Allmänt

Syrener i köket, sommaridyll för kossorna och mammas dag.

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Allt det där är saker som verkligen hör försommaren till för mig. Att plocka in ett fång syrener och sätta i en gammal porslinskanna. Det är så fint tycker jag.
Jag har lärt mig att man måste plocka bort alla bladen så att inget blad alls hamnar i vattnet. Annars slokar syrenbuketten på ett nix. Jag brukar ta bort precis alla bladen och kanske sticka ner någon stjälk lite vid sidan om istället. Dessutom så bankar jag till stjälkarna med en hammare, så de splittras för då håller de också längre. Lite sommartips som är bra att veta.
 När man ska köra till oss här i sommarbyn i Gyllebo, så kör man genom en allé med kohagar på båda sidorna av vägen.
Det är en så härlig syn nu med alla de varma korna som går där i sina hagar och flåsar och idislar. De dricker och svalkar sig i de sjöar som bildats och ser ut att ha ett riktigt bra ko-liv allihopa. En riktig sommaridyll om man är en kossa.
Den här dagen är min mammas dag. Hon skulle fyllt 76 år precis idag.
Grattis mamsen och hoppas du har det bra där uppe i det blå.
Det är något visst med den här tiden i maj. Allting är så vackert och hoppfullt. Jag tror nog att min mamma Ingrid var nöjd med att ha sin födelsedag just den 22 maj, när så mycket i naturen står i blom. Blommor som hon älskade så mycket. Grattis mamma Ingrid ♥
Kvällens citat:
Så vackert det skulle
vara att kunna resa upp till
himlen och föra en älskad person tillbaka
för att tillbringa en dag med denne
på jorden; bara en dag, en sista dag
tillsammans.
Så tänker jag … ”men när den dagen är till ändå då”?…. ett nytt hemskt avsked ….
Det är nog bra att livet är som det är ändå. Allting måste ha ett slut, hur ont den än gör.
Därför måste man passa på att njuta så mycket det bara går av varje stund här på jorden.
Det är vi skyldiga oss själv.
Kram på er
Annika
(foto:Amanda Henriksson)
Dela gärna
     

Syrener i köket, sommaridyll för kossorna och mammas dag. Läs mer »

Bloggevent hos Sallys Hus.

Lämna en kommentar / Allmänt, Resor / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
I helgen var jag ända uppe i Örebro, som många av er säkert redan läst.
Det var en helg som jag sett framemot väldigt länge och verkligen längtat efter.
Det som stod på schemat var ett bloggmingel hemma hos en av mina största bloggfavoriter, nämligen hemma hos Sallys Hus.
För rättvisans skull måste jag börja med att förtydliga vem Sally är. Sally är den lilla vita, charmiga hunden som ofta figurera på den här underbara bloggen. En liten West highland white terrier som bor i det fantastiska huset dit vi var inbjudna på mingel den här soliga lördagen. Sallys Hus, helt enkelt.
Nu är det såklart inte Sally själv som skriver på bloggen, utan hennes härliga matte, Katarina.
Katarina och hennes man bor i ett paradis. Det är som om de valt ut det bästa av två världar, där de bosatt sig. De bor lite i en medelhavsträdgård och lite i den svenska idyllen. Så smakfullt precis överallt.
Den här lördagen var vi tolv glada och förväntansfulla bloggare, influensers och ”instagrammare” som samlats för att dela erfarenheter, träffas och bara ha kul.
Alltså, vilken eftermiddag vi fick. Det kändes som om jag fick en hel drös nya vänner med en enda gång. Kvinnor med samma intresse som jag själv. Att blogga, fotografera och skriva.
Bubblorna flödade, solen strålade och det var inte en tyst sekund på hela eftermiddagen där ute på Lilla Ugglebo.
När våra magar började knorra och hungern satt in, trollade Katarina fram en buffé med gott och blandat. Lite ost, sallad och en massa andra gotter. I köket fick hon hjälp av sin söta dotter som för dagen kikade in.
Naturligtvis så kunde ingen ta för sig av buffébordet sådär bara, för är det bloggare samlade så ska hela härligheten fotograferas och förevigas i alla konstiga vinklar.
Sedan fortsatte dagen i en alltför hög hastighet. Jag kände det som om jag bara velat hälla sirap i klockan, så tiden skulle gå sakta och trögt. Det minglades, skålades och skrattades.
Men tiden går snabbt när man har roligt och vips var det dags för oss att åka vidare till kvällens middag inne i Örebro. Men lite mer om det i ett senare inlägg.
De fantastiska tjejer som var med den här dagen var:
Heléna på bloggen House of Adela
Tina på bloggen Tina ME
Helena på bloggen Helenas Enkla Vardag
Helena på bloggen Drömhus Helena
Ulrica på bloggen Från tekopp till bergstopp
Lena på bloggen Lite som livet
Lena på bloggen Gott för själen
Pernilla på bloggen Inredning & Guldkanter
Och så två tjejer som instagrammar (Helenalindblad1 och annzo68)
Och såklart Katarina på Sallys Hus
En av oss var vågligare än alla andra …
Ni får själv gissa vem …
Nej, det var inte jag. Jag satt torr och fin i min klänning av märket orsay, inköpt i Budapest för en tid sedan.
(bild nedan lånad av (Inredning & Guldkanter)

Fylld med inspiration och blogglädje skickar jag mitt varma tack till Katarina såklart, men också till alla andra töser som såg till att göra den här dagen så fantastik!

Dagens citat:
Du måste älska det du gör
för att orka göra det varje dag.

Ha en fin dag och kram på er.

Med ett foto taget av Helenas Enkla Vardag, säger jag hejdå.
Dela gärna
     

Bloggevent hos Sallys Hus. Läs mer »

Bröllopsdag, och jag är inte hemma.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
Precis, just idag så har jag och Stefan varit gifta i 14 år. Ja, jösses som tiden springer.
Under de här åren har vi fått vara med om massor. Både tråkigheter, men också såååå mycket roliga saker och så mycket lycka och glädje.
Jag minns så väl den där dagen då vi gifte oss i det lilla kapellet vid havet. Vid vår favoritstrand vid Knäbäck.
Stefan i jeans och jag barfota i en enkel militärgrön klänning. I handen hade jag en bukett med vita blommor, lite inspirerad av naturen och i Stefans jeansjacka satt en vit ros.
Nu gäller det för mig att skynda mig hem till Skåne igen, till Gyllebo och till min Stefan. Ikväll ska vi fira vår dag lite extra. Elfenbensbröllopsdag. Kanske tar vi en kanna kaffe och en enkel baguette med räkor med oss ut i skogen och bara njuter. Kanske hittar vi stället med mina älsklingsblommor också – liljekonvalj.
Bara han och jag.
(fotograf Emmy Henriksson 2017)
Dagens citat är till dig Stefan:
Du är min himmel
på jorden.
Ha en fin dag och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

Bröllopsdag, och jag är inte hemma. Läs mer »

Östra Vemmerlöv runt på cykel

Lämna en kommentar / Allmänt, Österlen / Av / / / 3 minutes of reading
Hejsan.
Hoppas ni alla mår bra och får en fantastisk pingstafton idag. Och det önskar jag särskilt min underbara Stefan, som ensam håller ställningarna i Gyllebo med hundar och katter den här dagen. Jag är nämligen på andra upptåg i Örebro. Det där får ni läsa mer om i senare inlägg, för just nu vill jag bara se, uppleva och fotografera. Det här inlägget är alltså förberett och inställt så ni ska ha något att läsa, nu när jag är ute på vift.
Nåväl, idag tänkte jag visa när jag och Stefan var ute på vår andra cykelrunda.
-dinne gången vill jag bestämma sell, knorrade Stefan.
-inga oppforrsbackar och bara asfalt forr di ska gå lett å trö …
Och så fick det bli.
Vi tog rundan runt Östra Vemmerlövsby. Nästan ingen uppförsbacke alls och mest asfaltsvägar.
Så ljuvligt vackert!!
Vi svängde ut på ”Ragåravajjen”, eller Möllegatan som den där landsvägen egentligen heter. Ett namn, nästan som finaste gatan i Malmö.
Där på backen har man en härlig utsikt över byn och den charmiga lilla kyrkan. Rapsfälten var på väg att slå ut, och jag kan tänka mig att den här helgen står de som absolut vackrast i sin knallgula färg.
När man cyklar så hinner man se så mycket.
På ett ställe såg det ut som man sprutat en hel trädstam full med fogskum. Sådant där gul tätskum som en del snickare använder istället för drevremsor runt dörrar och fönster.
Den likheten fick mina tankar att gå tillbaka till den gången Stefan höll på med något i garaget och av misstag lyckades spruta ner hela sin motorhuv på firmabilen. Sådant där tätskum är totalt omöjligt att tvätta bort sedan det fått fäste på något, det sitter värre än berget. När han senare skulle byta bill i Hammenhög, undrade de såklart vad det där var…
-asch, di där … di kan ni bara ta bort me litta skarpt, sa Stefan.
Såklart ringde Gert-Åke, Peugeots bilförsäljare, upp en vecka senare och svor ve och förbannelse över Stefan, eftersom delar av bilen fått lackeras om. Trots den där episoden, så har de båda alltid haft ett synnerligen gott öga till varandra och gjort ett otal bra och dåliga bilaffärer sinsemellan.
Vi rullade vidare, sida vid sida på våra cyklar.
På ett ställe var jag återigen tvungen att stanna och hoppa av min cykel. Vid vägkanten växte stora tuvor med stjärnblommor och jag kunde inte motstå att föreviga dem. Underbara blommor som är så vanliga på försommaren, och så ljuvligt vackra.
När vi kom hem till stugan igen, så såg jag i vår trädgård att vi fått tillökning den här kvällen. Eller i alla fall någon av våra grannar i djurlivet.
Små blåa, sköra äggskal som någon fågel kastat ut ifrån ett bo låg på gräset.
Ja, den här tiden i pingst är den vackraste av alla…. fast det säger jag nog om de flesta tider… Men nog är det något särskilt med försommaren, som inbjuder till så mycket minnen och känslor.
Jag önskar er alla en fantastisk dag.
Och jag kommer att göra vad jag kan för att få en härlig dag här upp i Örebro.
Och jag ska prata så tydligt och fint så alla förstår mig …
Dagens citat:
”Ödmjukt erkänner jag att jag inte är bättre än någon annan.
Stolt förkunnar jag att ingen annan är som jag.”
Ha det fint
Annika
Dela gärna
     

Östra Vemmerlöv runt på cykel Läs mer »

Bättre och bättre dag för dag.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej.
Ja nu går det framåt med min kropp och med diskbråcket tycker jag. Även om jag ännu startar min dag med några små piller, så är allt så mycket bättre nu.
Jag har kommit en bit på min rehabträning också. I början fick jag bara en enda övning och det var att ligga stilla i den enda positionen som inte gav så mycket smärta. På rygg i en halvvriden ställning.
Men nu jäklar har jag kommit framåt i programmet måste jag säga.
Det är förstås inte alls något avancerat jag gör, men från att knappt kunnat röra mig så är det ett sånt framsteg att göra små rörelser igen som inte gör ont.
-det där ser ju trevligt ut, hörde jag Stefan säga, när jag låg där på rygg och gjorde mina små stärkande juckrörelser …
För mig själv tänkte jag att det skulle kanske han också behöva, men med åren har jag lärt mig att ”tiga är guld” … Och nu är det ju dessutom lite synd om honom, när han har så ont i foten.
Min stackars Stefan
Med Stefans fot går det varken framåt eller bakåt. Det är liksom stiltje.
Han for ju ända upp till Göteborg en kväll för att planera för en snabb steloperation i förra veckan. Totalt i onödan. Den där långa resan på nära nog 70 mil, skulle bara resultera i att han fick reda på att de tagna röntgenbilderna inte dög och de skulle göras om i stående position istället … trots det hade han ringt och kollat upp innan han körde, att allt skulle fungera – när han skulle köra så långt …
Ibland funderar jag på alltings smidighet. Hur lätt det varit för den läkaren eller vårdpersonalen att tänka ett steg längre. Att kontrollera det hela då när han ringde …
Det var många år sedan jag var på en kurs om logistik, och ännu tycks det vara många som inte tänker ett dugg på det.
Stefans fot är nu på nytt röntgad i Malmö. Och tills han vet mer, så får han fortsätta rädda grodorna i poolen och bara vänta, för när doktorn ringde hade röntgenplåtarna förmodligen skickats med snigelpost och ännu inte dykt upp … Jag blir skogstokig när jag tänker på hur Stefan blir behandlad.
En som är synnerligen bra på att vänta, det är katten Felix. Han gör sannerligen inte så många knop i timmen. Latar katt får man nog leta efter, och ändå har han inte det minsta ont i foten.
Kvällens citat:
Andas – universum tar hand om resten.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Bättre och bättre dag för dag. Läs mer »

På ny cykel genom Gylleboskogen

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Nix, det är inte jag som fått någon ny cykel, utan Stefan.
Allt sedan min käre make fick sin hjärtinfarkt för tre år sedan, har jag kämpat på med att försöka få honom lite mer vältränad och med bättre kondition. Det har inte varit ett helt lätt jobb måste jag erkänna. Även om Stefan varit med på noterna, så har hans sjukdomar sedan avlöst varandra och satt käppar i hjulet.
Men nu tyckte jag att det var dags för ett nytt försök. Cykling skulle väl kunna funka bra trots att foten inte var så bra, tänkte jag, och det skulle gå bra även för mig med min rygg…
-ja men jag har ju ingen cykel, svarade Stefan lättat, när jag la fram min nya träningsplan.
-men Biltema har!, kontrade jag, och så var saken avgjord.
En ljuvlig kväll i helgen hoppade vi upp på våra cyklar för att ta premiärturen. Stefan på sin sprillans nya och jag på min gamla hederliga.
Det var en underbar kväll. De första korna hade kommit ut i sin hage och en förskrämd fasan irrade runder på ängen.
-vi tar den där rundan som bara har en enda uppförsbacke, sa jag uppmuntrande, när vi trampade på genom den tysta skogen.
Men jag märkte ganska snabbt att jag möjligtvis hade missbedömt de där uppförsbackarna en aning.
Stefan flåsade och muttrade något om att han var grundlurad. Men med lite snusprillor så tog vi oss runt hela rundan.
Och lite mallig var han nog allt när jag upplyste honom om att han nyss cyklat 8,5 kilometer.
Oturligt nog har han nu gått och blivit förkyld med ont i halsen. Så nu får han fortsätta tälja trägubbar ett par dagar, tills han kryat på sig igen.
Det är då sannerligen inte lätt att vara sådandär PT …
 (en naken trägubbe med vintermössa….?)
Kvällens citat:
Tävla mot andra
så blir du bitter.
Tävla mot dig själv
så blir du bättre.
Ha en fin kväll.
Kram på er.
Annika
Dela gärna
     

På ny cykel genom Gylleboskogen Läs mer »

Jag lär hundarna att cykla.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
-jag tänker lära småhundarna att cykla, sa jag en kväll när vi satt framför Tv:n, efter en lång arbetsdag.
Stefan bara hummade lite, där han satt dold bakom kvällstidningens stora sportbilaga.
-ja, fortsatte jag, så du och jag kan börja motionscykla med våra hundar.
-JAG!? kraxade Stefan med chockad röst.
Ja, så var min tanke. Och det var ju lika bra att jag gav mig ut och testade direkt.
Hundarna blev uppspelta av förväntan såklart.
Jag satte Molly i ryggsäcken, där hon är van att åka. Den gillar hon att sitta i.
Lykke skulle sitta fint i cykelkorgen på styret hade jag tänkt.
På verandan hade Stefan kommit ut för att se hur det hela avlöpte för mig och hundarna.
-hejdå, ropade jag glatt och hoppade upp och trampade iväg.
Det var en mycket snopen Johnnyhund som satt kvar bakom grinden och tittade långt efter oss när vi for iväg. Förmodligen var han helt säker på att vi av misstag helt enkelt bara glömt bort honom.
Men av gamla erfarenheter är jag inte särskilt glad för att cykla med den store ”lynsen”. Förra gången jag hade honom springande i koppel sidan om min cykel, så slutade det med att jag, min cykel och Johnnyhunden hamnade i grannens häck.
Men ganska snart fick jag vända och ta mig hem igen. Lykke gillade inte alls att sitta i cykelkorgen och min sadel var på tok för hög.
Nu måste jag bara sänka sadeln ett snäpp och köpa en cykelkorg som är försedd med gallerkupol så fortsätter vi träna en annan dag. Och då ska Stefan och Johnny också med. Det kommer att bli kul.
Kvällens citat:
Det finns glasögon för närsynta
och långsynta, men inte för
kortsynta och trångsynta.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Jag lär hundarna att cykla. Läs mer »

Årets första trädgårdsträff och en titt i ljusfabriken.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej.
Vi är tre tjejer som för en del år sedan började med en så trevlig tradition. Vi brukar träffas hemma hos varandra och fika, prata om livet, växter och gå en liten trädgårdsvandring. Ibland kör vi till någon plantskola tillsammans.
I veckan var det dags för första träffen hemma hos Tina.
På min väg till Tina stannade jag till på plantskolan i Skåne Tranås. Det var en underbar dag och jag skulle kunnat vandrat där i evigheter. Men det gick ju inte. Jag köpte tre plantor av en sorts blå vallmo, en åt oss var, och så tuffade jag vidare till Ilstorp.
Vi startade med en härlig fika i trädgården.
Där satt vi länge och pratade om allt mellan himmel och jord.
Så var det dags för en trädgårdsvandring, och som alltid blir vi så fulla av skratt. En del blommor hade vi totalt glömt namnet på, andra mindes vi inte riktigt var den blev planterad. Men det viktigaste är att vi har så fantastiskt kul och ofta lär vi varandra saker och ger tips på sånt vi kan. Runt våra ben sprang de små lockiga yrvädren och tycktes också gilla vår härliga trädgårdsträff.
Som alltid sprang tiden alldeles för fort.
Såklart var vi bara tvungna att ta en titt i Tinas ljuskällare innan vi for hem.
Åhhh, där är så mycket härlig ljus i alla färger och former.
Jag måste såklart tipsa er alla om att man kan boka en tid med Tina för att åka dit och prova på att själv gjuta sina ljus. Det här passar för både gammal som ung, och det kan väl vara en härlig sak att göra tillsammans med barn eller barnbarn.
Själv hade jag såklart något litet ljus med hem … hur skulle jag kunna motstå liksom.
Tusen tack mina blomstersystrar för en underbar eftermiddag. Snart ses vi igen.
Dagens citat:
Du måste inte vara knasig
för att vara min vän, men
det hjälper säkert.
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika
Dela gärna
     

Årets första trädgårdsträff och en titt i ljusfabriken. Läs mer »

Så var det den där ryggen …

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Nej, smärta syns inte utanpå. Den känns liksom bara inuti. Mest plats upptar den i hjärnan.
Det är nästan exakt  tre månader sedan jag fick mitt nya diskbråck. Nytt och fint och i en större modell än mitt tidigare. Jag hade hellre önskat mig en större bilmodell, men kanske gjorde jag något fel när jag skickade iväg min önskan till tomten. Nästa gång vill jag istället ha ett par små, små diamantörhänge … hör du nu det tomten ….
Ännu brottas vi med varandra, jag och det där diskbråcket. Det går fram och tillbaka, allt efter vad jag hittar på med. Men det är såååå mycket bättre!
Min bästa tid är på förmiddagen när jag svalt ner en bunke piller, och ger mig ut och vandrar. Då tänker jag att det behövs ju ingen smärtlindring för mig längre, jag är ju nästan 28 igen, vig och stark och på väg att bli frisk.
 Mental träning
Jag är så glad att jag aktivt håller på med mental träning och ”meditation a la Annika”. Allt det där känns som jag har en väldig nytta av nu. En instinkt att tänka rätt, så jag alltid kan se saker på ett sätt som gör att jag mår bra i själen. För det är det som mental träning till stor del handlar om, hur man väljer att tänka inför en viss situation.
Det duger inte att börja tänka på mental träning när man väl är under isen, när man är svag och behöver ha all den där energin till att styra sina tankar.
Kvällens citat av mig själv:
Jag ser min hälsa som ett checkkonto, där jag gör uttag ibland om jag blir sjuk.
Om jag fyller på mitt konto med sund mat, motion och positiva tankar när jag är
frisk och stark, så har jag en buffert som jag kan plocka ut när jag är sjuk och svag.
Om jag inte fyller på när jag är frisk och kan, kommer jag tillslut att riskera att utnyttja hela
min checkkredit, och då är jag farligt nära en psykisk ohälsa.
Det här är mitt sätt att se på min hälsa. Det är och känns rätt för mig. Jag hoppas att ni kan hitta ert sätt att må bra och känna lust till livet oavsett vad som kommer i er väg.
Jag vet att ett diskbråck brukar ta ett år på sig att läka ut, så vi två får helt enkelt försöka samsas här i min kropp ett tag till. Jag bestämmer ibland och bråcket ibland … Men jag ska förbaske mig se till att ha kul, även om bråcket surar och är trilskt. Jag har ett rejält plussaldo på mitt ”måbrakonto” att ta av!! Och jag vet att ni är många därute som har betydligt tuffare saker att tampas med.
Ha en fin kväll och kram
Annika
Dela gärna
     

Så var det den där ryggen … Läs mer »

På lätta fötter.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Hoppas ni har det härligt såhär på lördagkvällen
Jag tänkte bara kika in här på bloggen och slå ett slag för fotvård och vikten av att ta hand om sina fötter.
Fötterna är egentligen kroppens viktigaste del. Eller, i alla fall viktigare än håret. För håret har väl inte någon direkt funktion alls, mer än att sätta en personlig prägel på den det växer på och möjligtvis fylla ut en för stor hatt. Ibland ställer det där håret mest till med problem och är inte alls till någon glädje. Fötterna däremot, de är liksom de som ska hålla upp hela resten av kroppen. Glada fötter ger glatt sinne. Fötterna förtjänar omvårdnad.
Jag och Stefan går regelbundet på fotvård.
Fast till nästa gång så behöver Stefan kanske bara beställa tid för en fot, för ingen vet riktigt vad som händer med den andra … Lises reservfot är ett alternativ att ta till kanske ….
Jag kan verkligen rekommendera min fotvårdare till er alla. Lise i Brösarp. Ni hittar henne på Gästis spaavdelning. När jag varit hos henne så är det inte bara mina fötter som är glada, nej hela jag är glad!
Den här gången fick jag mitt skoskav från Budapestäventyret ompysslat, en tagg i tån borttagen och allmän fotkärlek.
Unna er det – det tycker ja – lite glada fötter.
Kvällens citat:
Drömmen räcker dit foten inte når.
Ja, i drömmen kommer man hur långt som helst, med eller utan fötter. Men man måste leva i verkligheten också och då behövs fötter.
Ha en fin kväll och kram från mig.
Annika
Dela gärna
     

På lätta fötter. Läs mer »

Rulla till toppen