potatis i vintunnor

Odling som gav mersmak

Hejsan
Oj vad jag fick fart i mina odlarfingrar den här säsongen.
Och jag måste börja med att skicka ett stort, varmt tack till bästa Ingela på Sjörödstorp. Tack för att du lät mig adoptera en massa härliga små plantor i våras♥
Jag har lärt mig en massa och fått erfarenhet om hur jag ska göra allting lite bättre nästa år.
Den här sommaren har jag odlat lite mer ätbara saker än vad jag brukar göra här hemma.
Potatisen i vintunnorna är för länge sedan uppätna och den lilla sallad som är kvar har gått upp i en hög ståtlig fröstock. Nu står de skördade tunnorna längs väggen i solen och är mest en mysig plats åt katten Felix.
Såklart kommer jag att odla mer potatis nästa år. Jag längtar redan.
Något jag definitivt ska odla mer av till nästa år är tomater och chilisar.
Redan har jag räknat ut hur vi ska bygga upp ett litet växthus mot en husvägg av gamla fönster. Där kommer tomaterna att få det ännu bättre än vad de haft det i år inne i orangeriet.
Men jag har både fått tomater och chilisar, så jag ska då rent inte klaga.
Nu har jag städat ut och flyttat runt så det så småningom ska få plats med alla frostkänsliga träd som ska bo i orangeriet under vintern.
Dagens citat:
Dansa som om ingen ser dig.
Älska som om du aldrig kan bli sårad.
Sjung som om ingen lyssnar
Och lev som om du har himlen på jorden.
Må fint.
Kram Annika

Mina vinpotatis och det svårflörtade blåregnet.

Hejsan
Jag är så lycklig. Äntligen, äntligen blommar mitt svårflörtade blåregn.
Jag älskar blåregn, eller egentligen blåa blommor över huvudtaget. Min dröm är att ha ett blommande kejsarträd.
På andra sidan vägen, där vår lilla stuga ska byggas, där vill jag plantera just ett kejsarträd.
Om ni inte vet hur ett kejsarträd ser ut så får ni googla. Gör det, ni kommer också vilja ha ett likadant.
Men i år gläds jag åt mitt blommande blåregn.
Kanske minns ni att jag satte igång med en hoppfull odling här hemma för en tid sedan. En potatisodling i vintunnor. Inlägget kan ni hitta här.
Nu har det äntligen börjat komma upp lite grönt potatisblast. Woww … jag blir så glad när det växer och frodas.
Lite gödning har de såklart fått. Men inte alltför mycket. Jag tog det som fanns tillhands här hemma. Lite blåkorn fick det bli.
Jag misstänker att man inte ska ge för mycket kväve, sådant som gör gräsmattan grön och tät. För inte vill jag ha stort frodigt blast bara. Det är potatisen under jord jag vill åt. Alltså plantans själva rotsystem.
Ja, om det är någon gång i livet man ska önska sig en stor, rejäl knöl, så är det väl när man är en potatisodlare.
Om det blir hemmaodlade vinpotatis i Gyllebo till midsommar, det kan jag inte riktigt utlova ännu.
Men jag vattnar, smågnolar och myser när jag strosar runt i min odling. Det är nog inte själva resultatet jag är mest intresserad av, utan det välbehag jag upplever av själva jobbet.
Dagens citat:
Den som har planterat ett träd
har inte levt förgäves.
Ha en fin dag och kram
Annika
Scroll to Top