juni 2018

Snart flygfärdiga.

Lämna en kommentar / Djurliv / Av / / , , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Oj oj vad det är brådis runt om i Gyllebo nu. Vi har fågelfamiljer i nästan precis varenda holk hos oss, och det är så kul.
När jag går runt i trädgården så kan jag höra hur det kvittrar och piper överallt.
I en holk som vi satt upp lite provisoriskt bor en talgoxefamilj. De flyger in och ut i skytteltrafik, och jag bara häpnar över hur fort de kan hitta nya små larver att transportera in till de hungriga små ungarna.
En annan fågelfamilj som har bråda dagar är rödstjärtsfamiljen. Det är de som bor i  det ”lutande fågelhuset”.  Det där fågelhuset står mer och mer på sniskan för varje dag som går, så nu längtar jag bara efter att de skräniga ungarna ska bli flygfärdiga och ge sig ut i vida världen. Då ska jag få ordning och reda på det där sneda fågelhuset.
Ännu finns det gott om härliga smörblommor att plocka in. Även om den mesta växtligheten lider av torkan och liksom bara krymper ihop och torkar nu. Smörblommorna trivs där det är våtmark så än så länge är de frodiga och fina.
Varje kväll sätter jag ut lite skålar med vatten till igelkottarna. Varje kväll springer småhundarna bakefter och dricker så mycket de orkar av de där skålarna. Precis som om det vattnet är så mycket godare än deras eget…
Kvällens citat:
En människa som har en klocka
vet alltid tiden.
En som har två klockor,
är aldrig riktigt säker.
Ha en skön kväll
Annika

Snart flygfärdiga. Läs mer »

Med svärmor på pizzeria

Lämna en kommentar / Familj, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan.
Både jag och Stefan har nyss fyllt år och min söta lilla svärmor ville bjuda med oss båda på pizzeria.
På självaste Sverigedagen hämtade vi upp lilla svärmor och rullade nerför backen till hamnen.
Vi hade bestämt att vi skulle äta på Hamnkiosken i Kivik.
Det är alltid lite speciellt för oss att komma dit ner till Kivik.
Stefan är född och uppvuxen i ett hus alldeles intill Hamnkiosken. Mittemot Buhres fiskaffär bodde han när han var liten och såklart var det som att sitta på ”mammas gata” och käka pizza den här underbara nationaldagen.
De känner till precis varenda kotte som förr bodde i de charmiga husen runt om i byn. Det var många gamla minnen som kom upp när vi satt där och njöt av kvällen. Underbara härliga minnen.
Förr i tiden var hamnkiosken ett tillhåll för byns ungdomar.
Efter lata dagar på stranden stannade de med sina bilar lite huller om bullar på grusplanen utanför. Jag kan själv minnas den tiden när jag var en liten tjej och vi stannade till där för att köpa en mjukglass innan det var dags att köra hem.
Det var en härlig tid. Stefan mindes då han hade sin båt och han och kompisarna åkte vattenskidor utanför alla solbadande turister på stranden.
Såklart önskade vi alla att vi haft Stefans far med vid bordet. Han om någon, hade haft många underbara Kivikshistorier att berätta … kanske den här…
Så var det dags att återvända till nuet och tid att välja pizzor.
Hamnkiosken hade många besökare den soliga kvällen och grabbarna ilade snabbt som vesslor mellan borden.
Glatt ställde de dock upp på en bild.
Hamnkioskens chef och ägare, Biray, känner jag sedan många år tillbaka.
Första gången jag träffade honom så var våra roller ombytta. Han var kund och jag säljare. Jag jobbade då i bygghandeln och han var ofta där för att handla byggmaterial. Biray var den mest ödmjuka, vänliga och snällaste kund jag någonsin mött.
Och såklart är han ännu lika snäll och fantastisk. Det är som om han förstått hela grejen med livet – att med vänlighet kommer man längst.
Kanske är det någon som minns inlägget från förra sommaren … annars finns det här.
Biray är inte bara snäll och vänlig, han kan baka pizzor också.
Mums!! Vi satt länge och njöt av maten, den kalla ölen och den ljuvliga kvällen.
Utanför vajade Sveriges flaggor lite varstans och en övergödd fiskmås stal pizzarester från övergivna tallrikar.
Med en spännande kamerainställning knäppte Stefan en sista bild på oss, innan vi mätta åkte tillbaka hem till lilla svärmor. Lite jordgubbar och en stund i soffan fick avrunda den mysiga kvällen.
Tack fina Karin för en mysig kväll, för mat och dryck och den lilla present jag fick med mig hem.
♥
Hemma väntade vår tillfälliga vakthund.
Det är min dotters lilla hund som ylar och skäller över nästan allting. Det är allt en farlig tur för henne att hon är så liten och så söt, för annars hade hon varit direkt odräglig.
Dagens citat:
Om du inte vet någonting?
Googla det.
Om du inte känner personen?
Kolla facebook.
Om du inte hittar någonting?
Mamma!
Ha en riktigt härlig dag. Själv ska jag ta emot min älskade underbara dotter efter snart ett helt år i Australien. Så, ja, för mig kommer det att bli en toppendag!!!
Kram Annika

Med svärmor på pizzeria Läs mer »

Tecken på kärlek finns överallt.

Lämna en kommentar / Allmänt / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hej hej
Jag kan själv höra att jag hörs som Björn Ranelid när jag formulerar kvällens överskrift.
En romantisk liten röst inom mig, med en syn på livet som höjer kärleken högt till skyarna, över allting annat.
Kanske är jag helt enkelt en kvinnlig form av Björn …
Men det är faktiskt så att med en macrolins på min kamera så får jag en annan syn på världen runt mig. Jag kan se det lilla livet och fokuserar på detaljerna. Som alla små hjärtan som gömmer sig i en vanlig lupin till exempel.
Har ni också lagt märke till dem? Så underbara.
Jag kan även se en lemniskata, ett tecken som många bär runt sin hals. Andra låter tatuera in tecknet på sin kropp. Det jag menar är den liggande åttan som symboliserar oändligheten. Evighetstecknet.
Det där tecknet finns i en av mina små, små bedårande blommor. Kan ni också se det? Längst ner i den främre blomman.
Jag älskar att vandra runt med min kamera och fånga saker. Det finns såklart annat än bara kärlekstecken.
Det finns blommor utan några särskilda synliga tecken. Bara blommor… fast de är på sitt vis också tecken på kärlek tycker jag.
 Kaprifolen ser ut som två händer som tar emot något. En symbol för ett mottagande av en kärleksgåva tänker jag. Visst ser ni också det?
Den gulliga humlan studsar runt från blomma till blomma som om den leker en kär lek.
Kärleks lek.
Och som en påminnelse av min egen stora kärlek så blommar den klematis jag planterade i fjor. En skönhet i vitt och rosa.
Det var den där helgen då jag var ensam hemma, Stefan låg allvarligt sjuk på intensiven i Lund och jag var bara tvungen att göra något för att skingra tankarna. Då körde jag och köpte lite plantor och grävde och slet. Nu blommar den med underbara blommor som en påminnelse om att det gick bra.
En kärlekssymbol för oss.
Kvällens citat:
Om du älskar två personer samtidigt,
välj den andra.
För hade du verkligen älskat
den förste hade du inte blivit
förälskad i den andra.
//Johnny Depp
Det blev mycket kärleksprat ikväll.
Kanske hade jag och Ranelid kunnat skriva en bok om kärleken tillsammans – den hade nog blivit bra.
Han kan stå för språket och märkvärdiga ord, så kan jag fotografera blommor och bin och sånt … Sen är det bara en boktitel som ska till och succén hade varit ett faktum …
haha …
Ha det gott och kram på er
Annika

Tecken på kärlek finns överallt. Läs mer »

En morgonvandring på åsstigen.

Lämna en kommentar / Natur / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hej hej
Oftast vandrar jag med mina hundar runda efter runda runt min älskade Gyllebosjö. Men ibland väljer jag andra stigar.
Ibland går jag en liten rolig stig som kallas åsstigen. Min hundar brukar älska när vi går där.
Inne i skogen har det blivit så mörkt och dunkelt. Tiden från det skira limegröna till det torra mörkgröna gick fort det här året. De översvämmade små bäckarna är snart bara fuktiga fåror i marken. Jag häpnas över vad moder natur kan trolla på bara några få veckor.
På ett ställe växer en så rolig våtmarksväxt. Ibland plockar jag en sådan stängel med mig hem för att sätta i en vas i badrummet. Den blir så dekorativ mot mitt vita kakel. Visst ser den rolig ut. Fast vackrast är den såklart där den hör hemma, här ute i naturen.
Att gå på åsstigen är lite som att göra en huppegupptäcksfärd. Det är backe upp och backe ner i en underbar miljö.
Ibland är jag lite rädd för att gå där eftersom jag hört talas om att ett gäng mountainbikefantaster tränar cykling där i backarna. Deras framfart är inte att leka med och att rädda sig undan från stigen med tre hundar i släptåg är nog dömt att misslyckas. Det hade blivit en kollision utan dess like …
Nåväl, inga krockar blev det den här morgonen. Allt var stilla och lugnt.
Stigen leder genom en härlig natur. Man följer en liten bäck och går ibland på breda ekplank. Där är så vackert så man nästan blir salig. Vilda blommor och mysiga små träd gör att det känns lite sagolikt.
Man följer ett stengärde och kan blicka ut över ängen där det ibland går betande kor.
Att här finns vildsvin det vet jag, det kan man tydligt känna på lukten.
Att vara still utan myggmedel är inte så kul. Särskilt inte för min store Johnnyhund. Alla myggorna och insekter tycks älska hans nos, och den stackaren blir väldigt irriterad på dem.
Fästingar kryllar det såklart också av. Mina hundar har alla fästingmedel på sig för att förhindra att de ska bli sjuka.
Värre är det för mig själv. Fast inga fästingar i världen kan hindra mig från att vara ute i naturen. Jag plockar varje år bort ett antal från min egen kropp och tycker egentligen inte att själva djuret är så äckligt … om det inte vore för de förskräckliga sjukdomar som de sprider … När började de sprida alla de hemska sjukdomarna egentligen?
Att vandra där på åsstigen är så mysigt.
En liten runda som jag verkligen kan rekommendera.
Fast jag tycker förstås att cyklister på mountainbike kan hålla sig på andra ställen …
Dagens citat:
Jag försöker ofta säga till ungdomar 
att de ska tänka på alla de människor
som älskar dem,
istället för att gråta över den enda personen som inte gör det.
//Bill Cosby
Ha en fin dag och njut av livet och av det ni  har.
Kram Annika

En morgonvandring på åsstigen. Läs mer »

Dessa trollsländor, jag älskar dem.

Lämna en kommentar / Djurliv, Natur / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag vet inte om jag har rätt eller fel, men i år är det galet mycket trollsländor. Åtminstone här hos oss i Gyllebo.
Det är något med dessa stora insekter som gör mig så fascinerad. De är så vackra och läckra tycker jag.
Ofta hör man människor som påstår att trollsländorna bara lever en endaste dag.
Stefan brukar skrattande säga att den där, han har i alla fall tur med vädret idag, när han ser en slända flyga runt i vår trädgård.
Men det är alltså fel och de flesta arter lever flera månader.
En skröna från förr var att trollsländor kunde sticka ut ögonen på folk eller sy ihop ögonlocken på sovande människor. Man trodde också att om en trollslända flög över ens huvud så vägde de ens själ och detta kunde leda till olycka.
Jag blir mest glad när jag ser en sådan här stor insekt flyga runt. De är så pampiga på något vis.
Jag tycker det är bra att trollsländorna vill hålla till hemma hos mig. De äter både mygg och andra små retliga insekter som inte är riktigt lika roliga. Kanske de till och med kan tänka sig att mumsa i sig en och annan fästing också.
En annan insekt som jag tycker väldigt mycket om, det är humlorna.
Alltså, de är bara så gulliga!
Kvällens citat:
Det är värt att bli betraktad som en
idiot, om det är priset för att gå sin
egen väg.
//Ola Salo
Det där är så rätt tycker jag.
Man ska lyssna på sin egen röst och göra det man själv brinner för.
Fast för att höra vad sitt eget hjärta sjunger om, behöver man ibland bara omge sig med tystnaden och lite humlesurr.
Ha en fin kväll och kram
Annika

Dessa trollsländor, jag älskar dem. Läs mer »

Att fylla år.

Lämna en kommentar / Allmänt, Familj, Österlen / Av / / , , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
Förra helgen fyllde jag år. 53 härlig år.
Åldern är ingenting att hålla hemligt tycker jag. Jag förstår inte varför en del envisas med att göra det. Och ska man då egentligen låtsas vara yngre än vad man är …. eller ska man försöka verka äldre. Nej, det där har jag aldrig begripet. Och eftersom jag inte vet om jag ska dra ifrån eller lägga till så är det ju lika bra att vara ärlig. Man är så många år som man är helt enkelt.
Först av allt vill jag tacka alla som på något vis skickat gratulationer och kommit ihåg mig den här dagen.
Jag hade en vision om att skriva små tackhälsningar till var och en på facebook, men oj så många där var. Jag begav mina försök. Men jag blev så rörd och glad, och såklart har jag läst dem varendaste en.
Tack!
Det här med att fylla år var aldrig någon stor sak i min familj när jag var liten. Det där är lite sorgligt egentligen, så med mina egna töser har jag alltid försökt att fira rejält, med presenter, uppvaktning och kalas.
Jag älskar att överraska och att uppmärksamma tjejerna på deras dagar – de dagarna är ju lite mina egna också …
Mina töser var som vanligt ute i vida världen och for den här dagen, så från dem kom underbara hälsningar från jordens alla hörn.
Stefan hade lyckats komma ihåg mig det här året och plockat en stor bedårande bukett lupiner.
Jodå, det har funnits år då han totalt glömt bort mig och istället varit mäkta stolt över sig själv som kommit ihåg bror sin som fyller år dagen före mig …
Han är såååå bra på mycket, min Stefan … men mina födelsedagar får han faktiskt bara medelbetyg på.
Kanske var det årets varmaste dag, den här söndagen i juni. I alla fall kändes det så när jag dukade fram min kakbuffé till mina gäster.
Jag hade fixat ihop lite gott och blandat till kaffet.
Tidigt på morgonen hade vi varit på Orelund och köpt jordgubbar. Sötare och godare gubbar än deras, de finns nog inte.
Och såklart blev det lite av Mårtens goda Österlensallad med hem också.
Stefans spettkaka som han fått när han fyllde år, den kom väl till pass.
Är man skåning så är det extra festligt med spettkaka förstås.
En liten badsugen gosse kikade också in på min födelsedag. Han brydde sig varken om kakbuffé eller Coca colan. Han var helt enkelt mest nöjd med att träna simtag i poolens grunda del.
Vi andra fikade och njöt av dagen.
Min 53:e födelsedag avslutades hos Eva på Torget.
Med en fantastisk måltid som bestod av varmrökt lax, njöt jag av värmen, lugnet och vetskapen av att alla i min familj det här året hade hälsan och mådde bra.
Annat var det förra året …
Tusen tack till alla er som kom ihåg mig.
Dagens citat:
Det som ligger bakom dig och det som
väntar dig är ingenting i jämförelse med
det som finns gömt inom dig.
Ha en fin dag och kram
Annika

Att fylla år. Läs mer »

Fem år av saknad.

Lämna en kommentar / Familj / Av / / , , , / 1 minute of reading
Till min älskade mamma Ingrid.
Jag saknar dig så ♥
Idag är det exakt fem år sedan du stilla och lugnt fick somna in ifrån din ”cancerjävul”.
Bara lite drygt 70 år och enligt mig alldeles för ung. Du hade önskat att få vara med så mycket längre. Du hade så gärna fått följa barnbarnens liv och njuta av dina blommor i många år framöver. Trots det så var dina sista ord till mig att du var så nöjd med livet du fått, nöjd med allt du fått uppleva och ingen bitterhet fanns längre kvar.
”En mor finns med från början som källan till ditt liv.
Med kärleksfulla blickar… hon följer varje kliv.
Sen livets första måltid har hon bjudit dig att smaka.
Hon ger dig av sin omsorg utan krav att få tillbaka.
Hon tas så lätt för given som lindring av besvär.
Och sällan blir hon tackad och sedd för den hon är.
I livets alla skeden förblir hon dock densamma…
Din alldeles unika högt älskade mamma.”
Våra liv fortsätter att snurra, dag efter dag, för det är så det är meningen.
Men i mitt hjärta finns alltid en tomhet.
Kvällens citat blir på engelska:
Looking back over a lifetime,
you see that love was the answer
to Everything.
Kram Annika

Fem år av saknad. Läs mer »

Takrenovering och det vulgära språket.

Lämna en kommentar / Österlen, Stefan Hantverkar'n / Av / / , , , , / 3 minutes of reading
Hejsan
(det här inlägget är ett sponsrat samarbete med Stefan Hantverkarn AB)
En dag i förra veckan körde jag för att hälsa på Hantverkarns snickare i gamla stan. De var i full gång med en takrenovering på ett av de små gulliga husen som finns där.
Det var en het och svettig dag.
Grabbarna var varma, men glada och flitiga.
Husen där i gamla stan har underbara tegeltak. Pannor som tillverkats på ett lokalt tegelbruk i staden, för väldigt många år sedan. I en annan tid – den tiden som många kallar för den gamla goda…
Det killarna gjorde var att plocka ner pannorna försiktigt, för att byta ut materialet som låg under.  De la ny takpapp, nya läkten och ribb och sedan monteras de gamla pannorna dit igen.
Det finns inget vackrare på de här gamla husen än de pannorna som legat där från början.
Alla husen där i gamla stan är så otroligt charmiga.
Vad jag kommit fram till via Google så är de här husen byggda någon gång på1920 talet. De är underbara, de söta pastellfärgade husen.
En oskyldig tid tänker jag mig det. En romantisk och snäll tid och inte som nu, med hänsynslösa kommentarer, hårda ord och ett vulgärt språk.
För inte hade man väl samma ord och språk då som nu …. väl ….?
Men jag fick en annan syn på det hela när jag såg ett av grabbarnas fynd ifrån taket.
Det var en av de gamla tegeltakpannorna som hade två väl valda ord inristade på baksidan. Ord som någon satt dit redan på tegelbruket. Det var någon som ristat in dem på den obrända pannan direkt på det lokala bruket som fanns i staden i gamla tider. För så länge sedan.
Kanske någon som var trött på sitt jobb, eller någon som ville göra uppror, eller helt enkelt bara för att det gick att göra. Åtminstone fick vi alla oss ett gott skratt. Vilket fynd!! Som vi skrattade åt det där.
Ja nog kunde man könsord även på den ”gamla goda tiden”!
Så hörrni ungdomar, tro inte att ni var först med att kunna de här orden… ”mormors farfar” han kunde nog han också …
Jag fick liksom en ny syn på de där gulliga små husen.
Man kan ju undra vad de andra små byggnaderna gömmer för spännande historier.
Jag strosade tillbaka till Hantverkarns snickare för att säga hejdå. Det var middagstid och de var på väg ner ifrån det varma taket. En välbehövlig lunch, lite vila och ett toalettbesök var vad som stod på deras schema. På mig väntade papperna och mitt kontor.
Jag vet att det om somrarna anordnas små guidade turistvisningar här i staden. Kanske ska jag leka turist i min egen stad och följa med. Just nu känner jag att jag vill ju veta så mycket mer om de här husen och deras historia.
Har ni också ett älskat hus som behöver omvårdnad, då är ni såklart välkomna att höra av er till Hantverkarn.
Hemsidan med kontaktuppgifter hittar ni här.
Och önskar någon annan ett bloggsamarbete med mig så kan ni maila mig direkt på: annika.hantverkaren@telia.com
… kanske har ni också någon underbar liten historia som behöver berättas och dokumenteras i ett blogginlägg …
Dagens citat:
”Jag har svårt att vänja mig vid den nya tiden.
Jag minns när luften var ren och sex var något smutsigt.”
Ha en härlig dag och kram på er.
Annika

Takrenovering och det vulgära språket. Läs mer »

Vädret som hängt upp sig.

Lämna en kommentar / Boktips / Av / / , , , , / 2 minutes of reading
Hejsan
Jag njuter verkligen av den sommar vi blivit tilldela det här året. En försommar som det nog kommer att pratas om i många år framöver.
Även om det har blivit mycket passande och vattnande av blommor och växter, så är det ljuvligt.
Om jag inte haft någon kalender som visat att vi inte ens har hunnit komma till midsommar ännu, så hade jag kunnat gissa på högsommarmånaden augusti. För det känns precis som augustis sensommardagar med tropisk värme.
Jag njuter för fullt av glada rop från poolen och av att ha badsugna tjejer här på besök. Vem vet hur resten av sommaren blir … Det gäller att passa på.
Samtidigt som jag njuter, så kan jag inte låta bli att känna en viss oro. En oro för vårt klimat…
Varför har det blivit så här? Hur går det med jordbruket och all vår mat i år? Alla svalor och sädesärlor, var har de blivit av i år?
Jag hoppas att det här är en ren slump bara. Jag hoppas att den lilla nötväckan hittar mat till sina små ungar även det här året. Jag hoppas att allt ordnar upp sig och naturen vet vad den gör.
Boktips
Jag har läst (lyssnat) på Mikael Persbrandts biografi. Och som alla biografier så älskade jag den. Jag gillar att läsa om människors liv och öde. Oavsett om det är kända eller okända personer, så fascineras jag av människor. Extra fint med den här boken var att den har ett lyckligt slut, en lycka som jag hoppas får fortsätta följa den underbart duktige skådespelaren även i fortsättningen. Att han får må bra utan missbruk och allt tråkigt som kommer med det. Särskilt hans beskrivning av sina älskades medberoende kan jag själv relatera till och känna igen från en tidigare del av mitt liv.
En enligt mig helt klart läsvärd bok … eller ännu hellre – lyssna på den – det är Micke själv som läser.
Kvällens citat:
Den som vill njuta av fåglarnas sång
måste stänga av TV:n.
Gör det – skippa TV:n och njut av naturen istället. Om 14 dagar är det midsommartider och sommarsolstånd, och efter det så vänder allt och går mot mörkare tider. Passa på och njut. Tids nog sitter vi alla där i våra soffor och längtar ut igen.
Kram Annika

Vädret som hängt upp sig. Läs mer »

Åksjuka och Stenshuvud.

Lämna en kommentar / Österlen / Av / / , , , , , / 4 minutes of reading
Hejsan
I förra veckan bestämde jag mig äntligen för att prova den nya åksjukepillan på min lilla hund Lykke.
De förre pillren gjorde ju ingen nytta och av min dotter (som är djurläkare) hade jag fått ytterligare en liten rosa tablett att prova tillsammans med de första pillren.
Min lilla hund hatar, som många av er redan vet, att åka bil. Efter bara några få minuter blir hon illamående, dreglar och kräks till sist.
Nu var det dags att testa den nya medicinen.
Jag lockade i Lykke de båda tabletterna tillsammans med lite exklusiv skinka. Så väntade jag någon timme innan vi hoppfullt satte oss i bilen.
Till havet skulle vår färd gå …
Min plan var att köra till Haväng och till Ravlunda Skjutfält.
Men vi hann bara ner till Rörum förrän Lykkes ögon blev simmiga och dreglet forsade från hennes små mungipor.
Förbaskat också tänkte jag uppgivet.
Det var bara att svänga ner till Stenshuvud istället.
Inte för att där är något fel på Stenshuvud, inte alls. Där är slående vackert.
Det var bara det att jag var så besviken och ledsen över att inte kunna åka iväg med min lilla Lykke, utan att hon skulle behöva bli så sjuk…
Jaja … där var helt enkelt inget att göra åt saken. Jag fick acceptera och istället passa på att njuta av dagen och av platsen när vi nu kommit hit.
Alltså Stenshuvud hörrni …
Stenshuvuds nationalpark är så underbart vacker.
Man kan välja att strosa upp på bergets topp. Det är en hissnande upplevelse.
Jag valde att vandra ner till havet den här morgonen istället.
I den svalkande skuggan från träden löper en gång ner till stranden, till den gamla ålaboden som kallas för Krivareboden.
På vägen ner mot havet finns en underbart vacker äng, med allehanda örter och vilda blommor. Den var översållad med vilda orkidéer. En massa ”nycklar” av alla de slag.
Så otroligt vackert.
Bakom oss gick ett par med en ”sjungande” dobermann. Det var bra, för ganska snabbt glömde lilla Lykke bort att hon mått illa och blev fullt upptagen av allt annat spännande som fanns att se, höra och lukta.
Havet var så himla fint och såg ut att vara på extra glatt, glittrigt humör den här morgonen.
Jag strosade runt där nere en god stund och njöt av de salta vindarna och den varma sanden mot mina fötter.
Jag älskar verkligen mitt Österlen!!
När jag fått nog av frisk havsluft vandrade jag och hundarna genom ett hav av utblommade backsippor, tillbaka uppför backen igen.
Jag knäppte några sista bilder av den vackra vyn och de sköna blommorna.
En kort stund satt jag på bänken vid den vackra blomsterängen. Kanske för att förhala den jobbiga bilfärden ytterligare en stund. Men mest var det nog för att suga i mig så mycket av det vackra som det bara var möjligt.
En smula besviken över att jag måste acceptera att det nog alltid kommer att bli jobbigt att ta hunden Lykke med på utfärder …
Ni som följer mig på instagram har kanske redan sett att hoppet liksom inte riktigt är ute ännu….
Än finns det chans att Lykke ska kunna åka bil utan att bli dålig.
För nästa morgon hittade jag den på mattan i köket …. den lilla rosa åksjukepillan …
-forgrömmade hong … ho mutte ha hatt den onge tungan och sputtad ud den når du vende ryggen ti, ja ho e redet ingmari…
Han hade nog helt rätt, min gode make. Lykke har helt enkelt bara ätit den goda skinkan och i smyg spottat ut den räliga tabletten. Hon är slug, den lilla hunden.
Så än finns det hopp!!
Dagens citat:
Var envis
gällande dina mål,
men flexibel gällande
hur du ska nå dem.
Ha en fin dag.
Vill någon följa mig på instagram så heter jag gylleboannika även där. Och det händer att det kommer lite knasig filmer också … där på instastory. Ni hittar länkar både till instagram och facebook här ovanför under menyn med de tre vågrätt strecken till vänster.
Välkomna.
Kram på er.
Annika

Åksjuka och Stenshuvud. Läs mer »

Rulla till toppen