spindelbebisar

Den ömsinta modern.

Hejsan.
Ikväll när jag scrollar runt bland mina bilder hamnar jag på den där märkliga spindeln som bodde i mitt orangeri för något år sedan.
De som känner mig vet att jag har en synnerligen dålig syn och utan mina kontaktlinser är jag totalt blind och handikappad. Närsynt och med brillor tjockare än ”kockabonnar”.
Med åren har även åldern gjort att små saker på nära håll kräver läsgasögon. Förmodligen var det min dåliga syn som fick mig att så gruvligt missta mig på vår inneboende lilla spindel i orangeriet.
-stackars lilla spindel, tänkte jag när jag kisade mot det lilla djuret på golvet.
– så hemskt att vara så full av bölder över hela kroppen … att även spindlar kan få cancer …. usch ja ….djurplågeri … fortsatte jag mina funderingar, undertiden som jag tog några bilder av den lille krabaten. Jag såg ju hur deformerad hela hans kropp såg ut.
En kort stund funderade jag på om jag skulle befria spindeln från sitt lidande, med ett snabbt tramp med min toffel. Men innan jag hann blinka så hade den räddat sig in i en springa i golvet.
Nåja, livet får ha sin gång själv, tänkte jag
Senare på kvällen, när jag tog fram dagens bilder i min dator fick jag syn på mina spindelfoto och med ens insåg jag att den där spindel inte alls var särskilt sjuk eller gammal. Den var inte färdig för döden – den var färdig för livet! Den hade helt enkelt bara alla sina bebisar på ryggen.
En ömsint spindelmoder var vad det var.
Kvällens citat:
Det finns ingen vänskap, ingen kärlek,
som den som en mor har till sitt barn.
Ha en ljuvlig kväll och var inte för snara att döma. Allting behöver inte vara vad det först ser ut som.
Kram Annika

Små gulliga bebisar.

Hej hej
Tänkte bara kika in här ikväll med en triss foto från mitt bildarkiv.
Alla borde ha en sådan där vän som vet vad man brinner för. Som känner till de där lite konstiga böjelser man har, utan att man egentligen behöver säga något
Jag har en sådan vän. Min läromästare i fotografering. Han vet precis hur lycklig jag kan bli över små fina naturupplevelser.
En sommarkväll för en del år sedan upptäckte han två pyttesmå klumpar i ett spindelnät på sin grill. Genast ringde han upp mig med orden:
Annika, skynda dig, ta med din kamera och macroobjektivet och kom hit. Nu med en gång …
De där små små klumparna visade sig vara en massa små söta spindelbebisar. Om man försiktigt blåste lite grann på klumparna så spred de sig över hela spindelnätet. Så gulliga.
Jag har varken före eller efter den här gången, haft äran att stifta bekantskap med dessa små fina filurer. Den vackra korsspindelns ungar
För mig behöver en naturupplevelse inte vara en stor bastant älg i skogen, nej jag blir minst lika glad och lycklig över små vackra korsspindelungar.
Tack Mårten, och tack för allt du lärt mig ♥
(och såklart – kamerainställningen alltid på M … M som i Mårten)
Kvällens citat:
Det man lär med glädje
glömmer man aldrig.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Scroll to Top