Djurliv

En stor stund i det lilla.

Hejsan
Ikväll hamnade min blick på en samling foto som betyder lite extra för mig.
Bilder som jag tog det där året då min mamma var så sjuk i sin cancer.
Då när all hennes behandling var över och vi fått beskedet att inget mer fanns att göra. Vi visste att dagarna var räknade …
Dessa foton måste jag ju visa er…
Jag brukar alltid gå ut till en mosse i vår kohage när jag behöver en stund för mig själv. En vacker plats vid en trädunge bestående av gamla ekar. Under min mammas sjukdom var jag här ute mycket.
En solig vårdag 2013, hörde jag ett konstigt ljud. Det var ungefär samma ljud som när Cocodile Dundee går för att ringa, genom att svinga en sak i ett långt snöre. Ett slags högt susande ….
På långt håll såg jag även att det liksom bubblade i vattnet.
När jag smög mig dit blev allting helt tyst och stilla. Jag satte mig en stund på en sten och funderade. Vad kunde det där vara?
Så efter ett litet tag stack det ena lilla grodhuvudet efter det andra, upp genom vattenytan. Till sist var där hundratals grodor som satte igång med en enda stor öronbedövande orgie. Förmodligen det största guppsexet i hela Gyllebo.
Där på stenen satt jag liksom helt förstenad och försökte fånga hela skådespelet med min kamera. Tyvärr hade jag valt helt fel objektiv, men upplevelsen var så fantastisk så det spelade mindre roll. De här grodorna fanns överallt i den ganska stora mossen. De klättrade, red och hoppade på varandra. Helt ogenerat förökade de sig mitt framför mina ögon. Överallt i vattnet låg klumpar av deras rom.
Vad jag har förstått så inträffar den här parningen bara några få timmar om året, då ljus och temperatur måste vara helt idealiska för parningen ska ske.
När jag en timme senare skulle visa skådeplatsen för Stefan, så var alltihopa över. Det enda som vittnade om att det hela ägt rum, var alla de svarta grodäggen och några få stackars grodor som fått sätta livhanken till då kärleksakten gått för hårt fram.
Inte någon gång sedan det året har jag kunnat pricka in den här naturupplevelsen igen.
Men jag är så tacksam för upplevelsen och de bilder jag trots allt lyckades fånga.
Det där året då min mamma bara hade några få veckor kvar att leva.
Såklart fortsätter jag gå dit i förhoppningen att få se grodorna kärlekslek igen. Varenda år.
I likhet med grodan så lever jag på hoppet.
Dagens citat:
Mister du pengar,
mister du ingenting.
Mister du vänner,
mister du något.
Mister du kärlek,
mister du mycket.
MEN mister du hoppet,
då mister du ALLT!
Japp, i år hoppas jag få se många rälia grådor här i Gyllebo.
För just det här minnet väcker så många känslor och påminner om en lycklig stund i  en svår tid i mitt liv.
Kram på er
Annika
Dela gärna

En stor stund i det lilla. Läs mer »

När jag bara ser rött.

Hejsan
Skam den som ger sig.
Ja, att fånga den skygga domherren så det blir vackra bilder, det är inte det lättaste, har jag fått erfara.
Så fort jag sett skymten av något rött därute vid fågelbordet har jag snabbt jagat iväg efter min kamera. Lika kvickt har den vackra domherren med sin fru, gått upp i rök och bara försvunnit bort.
Men skam den som ger sig.
Vårt fågelbord har varit fyllt till bredden av alla andra underbara fåglar. Den närsynta bofinken Knut och den stentuffa stenknäcken Sten.  Det är några av alla de gäster jag haft här.
De är alla så väldigt fina, men jag har mest haft ögon för rött …
Och till sist så fick jag fånga honom på bild ändå! Den vackraste av dem alla. Den röda domherren.
Något annat rött som ännu står här i stugan, så vilt och glatt, är den röda tulpanbuketten.
Den är så ostyrig och kaxig den där buketten, så jag blir bara glad av att se den.
Dagens citat:

”Du kan inte alltid kontrollera vad som händer omkring dig,

men du kan ha kontroll på vad som händer inom dig.”

Ha en härlig dag och tack för att ni hälsar på hos mig.

Kram Annika

Dela gärna

När jag bara ser rött. Läs mer »

Önskedjur för en fotograf som jag.

Hejsan
Minns ni att jag nämnde mitt favoritdjur för några dagar sedan här på bloggen. Jag nämnde också en önska om att få möjlighet att ta bra bilder av detta vackra djur. Min dröm är att fånga små söta lekande rävungar på foto.
När jag kikar ibland alla mina foton i datorn, så hittar jag andra bilder på räven som jag lyckats fånga.
Den här gången var det en oförutsedda ögonblicksbild – jag var snabb och räven en aning nyfiken.
Så hittar jag en annan bild på ett sött djur…
Åhhh jag vill gärna ta bilder på små söta rådjurskid också i sommar..
För mig är det viktigaste själva naturupplevelsen, att sedan få chans att fånga det på bild är ren bonus och gör bara att händelsen etsar sig fast lite bättre i mitt minne. Underbart.
Jag ska jobba lite medvetet för att fånga mina drömbilder till våren.
… och för första gången någonsin benämner jag mig själv som ”fotograf” här i rubriken…
I många år har jag envisats med att kalla mig för amatör, men när får man egentligen ta sig en yrkestitel? Vem får kalla sig fotograf`? Vem får kalla sig snickare? Vem får kalla sig läkare? Var går gränsen för utbildningskrav och yrkeserfarenhet?
Asch, jag är den jag är oavsett och jag fotograferar glatt vidare.
Kvällens citat:
Numera har alla människor
en klocka – men ingen har tid.
Byt ut den ena mot den andra –
ge bort klockan och ta dig tid!
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna

Önskedjur för en fotograf som jag. Läs mer »

Favoritdjur

Hejsan.
Ikväll vill jag kika in här med tre bilder på mitt favoritdjur.
Det är inte många foto jag fångat på räven, fast det är ett av de djur jag tycker mest om och som är bland de vackraste i vår natur.
En kväll för ganska många år sedan fick vi se en ung räv lekfullt springa på en jaktrunda i kornas hage.
Jag lyckades inte komma så särskilt nära och mina bilder blev inte heller de bästa. Men ett underbart minne av en magisk sommarkväll har jag sparat i mitt hjärta.
Den här våren ska jag verkligen lägga mig vinn om att försöka knäppa några fina bilder på räven …
Det får bli ett mål att försöka lyckas med.
Har ni några mål inför våren?
Kvällens citat:
De bästa
nöjena i livet
är gratis
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna

Favoritdjur Läs mer »

Det slår aldrig fel.

Hejsan
I förra veckan babblade jag på om vår och vårtecken. Innerst inne vet jag att det aldrig någonsin blir vår i februari, åtminstone inte någon vår som blir hållbar. Ändå kändes det som om det inte skulle bli mer vinter det här året. Inte för oss här nere i söder i alla fall.
Utanför fönstren var det vått och regnigt. Jag fortsatte såklart att mata mina småfåglar,  som jag vant dem vid.
Jag såg i ögonvrån att det var fulltecknat runt fågelbordet den här eftermiddagen. Deras förtjusta kvitter hördes ända in på mitt kontor och ljudet gjorde mig så glad.
Det var när jag passerade vår glasdörr som jag hejdade mig mitt i steget. Jag kisade och tyckte mig se något …
Och ja, där var de. Paret domherre. De som jag aldrig brukar se vid mitt fågelbord, mer än då det väntas snö och vinter.
De är aningens större än de andra småfåglarna, och så otroligt vackra.
Domherren är en försiktig och lite skygg fågel. Jag såg den knallröda hanen smyga i buskarna, men trots att jag själv smög så tyst jag kunde med min kamera, så var han listigare än vad jag var. Jag fick nöja mig med bilder på hans lite mer medgörliga fru den här gången. Men hon är också så otroligt vacker med sitt brun/rosa bröst. Den färgen är så fantastiskt fin tycker jag. Diskret, men vacker. Lite samma kulör som vår kronprinsessa brukade klä sig och sin lilla Estelle i när dottern var nyfödd.
Jag funderade på om det verkligen skulle kunna bli snö det närmaste dygnet, men det kändes inte särskilt troligt …
Ja, det där slår ju aldrig fel. På morgonen när jag vaknade nästa dag och tittade ut i trädgården, och på fåglarnas matplats, var hela världen vit. Den lilla rödhaken trippade frusen omkring i det vita fluffet på fågelbordets tak.
Det där tecknet slår aldrig fel.
Min mamma Ingrid hatade vinter och snö, och hon blev aldrig glad när hon såg den vackra röda domherren. Hon noterade det bara misslynt med en suck och ett kort ”usch”…
Men jag, jag älskar domherrar … och små rödhakar också för den delen.
Dagens citat:
Akta dig för falsk kunskap
Det är farligare än okunnighet.
Njut av kvällen.
Kram Annika
Dela gärna

Det slår aldrig fel. Läs mer »

Ögonblicksbilder

Hej.
Jag tänkte bara kika in här ikväll och bjuda på tre ögonblicksbilder ur mitt arkiv.
Jag drömmer om att fånga den där perfekta ögonblicksbilden. En oförutsedd händelse, fångad med knivskarp skärpa och perfekt ljus. Tyvärr blir det nästan aldrig så.
Att fotografera stilleben, blommor och landskapsvyer på ett proffsigt sätt är såklart en konst. Men att fånga något i livet som plötsligt händer och sedan är över i nästa sekund, det kräver inte bara skicklighet utan också en massa tur.
Jag har ett antal sådana där ögonblicksbilder. Inga foto jag på något vis är stolt över. De är både suddiga och dåligt komponerade, men jag älskar dem. De påminner mig om speciella ögonblick.
Det första är på en lekfull ekorre som var som förhäxad över vinterns första snö. Den busade runt med pannan full av vit pudersnö här i vår trädgård.
Den andra bilden är på en skräckslagen mus som stirrar döden i vitögat, och den tredje bilden är ren och skär syskonkärlek fångad sådär lite i smyg.
Dagens citat:
I evighetens perspektiv
är ögonblicket som ett liv.
Ha en fin kväll och tack för att ni hälsar på här.
Kram Annika
Dela gärna

Ögonblicksbilder Läs mer »

Gör som havet – våga!

Hej.
Ikväll börjar jag med ett vackert och tänkvärt citat  …
Det finns en frihet som väntar på dig, som vindarna i skyn.
Och du frågar:
 -vad händer om jag faller?
Åh men min älskling …
– vad händer om du flyger?
Det här är en dikt som jag citerat för några år sedan på min facebooksida.
Jag älskar den så mycket.
Den är som en liten knuff i ryggen. Som den där fjäderlätta puffen man behöver för att våga ta ett okänt steg, att våga prova något nytt.
Ibland ska man inte tänka så mycket, bara våga göra saker.
Kanske kan det här vara en lätt, mjuk puff till just dig … gör det – du vågar!
Ha en fin kväll.
kram Annika
Dela gärna

Gör som havet – våga! Läs mer »

Gräddstuvade makaroner med kanel och en liten nötväcka.

Hejsan
Varenda dag när jag skriver mitt blogginlägg så tänker jag ofta att nu tar det nog snart stopp i mitt hjärnkontor. Nu tar nog alla orden strax slut …
Men så poppar det ändå upp en massa nytt, och nästa dag rinner ett nytt inlägg ut ur mina fingrar som vanligt.
Den här dagen poppade ett roligt minne upp. Ett minne om när jag tvingades äta kanel på mina makaroner.
Men mer om det lite senare i inlägget. Först tänkte jag visa er den lilla söta nötväckan som kommer varje dag till vårt fågelbord.
Den är så himla gullig när den kilar upp och ner för trädstammarna.
Visste ni föresten att den är Blekinges landskapsfågel?

En dag när jag var ute och gick runt sjön som vanligt, så hade det skett ett dödsfall på Sjörödsvägen.

En stackars ekorre hade kommit till olycka och låg stendöd på grusvägen. Åhhh vad jag blev illa till mods. Ekorrar är lite speciella för mig. Mitt hjärta klappar allt lite extra för just dem.
Försiktigt la jag in den lilla kroppen en bit in i skogen för att den inte skulle sarjas av bilar och trafik.
Livet tar och livet ger – så är det bara.
Tillbaka till det här med mina gräddstuvade makaroner.
När mina barn var små åt vi ofta mat som gick fort att tillaga efter skola och arbete. En maträtt det ofta lagades hemma hos oss på den tiden var falukorv och gräddstuvade makaroner. Gott och mättande.
Det finns några saker jag är särskilt förtjust i. Till exempel kapris, som jag skrev om här. En annan sak som jag är synnerligen förtjust i är muskotnöt. Asså, det är så himla smaskigt på just stuvningar.
Jag kan än idag höra mina flickors kiknande skratt den där gången jag tog fel kryddburk och i tron att det var just muskotnöt öste kanel över hela min portion med makaroner. Jag kan säga att det var inte alls särskilt gott.
Men ett roligt minne blev det, och numera kollar jag alltid två gånger innan jag öser på med muskotnöt.
Om man nu tycker att korv och makaroner inte är någon särskilt lyxig eller fin anrättning, så kan jag visa vad min dotter i Canada äter.
I jämförelse med hennes stulna nudlar i en hundmatskål så framstår ju vår kvällsmat som rena lyxen måste jag säga. Jag funderar på om de verkligen har det sådär knapert, de där amerikanska veterinärerna, eller det bara handlar om tidsbrist …
Dagens citat:
Vissa saker är lättare sagt
än gjort. Men blir det
aldrig sagt blir det heller
aldrig gjort.
Ni vet väl om att sannolikheten för att ett mål ska bli uppfyllt ökar om man skriver ner det på ett papper.
Ta fram en bok och skriv ner lite härligt önskade mål. Det är tydligen så att när det väl står där, svart på vitt, så ökar chansen att komma just dit.
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna

Gräddstuvade makaroner med kanel och en liten nötväcka. Läs mer »

Den skygga hägern.

Gokväll i stugorna.
Ofta när jag går mina rundor här i Gyllebo så skrämmer jag upp den gråa hägern som sitter på lur för att fiska vid sjön eller i någon bäck. Lika ilsket och argt skränande, flaxar han iväg varenda gång.
Det är inte så lätt att få någon bild av honom. Han sitter ofta gömd och jag ser honom inte förrän han vilt far iväg med ett högljutt och beklagande läte.
Ikväll får jag istället bjuda er på en annan häger.  En ”Kivikshäger” som jag smög mig på vid norra Stenshuvud en härlig sommardag.
Många har hört av sig och frågat om mitt objektiv som blev stulit (om det kan man läsa här)
Mina vänners omtanke och medkänsla har gjort mig så överväldig, så rörd och glad och varm i hjärtat. För det vill jag tacka er.
Ett särskilt tack till den fina vän som skickade ett kuvert fyllt med trisslottor … Underbara fina vän!
Nu har jag ju mest tur i kärlek – fast det är då inte så bara det!!
När min äldsta dotter känner sig extra fattig, brukar hon sucka och säga:
-asch, pengar är ju bara papper …
Och ja, så länge vi har mat på bordet och tak över huvudet så är vi rikare än majoriteten av jordens befolkning, och för det är jag sååå tacksam!
Jag anmälde såklart till polisen, som nästan genast la ner ärendet. Jag förstår såklart att de inget kan göra.
Mitt försäkringsbolag håller på att värdera mitt objektiv och kommer att besluta om jag eventuellt kan få någon krona i ersättning. Mitt blogginlägg har varit till hjälp, då det framgår att jag inte varit helt oaktsam, utan det var delvis en oförutsedd händelse. Bara att hålla tummarna att det blir någon krona.
Under tiden har min gamla kamera kommit till heders igen och jag är glad att jag har den så länge.
Kvällens citat:
Rikedom är inte något man skaffar,
det är något man känner.
Jag önskar er en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna

Den skygga hägern. Läs mer »

Små gulliga bebisar.

Hej hej
Tänkte bara kika in här ikväll med en triss foto från mitt bildarkiv.
Alla borde ha en sådan där vän som vet vad man brinner för. Som känner till de där lite konstiga böjelser man har, utan att man egentligen behöver säga något
Jag har en sådan vän. Min läromästare i fotografering. Han vet precis hur lycklig jag kan bli över små fina naturupplevelser.
En sommarkväll för en del år sedan upptäckte han två pyttesmå klumpar i ett spindelnät på sin grill. Genast ringde han upp mig med orden:
Annika, skynda dig, ta med din kamera och macroobjektivet och kom hit. Nu med en gång …
De där små små klumparna visade sig vara en massa små söta spindelbebisar. Om man försiktigt blåste lite grann på klumparna så spred de sig över hela spindelnätet. Så gulliga.
Jag har varken före eller efter den här gången, haft äran att stifta bekantskap med dessa små fina filurer. Den vackra korsspindelns ungar
För mig behöver en naturupplevelse inte vara en stor bastant älg i skogen, nej jag blir minst lika glad och lycklig över små vackra korsspindelungar.
Tack Mårten, och tack för allt du lärt mig ♥
(och såklart – kamerainställningen alltid på M … M som i Mårten)
Kvällens citat:
Det man lär med glädje
glömmer man aldrig.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna

Små gulliga bebisar. Läs mer »

Rulla till toppen