vara nog. Jag tog tag i det hela och rensade bort precis allting. Utom den där tåliga sorten som tycks trivas just här.
Ja, det här blev ett lite annorlunda ”före och efter” reportage. Fast så kan det faktiskt också bli i en trädgård, när det vill sig illa. Men den mossbeklädda stenen är precis lika vacker nu som då.
Hur det blir med den här lilla fula hörnan nu, det får framtiden utvisa.
Potatisen då ..
Kanske minns någon av er att jag fick sättpotatis över när jag planterade i mina vintunnor. De där potatisen grävde jag ner på byggarbetsplatsen på andra sidan vägen. Och kolla nu bara. Tadaaaa ….
Min vintunneodling har utökats med ytterligare två tunnor.
I dem har jag sått rädisor och sallad. Kanske lite sent, men värt att prova tänkte jag.
Kvällens citat:
Lugna vatten har aldrig
skapat en skicklig sjöman.
Det där citatet stämmer nog på trädgårdsodling också …  lyckade trädgårdsprojekt ger ju ingen som helst lärdom …
Ha en fin kväll och kramar från mig.
Annika
Dela gärna
     

Hur kunde det bli såhär? Läs mer »

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag är så lycklig. Äntligen, äntligen blommar mitt svårflörtade blåregn.
Jag älskar blåregn, eller egentligen blåa blommor över huvudtaget. Min dröm är att ha ett blommande kejsarträd.
På andra sidan vägen, där vår lilla stuga ska byggas, där vill jag plantera just ett kejsarträd.
Om ni inte vet hur ett kejsarträd ser ut så får ni googla. Gör det, ni kommer också vilja ha ett likadant.
Men i år gläds jag åt mitt blommande blåregn.
Kanske minns ni att jag satte igång med en hoppfull odling här hemma för en tid sedan. En potatisodling i vintunnor. Inlägget kan ni hitta här.
Nu har det äntligen börjat komma upp lite grönt potatisblast. Woww … jag blir så glad när det växer och frodas.
Lite gödning har de såklart fått. Men inte alltför mycket. Jag tog det som fanns tillhands här hemma. Lite blåkorn fick det bli.
Jag misstänker att man inte ska ge för mycket kväve, sådant som gör gräsmattan grön och tät. För inte vill jag ha stort frodigt blast bara. Det är potatisen under jord jag vill åt. Alltså plantans själva rotsystem.
Ja, om det är någon gång i livet man ska önska sig en stor, rejäl knöl, så är det väl när man är en potatisodlare.
Om det blir hemmaodlade vinpotatis i Gyllebo till midsommar, det kan jag inte riktigt utlova ännu.
Men jag vattnar, smågnolar och myser när jag strosar runt i min odling. Det är nog inte själva resultatet jag är mest intresserad av, utan det välbehag jag upplever av själva jobbet.
Dagens citat:
Den som har planterat ett träd
har inte levt förgäves.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet. Läs mer »

Stefans kalas, med en servis som bär på många olika minnen.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I morse skrev jag ett inlägg om Stefans födelsedag.
Det här med fester, party och stora tillställningar är inget han är så glad för. Han är fullt nöjd med det lilla enkla.
Men fyller man år, så blir det ändå lite fest såklart. För de allra närmsta.
Jag dukade lite fint och satte in syrener i vasen med måsen på. Den där danska servisen som jag samlat på sedan jag var ung, och som kommer fram när någon fyller år.
Förmodligen är servisen hopplöst ute och omodern, men det gör mig ingenting. För mig bär den på så många härliga minnen. Genom åren har jag fått delar av många personer som funnits i mitt liv.
Den först koppen fick jag av min första, stora och riktiga kärlek. En person som även Stefan känner mycket väl.
-”sluggojävel”, säger Stefan med ett skratt, när kopparna är framme och vi påminns om var alla delar kommer ifrån.
Svärmor Karin får också något drömskt i blicken när hon pekar ut vilka saker jag fått av henne.
Såklart hade jag bakat en enkel jordgubbstårta till kaffet. Inget märkvärdigt, bara sockerkaka, vaniljkräm och grädde. Det kan nästan inte bli godare.
 I present hade Stefan fått lite nya kläder av mig. Snygg och stilig tycker jag att han ska vara.
–posera nu lite fint och håll in magen, kommenderade jag, när hela härligheten skulle förevigas.
Sedan skrattade vi båda så det knappt gick att ta fler bilder …
 -nej, det blir nog bättre om du håller dig i parasollet …
Själv hamnade jag också på bild när finklänningen åkt på.
Dagens gäster var svärmor Karin och min pappa Kurt.
Vi fick en mysig eftermiddag, med underbart väder, kaffedrickande och korvgrillning.
Jag tror inte att ett 62 årskalas kan bli så mycket bättre för en man som Stefan ”Sniff” Olsson.
Kvällens citat:
Det är livet självt
som är den verkliga festen.
Ha en fin kväll och kramar från mig.
Annika
Dela gärna
     

Stefans kalas, med en servis som bär på många olika minnen. Läs mer »

Ja må han leva ut i hundrade år …

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I helgen har min käre Stefan fyllt år.
Den ångest han hade när han fyllde 60, tycks nu ha försvunnit bort. Kanske är det hans sjukdom i fjor, som fick honom att förstå att åldern inte är viktig. Det är hälsan och hur man mår som betyder allt. Och att han helt enkelt fick överleva och nu fortsätta lägga år till år …
Även om min käre make nu sakta börjar närma sig pensionsstrecket, så märker jag inte att han för den sakens skull har blivit övermogen. Så där som en del människor gärna blir då de blir äldre. Han är precis lika härligt barnslig som alltid, och han bjuder alltid på sig själv.
Det kan ju ha att göra med hans unga hustru …
Morgonen började med att vi i familjen gratulerade den snarkande grisen. Med familj menar jag alltså jag och hundarna. Alla hundarna var med på firandet såklart, och det blev överfall i sängen.
Sedan la sig lugnet och Stefan somnade nästan om lite grann när det plötsligt var dags för nästa överraskning.
Det var min dotter Amanda som kom hit ut till Gyllebo innan hon skulle börja jobba.
-jag måste sticka igen, log Amanda och räckte över en stor papperskasse.
-jag börjar snart jobba, men grattis på er båda två, du också mamma på morsdag ….
Sedan for hon iväg så dammet yrde på grusvägen utanför.
I papperskassen hade hon lagt allt vad man behövde för att fixa Stefans favoritfrukost. Allt det där som han verkligen gillar, till och med två kokta ägg. Åt mig hade hon köpt en söt liten krukväxt.
Lilla, fina Amanda – alltid så omtänksam och påhittig.
Som den sanne entreprenören och egenföretagaren Stefan ju nu är, så spelar det ingen roll om man fyller år eller inte. Såklart måste han jobba lite ändå.
Där under sitt parasoll satt han och fixade med några mått som måste bli klara tills på måndag.
Sådana är han, min käre Stefan.
Jag själv dukade lite fint för de gäster som skulle komma under dagen. Men det får ni läsa mer om i nästa inlägg.
Dagens citat:
Avundas aldrig någon det sken av lycka han har
för du känner inte hans hemliga sorger.
Njut av dagen och må väl.
Annika
Dela gärna
     

Ja må han leva ut i hundrade år … Läs mer »

Av samma skrot och korn

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Det var som om jag kunde höra Astrid Lindgrens röst inne i mitt huvud hela den där eftermiddagen.
En eftermiddag då jag hade besök av min syster och två badsugna grabbar.
Jag kunde riktigt se i deras pillimariska små ögon hur de tänkte samma tankar som Astrid skrev i en av sina underbara böcker…
-Hyss hittar man inte på, de bara blir.
Och att det är hyss det vet man inte förrän efteråt.
Det var en härlig eftermiddag. Vi vuxna satt i trädgården och drack kaffe medan grabbarna lekte i poolen.
Parasollet hade vi fått  fälla upp som skydd för den gassande solen.
Småhundarna var även de eld och lågor och det var som om de alla fyra pratade samma språk.
Johnnyhunden låg inne i sin svala tvättstuga för att inte stressa upp sig allt för mycket av alla vilda lekar.
I luften låg en tung doft av syrener. Det är syrenernas tid, men bara en pytteliten kort stund till.
För allt går så fort när årstiderna kommer i olag. Som i år när det hoppat över våren och gått direkt till sommaren.
Det är den 17:e sommaren jag bor i Gyllebo, men aldrig förr har jag upplevt att vi haft så mycket mygg.
Jag sände en tacksam tanke till min thailändska vän som försett mig med myggrökelser.
Jag älskar rökelser i alla dess former. De doftar sommar, värme och avkoppling.
Och att myggorna hatar dem det är ju ett enda stort plus.
Tidigare den dagen hade jag haft besök av några av våra goaste vänner. På en snabb titt kom de för att gratulera Stefan.
Men Stefan var iväg på kundbesök precis, så jag fick ensam njuta av vännernas sällskap och ta emot de presenter de haft med till Stefan.
Ett fång med de ljuvligaste rosor, ett choklad och det bästa av allt – en håv med förlängningsbart handtag – perfekt för honom att ha i poolen.
Jag bjöd dem på – vatten – och de var nöjda med det, de såg nog att jag var trött.
Vissa vänner älskar man bara lite mer – det här är sådana vänner för mig!
Dagens citat:
Lycka är att vara lycklig!
Lycka är inte att få andra att tro
att man är det.
Jag har hittat min väg till lyckan. Jag vet att min lycka finns i de där små sakerna i livet. Och jag vet att jag själv är ansvarig för att öppna ögonen och se dem.
Men såklart händer det att jag får ”sten i skon, det är en grop i vägen eller något annat som skymmer solen”. Det är så livet är. Man kan vara lycklig trots allt det där.
För livet pågår och man har inte tid att vänta på att allt ska bli perfekt.
Hoppas ni alla hittar vägen till just er lycka
Kram Annika
Dela gärna
     

Av samma skrot och korn Läs mer »

Högsommar i maj.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
-hur länge ska det här vädret hålla i sig egentligen, frågade jag en granne som jag mötte på min skogsrunda en tidig morgon.
-tyst, bara njut!, svarade hon och så skynda vi oss vidare med våra ivrigt skällande småhundar i släptåg. 
Så rätt hon hade. Det är ju bara att njuta. Oavsett när det fina vädret kommer, eller tar slut, så måste man helt enkelt ta vara på det! Utan att ifrågasätta. Man måste ta alla chanser att spara på sig av små ljuva stunder. Suga i sig D-vitaminer allt vad man kan.
 Min Stefan har äntligen fått bekräftat att det kommer att bli en operation av foten. Snart, hoppas jag.
Det ska bli skönt, för det börjar att bli jobbigt att ha en rastlös gubbe här hemma. Fast nu när det fina vädret kommit så har han förstås fullt upp med sina leksaker i poolen.
Det trendigaste man kan i sin pool är uppblåsbar flamingo, det vet säkert alla. Men Stefan envisas … en båt är det bästa!
Jag låter honom hållas, även om jag tycker att den är rysligt ful när han paddlat i land och den ligger där strandad på tralldäcket.
I fjor fick han en uppblåsbar krokodil i födelsedagspresent av mig. Den gömde han genast undan när min systerson Samuel kom på besök och sedan dess har jag knappt sett till den. Karlar kan vara tramsiga med sina leksaker, det har jag lärt mig genom åren…
Min söta dotter Amanda tittar ganska ofta ut hit när det är fint väder. Och jag älskar det!
Även om jag måste sitta inne på kontoret och jobba så är det så mysigt att höra glada röster utanför. Så får jag lite hjälp att hålla i ordning också, och det tackar jag ju aldrig nej till.
Såklart måste lilla söta Amanda pausa också och även hon tycks gilla Stefans fula båt. Kanske går det inte lika bra att ligga bekvämt i en flamingo och läsa kvällstidningen …
I min trädgård börjar det bli torrt i jorden. Det har nästan inte kommit en droppe regn på hela maj månad.
Jo, det förstås … en kväll kom det några förskrämda droppar som knappt fuktade jorden ens. Men en vacker regnbåge skapades på himlen den där kvällen.
Förmodligen går maj månad till historien när det handlar om vackert väder det här året.
Jag har lärt mig att inte ifrågasätta vädret, bara njuta av det. Fast jag har mitt bokslut på kontoret att pyssla med, så smyger jag ut ibland och myser jag med.
Dagens citat:
En människa som känner
sig uppskattad kommer alltid
göra mer än vad någon förväntar
sig.
Att fixa bokföringen är kanske inget som ger särskilt mycket hurrarop, eller klappar på axeln. Men å andra sidan hade motsatsen blivit väldigt jobbig. Om jag inte sköter mitt jobb, kommer det ganska snart att bli väldigt otrevligt för mig. Så kvick som en vessla knappar jag på så jag kan komma ut och njuta jag med.
Ha det gott och kram
Annika
Dela gärna
     

Högsommar i maj. Läs mer »

På naturens villkor.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Just nu grönskar det som allra mest. Allting växer så det nästan syns och hörs. Och då är det såklart inte bara de växterna som jag själv har planterat. Nej även ogräs och annat spirar med full kraft.
Jag har bestämt mig för att sluta envisas med att plantera sådant som inte verkar trivas hos mig och istället sats på de växter som passa in här. De som trivs och vill leva med just Gyllebojordens förutsättningar.
Men så finns det även sådant som redan växer här, som det bara gäller att ta tillvara på.
En björnbärsplanta till exempel. Jag vet inte hur många gånger som jag klippt ner den för att jag inte gillar att den är där den är. Nu har jag gett upp. Istället får den bre ut sig och ta plats och jag till och med hjälper den lite på traven istället. Över det vita staketet får den nu bre ut sig, och istället för att reta mig på eländet, så gillar jag den nästan nu. Och har jag tur får jag goda björnbär i belöning till hösten.
 Efter tre månader med ett nytt diskbråck mellan två nya kotor så kände jag att det var dags. Jag snörade på mig springskorna och förkunnade för min käre make att jag ämnade prova om det gick att börja springa igen.
Han höll sig för pannan, himlade med ögonen och mumlade något om galenskap och skylla mig själv.
Såklart tog jag det extremt lugnt. Med små mjuka steg dansade jag fram genom den härlig Gyllebomorgonen. Naturligtvis kände jag hela tiden efter så allt funkade där bak i ryggen. Högerbenet har en liten tendens till droppfot och det gjorde att jag en gång snubblade och for på näsan i backen. Men jag hade tur och landade på bästa möjliga vis – jag landade i ett hav av ramslök.
(Tack du gulliga tjej som oroligt kom till undsättning där jag snopet låg platt på magen.)
Första springrundan – check!
Snart, snart är det dags för min dotter Emmy att komma hem igen. Efter nära nog ett helt år i Australien kommer hon hem i mitten av juni. Jag håller på att längta ihjäl mig efter henne nu. Åhhh vad jag ska laga vegetarisk mat, njuta av hennes skratt och lyssna på allt hon fått uppleva.
För Andréa, min dotter som bor i Canada, verkar alla bitar nu falla på plats. Hon ska ju flytta till Alabama i juni för att praktisera och fortsätta utbilda sig som specialistveterinär där.
Det är liksom inte bara att ta sitt pick och pack och flytta dit. Nej, det krävs mängder med intyg, intervjuer och friskhetsintyg för att få tillåtelse och visum för att få komma dit och arbeta. Vaccinationer, inte för sin egen skull då, utan för deras, så man inte kommer dit med någon oönskad sjukdom. Men nu börjar allt falla på plats och flyttlasset går i slutet av juni. Visumet är godkänt och klart.
Dagens citat:
Så snart du välkomnar förändringar
har du möjlighet att ta emot livets
obegränsade möjligheter.
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

På naturens villkor. Läs mer »

Lata, soliga dagar – det är vad vi behöver.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig. / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Det är något med de här dagarna i maj. Veckorna då de röda helgdagarna avlöser varandra och den gula solen strålar från den blåa himlen. Det är som om det är dessa dagar som vi väntat på hela långa vintern.
För min del mår jag som bäst när jag ligger på knä framför en rabatt och rotar runt. Ibland träffar jag på något litet kryp som måste förevigas.
I mina rabatter och i min trädgård växer en massa olika ogrässorter. Kvickrot, kirskål, nässlor och en massa annat. Men så finns det sorter som inte hör dit, men som ändå är så ljuvligt söta. Som små vilda förgätmigej. Sådana där i miniatyrformat. Visst är de gulliga.
I gräsmattan växer en massa gula maskrosor såklart. Men också en sorts små, små blå blommor. Nästan som små konstverk ser de ut om man tittar närmre på dem.
Ovanför mitt huvud håller fåglarna på för fullt. Det är som om vi lärt känna varandra nu. De bryr sig inte så mycket om vad jag håller på med. En rödstjärt har flyttat in i den gulliga holken som Stefan snickrat ihop av en gammal vintunna.
Stefan som inte kan röra sig så mycket på grund av sin onda fot, får istället pyssla med sina trägubbar i solskenet.
Ibland händer det att någon av hans gubbar blir misstänk lik någon vi känner, men det vågar vi såklart aldrig nämna … det där är nog mest en ren slump tror jag.
Ja, det är nog sådana här lata, soliga sommardagar som gör att man mår bra i kropp och själ.
En balans på aktivitet och vila.
Jag älskar internet, google och sociala medier, men jag har medvetet valt att bara göra en sak i taget. Om jag träffar vänner så undviker jag telefonen. Det gör jag även när jag vandrar och grejar i min trädgård. Då låtsas jag att det är en fast telefon jag har och lägger den ifrån mig på ett bord inomhus.
Ofta på ställen som jag aldrig riktigt minns, så resten av familjen får ringa upp så jag kan springa runt och leta med ledning av ljudet.
Kvällens citat:
Gör något varje dag
som skrämmer dig lite!
Ja, vad kan det vara som är läskigt … vi får se…
Ha en fin kväll och kram
Annika
Dela gärna
     

Lata, soliga dagar – det är vad vi behöver. Läs mer »

Omskolning

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej.
Minns ni att jag beställde fröer på nätet. Mexikansk tagetes och lite solrosor. Här hittar ni det inlägget.
Jag vet inte riktigt hur det går med det där projektet och inte så stor erfarenhet har jag heller.
Men groddbarheten på fröerna var inte den bästa måste jag säga. Av en hel påse gula solrosor blev det bara tre små söta plantor som kikade upp genom jorden. Däremot var de röda solrosorna betydligt piggare.
Nu har jag gjort små krukor av tidningspapper och pillat ner dem en och en i dem.
Att göra egna små planteringskrukor av tidningspapper tyckte jag verkade vara en smart alternativ. Billigt och bra.
Jag har aldrig sått solrosor förut, men jag hoppas att de skärper till sig lite och slutar upp med att ligga ner i den vågräta ställning de intagit just nu. Men jag fortsätter att sköta om dem efter konstens alla regler så får jag se vad som händer. Vill de inte bruka allvar, ja då får jag helt enkelt bara äta upp dem. Solroskott är mumsigt att ha i en sallad.
De andra små plantorna av tagetes och vallmo är ännu så pluttiga, så de har inte riktigt börjat bekänna färg ännu. Jag håller tummarna för att det ska bli någon liten blomma åtminstone.
Kvällens citat:
Förvänta dig inte att andra ska ta hand om
ditt liv.
Gör det som verkar omöjligt
Då växer du …
Ha en härlig kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Omskolning Läs mer »

Rulla till toppen