hälsa

Jag måste bara tipsa.

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Hejsan.

Många säger att ”det var bättre förr”. Det händer även att jag själv lite trött morrar åt sjukvården. Och även jag har yppat orden, ”annat var det förr i tiden”…. då när man hade en egen doktor i byn, någon där man kvickt kunde få hjälp… Men jag måste faktiskt tipsa om en fantastisk tjänst som jag av en slump hittade på nätet…

Ända sedan jag var i USA i somras så har jag från och till dragits med en envis urinvägsinfektion. Såklart kan jag en massa knep för att lindra symptomen och få det att gå över av sig själv. Man kan dricka litervis med vatten, äta minst fem citroner på raken som om de vore apelsiner, eller dricka tranbärsjuice i mängder. Men hela hösten har den envisa blåskatarren kommit och gått precis hela tiden.

Såklart skulle det komma tillbaka med full kraft precis lagom till nyårshelgen när alla vårdcentraler hade stängt.

Att kissa taggtråd är verkligen inget skönt och man känner sig nästan riktigt sjuk av eländet. Riktigt smärtsamt kan det vara. Av en ren slump googlade jag runt på nätet och hamnade på en sida som heter URINKOLLEN.SE

Vilken fantastisk service. Efter att ha fyllt i mina uppgifter, symptom och lite andra medicinska uppgifter tog det inte ens en timme förrän ett elektroniskt recept på antibiotika fanns för mig att hämta på valfritt apotek. Jag trodde nästan inte att det var sant. De 299 kronorna det kostade var väl använda pengar för att få fira en skön nyårshelg utan smärta och konstant kissnödighet.

Det här är inget betalt reklaminlägg eller sponsrat på något vis. Jag vill helt enkelt bara tipsa andra kvinnor som ibland kan drabbas av urinvägsinfektion, om att den här möjligheten finns. Jag själv blev så himla glad och lättad. Blir det inte bra nu, då får jag såklart ge mig iväg till doktorn för en bättre ”underredsbehandling”.

 

Kvällens citat:

Om du har möjlighet att göra någon glad, så gör det! Världen behöver mer sånt.

Tips: När man har urinvägsinfektion och måste springa på toan stup i kvarten då är det skönt med mjuka kläder. Ungefär som de HÄR från STRONGER.

GOD FORTSÄTTNING PÅ NYA ÅRET.

Kram Annika

 

 

Så var det den där ryggen …

Hej hej
Nej, smärta syns inte utanpå. Den känns liksom bara inuti. Mest plats upptar den i hjärnan.
Det är nästan exakt  tre månader sedan jag fick mitt nya diskbråck. Nytt och fint och i en större modell än mitt tidigare. Jag hade hellre önskat mig en större bilmodell, men kanske gjorde jag något fel när jag skickade iväg min önskan till tomten. Nästa gång vill jag istället ha ett par små, små diamantörhänge … hör du nu det tomten ….
Ännu brottas vi med varandra, jag och det där diskbråcket. Det går fram och tillbaka, allt efter vad jag hittar på med. Men det är såååå mycket bättre!
Min bästa tid är på förmiddagen när jag svalt ner en bunke piller, och ger mig ut och vandrar. Då tänker jag att det behövs ju ingen smärtlindring för mig längre, jag är ju nästan 28 igen, vig och stark och på väg att bli frisk.
 Mental träning
Jag är så glad att jag aktivt håller på med mental träning och ”meditation a la Annika”. Allt det där känns som jag har en väldig nytta av nu. En instinkt att tänka rätt, så jag alltid kan se saker på ett sätt som gör att jag mår bra i själen. För det är det som mental träning till stor del handlar om, hur man väljer att tänka inför en viss situation.
Det duger inte att börja tänka på mental träning när man väl är under isen, när man är svag och behöver ha all den där energin till att styra sina tankar.
Kvällens citat av mig själv:
Jag ser min hälsa som ett checkkonto, där jag gör uttag ibland om jag blir sjuk.
Om jag fyller på mitt konto med sund mat, motion och positiva tankar när jag är
frisk och stark, så har jag en buffert som jag kan plocka ut när jag är sjuk och svag.
Om jag inte fyller på när jag är frisk och kan, kommer jag tillslut att riskera att utnyttja hela
min checkkredit, och då är jag farligt nära en psykisk ohälsa.
Det här är mitt sätt att se på min hälsa. Det är och känns rätt för mig. Jag hoppas att ni kan hitta ert sätt att må bra och känna lust till livet oavsett vad som kommer i er väg.
Jag vet att ett diskbråck brukar ta ett år på sig att läka ut, så vi två får helt enkelt försöka samsas här i min kropp ett tag till. Jag bestämmer ibland och bråcket ibland … Men jag ska förbaske mig se till att ha kul, även om bråcket surar och är trilskt. Jag har ett rejält plussaldo på mitt ”måbrakonto” att ta av!! Och jag vet att ni är många därute som har betydligt tuffare saker att tampas med.
Ha en fin kväll och kram
Annika

Run Forrest run.

Hej hej
Finns det något skönare än att springa i ett ljummet höstregn? …
Ja, det finns det!! Att springa i ett ljummet vårregn tillexempel.
Ända sedan jag gick ner i vikt för 7 år sedan (lite bilder här), så har jag hållit igång med min springning.
Då i början var det såklart motigt och tungt. Jag sprang och gick, flåsandes som ett lokomotiv.
Nu njuter jag av varje steg. Jag till och med längtar efter rörelsen innan jag gett mig ut.
Anledningen att jag överhuvudtaget började att jogga var att jag höll på att utbilda min hund Johnny till tjänstehund i försvaret. Själv skulle jag göra en kortare militärutbildning och kravet var då att man kunde springa. 3 kilometer på 18 minuter
-”Hur svårt kan det vara”`, tänkte jag och började träna …
Och ja, det gick.
Ända sedan min högstadietid trodde jag att jag var en sådan person som inte var född med ”springtalangen”. Jag hade aldrig någonsin joggat någon längre sträcka utan uppehåll. Och definitivt aldrig njutit av det.
Nu skulle det dock visa sig att jag faktiskt kunde springa, och jag skulle komma att älskad det.
I början tog jag tiden, mätte sträckor, kollade pulsen. Jag förbättrade mina resultat och dokumenterade allt.
Ett år sprang jag hela 150 mil, vilket är i genomsnitt 4 kilometer/dag. Galet stolt var jag!
En annan gång chockade jag mig själv genom att ensam köra och anmäla mig till ett halvmarathon på ”Österlen Lyser” en dag i november. Sedan sprang jag de 21 kilometrarna med pannlampa i mörkret på Österlen och kom in på en tid av 2 timmar och 24 minuter.
Då hade jag aldrig någonsin sprungit längre än 12 kilometer och tänkte att dubbelt så långt kan väl inte vara några problem…. Det var en mör Annika som kom i mål i Borrby den där mörka novemberkvällen!
Idag springer jag 3-4 gånger i veckan 6-8 kilometer. Jag tar ingen tid, för jag är inte särskilt snabb ändå. Men jag springer och mår himmelskt av det!
Jag springer helst direkt på morgonen. Då känns det som om hjärnan inte hunnit vakna och insett vad det är kroppen tar sig till egentligen. Efteråt är jag full av sköna endorfiner och huvudet känns kristallklart när jag slår mig ner för att ge mig i kast med dagens arbete.
Jag önskar att alla haft möjligheten att få börja sin dag såhär.
Såklart blir det en massa hundpromenader också, som ni ju vet. Och när alla fått sin dos av motion så infaller ett sådan lugn här på kontoret. Alla intar sina favoritplatser, och jag kan jobbar på. Jag känner mig så mycket mer effektiv.
Lilla Lykke har hittat sin bästa plats – framför mig på skrivbordet.
Jag älskar vardag och rutiner.
Och det godaste som finns är ju vardagsmat, tycker jag.
Alltså, en god värmande soppa nu på hösten slår väl nästan allt.
Jag har ett recept på en härlig fisksoppa som min mamma brukade göra. Den gör jag ganska ofta här hemma.
Den är fylld med morötter, purjolök och torsk. Jag kryddar med mycket timjan och tomatpurén ger den dess härlig färg. Till det gratinerar jag några varma ostsmörgåsar av ostskalkarna som annars bara skulle kastas.
Mums!!
Dagens citat får bli av Forrest Gump:
Livet är som en ask choklad,
du vet aldrig vad du kommer att få.
Åhh vad jag älskar den filmen om Forrest Gump.
Och om ni tror att ni också är sådana där personer som saknar spring-genen, så vill jag uppmana er, ge det en chans.
Har ni inga direkta fysiska krämpor som hindrar, så testa. Om jag lyckades komma igång när jag var 46 år gammal, då kan nog de flesta göra det.
Såklart förstår jag att alla människor inte kan, av olika själ. Men jag tror också, att det i likhet med mig själv, finns massor av personer som kan, fast de vet bara inte om det själv. Kanske behövs bara en spark i baken, för mycket sitter i huvudet, i ens inställning. Man kan springa i alla väder.
Jag lovar, det gör så väldigt mycket för välbefinnandet och hälsan.
Mirakel händer varje dag,
vissa människor tror inte det,
men det gör det faktiskt!
//Forrest Gump
Kram Annika
Scroll to Top