gylleboparadiset

En kylig morgondimma med snöpinnarna på plats.

(inlägget innehåller reklamlänkar)
Hejsan
Även om många dagar i november varit grå och mulna så har jag lyckats komma ut och njuta av lite härliga solstrålar ändå.
Längs de små grusvägarna i sommarbyn har man satt upp de traditionella röda snöpinnarna  nu.
Särskilt i kurvor och vid elskåp som kan döljas när snön kommer, står de smala käpparna nu och bara väntar. Väntar på vargavinter och Österlenovädret.
Den tidiga morgonen när jag skyndade mig ut för att njuta av solens strålar var det ganska rått och kyligt. Över kohagen låg den trollska dimman och den gamla ekskogen såg ännu mörk och mystisk ut.
Vi kröp in under eltråden, jag och hundarna och njöt av att ströva runt i den ljuvliga morgonen.
I kinderna kunde jag känna en kyla jag inte märkt förut. Som en lite förkänning av att det faktiskt skulle komma att bli vinter igen.
Den här morgonen var det så väldigt vackert med solens nästan blodröda strålar och dimman som låg kvar över ängarna.
Alla hundarna livades upp lite extra av den värmande solen och stora Johnny-hunden hade mycket att vittra på. Som vanligt vek han in överläppen på sitt roliga vis, sådär så det ser ut som om han har tidernas snusprilla innstoppad.
Småhundarna var båda pigga och verkade även de livas upp av den strålande novembersolen.
Hurdan vinter vi får den här gången, det vet ingen. Men jag njuter av varje dag och allt vad jag bjuds på. Och blir solen alltför skarp då kisar jag bara lite med ögonen precis som lilla Lykke brukar göra.
Dagens citat:
Det största fängelse människor
lever i är rädslan för vad
andra människor ska tänka.
Tips:
Just nu har Camprade bra priser på varma jackor. En svart vinterparka som den här har man alltid nytta av. En orange Tensonjacka som den här, hade jag gärna haft på mig i vinter. Eller varför inte en bomberjacka som den här, den får tankarna att gå tillbaka till en tid då jag var väldigt ung.
Ha en fin dag.
Annika
(foto av mig är tagit av Amanda Henriksson)

En kylig morgondimma med snöpinnarna på plats. Läs mer »

Paus i semestern.

Hej hej
Jag hoppas att ni alla njuter av den otroliga sommaren vi har nu. Om man jobbar eller ej, så är det ju fantastiskt med den här årstiden.
Som egen företagare så måste jag ju sköta mitt kontor trots att vi försöker hålla semester också.
Idag har jag stökat undan det viktigaste, och det känns alltid så skönt att få undan pappersjobbet. För ni anar inte hur obetalda räkningar och oöppnade brev kan tynga mina axlar och suga energi annars. Jag tycker att det är betydligt bättre att avsätta någon dag för att slå undan det hela.
Har ni också saker som tynger ner axlarna ibland?
Kvällens kloka ord:
Det är möjligt att människan är den enda
levande varelsen som inte
bara lever i nuet.
Nu när jag har stängt ner på kontoret så ska jag gå ut och bara leva här och nu.
Det finns inget bättre. En stunds meditation och avslappning.
Kram på er
Annika

Paus i semestern. Läs mer »

Bättre och bättre dag för dag.

Hej hej.
Ja nu går det framåt med min kropp och med diskbråcket tycker jag. Även om jag ännu startar min dag med några små piller, så är allt så mycket bättre nu.
Jag har kommit en bit på min rehabträning också. I början fick jag bara en enda övning och det var att ligga stilla i den enda positionen som inte gav så mycket smärta. På rygg i en halvvriden ställning.
Men nu jäklar har jag kommit framåt i programmet måste jag säga.
Det är förstås inte alls något avancerat jag gör, men från att knappt kunnat röra mig så är det ett sånt framsteg att göra små rörelser igen som inte gör ont.
-det där ser ju trevligt ut, hörde jag Stefan säga, när jag låg där på rygg och gjorde mina små stärkande juckrörelser …
För mig själv tänkte jag att det skulle kanske han också behöva, men med åren har jag lärt mig att ”tiga är guld” … Och nu är det ju dessutom lite synd om honom, när han har så ont i foten.
Min stackars Stefan
Med Stefans fot går det varken framåt eller bakåt. Det är liksom stiltje.
Han for ju ända upp till Göteborg en kväll för att planera för en snabb steloperation i förra veckan. Totalt i onödan. Den där långa resan på nära nog 70 mil, skulle bara resultera i att han fick reda på att de tagna röntgenbilderna inte dög och de skulle göras om i stående position istället … trots det hade han ringt och kollat upp innan han körde, att allt skulle fungera – när han skulle köra så långt …
Ibland funderar jag på alltings smidighet. Hur lätt det varit för den läkaren eller vårdpersonalen att tänka ett steg längre. Att kontrollera det hela då när han ringde …
Det var många år sedan jag var på en kurs om logistik, och ännu tycks det vara många som inte tänker ett dugg på det.
Stefans fot är nu på nytt röntgad i Malmö. Och tills han vet mer, så får han fortsätta rädda grodorna i poolen och bara vänta, för när doktorn ringde hade röntgenplåtarna förmodligen skickats med snigelpost och ännu inte dykt upp … Jag blir skogstokig när jag tänker på hur Stefan blir behandlad.
En som är synnerligen bra på att vänta, det är katten Felix. Han gör sannerligen inte så många knop i timmen. Latar katt får man nog leta efter, och ändå har han inte det minsta ont i foten.
Kvällens citat:
Andas – universum tar hand om resten.
Ha en fin kväll och kram på er.
Annika

Bättre och bättre dag för dag. Läs mer »

Rulla till toppen