Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet.

Hejsan
Jag är så lycklig. Äntligen, äntligen blommar mitt svårflörtade blåregn.
Jag älskar blåregn, eller egentligen blåa blommor över huvudtaget. Min dröm är att ha ett blommande kejsarträd.
På andra sidan vägen, där vår lilla stuga ska byggas, där vill jag plantera just ett kejsarträd.
Om ni inte vet hur ett kejsarträd ser ut så får ni googla. Gör det, ni kommer också vilja ha ett likadant.
Men i år gläds jag åt mitt blommande blåregn.
Kanske minns ni att jag satte igång med en hoppfull odling här hemma för en tid sedan. En potatisodling i vintunnor. Inlägget kan ni hitta här.
Nu har det äntligen börjat komma upp lite grönt potatisblast. Woww … jag blir så glad när det växer och frodas.
Lite gödning har de såklart fått. Men inte alltför mycket. Jag tog det som fanns tillhands här hemma. Lite blåkorn fick det bli.
Jag misstänker att man inte ska ge för mycket kväve, sådant som gör gräsmattan grön och tät. För inte vill jag ha stort frodigt blast bara. Det är potatisen under jord jag vill åt. Alltså plantans själva rotsystem.
Ja, om det är någon gång i livet man ska önska sig en stor, rejäl knöl, så är det väl när man är en potatisodlare.
Om det blir hemmaodlade vinpotatis i Gyllebo till midsommar, det kan jag inte riktigt utlova ännu.
Men jag vattnar, smågnolar och myser när jag strosar runt i min odling. Det är nog inte själva resultatet jag är mest intresserad av, utan det välbehag jag upplever av själva jobbet.
Dagens citat:
Den som har planterat ett träd
har inte levt förgäves.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top