rådjurskid

Sötast i Gyllebo.

Hej hej

Just nu är hela naturen en enda stor barnkammare, och det är en alldeles magisk tid.

En kväll när jag satt ute vid vår lilla våtmark vid gästhuset för att fotografera småkryp, så kunde jag i ena ögonvrån se hur ”Fru Rådjur” sakta närmade sig i det höga gräset. Att hon visste att jag satt där det rådde det inget tvivel om. Hon var helt enkelt inte särskilt rädd för mig.

När jag satt där och var djupt koncentrerad på att zooma in en roligt mönstrade liten skalbagge, så fick jag dagens sötchock…

 

Där kom årets lilla rådjurskid på försiktiga ben spatserande. Den mönstrade skalbaggen lämnade jag genast åt sitt öde.

Alltså, hur bedårande söt får man egentligen lov att vara?

Efter ett tag bestämde sig den ömsinta modern att det fick räcka med uppvisningen. Då tog hon ett språng över häcken in till grannen. Det lilla kidet slank smidigt bara rakt igenom och följde efter sin mor.

Efter att ha fått alla mina blomkrukor ansade under natten så kändes det ganska bra att sällskapet valde en annan trädgård ett tag! (sorry C och P)

Dagens citat:

Vart du än är på väg, må vinden komma inifrån och varje vy berika din färd.

Ha det fint och njut av alla små ögonblick.

Kram Annika

 

Sötast i Gyllebo. Läs mer »

Sötchock i Gyllebo.

Hejsan
En dag i veckan mötte jag Gyllebos sötaste invånare.
För visst måste det här väl vara något av det gulligaste som finns?
Det var en tidig morgon då jag varit ute på ängen för att fotografera en ovanlig blomma som jag gjorde det här oväntade och speciella mötet.
Naturligtvis hade jag försett min kamera med en macrolins, vilken inte alls är avsedd att fotografera saker på håll med. Sådär är det alltid för mig, men jag får vara glad att jag hade en kamera med mig överhuvudtaget.
Jag vet att en del rådjur uppehåller sig vid vår tomt, och jag har varit rysligt arg på dem ibland, eftersom de förut ätit av mina blommor.
Men den här morgonen såg jag att det var något mer än ett rådjur…
Jag såg att det var en liten, liten unge också. Ett litet rådjurskid.
Naturligtvis blev mamman och den lilla ungen skrämda av mig när jag kom travande. Fort sprang de in i buskarna på granntomten.
Men kvar i gräset vid vägkanten stod det lilla tvillingkidet kvar. Det lilla syskonet som inte hunnit sätta sig i säkerhet stod blickstilla kvar som en staty, medan mamman kikade fram från sin buske med det andra syskonet hängande vid juvret.
Jag närmade mig försiktigt med smygande steg och satte mig på huk.
Det lilla kidet rörde inte en fena. Den var helt förvissad om att vid minsta rörelse så skulle den vara dödens död, för sådan är deras instinkt. Jag gick så nära jag vågade för att knäppa mina bilder, trots att jag hade fel lins på kameran.
Naturligtvis rörde jag inte vid det lilla djuret. Det har jag fått lära mig alltsedan barnsben att aldrig någonsin röra vid ett vilt rådjurskid. Mamman finns i närheten och då ska hennes lilla bebis inte lukta människa när hon kommer tillbaka för att hämta det. Det sägs att då kan hon rata sin unge och bara lämna den åt sitt öde.
Och en rådjursunge på halsen, det ville jag för allt i världen inte ha.
Jag smög mig sakta förbi och hem mot min egen tomt. Men så vände jag mig om för att knäppa en sista bild. Det var som om det lilla rådjuret nästan log. Fast den stod kvar i precis samma ställning så såg jag att den sneglade på mig och mungiporna hade dragits upp en aning. Kanske hade vi blivit kompisar …
Jag gick ett tiotal meter framåt, men så kom jag på, jag borde tala med den lite om mina blommor …. När jag vände mig om igen nästa gång så var det lilla djuret puts väck …
Jag älskar de här oväntade mötena med de vilda djuren här. Det ger mig så mycket av inre lycka.
Jag hoppas så att varenda kotte som bor och lever här med hund nu ser till att ha hundarna kopplade.
Att påstå att sin lilla hund inte är någon jakthund är helt befängt. Nästintill alla hundar har jaktinstinkt. Ytterst få skulle låta bli att springa efter ett flyende litet rådjurskid. Och vad jag har sett så har ingen hundägare den disciplinen på sin hund, att den går fot en hel runda som om den vore kopplad. Så på med koppel på era hundar nu och visa hänsyn till de som bodde här först.
(jo det förstås … grannen Camilla med sin golden har ett osynligt koppel på sin fina Milou, fast hon är också den enda som jag sett, som har den lydnaden på sin vovve,)
Min egen lilla Lykke skulle med vild förtjusning jaga ihjäl ett litet kid, om hon gavs möjlighet. Även om hon inte kan döda så kan hon göra att mamman förskjuter sin unge och katastrofen är ett faktum. Lykke är ingen jakthund och hon väger drygt två kilo.
Dagens citat:
Var vänlig mot de som är
ovänliga.
Det är de som behöver
vänligheten som mest.
Ha en fin dag, och hoppas att ni också får känna lyckan av att möta ett litet
rådjurskid en vacker dag.
Kram Annika

Sötchock i Gyllebo. Läs mer »

Önskedjur för en fotograf som jag.

Hejsan
Minns ni att jag nämnde mitt favoritdjur för några dagar sedan här på bloggen. Jag nämnde också en önska om att få möjlighet att ta bra bilder av detta vackra djur. Min dröm är att fånga små söta lekande rävungar på foto.
När jag kikar ibland alla mina foton i datorn, så hittar jag andra bilder på räven som jag lyckats fånga.
Den här gången var det en oförutsedda ögonblicksbild – jag var snabb och räven en aning nyfiken.
Så hittar jag en annan bild på ett sött djur…
Åhhh jag vill gärna ta bilder på små söta rådjurskid också i sommar..
För mig är det viktigaste själva naturupplevelsen, att sedan få chans att fånga det på bild är ren bonus och gör bara att händelsen etsar sig fast lite bättre i mitt minne. Underbart.
Jag ska jobba lite medvetet för att fånga mina drömbilder till våren.
… och för första gången någonsin benämner jag mig själv som ”fotograf” här i rubriken…
I många år har jag envisats med att kalla mig för amatör, men när får man egentligen ta sig en yrkestitel? Vem får kalla sig fotograf`? Vem får kalla sig snickare? Vem får kalla sig läkare? Var går gränsen för utbildningskrav och yrkeserfarenhet?
Asch, jag är den jag är oavsett och jag fotograferar glatt vidare.
Kvällens citat:
Numera har alla människor
en klocka – men ingen har tid.
Byt ut den ena mot den andra –
ge bort klockan och ta dig tid!
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Önskedjur för en fotograf som jag. Läs mer »

Rulla till toppen