Djurliv

Katten Judith och småfåglarna.

Hejsan.
Jag hoppas att ni har en mysig söndagmorgon, med eller utan frukost på sängen.
Här på bloggen handlar det lite då och då om husets djur. En stackare som sällan kommer på tal, är Judith.
Varken på bild eller i text blir hon särskilt ofta omnämnd.
Lilla, fina Judith …
Anledningen är att hon vill nästan alltid vara utomhus. Trots att hon har fri tillgång till hela huset, närhelst hon så önskar, så vill hon bara vara ute.
Hon är en väldigt speciell katt.
När man ser och hör henne så kan man tro att hon är extremt sur och arg …. och det är hon nog också!
Hur mycket Judith än fräser och spottar när jag tar upp henne, så vet jag att hon aldrig skulle ta ut sina klor, riva mig eller bita mig. Vi har ett speciellt band – hon och jag.
Judith var ca 10 dagar gammal när jag kom att bli hennes mamma. (Ett litet inlägg finns här.)
Innan vi hade Judith här i huset, så var vår trädgård alltid överfylld med mullvadshögar. Lika tråkigt varenda vår, att se de där jordhögarna.
Men så kom Judith och hennes första sommar som vuxen la hon inte mindre än sex döda mullvader vid ytterdörren. Sedan dess har vi varit förskonade och haft en fin gräsmatta
Men i år har en liten rackare hittat tillbaka till ett hörn av min trädgård. Kanske har Judith tröttnat på att jaga mullvadar nu?
Anledningen till Judiths dålig humör är nog mest våra småhundar. Judith älskar hunden Johnny, men är inte särskilt förtjust i de andra två. Inte heller drar hon och Felix särskilt jämnt.
Något jag aldrig sett är att Judith tagit någon av våra småfåglar. Det är jag såklart glad för.
Jag älskar ju de där små fåglarna som kommer till mitt fågelbord. Jag är noga med att det finns buskar och snår i anslutning till fåglarnas matställe, så de har chans att rädda sig ifrån både katt och hök.
En liten fågel som jag tycker särskilt mycket om är den lilla rödhaken.
Det är som om den är lite kavatare och vågligare än alla de andra. Jag minns att just rödhaken var en av min mammas favoritfåglar, och såklart tycker jag om den av den anledningen också.
Pilfinkar har vi gott om. Det är den lilla gråbruna fågel som många så felaktigt kallar för gråsparv.
En lite oansenlig fågel som är väldigt vacker om man verkligen tittar efter.
Dagens citat:
Arbeta för en dröm
istället för beröm.
Försök att skapa uttryck
och inte bara ge intryck.
Sträva efter att vara
saknad i din frånvaro
hellre än att bli
märkt i din närvaro.
Jag önskar alla en skön söndag.
Kram Annika
Dela gärna

Katten Judith och småfåglarna. Läs mer »

Fredagkväll – då mås det bra.

Gokväll.
Jag vill bara kika in och önska er en skön kväll med mycket fredagsmys.
Med tre foto från mitt bildarkiv hoppas jag att det ”mås bra”!
Kvällens citat:
Det finns två sätt att sprida ljus:
att vara ljuset eller spegeln som
reflekterar det.
Mys för allt vad ni är värda.
Kram Annika
Dela gärna

Fredagkväll – då mås det bra. Läs mer »

Dessa gäss.

Gokväll
Kvällens tre bilder får bli tre foto på gäss.
Jag vet inte om de förökat sig sedan jag var liten, eller om de bara hållit sig mer gömda förut. Kanske har jag bara inte lägt märke till att de varit så många tidigare … Plötsligt är de nu överallt, i sjön, i havet och ute på alla skånska fält.
Jag gillar gäss. De är både vackra och goda. För det finns inte många matupplevelser som slår en riktig skånsk gåsamiddag …
Ni som följer mig minns kanske det här inlägget ….
Dagens citat:
Att tycka om författaren och sedan träffa honom,
kan vara som att tycka om gåslever och sedan träffa gåsen.
Undrar om det är så med bloggare också. Tänk att träffa upphovskvinnan till just den bloggen man älskar att följa …
Ja, kanske är bloggare ungefär som gäss. Flyger i en v-formation åt ungefär samma håll. En först för att bana väg, resten efter i vindfånget. Men ibland är det någon förvirrad gås som alltid kommer på villovägar – den gåsen är nog jag. Utan mål, mening och riktning far jag liksom bara fram här på internet. Jag hamnar där  slumpen för mig och det är så spännande.
Ha en fin kväll
Kram Annika
Dela gärna

Dessa gäss. Läs mer »

Älskade ekorrar.

Hejsan.
Ikväll vill jag bjuda er på en triss i ekorrar.
Just på dessa bilderna är det en och samma ekorre som jag fångat.
Det var som om den här lille korren njöt av att vara i fokus för min kameralins. Jag minns att han hoppade och busade runt, samtidigt som han stal frön från fåglarnas matbord. Litegrann som om han ville visa upp sig för mig.
Han poserade gladeligen för mig och min kamera, där jag låg platt på marken i den blöta snön.
Visst är han charmig?
Kvällens citat:
Tag ut lite glädje i förskott
när du har tråkigt.
Njut av kvällen.
Kram Annika
Dela gärna

Älskade ekorrar. Läs mer »

Söta små blåmesar.

Hejsan.
Jag vill bara påminna om våra söta små fåglar.
Även om vi här på Österlen inte har särskilt sträng vinter just nu, så förtjänar våra småfåglar lite extra god och fettrik mat.
Det finns inget som är mer avkopplande än att sitta och följa de små fåglarnas ivriga hämtande av frö vid fågelbordet.
Har ni möjlighet – ge dem gärna lite solrosfrö och nötter, så kommer de att bjuda tillbaka med ett härligt skådespel.
Och tänk på – en julkärve är bara för syns skull, på den finns inte särskilt mycket mat …
Kvällens citat:
Mitt i vintern lärde jag mig slutligen att
inom mig finns en oövervinnlig sommar.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna

Söta små blåmesar. Läs mer »

Allt underbart vi snart har framför oss.

Gokväll i stugorna.
Jag vill egentligen bara kika in med en triss i härliga vårbilder, hämtade ur mitt bildarkiv.
Först ut är en bild som jag älskar. Den är på mig och min hund Johnny. Det är Stefan som knäppt fotot här hemma i Gyllebo. Jag och Johnny ligger i ett hav av vitsippor, en vårkväll för några år sedan.
När jag ser den bilden så behöver jag bara blunda för att kunna förnimma den ljuvliga doften av friska, frodiga vitsippor och känslan jag hade av underbar vår.
Den andra bilden jag väljer, får bli den på den lilla ekorrhona som höll till i vår trädgård för en del år sedan.
Då när jag lyckades fånga henne på bild, kunde jag se hur tjock om magen hon var. Hon låg och vilade sig på en trädgren och man kunde tydligt se att det när som helst väntades tillökning av små ekorrungar.
Naturens barnkammare stod redo.
Den tredje och sista bilden får bli på den lilla nyckelpigan som kom flygande och landade på mina penséer som jag var i full färd med att plantera. Just penséer är de härligaste blommorna av dem alla tycker jag. Det är de som kommer tidigt på våren i handelsträdgården med en försmak om allt vad som komma ska. Det är de som kommer med de första underbara vårkänslorna. Sedan står de så trotsigt och tåligt till långt in på sommaren.
Jag ville egentigen bara titta in och  påminna er om att det snart är tid igen. Tid för våren att göra sitt antåg.
Jag hoppas den tar tid på sig, att vi får njuta länge av allt det ljuvliga som våren innebär.
Men jag är förstås även redo för vintern, den vinter som inte riktigt tycks hitta hit till oss i söder.
Men kommer den så ska jag ta emot den med öppna armar … eller öppna händer för att rulla en snöboll …
Men det blir som det bli …
Kvällens citat:
Intellektet säger:
Så snart allting faller på plats
uppnår jag inre frid.
Hjärtat säger:
Uppnå inre frid och allt annat
faller på plats.
 Hjärtat vet så mycket, vi borde lyssna lite mer på hjärtats röst.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna

Allt underbart vi snart har framför oss. Läs mer »

Säg gäss till livet.

Gomorron
Om man bor i Gyllebo, då säger man ”gäss till livet”.
Om det är något här är gått om hos oss i Gyllebo, så är det just gäss.
På kvällarna kommer de inflygande över vårt stugområde i en skränande V-formation på himlen. De landar i sjön där de sedan övernattar. Tidigt på morgnarna lyfta de sedan för att flyga ut på böndernas fält och äta sig tjocka och feta av deras gröda.
Så är livet för gässen i Gyllebo.
… eller som min käre Stefan brukar säga:

aj äm ä gås jo nås… 

 Det där är nog något han hört i en gammal Edvard Persson film tror jag.

 

Var morgon ser jag dem när vi vandrar på vår morgonrunda där vid sjön.
Mest mörkt och dystert har det varit dagarna efter nyår. Efter allt regn som kommit så är det rejält vått och kladdigt i markerna.
Livet kräver en stor dos humor, D-vitaminer och positivt tänkande, dagar som denna.
Jag ser till att stoppa i mig lite extra frukt vid den här tiden.
En kiwi om dagen är jag noga med, det lär vara särskilt bra för magen har jag fått höra. Jag vet egentligen inte om det stämmer, men det är rysligt gott i alla fall, och det är väl en anledning så god som någon att inmundiga en smarrig frukt.
 Dagens citat:
Ibland flyger tiden som en
fågel, ibland hasar den som
en snigel – lyckligast är vi
när vi inte märker vilket.
Njut av dagen.
Och säg YES TILL LIVET ni också!
Kram Annika
Dela gärna

Säg gäss till livet. Läs mer »

Naturen smyger inpå vår husknut.

Hejsan och gomorron.
Först av allt – TACK för alla hjärttryckningar på mitt inlägg igår. Det är lite som min lön för mödan, och igår fick jag så många…. Så tusen tack ni som tryckte ♥.
Men det är såklart helt ok att bara hänga här inne och läsa också. Så välkomna idag igen.
Hoppas ni har det bra såhär i adventstider.
Vi här på Österlen har i vanlig ordning barmark, vått och grått. Men vi är så vana vid det så jag tänker liksom inte riktigt på det. Ena dagen är det lite frost, för att nästa vara vått och geggigt igen.
Hemma hos oss bor det tre rådjur. Jag gillar dem – sådär…
Visst är de jättefina, söta och härliga att se på när de strövar runt vid vår tomt.
Men jag har nog sett hur de går här och blänger på mina blommor och buskar som jag har i min trädgård. Förmodligen har de redan full koll på alla de vackra tulpanlökar som jag satte tidigare i höst. Tulpanknoppar som ju är en delikatess för små rådjur.
-Alltså – ni skulle våga … Då är det krig!!
På ett ställe här i Gyllebo har jag sett att man matar de söta rådjuren när vintern är här på riktigt.
Snällt och omtänksamt såklart. Men då man väljer att lägga foderplatsen någon meter från vägen, tycker jag att det är ett synnerligen dumt tilltag. Så mata gärna rådjuren, men välj att gå långt ut på ängen eller ut i skogen och lägg en foderplats där. Det hade kanske skonat mina blomster litegrann också.
Vi får väl se om det blir några fina tulpaner hemma hos mig till våren ….
Så skulle jag ju vila efter min operaton, och inte ut och vandra med min store luffs, Johnnyhunden.
Men det håller ju inte. Det visste jag ju från början egentligen.
Såklart går jag mina promenader med Johnny.
Vi har haft ett allvarligt samtal om att inte dra i koppel, om att inte göra de där jämfotahopp i tid och otid och om hunduppförande i största allmänhet. Johnny har lovat, heligt och dyrt – att sköta sig exemplariskt. Alltså går vi i skogen precis som vi brukar, trots operation och sjukskrivning.
Enda skillnaden är att småhundarna får gå en liten runda för sig själv, eftersom det blir lite lättare att styra upp det hela med bara en hund i koppel, istället för tre.
Ja livet går sin gilla gång här hos mig.
Så måste jag tacka er alla. Alla ni som röstade på mig i nomineringen till årets bloggare i lite olika kategorier.
Jag blev inte en av de lyckligt utvalda i år…
Men vet ni, det gör mig alls ingenting. Det räcker med att ni är här.
Den största vinsten är egentligen att få fotografera, skriva lite knastexter och sätta ihop till blogginlägg. Extra kul är det såklart att ni där ute vill titta in här och läsa lite då och då.
Så TACK mina gulliga läsare. Min blogg är för mig, dig och oss!
Dagens citat:
Försök aldrig tvinga
någon att göra plats för
dig i deras hjärta.
Är din kärlek obesvarad –
vänd dig om, sträck på
dig och gå därifrån.
Viktigast är att göra plats för sig själv i sitt hjärta. För DU är den viktigaste personen i DITT liv.
Glöm aldrig det.
Om man ber någon att uppge namnet på de tre viktigaste personerna i sitt liv, så brukar det grunnas och funderas ett bra tag innan svaret kommer. Och nästan alltid har de ändå glömt den absolut viktigaste personen i sina liv – sig själv!
Ha en fin dag
Kram Annika
Dela gärna

Naturen smyger inpå vår husknut. Läs mer »

Våra småfåglar och allt annat som hör min vardag till.

Gomorron
Allt sedan jag flyttade hit till Gyllebo så har jag varit noga med att mata alla de fina små fåglar som bor här.
En del år har vi haft galet mycket fåglar här. Det första året hade vi en rolig nötkråka som kraxande kom på besök. Andra år har vi haft hela släkten ekorre här på middag. Vid ett tillfälle var här så många som sex hungriga ekorrar på en och samma gång.
I en bok brukade jag skriva ner vilka olika sorter jag haft här vid mitt fågelbord. Listan blev längre och längre, och det var så kul.
Nu har vi dock fått ett problem. Det problemet heter ”Johnny hund”…
Johnny är så fruktansvärt avundsjuk på alla andra som får kärlek och i synnerhet mat. Han har de senaste åren börjat att äta upp alla de frön och skal som fåglarna välter ner. Det här har resulterat i att han blir jättesjuk och kräks hela nätterna. Så i år grunnar jag på hur vi ska göra utan att behöva bygga ett stort kravallstaket runt fågelbordet.
Att sitta och titta på alla de små fåglarna med en kopp kaffe i handen och lite musik i bakgrunden, det är så avkopplande och behagligt, och ger sådan sinnesfrid tycker jag.
Såklart är familjen ekorre också mer än välkommen hit. Jag är dock lite orolig över dem, eftersom katten Felix fått smak på ekorrkött och gärna smyger på just ekorrar.
Jag älskar dem med sitt argsint tjattrande uppe i träden. Där kan de sitta och irriterat slå med sin underbart yviga svans.
Det var en liten kavalkad av foto som jag tagit tidigare år. Förhoppningsvis blir det fler bilder i år. Och har jag tur så blir det en sträng vinter och då brukar de underbart vackra domherrarna också komma hit.
Ett problem med fågelmatning är ju det här med katter.
Fast genom åren så är det inte många fåglar jag sett att våra katter fångat.
Katten Judith, som är en duktig jägare, väljer hellre att dela en smörgås med någon av oss inne vid frukostbordet.
Katten Felix är också en utomordentlig jägare. Trots att han ser tjock och klumpig ut så har han kommit hem med både en fasan och små harar. Sorgligast var den sommaren då han fångade en hel kull ekorrungar.
Ja, världen är grym. Men vem är jag att döma vad som är tillåtet att jaga för en katt? Fast jag tycker att möss är ok att döda och fåglar är förbjudet, så har det ju inte ett dugg med vems liv som är mest värt.
Att en människas liv är mest värt av alla, det är ju för att människan säger det själv … Om vi skulle ta och fråga musen, undrar vad den då skulle svara?
Några som inte är intresserade av att jaga fåglar är småhundarna.
Lilla Lykke har blivit som ett plåster. När jag jobbar ska hon helst ligga på tangentbordet, så hon är nära mig.
Ganska gullig är hon där hon nu får bäddat på mitt skrivbord om dagarna.

Dagens citat:

Varje dag har något unikt
att bjuda på.
Det gäller
bara att finna det.
Kanske ska jag fixa i ordningen en fin liten matplats åt mina fåglar. Bygga en fasanmatare av ett gammalt Höganäsrör och hägna in alltsammans med ett vackert kastanjestaket …
Matar ni era små fåglar?
Ha en fin dag.
Kram Annika
Dela gärna

Våra småfåglar och allt annat som hör min vardag till. Läs mer »

Lilla Snigel akta dig, akta dig … ♩♪♫♬

Gomorron alla kära ni.
Minns ni den underbara lilla sången som man fick sjunga i skolan? Den om den lilla snigeln!
Det var när jag plockade in en av sommarens kanske sista blomsterbuketter som den bara dök upp.
Den lilla snigeln. Mitt på en blomma satt den. Den minsta snigel jag sett på länge.
Den där söta lilla sången har jag inte hört på evigheter.
Jag nynnade lite nostalgiskt på den när jag gick för att hämta kameran.
Den där snigelsången var en av de få låtar som jag lärde mig spela på min melodika.
Den där melodikan, mitt hatade instrument när jag var barn.
Ja, jag tror bara jag kunde den sången och en till, och det var julsången om att ”ett barn är fött på denna dag”….
Jag lärde mig aldrig spela riktigt bra. Jag blev liksom så trött på den där hemska melodikan. Inte det minsta coolt instrument, tyckte jag då. Att behöva sitta och blåsa för att spela ett på minipiano liksom. Jag ville ju kunna sjunga samtidigt.
Ibland försökte jag locka min lillasyster till att blåsa så jag bara skulle kunna spela på tangenterna, men det funkade aldrig riktigt bra.
Jag längtat hett efter att få spela på ett riktigt piano istället. Så som min kusin kunde göra. Hon hade ett stort, fint piano och spelade de mest underbara låtar. Men det var det inte tal om det för min del.
Inte förrän jag kunde spela klanderfritt på det där surrogatinstrumentet så kunde vi kanske börja fundera på ett riktigt piano ….
Nej, det blev aldrig något stort piano eller någon musiker av mig.
Men små sniglar kan jag foto i alla fall. Och roliga minnen har jag.
Vad kallas det när en snigel rör sig framåt? Inte säger man väl att den kryper?
Jag tror att det rätta uttrycket är att en snigel slemmar sig fram.
Visst är den söt, den pyttelilla snäckan!
Det är egentligen märkligt hur jag med min dålig syn kan se så små saker som miniatyrsniglar.
Men kanske är det som med hörseln – man hör det man vill höra …
På tal om syn så har jag äntligen blivit kallad till den regelbundna ögonkontrollen (som numera är mest oregelbunden tycker jag.)
Allt var bara bra, så det var frid och fröjd… även om mina lagade gamla glasögonen med en traktor på sidan, väckte en del munterhet den här dagen
Dagens citat:
Gör det NU!
Ibland blir SEN
ett ALDRIG
Det där är så sant.
Och hörrni  … om era barn vill lära sig spela piano, så se till att lösa det.
Kanske hade jag varit nutidens Mozart idag – vem vet …
Eller så hade jag bara kunnat klinka fram ”Lilla Snigel”  och haft ett stort piano till salu!
Ha en fin dag och kram på er.
Annika
Dela gärna

Lilla Snigel akta dig, akta dig … ♩♪♫♬ Läs mer »

Rulla till toppen