Hemma hos mig.

Ska vi leka?

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Vänskap har ingen ålder.
Kärlek och vänskap uppstår mellan människor helt utan andra förutsättningar än känslor och personkemi.
Så tror jag i alla fall!
En dag ringde Stefans telefon. Det var en liten kille som mest av allt i hela världen ville komma och leka med ”hajen”. Tänk, efter en hel, lång dag på dagis så var det precis det han ville göra, att ”leka” med Stefan.
Såklart fick han det. Och kolla bara så roligt de fick det.
För att få en bästis behövs egentligen bara att man tar till sin fantasi och låtsas att man är en stor farlig haj.
Själv satt jag på behörigt avstånd från allt plaskandet.
Efter en god stund förstod jag att de där vilda lekarna krävde energi och något i pågarnas magar.
Saft och kanelbullar slank lätt ner, för både små och stora verkade ha blivit hungriga av allt busandet.
Kvällens citat:
Tant Prysselius: Nä, lilla Pippi så kan man verkligen inte göra.
Pippi: Så brukar jag göra och det brukar bli så bra så.
Ha en fin kväll och kram från mig
Annika
-Men Annika, sådär sitter väl inte en fin dam!
-Hur sitter en fin dam då?
Dela gärna
     

Ska vi leka? Läs mer »

En tid då vi lever mer ute än inne.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Det har varit en fantastisk tid, den här varma och torra försommaren. En lång tid har vi bara levt utomhus när vi varit lediga.
Kontoret har varit min arbetsplats, köket används mest som förvaring av saker som ska grillas och sovrummet minns jag knappt, för där bara sover jag. Nej, det är på tralldäcket och i trädgården som vi har vistats mest den senaste tiden.
Och jag älskar det!
Våra småhundar verkar också njuta av det ljuva utelivet. Medan Johnny helst ligger inne och vilar på de kalla klinkergolven.
Men de små lopporna tycks gilla det här livet.
Det här med att shoppa och fara runt i affärer är inget jag gillar. Särskilt inte när vädret är så här underbart som det varit den senaste tiden.
Fast när jag ändå hade andra ärenden i stan så passade jag på att besöka en affär jag inte varit i på väldigt länge. En affär som Stefan ofta föreslår att vi ska åka till … men då är det egentligen inte för själva affären eller dess prylar … nej, jag har nog allt kommit på att det är för att han gillar korven som de säljer i kiosken utanför …. Ja, se karlar!
Faktiskt gjorde jag några bra fynd där på Rusta, som är den affär jag syftar på.
Fynd för att pimpa till vår uteplats.
Senast när jag och Stefan var hos vår söta fotvårdare så hade vi båda två tårna fulla av små stickor från trallgolvet. Vi skrattade gott åt det där. Den delen där vår soffa står, är den äldsta delen och där är också det sämsta golvet.
En utematta kunde kanske avhjälpa problemet med piggar i tårna tänkte jag.
Och snyggt blev det också.
Ett par solcellslampor hamnade också i kundvagnen. Lite skeptisk var jag allt, eftersom de solcellslampor jag minns från förr inte var särskilt bra.
-Di löjsor ju ente ens opp si sell, som Stefan alltid brukade säga.
Men till min häpnad fungerade de här nya jättebra. Ett rejält och mysigt sken spred de när skymningen föll över Gyllebo. Så solcellslampor från Rusta kan jag varmt rekommendera.
Egentligen gillar jag ju levande ljus allra mest. Och särskilt de ljusen som min kära vän Tina gör i sin ljusverkstad. När jag fyllde år i början av månaden, så fick jag ett härligt sommarljus av henne. Så ljuvligt i regnbågens alla färger.
Såklart fick det bli en ljuskorg till mitt sommarljus på min shoppingrunda.
Dagens citat:
Testa inte hur djup floden är
med båda fötterna.
Må väl och njut av varje dag
Kram Annika
Dela gärna
     

En tid då vi lever mer ute än inne. Läs mer »

Hon är äntligen hemma igen!

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Som jag hade längtat. Längtat efter att få träffa min älskade dotter Emmy igen!
Det hade nu gått nästan tio månader sedan vi åt vår avskedmiddag hos Eva på Torget. Nästan ett helt år sedan vi kramades hejdå, jag och Emmy.
(det inlägget hittar ni här.)
Men nu var dagen äntligen inne.
Och det var precis så underbart härligt att få hem henne igen, som jag visste att det skulle vara.
Det var när jag som bäst satt på mitt kontor som högljudda tutningar hördes utanför. Och där kom de, mina båda döttrar Emmy och Amanda, direkt från Kastrups flygplats. Amanda hade trots en egen långa bilresa ända från Ungern, satt sig i bilen direkt, för att hämta hem sin älskade lillasyster. Det kallar jag syskonkärlek!!
En liten tår smög sig fram i min ögonvrå och alla hundarna blev galna av lycka av att se dem båda.
I hundarnas värld spelar det ingen roll om de varit borta i en vecka eller i ett år. Så båda var lika efterlängtade och välkomna.
Den där känslan av att ha sina döttrar tryggt hemma i soffan igen, den går helt enkelt inte att beskriva. Att i lugn och ro sitta ner och prata lite, att på håll kunna höra systrarna fnissa åt något på sina telefoner, att se hur de mot min vilja lockar upp Johnny i soffan … allt det där – det är ju det som är det verkliga livet. Det som i slutändan betyder något!
Jag var helt igenom lycklig!!
Förra gången Emmy och vännen kom hem, så anlände Emmy körande med sin kompis Matilda i rullstol pga ett brutet ben.
Vi hade skojat lite om det där och undrat i vilket skick de båda ”Australiensarna” nu skulle anlända i.
Helt bra var det inte. Emmy kom hoppande på ett ben, med det andra rejält svullet och rött. Kanske en infektion från ett sår … Hon fick helt enkelt vila foten resten av kvällen.
Senare på kvällen kom resten av familjen hit cyklandes. Alltså pappa Låke och hans underbara Gunilla.
Stefan riggade till grillen och jag njöt i fulla drag av att ha alla mina närmaste samlade.
Sånär som på min dotter Andréa förstås, som ju bor i Canada … men Andréa såg till att vara med på ett hörn hon också, fast det får ni läsa mer om i ett annat inlägg.
(alla foto i det här inlägget där jag själv är med, är tagna av Amanda Henriksson)
Dagens citat:
Var bara dig själv!
Ingen kan påstå att du gör det på fel vis.
Ha en fin dag och en stor kram från mig
Annika
Dela gärna
     

Hon är äntligen hemma igen! Läs mer »

Att rädda ett arv.

2 kommentarer / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag har tidigare skrivet om alla de porslinsblommor som jag fått ärva efter min mamma. De är en del av hennes hoyasamling. Några av de där porslinsblommorna är tåliga och trevliga att ha att göra med. Och de lever vidare här hos mig.
Medan andra …
Det är några sorter som är lite extra kinkiga…. ganska mycket kinkig faktiskt!
Jag brukar sätta små sticklingar av varje sort, så det alltid ska finns någon som är någorlunda i livet liksom.
Bland annat så har jag en som är väldigt vacker, men inte så medgörlig. Eftersom det var den enda och den sista av sin sort, fick jag charma den lite extra med en sprillans ny läcker kruka. Dyr som pocker var krukan. Det fick det vara värt så den ska fatta att den måste skärpa till sig. Eller rättare sagt, för att jag ska lägga manken till och sköta om den lite bättre.
En annan besvärlig sort är den med de små, små hårda bladen. Efterhand som jag sätter nya sticklingar så dör moderplantorna bara bort. Ja, än så länge är där lite liv kvar.
De tåligare sorterna blommar nu för allt vad de är värda. De skräpar ner och från blommorna droppar det något besvärligt klister. Men blommar det gör de och jag är ganska glad för mina porslinsblommor trots allt.
Ett lite mer kärleksfyllt inlägg om mina porslinsblommor kan ni hitta här.
Kvällens citat:
Acceptera inte andra människors
begränsade övertygelse om din
förmåga.
Ha en härlig kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Att rädda ett arv. Läs mer »

Hur man lyckas med en kaktus.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Ikväll tänkte jag tipsa om hur man lyckas med en kaktus.
De flest kan nog klara av att hålla den här tåliga växten vid liv. För det krävs synnerligen inte mycket omvårdnad för att få den att överleva. Det är snarare de ambitiösa människorna som riskerar att vattna ihjäl den, om det nu vill sig illa.
Mitt tips här handlar om hur man får blomskrällat att blomstra.
Jag måste först förtydliga att jag inte på något vis utger mig för att vara någon blomsterexpert, kaktusspecialist eller försöker framhäva att jag skulle ha grönare fingrar än någon annan.
Nix, mina kaktustips bygger helt enkelt på egna erfarenheter från verkliga kaktuslivet.
Vad man behöver för att få sin kaktus att blomma är följande:
1 ointresse
2 slut på planteringsjorden
3 en ouppfostrad katt
… och i omvänd ordning.
Man låter helt enkelt katten spatsera uppe i fönsterkarmen och klumpigt välta ner blomskrället på golvet.
Man konstaterar sedan att all planteringsjord i hushållet är slut.
Man lyfter svärande tillbaka den taggiga saken i krukan och låter den stå där utan jord för att sedan totalt glömma bort den.
Tadaaaa!!!
Efter några månader har man ett lyckat resultat på sin kaktusodling.
Lycka till!
Visst är det kul när man lyckas och växterna trivs … fast det kan ju vara ett rop på hjälp också var det någon som påpekade… Och ja, kanske … med tanke på att hela växten nu trött lutar sig mot kanten på krukan.
Men blommar det gör den!
Kvällens citat:
Om det inte är sant,
så är det i alla fall bra påhittat.
Ha en ljuvlig kväll … även om det inte är fredag.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hur man lyckas med en kaktus. Läs mer »

När vänner kommer och överraskar.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Det här med stora kalas och bjudningar är inget som jag är bra på. Jag är helt enkelt ingen bra värdinna och ganska usel på det faktiskt.
Jag känner mig sällan nöjd med mina prestationer som kalasfixar, och mina egna fester ger mig mest bara ångest.
Men att få spontangäster det älskar jag. Vänner som kommer och överraskar och tar allting för vad det är hemma hos mig.
Precis så blev min lördag.
Älskade vänner dök upp och överraskad, och det blev en fantastisk eftermiddag.
Länge satt vi och fikade ute på tralldäcket.
Efter ett tag dök ytterligare vänner upp. Det var två grabbar, varav den ena var väldig badsugen.
Det var rysligt bra, för så fick Stefan en lekkamrat i poolen.
Jag hörde hur Stefan gick in i rollen som en stor farlig haj. Med största inlevelse gick han till attack mot den lille pojken som kämpade för sitt liv med svärdet i den lilla båten …
Det märktes tydligt att Stefans skådespelartalangar satt kvar efter den där sommaren då han och Stellan Skarsgård spelade in filmen Bombi Bitt i Kivik. En sommar för väldigt länge sedan då Stellan och Stefan var väldigt unga…. efter det gick de båda pågarnas vägar på tämligen skilda håll…
Efter de vilda lekarna i poolen fikades det lite till.
Tack fina vänner för en ljuvlig eftermiddag. Tack alla och envar.
På kvällen tassade jag runt i min torra trädgård.
Eftersom vi inte fått en droppe regn på säkert en hel månad var jag tvungen att vattna på de torraste ställena.
Rabatterna med de ledsnaste blommorna fick sig en skön dusch.
Vårt lilla fågelbord har en inredd ovanvåning, och där inne bor just nu en liten fågelfamilj. Det där lilla fågelhuset stör mitt öga med sin sneda ställning. Varenda kväll retar jag mig på det … Men det får helt enkelt stå sådär likt lutande tornet i Pisa, tills den lilla familjen är flygfärdig och ger sig iväg.
Det har varit så torrt nu så till och med Stefans trägubbar blir för hårda och torra att tälja på.
En dag såg jag en gubbe ligga och flyta i poolen.
-han är rent for torr å hår, jag ska si om han mjugnar litte au å ligga i vanned….
Trägubben skulle helt enkelt ligga där i vattnet för att mjukna så han blev lättare att tälja på.
Dagens citat:
Livet kan vara enkelt,
om vi låter det vara det.
Hissa flaggan och ha en skön dag.
Kram Annika
Dela gärna
     

När vänner kommer och överraskar. Läs mer »

Plötsligt händer det.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hemma hos mig. / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Jag undrar ifall det är fler än jag som har rysligt svårt att komma igång med vissa saker när det är sommar, sol och fint väder…
I flera veckor nu har jag laddat för bullbak här i Gyllebo, men det tar liksom bara emot.
På min fritid vill jag nu mest vara ute och rota runt i jorden eller kräla med min kamera  på alla fyra efter något litet kryp. Det där bullbaket känns bara så himla motigt.
Men så plötsligt händer något …
Som från ingenstans kommer en liten lust till att baka. Det är då man ska passa på.
Den där lusten kom en kväll i förra veckan.
Kvickt for jag in och satte igång med min vetedeg.
Att röra ihop degen är ju inte särskilt jobbigt. Det har jag en förnämlig maskin som gör.
Det är när degskrället har jäst färdigt och ska tas om hand, det är då själva arbetet börjar.
Och när min deg jäst i över en timme den här kvällen då hade lusten runnit bort. Jag kände bara hur tröttheten och motviljan för att baka välde över mig. Och där stod jag med en dubbel sats vetedeg …
Jag tvingade mig att baka ut en plåt med gräsligt fula kanelknyten. Stora som hus blev de, för så brukar det bli för mig när jag liksom vill få allt överstökat så fort som möjligt.
Det var då min söta dotter kom till min räddning.
Amanda är mycket mer pysslig och får till en helt annan snits på bakverken än vad jag orkar göra. För mig är det viktigaste att det blir saftigt och gott. Jag kan göra snygga saker, men jag vill liksom inte lägga den tiden på något man äter upp i ett nafs.
Så tillsammans stod vi där i köket och bakade igen, precis som vid lussebaket till jul. Fast med den skillnaden att vi inte behövde elda i kaminen.
Amanda formade bullarna och jag penslade och skötte gräddningen.
När allt sedan var färdigt och frysen var laddad med härliga kanelbullar, så kändes det riktigt skönt.
För det finns ju inget mysigare än att duka fram en fika i orangeriet med hemmabakta kanelsnurror till kaffet.
Då känner man sig duktig, hur fula snurrorna än har blivit.
Mitt tips är, att känner ni minsta lust till att baka, passa då på. Det finns inget godare. Bit ihop och bara gör det. Gör dem stora som hus, så går det fort.
…. så blir man så ren och fin om sina trädgårdsfingrar med …
fniss
Dagens citat:
Det första steget mot att komma
någon vart, är att verkligen
bestämma dig för att inte vara kvar
där du är.
Ha en härlig dag och kram från mig.
Annika
 (alla bilder på mig är tagna av min dotter Amanda Henriksson)
Dela gärna
     

Plötsligt händer det. Läs mer »

Hur kunde det bli såhär?

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Alla som är stolta ägare till en trädgård har väl i någon liten hörna en riktig skämsplats … något som inte blev som det var tänkt.
I alla fall vill jag ju gärna tro att det är fler än jag som övervinns av ogräs, dålig planering och slut på motivationen.
För bara några år sedan hade jag en blomstrande vackert liten hörna vid vår friggebod.
Där precis framför den ljuvligt mossbeklädda stenen.
Men så hände något …. ja, fråga mig inte riktigt vad …
Hela den lilla vackra stenläggningen översållades av gräsrot och annat elände. Det blev omöjligt att rensa bort och alla de vackra blommorna kvävdes och tynade bort.
Kanske var det all renovering som upptog all min tid den där sommaren, eller så var det Stefans hjärtinfarkt … ja jag vet inte …
Men nu fick det vara nog. Jag tog tag i det hela och rensade bort precis allting. Utom den där tåliga sorten som tycks trivas just här.
Ja, det här blev ett lite annorlunda ”före och efter” reportage. Fast så kan det faktiskt också bli i en trädgård, när det vill sig illa. Men den mossbeklädda stenen är precis lika vacker nu som då.
Hur det blir med den här lilla fula hörnan nu, det får framtiden utvisa.
Potatisen då ..
Kanske minns någon av er att jag fick sättpotatis över när jag planterade i mina vintunnor. De där potatisen grävde jag ner på byggarbetsplatsen på andra sidan vägen. Och kolla nu bara. Tadaaaa ….
Min vintunneodling har utökats med ytterligare två tunnor.
I dem har jag sått rädisor och sallad. Kanske lite sent, men värt att prova tänkte jag.
Kvällens citat:
Lugna vatten har aldrig
skapat en skicklig sjöman.
Det där citatet stämmer nog på trädgårdsodling också …  lyckade trädgårdsprojekt ger ju ingen som helst lärdom …
Ha en fin kväll och kramar från mig.
Annika
Dela gärna
     

Hur kunde det bli såhär? Läs mer »

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet.

Lämna en kommentar / Hemma hos mig., Trädgård / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag är så lycklig. Äntligen, äntligen blommar mitt svårflörtade blåregn.
Jag älskar blåregn, eller egentligen blåa blommor över huvudtaget. Min dröm är att ha ett blommande kejsarträd.
På andra sidan vägen, där vår lilla stuga ska byggas, där vill jag plantera just ett kejsarträd.
Om ni inte vet hur ett kejsarträd ser ut så får ni googla. Gör det, ni kommer också vilja ha ett likadant.
Men i år gläds jag åt mitt blommande blåregn.
Kanske minns ni att jag satte igång med en hoppfull odling här hemma för en tid sedan. En potatisodling i vintunnor. Inlägget kan ni hitta här.
Nu har det äntligen börjat komma upp lite grönt potatisblast. Woww … jag blir så glad när det växer och frodas.
Lite gödning har de såklart fått. Men inte alltför mycket. Jag tog det som fanns tillhands här hemma. Lite blåkorn fick det bli.
Jag misstänker att man inte ska ge för mycket kväve, sådant som gör gräsmattan grön och tät. För inte vill jag ha stort frodigt blast bara. Det är potatisen under jord jag vill åt. Alltså plantans själva rotsystem.
Ja, om det är någon gång i livet man ska önska sig en stor, rejäl knöl, så är det väl när man är en potatisodlare.
Om det blir hemmaodlade vinpotatis i Gyllebo till midsommar, det kan jag inte riktigt utlova ännu.
Men jag vattnar, smågnolar och myser när jag strosar runt i min odling. Det är nog inte själva resultatet jag är mest intresserad av, utan det välbehag jag upplever av själva jobbet.
Dagens citat:
Den som har planterat ett träd
har inte levt förgäves.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet. Läs mer »

Stefans kalas, med en servis som bär på många olika minnen.

Lämna en kommentar / Familj, Hemma hos mig. / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
I morse skrev jag ett inlägg om Stefans födelsedag.
Det här med fester, party och stora tillställningar är inget han är så glad för. Han är fullt nöjd med det lilla enkla.
Men fyller man år, så blir det ändå lite fest såklart. För de allra närmsta.
Jag dukade lite fint och satte in syrener i vasen med måsen på. Den där danska servisen som jag samlat på sedan jag var ung, och som kommer fram när någon fyller år.
Förmodligen är servisen hopplöst ute och omodern, men det gör mig ingenting. För mig bär den på så många härliga minnen. Genom åren har jag fått delar av många personer som funnits i mitt liv.
Den först koppen fick jag av min första, stora och riktiga kärlek. En person som även Stefan känner mycket väl.
-”sluggojävel”, säger Stefan med ett skratt, när kopparna är framme och vi påminns om var alla delar kommer ifrån.
Svärmor Karin får också något drömskt i blicken när hon pekar ut vilka saker jag fått av henne.
Såklart hade jag bakat en enkel jordgubbstårta till kaffet. Inget märkvärdigt, bara sockerkaka, vaniljkräm och grädde. Det kan nästan inte bli godare.
 I present hade Stefan fått lite nya kläder av mig. Snygg och stilig tycker jag att han ska vara.
–posera nu lite fint och håll in magen, kommenderade jag, när hela härligheten skulle förevigas.
Sedan skrattade vi båda så det knappt gick att ta fler bilder …
 -nej, det blir nog bättre om du håller dig i parasollet …
Själv hamnade jag också på bild när finklänningen åkt på.
Dagens gäster var svärmor Karin och min pappa Kurt.
Vi fick en mysig eftermiddag, med underbart väder, kaffedrickande och korvgrillning.
Jag tror inte att ett 62 årskalas kan bli så mycket bättre för en man som Stefan ”Sniff” Olsson.
Kvällens citat:
Det är livet självt
som är den verkliga festen.
Ha en fin kväll och kramar från mig.
Annika
Dela gärna
     

Stefans kalas, med en servis som bär på många olika minnen. Läs mer »

Rulla till toppen