Allmänt

Valborg 2018

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Så fort tiden springer. Redan är vi en bit in i Maj månad.
Vår Valborg firade vi, som så ofta, hos min älskade faster och farbror i Komstad.
Valborg bjöd på friska vindar. Ja, nästintill storm emellanåt. Jag kunde se på sociala medier hur byarna runt om på Österlen ställde in sina majbålseldar på grund av den hårda vinden.
I Komstad började vi som alltid med korvgrillning. Var och en brukar ta med sig vad man vill grilla. Och alltid har vi på tok för mycket senap.
I Komstad brukar det vara ett glatt gäng i alla åldrar. Allt ifrån gammal till ung.
En skön avslappnad stämning som det liksom bara blir där i Komstad.
Ute i trädgården stod magnolian nästan i sin vackraste skrud den här kvällen.
På grund av vädret dukade vi upp vår mat i köket. Alltsammans i en härligt, skön blandning.
Att sitta där vi köksbordet i Komstad med mina kusiner och äta grillad korv, det kändes så mysigt och hemtamt.
När det sedan var dags för oss att elda vårt bål så var det som någon farit över Komstad med sitt trollspö. Vinden hade mojnat och det var nästan kav lugnt. Det blev en fantastisk kväll.
Länge, länge stod vi vid elden och njöt av kvällen.
Sedan gick vi in och njöt av kaffe och kaka som min fantastiska faster ordnat.
Såklart kan jag inte skriva ett helt inlägg om vårt Valborgsfirande, utan att skänka min älskade kusin Camilla en liten tanke. Det här året som var det första utan henne. En kväll då hon fanns här så levande i allas vårt minne, i våra tankar,  ja nästan så jag kunde höra hennes skratt för ett litet tag….
Camilla, så innerligt saknad ♥
Tusen tack för att vi återigen fick fira vår Valborg tillsammans med er alla i Komstad.
Tack världens bästa Berith och Wilton.
Dagens citat:
Att vara med någon som ger
dig kramp i magen för att
man skrattar så mycket är
bland det bästa som finns.
Ha en härlig dag och kram kram.
Annika
Dela gärna
     

Valborg 2018 Läs mer »

Avslag från försäkringskassan – igen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
I förra veckan kom brevet på min överklagan om Stefans sjukpeng från försäkringskassan. Avslag igen …
Inte en krona kommer att betalas ut från januari månad, det verkar nu vara klubbat och klart.
Nu har Stefan överlevt ändå. Han har ju mig som finansminister, så han har haft pengar till både kaffe och snus, även om det tullats rejält  på pensionspengarna …
Jag kunde se hur arg Stefan blev när han satt där med beslutet i näven.
–Nej, där är tydligen inget fel på mig, fräste Stefan, och slog numret till Ejlertslunds Grus & Betong.
-Nu ringer jag och beställer gjutningen till huset …
Sedan linkade han haltande ut i sin grävmaskin.
Grundelementen, armeringen och alla avloppsrör kom på plats i ren ilska och jag insåg att jag gjorde säkrast i att hålla mig inomhus på behörigt avstånd.
Jag känner Stefan och jag vet att han hade på ren trots kunnat fortsätta jobba med två brutna ben om det skulle vara så.
För någon månad sedan ringde en okänd kvinna mig på mobilen.
Hon var från Skattemyndigheten och ville bara höra om huset vi sökt bygglov för nu var klart … ja för i  så fall skulle vi genast börja betala skatt för det… hon kunde skicka ut en blankett sa hon …
Jag tänkte på det där telefonsamtalet när jag såg Stefan sitta där i sin grävmaskin, hög på smärtstillande tabletter, men med en entreprenörs envishet. En liten småföretagare som aldrig är fri, aldrig sjuk och alltid betalar sin skatt. Ringer en kund så kör han dit oavsett hur röd den dagen är. Han ser till så att jag och en sex, sju andra grabbar varje dag har ett jobb att gå till och varje månad pengar på våra konton. För utan honom hade det blivit noll och ingenting – i alla fall i den här ”fabriken”.
Varför blir han sviken när han behöver? Varför ville ingen ambulans hämta honom när han höll på att dö? Varför har inte han rätt till sjukpeng när han verkligen behöver? Jag blir så arg.
Men så kom gjutbilen och jag kunde se hur det blev fart på grabbarna. De unga killarna hade kommit en stund för att hjälpa till. När man gjuter måste man vara många och då är det bråttom …
Den där dagen var Stefan både ledsen och arg, men i ren ilska är plattan till vårt lilla hus nu klar.
Förmodligen kommer det att dröja ett tag innan där står ett färdigt hus, så Skatteverket får försöka klara sig utan vår fastighetsskatt ett litet tag till …
Den kvällen låg Stefan sedan bara på soffan med en flodhästfot och lät sig villigt bli uppassad av oss alla… för något annat kunde han inte.
-tidningen tack.
-hämta min snus
– räck mig dosan
-släpp in katten
I min hjärna började jag  formulera brevet till nästa överklagande till fk, kanske ett brev till kvällstidningen också och eventuellt ett till Kalla Fakta …
Nu när Stefan själv inte kan sätta ner foten så hårt, så får förbaske mig jag försöka göra det!
Kvällens citat:
Ingenting är säkert här i världen
utom döden och skatterna.
Ha en fin kväll.
Kram Annika
Dela gärna
     

Avslag från försäkringskassan – igen. Läs mer »

Hur allting kan förändras på en sekund.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Ibland händer det saker som får mig att inse hur skört livet är. Saker som skakar om rejält. Jag inser hur fort allting kan förändras. På mindre än en sekund kan någon du håller kär plötsligt bara vara borta. Eller jag själv … bara som ett poff …
Det här handlar om min älskade dotter, min älskade Amanda.
Det var i början av året som någon backade in i Amandas parkerade bil. Ingen fara med det egentligen. Skadorna på bilen blev ganska stora, så kostnaden för en reparation skulle komma att överstiga bilens värde. Alltså blev det skrotning. För Amandas del blev det bara att leta efter en ny bil. Hon var skyddad av sin försäkring, men tyckte ändå att det var tråkigt såklart.
-skit, suckade hon …
Men så fann hon den. Sin nya pärla. Hon hade bestämt sig för att lägga lite mer pengar på sin bil den här gången, och skickade glädjestrålande ett foto till mig. Strax efter påsk var den hennes. Den nya glänsande volvon.
I knappt två veckor hann hon köra med sin nya fina bil…
Det var en kväll som min telefon ringde. Det var Amanda.
-mamma, jag har kraschat … vad ska jag göra ….
Ja, vad svara man på en sådan luddig fråga??
För att göra en lång historia kort, så gick allting bra, trots allt. Och med bra menar jag att det inte blev några personskador.
Det som hänt var att Amanda bromsat in för en lastbil som skulle svänga och bilen bakom Amanda brast i uppmärksamheten och dånade rakt in i hennes bakända. Krasch!
För Amandas del blev det en natt på akuten med huvud och nackröntgen. Återigen blev det skrot av bilen.
Men allting kunde fått ett helt annat slut! Även om Amanda nu är stel och öm i rygg och nacke, och måste vara uppmärksam på så det inte förvärras, så gick allt ju bra, med tanke på hur det kunde ha gått …
Jag tänker på hur allting kan förändras, bara som genom ett trollslag.
Hur oändligt tacksam jag är för varje gång jag kan ge mina töser en kram.
Jag njuter så av att sitta i mitt vardagsrum med min familj, mina hundar. Se hur dammet dansar i solens strålar. Att kunna notera att fönsterdörren är full av hunddregel och behöver putsas. Att veta att vi alla lever här och nu och i morgon kan vi städa …. om vi inte väljer att göra något roligare förstås….
Den där eftermiddagen då en dåre körde in i Amanda, så hade hon varit i Malmö och handlat. På Ikea hade hon köpte nya glas åt både sig själv och åt mig. Helt osannolikt så höll de där glasen som låg i bilens bagageutrymme. Varje gång jag använder dem, så kommer jag att påminnas om hur tacksam jag ska vara över livet.
När allting går bra så kan man tillåta sig att skoja.
Såklart får Amanda lite pikar från vännerna efter att ha kvaddat sin andra bil på väldigt kort tid … även om hon själv är helt utan ansvar för allting. På sitt facebookflöde hittar jag den här bilden ….
Jag ler lättad och tänker att nya bilar finns det ju miljarder av.
Kvällens citat:
”För att utgöra en ovärderlig faktor i någons liv
behöver du varken vara rik, snygg, framgångsrik
eller komma med smarta råd. Du behöver bara visa
att du finns där, med all din kärlek, när livet skakar till.”
Var rädda om varandra.
Kram Annika
Dela gärna
     

Hur allting kan förändras på en sekund. Läs mer »

Jag har varit på rymmen.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , / 1 minute of reading
Hejsan.
Ni har nog förmodligen inte märkt så mycket, men jag har varit på rymmen. Ända sedan i helgen …
Ja, jag schappade helt enkelt och begav mig utomlands med en kompis.
Såklart lämnade jag inte skeppet sådär på vinst och förlust. Jag såg allt till att min käre Stefan hade mat och förnödenheter så han skulle klara sig ensam här hemma.
Innan jag packade min resväska så handlade jag hem livsmedel så han skulle klara sig när jag var borta.
Bullens pilsnerkorv, soppor och någon färdigrätt från Dafgårds.
Så köpte jag nya, fräscha blommor så han skulle ha något vackert att titta på när han inte hade mig hemma. Och såklart hans älsklingsfrukt – apelsiner.
Ja, jag är allt en omtänksam och snäll fru.
Och har nu allt gått enligt planerna så kommer det förmodligen lite blogginlägg från min resa framöver.
Dagens citat:
Min plan för idag?
Den samma som alltid;
dricka kaffe och vara sexig.
Ha en fin dag och kram.
Annika
Dela gärna
     

Jag har varit på rymmen. Läs mer »

Fräschaste 60-års fest jag varit på.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , / 4 minutes of reading
Hej hej
Ja nu var det förstås en 30 + 30 års fest.
Men vilka pinglor!!! Riktiga ”doffsingar” som pappa Låke nog hade kallat dem.
Som ni kanske minns så åkte jag och överaskade med en blomsterbukett den där kvällen då min dotter och hennes kompis Elna hade blivit beordrade att göra sig redo för fest. Inlägget hittar ni här.
De båda tjejerna var i full färd med att göra sig fina för den överraskning de var inbjudna till.
-stanna en stund Annika, tills de andra tjejerna dyker upp, sa Elna.
Jag visste att det inte skulle dyka upp några tjejer … men jag stannade och knäppte lite bilder på de spralliga töserna. Det sminkades och lockades hår, men mest skrattades det.

-tror du att jag behöver mina discoörhänge, undrade Andréa.

Jag visste att de nog var onödiga, men spelade ovetande och svarade att det vet man minsann aldrig…
Så kom tillsist en kille och tutade utanför.
-herrejävlar, här håller en stor jeep utanför, sa Elna med darr på rösten.
Ja, inte kom där några tjejkompisar. De båda töserna fick vackert hoppa in i den stora bilen och följa med. Jag kramade om dem, önskade dem en trevlig kväll och så for de iväg.
Då startade jag och styrde min lilla bil mot målet för kvällens festligheter.
Jag skulle nämligen försöka föreviga de här damerna och deras tjejkompisar på en och samma bild.
Inte det lättaste…
Jag körde allt vad jag kunde till Löderup, där ett gäng underbara töser väntade.
Chef och initiativtagare var underbara Lisa. Förmodligen lite hämndlysten över att själv blivit grundlurad för en tid sedan … men det är en helt annan historia.
Där stod de vackraste bord färdigdukat. En riktigt kock var inhyrd för kvällen och alla var förväntansfulla över att snart få dit de båda festförmålen.
Så anlände de då, Andréa och Elna och ett öronbedövande tjatter utbröt.
-mamma!! sa Andréa lite häpet när hon fick se mig …
Det kramades och skrattades och vissa samtalsämnen gjorde till och med den store kocken röd om kinderna …
Sakerna Andréa och Elna skulle ha med till kvällens tävlingar ställde till med lite oreda. För naturligtvis hade de båda inte riktigt följt instruktionerna … De skulle till exempel ha med sig gurka. De flesta förstår att de är en vanlig slanggurka som åsyftas. Töserna hade med sig bostongurka på tub. Två pucko hade de bytt ut mot två bilder på Putin och Trump … Lilla rara Jenny bara skakade på huvudet.
Så var det dags för kvällens första skål. En särdeles god snaps serverades av den gullige kocken, som berättade lite om innehållet i tösernas glas.
-ni ska bara ”sippa” på den nu förkunnade han tydligt.
-sippa???? sa en förundrad Elna, som brukar kunna supa de flesta grabbar under bordet.
Hon såg ut att tycka det var ett urbota fjantigt sätt att ta sig en sup.
Så var det dags för den där gruppbilden som jag kommit dit för att ta.
Smått nervös, tyckte jag att vi skulle börja i vardagsrummet, mot den vita väggen.
Lisa hjälpte till att få alla och allting på plats …
Nej, jag är ingen utbildad fotograf, men jag har ett brinnande intresse.
Bilderna där blev väl ganska ok … men lite stelt och högtravande.
Nej sådär är ingen trovärdig bild av det här gänget.
Alltså fick de allihopa förflytta sig in i soffan istället.
Ja, som ni förstår så hade jag ingen lätt uppgift den här kvällen. Samtidigt som jag klöddade med inställningar  och blixt hit och dit, så skulle alla dessa tjejer försöka hålla sig lugna …
Ja, det gick ju sådär …
Och när de alla trodde att fotograferingen var över och klar, så sa jag:
-bara en till , en sista…
för det är alltid den där sista bilden, då när alla slappnar av och tror att allt är klart, det är alltid den som blir bäst!
Sedan vinkade jag glatt adjö till det här härliga gänget. Deras fest fick fortsätta utan mig och min kamera …
Dagens citat:
I varje misstag bor en erfarenhet
som bara den får ta del av som
vågar ta risker.
Det är något särskilt med den här generationen … eller är det bara det här glada tjejgänget …?
Underbara är de!
Tack Lisa och alla ni andra från ”the old Mama”
Ha en fin dag alla som kikar in.
Kram Annika
Dela gärna
     

Fräschaste 60-års fest jag varit på. Läs mer »

Grattis Bloggen.

Lämna en kommentar / Allmänt, Trädgård / Av / / , , , / 2 minutes of reading
Hejsan.
Idag fyller min blogg tre år. Jösses …. Jag kan knappt tro det. Att jag knåpat ihop minst ett inlägg varenda dag i tre hela år nu. Fast det här passar mig bra. Jag älskar min kamera, jag gillar att fotografera. Så har jag ganska lätt för att skriva. Alltså lever min blogg kvar ännu efter tre hela år. Kanske skulle jag lägga mig vinn om att börja tjäna någon krona på mitt ihärdiga skrivande …det får tiden utvisa …
Grattis Bloggen!
Och tack till er som kikar in här ibland, såklart.
Vilka härliga dagar vi haft. Här hos oss kom våren med stormsteg.
I min trädgård växer en stor frodig julros. Jag brukar unna mig att plocka in några blommor och sätta i en vas.
På så vis kan man njuta lite extra av den. Både inne och ute.
På toaletten fick de stå den här gången.
Jag gillar att ha blommor i badrummet för där känns det som om man har lite extra tid att sitta och njuta av något vackert.
Ute i trädgården slår rödsippan alla rekord i år. Aldrig har den varit så full av blommor.
Det är en planta jag köpt på plantskolan och alltså ingen vild blomma.
Lite trädgårdsarbete har jag lyckats komma igång med. Sådär litegrann och med många pauser i solen.
Det är underbart. Man kan se hur allting ligger i startgroparna, och snart är allt det bruna och vissna ett minne blott.
Dagens citat:
Omge dig inte bara med
dem som lyfter dig,
utan även
så gott du förmår,
med dem som behöver din
stöttning för att kunna lyfta
sig själva.
Ha en fin dag och kram
Annika
Dela gärna
     

Grattis Bloggen. Läs mer »

Sug in mamma.

Lämna en kommentar / Allmänt, Hundar och katter / Av / / , , , , , / 1 minute of reading
Hej hej
När vi ätit all den där goda maten som jag skrev om tidigare idag, så var det bestämt att vi skulle ta oss ett skönt bad i jacuzzin.
Resten av familjen hoppade över badet och hamnade inne i soffan framför Tv:n istället. Men jag och Andréa tassade ut i badbalja.
Vi satt där i godan ro och dividerade om vad jag skulle plantera som insynskydd mot den nya villan som håller på att byggas. Murgröna är planterad och sedan den väl får fart så kommer det nog att bli bra. Får se om jag sätter något mer tillsvidare.
Plötsligt kom Amanda utsmygande med kameran i högsta hugg.
-sug in nu mamma, sa hon när hon zoomade in oss.
Såklart höll jag in magen lite extra, och sträckte på ryggen.
Som alltid var hunden Johnny tvungen till att hitta på med en massa bus. Han gör nästan vad som helst för lite uppmärksamhet och som så ofta stal han mina tofflor när det var dags att kliva ur baljan.
Kvällens citat:
Varför uppfostra din dotter till att bli en fin dam,
när du kan uppfostra henne till att bli en tapper krigare.
Ha det gott.
Kram Annika
Dela gärna
     

Sug in mamma. Läs mer »

Elna ♥

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Det här inlägget är till dig Elna♥
Elna är min dotters bästis alltsedan blöjtiden. Eftersom Elna och Andréa är födda nästan på samma gång så fyller de såklart också 30 år nästan på samma gång.
Elna är en fantastisk person, och såklart vill jag gratulera henne.
Det fanns en kväll nu i helgen, då jag visste var hon befann sig … det var då jag slog till och for dit med min blomsterkvast … Hon och Andrea skulle på en överraskningsfest, och hade inte en aning om vad som skulle hända den där kvällen. Men jag visste …
men mer om den där kvällen i ett annat inlägg … kanske …
Elna och Andréa har alltså känt varandra ända sedan de var 6 månader gamla. Det var när de dreglande för första gången fick ögonkontakt på distriktssköterskans BVC barngrupp i Smedstorp.
Både Elna och Andréa var försigkomna ungar med stark vilja och envishet. Såklart har deras temperament gjort att de rykt i luven på varandra både en och två gånger, men deras kärlek till varandra har alltid vunnit och de har alltid varit bästa vänner på ett rått men hjärtligt sätt. Nästan som systrar.
Såklart fick Andréa bli gudmor åt Elnas dotter, när den stunden var inne.
Jag skulle kunna skriva en roman om deras galna upptåg, och det kanske jag gör en vacker dag också … Om deras egengjorda navelpiercingar, deras galna år med sina epatraktorer och deras tid i Australien … ja listan kan göras hur lång som helst, och förmodligen vet jag knappt hälften …
Elna är en underbar person och jag är så glad att fortfarande få följa hennes liv. Ärligare människa än Elna finns nog inte på denna jord … hmmmm … brutalt ärlig kan hon vara, för hon räds då inte säga sanningen hur jobbig den än må vara. För den egenskapen högaktar jag dig Elna! Underbara, fina Elna!!
Den dagen då jag fyllde 50 år och blev tant kom Elna med den vackraste blomsterbuketten av alla till mig. Så otroligt glad jag blev!!
För vilken ungdom minns sin kompis mammas födelsedag liksom …
Tack Elna, vad du gjorde mig glad!
Såklart vill jag nu komma ihåg dig också Elna.
-det ska vara en färgstark bukett, sa jag när jag beställde buketten i blomsterhandeln.
För vad passar bättre till en färgstark kvinna.
De vackraste blommorna köpte jag hos Systrarna Blomster i Tomelilla. Helt osponsrat vill jag såklart göra reklam för en barndomskompis underbara lilla blomsteraffär.
Och visst blev det en bedårande bukett!!
Ett stort varmt grattis till min vän Elna, för jag envisas nu med att faktiskt kalla dig min vän också.
Jag är så grymt imponerad av dig.
Jag är imponerad av allt du kan och behärskar! Av din talang med bakverk och pralintillverkning, samtidigt som du inte rädds att ta ett tag i arbete på din fars gård och hjälpa till med tunga jobb som att verka gårdens alla kor. Du kör traktor som en hel karl och du uppfostrar din dotter med stort förnuft och massor av kärlek.
Grattis Elna, jag önskar dig all lycka i livet.
Dagens citat:
”Livet mäts inte i hur många andetag vi tar, utan i de stunder som gör att vi tappar andan.”
 Och när de hör töserna var i tonåren handlade det inte om att tappa andan utan mer om att hålla andan…
Och kanske ska jag ge mig på författaryrket en gång i tiden…då tappar kanske någon andan.
Kram Annika
Dela gärna
     

Elna ♥ Läs mer »

Nämen – det ÄR ju jag!

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Det finns inget ljuvligare än att ströva en runda i sin trädgård, med kameran i högsta hugg.
Jag älskar sådana stunder när man kan låta tankarna fladdra fritt och bara fokusera på allt vackert man får syn på.
Det var när jag gick där som tanken slog mig. Jag kom att tänka på den där runda mulliga figuren som jag köpt på årets konstrunda. Den underbara keramiksaken av Annika Österlind….
Så kom jag också att tänka på bilderna från  förra årets traditionella familjefotografering. Då när jag själv var tvungen att posera framför kameran …
Det var då jag såg koppling. Det var ju JAG som var modellen till den här keramiksaken.
-Nej så stor rumpa har inte du … kommer någon att protestera. Men jo, det har jag visst. Jag är bara ganska duktig på att dölja det där akterpartiet.
För visst tusan måste det väl ändå vara jag som varit modell …. eller?
 … de där små valkarna på ryggen – kärlekshandtagen – de är ju nästan identiska …
Vill ni se fler galna bilder från vår tösafotografering så finns de här …. de där bilderna då flickorna ville att jag skulle ta av mig varenda tråd på kroppen och agera krokimodell framför ett chockat Stenshuvud.
Och ja, när jag tänker efter, så är jag kanske som klippt och skuren för ljust den rollen …
Jag har ju länge funderat på vad jag ska bli när jag blir stor och kanske har jag kommit på svaret … Krokimodell …
Jag får nog fundera på det ett tag till och tills dess fortsätter jag att njuta likt Ferdinand. Jag sitter här i min trädgård och luktar på mina blommor.
Kvällens citat:
Om vi kunde sprida
Kärlek
lika snabbt som vi
sprider dåliga nyheter,
skvaller och rena
spekulationer, skulle
världen se väldigt
annorlunda ut.
Ha en härlig kväll och våga göra något galet.
Kram Annika
Dela gärna
     

Nämen – det ÄR ju jag! Läs mer »

Mor nu är våren kommen mor…

Lämna en kommentar / Allmänt, Natur / Av / / / 3 minutes of reading
Hejsan
Ja som genom ett trollslag blev det verkligen vår. Ja, nästan sommar kan man ju säga i början av veckan.
Så ljuvligt.
Jag tog hundarna med mig ut i solen. Mitt mål var ”ramslöksbacken”. Jag ville se hur långt våren hunnit komma där. Solen strålade och jag märkte att jag fått alldeles för mycket kläder på mig. Långkalsongerna kliade på låren och min tjocka mössan fick hamna i ryggsäcken.
Det är helt fantastiskt att se den där ramslöksbacken nu på våren. Fast allt annat är nervissnat och dött så blir den här alldeles grön och frodig först av allt. Och doften – den är oslagbar!
Och nog var den på väg alltid!
När jag kommit ända ut hit, på andra sidan sjön, då var det liksom lika bra att ta hela varvet runt sjön. En liten smula längre blir det, men min rygg kändes ganska ok den här morgonen och jag kunde ta det så nätt.
När jag kom fram till badplatsen stannade jag till och tittade förundrat ut över den spegelblanka sjön.
Slottet speglade sig så vackert i vattnet och allt såg så vårligt ut.
Så gick mina tankar bakåt i tiden. Med exakt sju dagar mellan fotona så var skillnaden väldigt stor.
Det är knappt man kan tro det!!
Ja ingen äger väl en sådan urkraft som vår natur.
Lycklig fortsatte jag på vandring, så tacksam att kunna uppleva just den här dagen.
Så kom jag till blåsipssbacken. Den här morgonen lystes den upp av blåa små sippor. Äntligen var de här, mina älskade blåsippor.
Försiktigt sjönk jag ned på knä med min kamera.
För er som älskar blommor bjuder jag på en bildkavalkad i blått, och för er andra så gäller det nog bara att scrolla.
Ja, det är något alldeles särskilt med blåsippan. Den är så skör och på samma gång så urstark.
Den är vild och vacker och här hos oss är den fridlyst. Det är med glädje jag kan notera att just i den här backen verkar det som om den förökar sig år från år, vilket gör mig så glad.
Så vet jag ju hur mycket min mamma Ingrid älskade den här blomman. Hennes sista år var jag ute med kameran för att ta en bild och skicka till henne. Jag minns hur glad hon blev eftersom vintern varit lika seg det där året 2013, och hur väl hon behövde våren och värmen.
Dagens citat:
Om du fastnat
i att tänka på den
tid du förlorat,
förlorar du
den igen.
Njut av dagen och var inte så oroliga ifall det är fredagen den 13:e.  Oro är aldrig bra. Det som händer, det händer oavsett om man oroar sig eller inte.
Kram Annika
Dela gärna
     

Mor nu är våren kommen mor… Läs mer »

Rulla till toppen