Årets första gök
Kära Blogg
Jag vaknade upp till ett gudagott väder. En perfekt morgon för mig att springa min lite längre runda i skogen. 9 kilometer är den och tar knappt en timme att ränna runt
Bäst som jag sprang där och filosoferade fick jag höra årets första gök. Väderstreck är inte min starka sida, men de flesta gökar som jag hör är västergökar, alltså betyder de alltid bästergökar. Nu har jag aldrig sett någon gök i verkligenheten, men vi har lite andra trevliga små fåglar i trädgården som inte är så blyga utan vågar visa sig. Idag hamnade rödstjärten och flugsnapparen på bild.
Så gick det som det gick …. Igår flyttade vi ju ut lite frostkänsliga växter, och jag kunde väl nästan ge mig den på att nog tusan skulle det knäppa till och bli frost i natt. Ja, det var väl själve sjuttsingen också.
Något mindre ledsen blev jag när min tyska granne Ursula kom sättande med en liten kruka för att visa mig. I hennes kruka slokade också en sladdrig grön sak, som förmodligen aldrig skulle repa sig efter nattens köldchock. Det känns faktiskt lite bättre när man inte är ensam om att göra knasiga misstag. För hur skulle världen se ut om alla bara lyckades hela tiden.
Det är ganska mysigt att stå där vid staketet och småprata med sin granne om trädgård, växter och livet i stort. Nu är hon ju förstås tysk, så vissa språkförbistringar uppstår titt som tätt, fast för det mesta tror jag nog att vi förstår varandra ganska så bra. I alla fall är vi båda väldigt intresserade av alla de vårtecken som vi bombaderas med nu.
Japp, nu har jag inte tid att sitta här så mycket längre. Söndagssteken börjar nog att bli färdig, och en ljuvlig doft har åtminstone spridet sig in på kontoret nu.
Hajjdå och kram
